Publicerad 1 kommentar

Vilken aktivitet passar dig och din hund?

Jag började göra lite research för att se vilka organiserade aktiveringar och sporter det finns att pyssla med ihop med sin hund. Låt mig säga så här: hundägare är uppfinningsrika!

“Så mycket kul att välja mellan! Matte, visst kan vi träna minst tio olika sporter samtidigt?”

Ett urval av sporter och aktiveringar

Det finns ännu fler än jag listar här, jag har valt de som har någon sorts regelverk att förhålla sig till för att få lite ramar runt urvalet. Och jag har säkert missat ett gäng – känner du till fler så lägg i kommentarerna!

Många av sporterna har dessutom olika inriktningar/grenar, och så gott som alla har olika nivåer…

Måste du välja?

Det finns ju så mycket som verkar kul! Hur ska du få någon reda, det känns mest som kaos?

Först och främst behöver du faktiskt inte välja, det går utmärkt att bete sig som jag gör på en buffé: lite av allt som verkar gott.
Fördelen med det är att ni testar en massa munsbitar av olika sorters aktivering, och märker vilket smak som är godast. Nästa vända på buffén vet ni mer vad som verkligen är värt att ta många bitar av.
Nackdelen är att varken tiden eller träningsorken räcker till för att fördjupa sig i ALLT som verkar roligt. De flesta maträtter blir riktigt smaskiga först när man börjar mixtra lite med receptet för att få det heeeelt perfekt – tycker iallafall jag. Samma med hundaktivering: först när man börjar få grundläggande kunskaper och kan anpassa till sin egen hund blir det intressant på riktigt.

“Mmmmmm…Smakar som kyckling!”

Men om du nu faktiskt vill begränsa dig lite då?

Genom att träna färre sporter, eller kanske satsa helt på en sport, så är det förstås enklare att bli riktigt duktig på just den. All träning drar ju åt samma mål. Här är några frågor du kan fundera över när du väljer:

Vad vill din hund?

Ni är ju två om det här, så det är bara rättvis att din hund får ha något att säga till om. När jag fick min Mårran ville jag tävla lydnad – men hon trivdes bäst i skogen och var en hejare på viltspår. När jag köpte Valle var det för att tävla lydnad – men han har tydligt visat att det är nosework som gäller (om han nu inte får hänga med fåren 24 timmar om dygnet). Och när jag köpte Midori så var det för att tävla lydnad – men hon tycker att rallylydnad och parkour är så mycket roligare…(Och agility. Hon vill ha en agilitymatte. Men där drar jag gränsen, agility är inte min grej trots flera försök.)

Hundens ras ger ofta en ledtråd till vad hunden gillar att göra, de flesta raser är avlade med ett syfte. Om du inte redan har koll på din ras så läs på – det är roligt (och nyttigt)! Det är inte jättekonstigt att en working kelpie har får som sitt största intresse, eller att en hund som är till hälften vildhund (Mårran) tycker bättre om att spåra vilt i skogen än stå på lydnadsplan.

Men rasen är långtifrån allt! Ännu viktigare är individen. Titta på din hunds kroppsspråk, är den glad, förväntansfull, tillfreds? Hur reagerar den när du tar fram utrustningen eller kommer till träningsplatsen? Har den lätt eller svårt för uppgifterna som ingår?

Vad vill du?

Ni är ju, som sagt, två om det här. Som jag skrev nyss så ser jag inte tjusningen i agility trots ett flertal försök. Visst, det är väl kul att springa en bana, men värt besväret att bygga den? Nope! Och eftersom min enda hund som älskar agility också älskar andra aktiviteter lika mycket så är det inget problem. Om det hade varit det ENDA I HELA VÄRLDEN som hon hade älskat så mycket kanske jag hade tänkt om, glädjen i att ge min hund det hon verkligen älskar höjer värdet rejält för mig! Eller så hade jag frågat en agilitymänniska om hen vill träna och tävla min hund i agility.

Jag är inte heller superintresserad av nosework, men Valle tycker att det är höjden av lycka. Det finns inget annat jag kan göra ihop med honom som gör honom lika glad. Alltså kör vi nosework, och jag tycker att det är roligt eftersom han tycker att det är roligt.

Hur enkel är sporten att träna?

Ytterligare en anledning till att jag valt bort agility men kör nosework är tillgängligheten. För agility behövs en bana. För nosework behövs doftgömmor, var som helst. Det är STOR skillnad på hur mycket tid och ansträngning jag behöver investera!

De sporter som jag gillar mest kan jag träna mestadels ensam, möjligtvis med en eller två träningskompisar då och då. För vissa personer är detta en nackdel – de gillar den sociala samvaron och att ha regelbunden träning med träningsgänget. Jag? Inte lika mycket…Dels jobbar jag udda tider, och dels är jag ganska osocial. Jag tränar hellre ihop då och då med en mycket liten, väl utvald, skara.

Det som känns krångligt att träna blir ofta inte tränat så ofta, oavsett om det är roligt när ni väl är igång.

Vilken är din målsättning?

Vad driver dig i träningen?

Att tävla? Då bör det finnas rimligt med tävlingar inom ett rimligt avstånd.

Att lösa träningsproblem? Då spelar ju tävlingsbiten mindre roll, men istället kan det vara guld att det finns kurser i din valda sport – det är kul att lösa träningsprolem så länge det funkar (någorlunda iaf), men när man kör fast på allvar är det skönt om det finns hjälp att få. Likadant om det börjar gå slentrian i träningen och man vill få lite nya idéer.

Eller så är det något helt annat. Men det är värt att fråga sig själv VARFÖR man vill göra just detta.

Jag gillar dog parkour av en mängd anledningar. Midori visar tydligt att hon tycker att det ger promenadena guldkant, det bygger fysik, kroppskontroll och självförtroende, det är enkelt att träna och enkelt att variera, det finns gott om intressanta träningsproblem efterhand som det blir svårare hinder och kombinationer, och vi kan ta titlar. Check på allt som känns viktigt för mig!

Är det fel att byta?

Säg att du har bestämt dig för en sport. Ni satsar, börjar komma någonvart, får problem, och… du börjar snegla på något annat. Kanske är det enklare att börja om med något nytt?

Givetvis får du byta sport! Jag menar, det är ju du som har valt, då får du välja om! Om du råkar köra in på en återvändsgränd så backar du och väljer en annan väg, inte sant?

Med det sagt: fundera över ditt motiv till att byta sport. Är du motiverad av glädje, nyfikenhet, att något annat verkar roligare? Go for it! Är du däremot motiverad av rädsla att misslyckas, inte vara bra nog, inte räcka till? Då finns det en risk att du sätter upp onödiga spärrar för dig själv. Jag säger inte att det ÄR så, jag säger att det finns en risk.
För vems skull tränar du? Jag hoppas att det är för din och din hunds skull, inte någon annans. De där rädslorna brukar (och återigen – jag säger inte att det alltid är så) tyda på att man gör saker för att få andras godkännande. Eller ännu värre – vad man inbillar sig är andras godkännande, när de egentligen inte bryr sig ett smack utan gillar er ändå.

Så kort sagt: är det mer lockande att testa något annat? Gör det! Gör det av glädjen att lära något nytt, nyfikenheten på en annorlunda sport, för att skaffa nya erfarenheter!
Men beröva inte dig själv att faktiskt få jobba mer på djupet, lösa problem, få en ökad förståelse bara för att du är rädd att “misslyckas”. Så länge ni har kul och lär er så lyckas ni – oavsett “resultat”.

Kombinera flera sporter

Fakta: ju fler sporter/aktiveringar ni tränar regelbundet, ju mer splittrad blir träningen eftersom olika sporter har lite olika utförande och fokus. Men. Det kan ändå finnas en vits i att träna flera sporter parallelt ÄVEN om man siktar på att bli riktigt, riktigt duktig i en av dem.

Att kombinera en väldigt “uppstyrd”sport som tävlingslydnad med en betydligt friare och mer självständig sport som nosework kan säkerställa att hunden bygger självförtroende i självständigt arbete. Eller kombinera tävlingslydnaden med rallylydnad, för att få både precision och helhetsträning (och fysisk liksidighet genom högerhandlingen). Eller tävlingslydnad med dog parkour, för att få in en mer allsidig fysisk träning och kroppskontroll. Eller tävlingslydnad och spår, det ena på appellplan och det andra i skogen. Det finns mängder av kombinationer som ger bra effekter på båda sporterna (eller alla tre).

Min personliga erfarenhet är att fler än tre sporter är svårt att hålla vid liv samtidigt, men du och din hund kanske har bättre simultankapacitet 😀

Vill du ha hjälp?

Enklaste sättet att testa en intressant sport är att gå en kurs, online eller IRL. Testa praktiskt med starthjälp helt enkelt. Starthjälpen gör det enklare att anpassa till just dig och din hund, så att ni inte fastnar redan innan ni har startat.

Den mest heltäckande kursen vi har är vår Hundtränarutbildning. Inlärningskunskap och grundträningen av hunden är gemensam för de allra flesta sporter. Under fem helger får ni en massa bra grundträning, som kan anpassas till en MASSA olika sporter – och du får dessutom välja din favoritinriktning. Vi ger dig både starthjälp och verktyg att gräva djupare med. Klicka på Valle och läs mer!

SISTA ANMÄLNINGSDAG 29/2!

Publicerad 1 kommentar

Vad vill du utveckla?

En sak jag älskar – och ibland tycker är lite jobbigt – med hundträning är att jag är i ständig utveckling. Jag kan bli bättre på det här! Jag kan lära mig mer om det där! Och helt plötsligt snubblar jag över något helt nytt att fördjupa mig i. Hundarna tar mig på äventyr inom allt möjligt. Senaste veckorna har jag försökt sätta mig in i flödesmekanikens mysterier, samtidigt som jag läser nya forskningsrapporter om specifika hjärnstrukturer. Jag har finslipat på min teknik att hålla kopplet fast det nästan blåser ur mina frusna händer. Och jag har hittat ett nytt favoritställe där Totoro älskar att bli kliad.

Allt det där är lika värdefullt, för det har ett praktiskt värde för mig. Det gör mig, mitt liv, och min förmåga att vara en bra människa för min hund, bättre och starkare. Vilket faktiskt, inser jag när jag sitter här och försöker formulera mig, gör mig lycklig. Just känslan av att jag försöker! Jag är inte bra på särskilt mycket, men jag kan bli bättre. Inte bättre än någon annan, och det finns inget jag någonsin kommer att bli bäst på, men jag kan bli lite, lite, lite bättre idag än jag var igår. Jag gör massor med misstag, i stort och smått! Men några gör jag kanske aldrig om igen?

Du duger… Men nog finns det förbättringsutrymme också!

Mina utvecklingsmål

I mitt jobb har jag massor av saker jag strävar mot, men här tänker jag mer personligt. Jag som Totoros människa, vad vill jag framåt?

  • Jag vill fokusera lite mer på grunder som inte fått utvecklas ordentligt, så det är lättare för Totoro att chilla och vara intresserad av mig. Just nu är det ett betydligt svårare trick än att gå baklänges slalom, uppenbarligen har jag klantat mig där.
  • Jag vill bli bättre på att variera hans belöningar, det är så himla lätt att bara kasta dit en godbit istället för att leka, springa, klia, osv. Jag har fastnat i ett mönster som jag vill bryta.
  • Jag vill utveckla hans förståelse för avancerade koncept. Dels tycker jag det är roligt att träna, men jag anser också att det är viktigt för hundens utveckling – och förmodligen också för att han ska få lite fler verktyg att förstå den märkliga värld han lever i. Totoro är svag redan i ordförståelse, tex härma och begreppskategorier är en bra bit bort…
  • Lite mer fokus i vad vi tränar mot, en period. Jag har den långsiktiga planen (startklara i nästan alla sporter på i alla fall grundnivå 😂), men den vet inte Totoro något om. Det skulle nog vara skönt för honom att vi hattar lite mindre ett tag.
  • Vi behöver bättre kondis, båda två. Och hans är beroende av min… 😬

Jag vet hur jag kan jobba för att nå de här målen, flera av dem går dessutom att kombinera träningsmässigt. Så nu är det “bara” att sätta igång! 😁

Inte imorgon – NU!

Dina utvecklingsmål?

Jag gissar att du är som jag, det känns viktigt att utvecklas. Det behöver inte vara någon enorm, utåt märkbar förändring, men du vill utvecklas idag jämfört med den du var igår. Har du några konkreta saker du vill utvecklas inom när det gäller din hund? Vad i så fall? Eller är det svårt att sätta målen, inte “bara” att konkretisera dem i träning och genomförande?

Det är inte lätt, och du är sannerligen inte ensam! Åsa och jag ser de här svårigheterna hela tiden, och vi har dem själva också givetvis. Numera har vi varandra, som hjälp, träningskompis, bollplank, hejaklack, coach, och i stort sett allt vi behöver. Och ni har oss!

Känner du att du vill utvecklas, på något sätt, men är inte helt säker på att du når dit helt på egen hand? Anmäl till vår tränarsatsning som startar i mars! Det kommer att bli fantastiskt. Tänk var du står idag, och vilken utveckling du kan uppnå från den här utgångspunkten.

Tveka inte, sista anmälningsdag är 29 februari. (Betalningsalternativ genom Klarna så du betalar i den takt som passar dig.) Du kommer att få fem hela helger spridda över året där vi fokuserar på din utveckling. Alltifrån det mest grundläggande – det finns alltid potential att göra grunderna ännu starkare även om de redan är på plats – till absolut precision och avancerade koncept.

Pussar är kul! Men att matte blir bättre på att göra sig förstådd är ännu mer kul!
Publicerad Lämna en kommentar

Våga fråga

Det jag väljer som veckans tema speglar ofta något som jag gått och funderat över, eller något jag stött på i veckan. Denna veckan är det “våga fråga”. Det handlar egentligen om att både våga fråga när man inte vet, och att våga ifrågasätta.

Midori frågar mig saker ofta. “När ska jag få mat?” är vanligt förekommande i mitt kök. Och hon ifrågasätter: “Varför får jag inte MER mat?” Jag har tänkt igenom varför hon inte får mer mat och tycker att jag har en hållbar förklaring, men hon tror inte riktigt på mig…

Granska och ifrågasätt

När jag är på en föreläsning eller en kurs frågar jag saker. Mycket och ofta, tills jag förstår. Det är mitt sätt att få ihop saker i huvudet, att få den nya inputen att passa ihop med den kunskap jag redan har. Ibland går det nya tvärs emot det gamla, och då måste jag reda ut vad som egentligen gäller – vad är rätt?

För det mesta leder den nya informationen till att jag förändrar mitt tankesätt på något sätt. Ibland får jag helt nya förklaringar på gamla erfarenheter, som gör att jag kan se händelser i ett nytt ljus. Ofta innebär den nya kunskapen att jag kan täcka upp “hål i kunskapspusslet” med nya bitar, och få en bättre helhetssyn.

Men då och då upptäcker jag att jag inte riktigt håller med, trots frågor. Ibland får jag inte en förklaring på det nya som jag anser är tillräcklig (bara för att det är nytt är det inte alltid korrekt, och alla instruktörer/lärare är inte helt pålästa på alla ämnen). Då ifrågasätter jag, om jag misstänker att det kan leda framåt. Jag försöker göra det på ett trevligt och prestigelöst sätt, jag är inte intresserad av att någon ska känna sig förminskad eller attackerad – försvar ger ingen bra diskussion. Oftast gör jag det inte där och då, utan i en annan sättning där vi båda är mer avslappnade.
Jag kan givetvis också välja att bara släppa det. Om jag inte känner att det skulle vara givande att fortsätta diskutera – varför lägga tid på det? Jag behöver inte “frälsa världen”, och det finns tillräckligt med intressanta människor (ni till exempel) att diskutera med ändå.

Och ibland tar det emot, därför gamla “sanningar” blir vända upp och ner. Det är svårare att hantera. Då måste jag ifrågasätta mig själv! Detta, som jag alltid har tagit för självklart, verkar inte längre stämma! Har det någonsin varit korrekt? Antagligen inte…
Sådant kan vara svårt, särskilt om det är något som jag använt som förklaringsmodell när jag agerat på ett visst sätt. Men det är nödvändigt. Det som driver mig är genuin nyfikenhet och en vilja att hela tiden bli bättre.
Då måste jag vara beredd att granska mina “sanningar”. Hur ser de ut i ljuset av den nya information jag har framför mig? Och sedan måste jag vara beredd att ändra mig.

Vem kan man lita på?

De flesta titlar som finns inom hunderiet är inte skyddade. Det innebär att vem som helst kan kalla sig instruktör eller till och med hundpsykolog. Vem som helst får öppna en hundskola eller till och med lära upp andra till instruktörer, hundpsykologer, beteendeutredare.

“Hej och välkomna till Valles Naturskola. Idag ska vi lära oss namnen på växter. Detta är en “småbladig gulblomma” – perfekt att nosa på och kissa på. Repetera efter mig och härma det jag gör…”

Därför är det superviktigt att:

  1. Kolla upp utbildningar – har den här personen som du tänker ta hjälp av faktiskt utbildningar i ämnet?
  2. Kolla upp utbildningarna i sig – eftersom alla får utbilda så behöver själva utbildningarna vara vettiga.
  3. Säkerställa att personen tränar på ett sätt som passar dig och din hund – var försiktig med ord som “ledarskap”, “balanserad träning” och “naturligt för hunden”, de kan dölja straffbaserad träning. Behöver inte, men kan göra. Titta gärna på träningsfilmer, läs beskrivningar av hur träningen går till, titta efter “belöningsbaserat”, “positiv förstärkning”, “relation” och “samarbete”.

Sveriges Hundföretagare har funnits i några år, och kollar upp allt detta åt dig – du kan vara säker på att medlemmarna är välutbildade och står för en bra hundsyn. Men alla bra hundmänniskor är inte med där, så även om personen du är nyfiken på inte är medlem kan det fortfarande vara en fantastisk utbildare.

Det finns inget fel i att inte veta!

Jag tycker att det är rent ut sagt skitjobbigt att vara nybörjare. Just därför försöker jag utmana mig själv att testa nya grejer som jag VET att jag kommer att vara dålig på. Vem vill gå i samma gamla hjulspår liksom? Det är dessutom väldigt nyttigt att få en dos nybörjarödmjukhet lite då och då. Det är lätt att glömma att när man är ny inom något så är allt konstigt!

Just nu går jag en kurs som heter “Yoga för kylskåp”. Jag är helt ovig, har ingen styrka i övre delen av kroppen, noll koll på min andning, och min kropp protesterar hejvilt. Jag känner mig som att jag är på fel plats och gör fel saker vid fel tidpunkt. Men jag vet att efter kursens sex tillfällen så kommer det inte att vara “nytt och konstigt” längre. Det hinner knappast bli invant och välbekant, men det kommer att kännas lite enklare för varje gång. Jag vänjer mig lite mer. Och jag får under tiden nya redskap som hjälper min kropp att långsiktigt må bättre.
För tillfället har jag inga frågor, jag försöker bara ta till mig all ny information – både i huvudet och kroppen. Men jag räknar med att efterhand, när jag har smält det mest grundläggande, kommer jag att börja fråga. Vilja veta mer. Varför gör man så här, vad ska detta leda till, och – eftersom jag är jag – varför gör man inte så här istället? Hade detta kunnat fungera bättre? Min vilja att utvecklas och förbättra finns i alla aspekter av mitt liv…

“Jag har hört talas om Hundens position. Den kan jag nog naturligt. Matte däremot…”

Så när jag säger saer som du som lyssnar på mig blir fundersam över: våga fråga!

Jag har inget emot att bli ifrågasatt av folk som vill lära sig mera. Att behöva formulera mig på ett sätt som andra förstår gör att jag själv måste fundera igenom vad jag menar. Ofta kommer mina elever med aspekter som jag inte tänkt på, eftersom vi lever olika liv, och då får jag fundera lite extra. Det är roligt! Att få diskutera, vända och vrida, se andra synvinklar – och att träna sig själv i att jag behöver inte heller ha alla svar här och nu – är utvecklande.

Frågeforum

Denna veckan handlar om att våga fråga. Våga fråga alla “dumma frågor” som man funderar över (för de är inte alls dumma!), våga ifrågasätta sådant man inte förstår eller tycker är fel, våga ifrågasätta sina egna “så har det alltid varit” eller “det har jag alltid hört” eller “så gör alla andra”.

För att uppmuntra detta har jag skapat ett underforum här på sidan som heter “Våga fråga!”. Du behöver vara inloggad på sidan för att fråga, men det är enda förutsättningen. Jag lovar att svara på alla frågor som kommer in efter bästa förmåga, hela veckan. Passa på!

Publicerad Lämna en kommentar

10 saker jag älskar hos mina hundar

Det finns massor av saker som jag älskar med mina hundar. Så klart. Att bara lista tio har mer att göra med platsbrist i bloggen än att jag inte kommer på fler. Mina hundar är fantastiska!

1. Sällskap

Det är något speciellt med att aldrig vara ensam. Oavsett var jag finns, om mina hundar har tillgång till mig så är minst en av dem där. Ibland misstänker jag att de turas om att hålla koll på mig… Skulle jag stänga dörren blir stämningen en smula upprörd, med krafsande på dörren och uppfodrande skall. Ingen får gå på toa ensam! Tack och lov verkar detta släppa när jag väl går utanför grinden – out of sight, out of mind.

2. Päls

Det finns ingen terapi som är så bra som pälsterapi. Att klappa, klia, smeka, dra fingrarna igenom…Päls är helt enkelt mysigt! När det sitter fast på hunden alltså. Päls i drivor på golvet eller som ett täcke över kläderna hade jag kunna leva utan.

3. Värme

Jag är frusen. Att dela sin filt i soffan med en kelpa som har krupit ihop i knäet, eller sova tätt intill en varm Valle en kylig vinternatt ger en extra guldkant på tillvaron och värme till en kall själ. Att det också innebär att inte kunna röra sig på natten eftersom båda hundarna ligger tätt intill mig ovanpå täcket och jag är fångad i min egen säng – det försöker jag förtränga.

4. Motion

Hundar behöver motion. Mina inte minst – det är aktiva hundar som gillar att röra sig. Långpromenad i skogen, följa med på joggingtur (som om jag joggar…men om jag skulle börja så är de beredda att hänga med!) ta bilen ut till en vandringsled. Motion behöver de också när jag ligger döende i förkylning eller när det är snöstorm. Men det finns ju inget dåligt väder…(LÖGN!!! Det finns DEFINITIVT dåligt väder!!!)

5. Socialt

Typ alla vänner jag har har jag träffat genom hundarna. Vad gör vi när vi ses? Går promenad. Tränar hund. I sällsynta tillfällen: fikar och pratar hund. Hade jag inte haft hundarna hade jag alltså inte haft några vänner alls! Eller hur?

6. Utveckling

Det är roligt att träna ihop med hundarna. Lära dem grejer. Lösa problem, bättra på vår kommunikation, hitta fler grejer som vi tycker är roliga att göra tillsammans. Visa upp för andra, tävla. Så länge som jag sätter mål som gör att jag mår bra och inte dåligt, som främjar våra relation och inte bryter ner den. Fokus måste alltid vara på att älska min hund för det den ÄR, inte det den GÖR.

7. Lära nytt

Lika väl som jag lär hundarna saker så får de lära mig saker. Både i vardagen – nya stigar, nya dofter, bästa liggplatsen – och i träningen – lika ofta vad som INTE funkar som vad som faktiskt funkar.

8. Vikten av “äh, vem bryr sig”

Att kunna släppa vad alla andra gör och istället fokusera på vad jag själv gör är en konst ibland. Att släppa internetdiskussioner, att inte behöva tycka om allt. Att jag inte behöver imponera på någon. Att istället gå och nosa på en trevlig buske och kissa på den. Alltså inte bokstavligt, ni tror väl inte på riktigt att… Äh, vem bryr sig!

9. Naturligt utseende

Mina hundar bryr sig noll och ingenting om hur jag ser ut. Tvärt om upplever jag att de tycker bäst om när jag går i samma mjuka kläder, låter bli parfym, skippar sminket, och knappt ens borstar håret. Eller är det bara en ursäkt…?

10. Villkorslös kärlek

Det enda jag behöver göra för att mina hundar ska älska mig är att älska dem tillbaka och därför ta så bra hand om dem som jag bara kan. De bryr sig inte om ifall jag är framgångsrik, lyckad, omtyckt – de älskar mig oavsett. De är alltid på min sida. Det jag gör är automatiskt “rätt”. Med detta följer ett enormt ansvar att verkligen skaffa kunskap att göra deras liv så bra som jag bara kan, att hantera dem med respekt för både individ och art, och älska dem villkorslöst tillbaka.

Publicerad Lämna en kommentar

Grundträning för hund och förare

Jag har köpt hus två gånger i mitt liv. Att hitta rätt hus tar tid och letande, och jag och min man har tittat på MÅNGA hus. Vi har kompromissat med mycket (vårt första hus var inte inflyttningsbart förren efter 6 månader, vi bodde i en husvagn medans vi renoverade) men en sak har alltid varit viktig. En bra grund.

Hus kan ha MÅNGA fel i grunden. Och grejen är den att om de inte åtgärdas så leder de till en massa andra fel i hela huset! Fukt leder till mögel. Sättningar leder till sneda golv och försvagade väggar.

“Matte, jag tror vi har ett grundläggande problem med det här huset…”

Vad är grundträning?

Samma sak när vi tränar hund. Om där är problem i grundträningen så får vi problem hela vägen! Det vet du, det har du hört från typ alla instruktörer. “Grundträningen är superviktig!” Men vad är egentligen grundträning då?

Givetvis får du olika svar beroende på vem du frågar. Men RÄTT svar får du från mig, så klart. (Skojar – det finns inget “rätt svar”. Men jag ger min variant!)

Jag tänker grundträning i tre steg: relation – förmågor – färdigheter. De kommer inte på linje efter varandra utan sker liksom parallellt och invävt i träningen hela tiden. Som jag ser det så är en bra relation en förutsättning för träning överhuvudtaget, och förmågan påverkar hur färdigheten ser ut. Snabbgenomgång:

  • Relation: hundens basbehov är tillgodosedda, den känner sig trygg, motiverad och nyfiken.
  • Förmåga: handlar mer om HUR hunden gör saker än vad den faktiskt gör. Förmågan att stänga ute störningar, förmågan att reagera snabbt på signaler, förmågan att fokusera längre tid, och så klart kondition och muskelträning – förmågan att använda sin kropp fullt ut. Förmågan att använda en kroppsdel i taget, förmågan att balansera, förmågan att vara stilla.
  • Färdigheter: är VAD hunden gör. Moment, trix, tydligt ramade beteendekedjor.

Inkallning som moment i startklass handlar om att hunden sitter kvar medans föraren går ut 15 meter, och sedan kommer och sätter sig vid förarens vänstra sida när hen kallar. Om relationen brister får vi ingen glädje i momentet. Hunden behöver förmågan att vara stilla trots att föraren går, förmågan att springa snabbt och ta i, förmågan att styra sin kropp i ingången. Färdigheterna är sitt, stanna, lyssna på signal, spring, sväng runt, sitt, kedja ihop.

Om någon av de här grundbitarna brister så blir inte inkallningen så bra som den skulle kunna bli. Dessutom är problemet genomgående även i andra delar i träningen! Om förmågan att “vara stilla och vänta på signal” inte är genomtränad får du en hund som tjuvstartar ofta eller bryter sin stadga för tidigt, oavsett moment. Om grundfärdigheten “sitt” inte fungerar så återkommer det problemet om och om igen (det är till exempel väldigt många sitt på en rallybana…).

Förmågan att starta snabbt, ta i, och sikta framåt – agilityträning på grundnivå.

Grundträning för föraren

Vi pratar oftast om hundens träning. Förarens träning då? En väl grundtränad förare kan till exempel:

  • Stänga ute störning
  • Fokusera på enbart sin hund under passet
  • Observera hunden och tajma med en belöningssignal exakt när hunden gör rätt
  • Belöna på lämpligt sätt beroende på hund och aktivitet
  • Belöna med både höger och vänster hand
  • Hålla längden på passen lagom
  • Höja eller sänka kriterier efter behov
  • Läsa hunden rätt
  • Vara medveten om sin egen kropp – använda de kroppssignaler man tänkt sig och inga andra

Och innan något av detta fungerar så behöver relationen till både hund och eventuell annan tvåbening på plats vara bra. En förare behöver också vara trygg, motiverad och nyfiken!

När vi agerar av rädsla att göra fel, rädsla att bli utskrattad, rädsla att hunden gör något jobbigt eller pinsamt, rädsla att inte få vara med och tillhöra gruppen (mycket starkt för många människor!) – så mår vi dåligt och gör konstiga saker. Vad betyder detta? Steg ett i din träning: fixa din träningsmiljö så du och hunden trivs, och långsiktigt – jobba med de eventuella tankefällor som förstör din träningsglädje.

Det kan också handla om att andra människor beter sig som idioter. Du behöver inte idioter i ditt liv. Jag vet, det låter som texten på en billig t-shirt, men det är sant. Trevliga personer som agerar idiotiskt av okunskap eller oförståelse kan man oftast prata med. Genuint otrevliga personer får vara otrevliga utan dig – undvik.

Eller skicka en stor och livsfarlig hund efter de otrevliga personerna. (Nej, gör inte det. Men det är ibland trevligt att dagdrömma om!) Totoro, djupt förnärmad: “Jag vill bara pussas lite! Och då måste jag ju se till att folk ligger still!”

Sorry, gled ifrån ämnet en smula. Men det jag ville få fram var att den absoluta grunden – trygghet, motivation och nyfikenhet – kan vi liksom inte mecka med. Den MÅSTE finnas, för både fyrbening och tvåbening.

Träna grunder hela hundens liv!

Vissa av de grunder vi bygger med våra hundar går tvärs emot deras personlighet.

Har jag någon gång nämnt att Kelpan har lite problem med stadgan? (Det har hänt…) Hon är inte en hund som naturligt är stilla typ någonsin. Därför grundtränar vi stadga dagligen. Under promenader, när vi leker, i alla möjliga situationer utanför våra träningspass. Däremot tränar vi väldigt sällan förmågan att fokusera och stänga ute störningar, det har hon redan naturligt. Valle är tvärtom – han har noll och inga problem med stadga, men behöver ständigt träna sin förmåga att koncentrera sig på mig och inte allt annat.

Och jag som förare tränar på mina mekaniska färdigheter – få fram en leksak, stoppa undan en leksak, vara stilla innan belöningssignalen, förbättra min timing, förbättra min observationsförmåga, hålla på mina kriterier, använda båda händerna. Ju mindre jag behöver fundera över vad JAG gör – ju mer kan jag fundera över vad HUNDEN gör.

Ju mer jag kan träna på grundläggande förmågor/färdigheter utanför de moment som känns viktiga för mig, ju bättre är det. Jag slipper slita på, och riskera en dålig känsla i, momenten. Samtidigt får min hund en allsidig träning på den förmågan/färdigheten som behöver tränas. Win för alla!

Grundträning är aldrig färdig. Den återkommer ständigt. Mina hundar är 6 och 9 år gamla och väl genomtränade, och vi tränar fortfarande 70% grunder. Därför att när grunderna sitter så är resten enkelt! Vill jag lära Midori ett nytt trick? Med största sannolikhet har vi redan grunder färdiga som jag kan sätta ihop på ett nytt sätt. Plättlätt!

“Jag kan allt. Faktiskt.”

Så slutligen: Vill du bli grym på grundträning – och mer?

Slå en koll på vår hundtränarsatsning. Från grundträning till konceptträning, med allt du behöver däremellan.

Och vi lovar att se till att din träningsmiljö tillsammans med oss gör både dig och din hund trygga, motiverade och nyfikna. Om vi beter oss som idioter går det bra att hämta Totoro och släppa lös honom riktad mot oss med kommandot “mosa”…

Publicerad Lämna en kommentar

Men hur börjar jag med…

Ingen är expert på något som är nytt för en. Det fungerar ju helt enkelt inte så. Men inom hundvärlden verkar det ofta finnas något slags förväntan på att man måste vara jätteduktig på något för att det ska vara värt att börja med det…

Jag vet inte riktigt varför vi har den här kulturen? Kanske för att det generellt haglar ganska tätt med tvärsäkra påståenden istället för diskussioner? Så det kan verka som att “alla andra” minsann är just experter, och här kommer lilla jag och vet ingenting.

(Ca 4.42 – 7 minuter)

Kanske för att jag också har uppnått tillräckligt hög ålder? Men det är ungefär såhär jag känner för det hela. Jag har inget behov att bli “bäst” på något – vilket också betyder att jag och Totoro följer de flesta förflugna tankar och infall, och har jäkligt roligt längs vägen! 😁

“Vinlista” för hundträning

Daras lista över vilka viner man behöver ha koll på kan kanske funka även för den som tvekar på om den vågar/kan/får börja med något som verkar intressant. Det här är vad jag – den absoluta auktoriteten, överste experten, och bästaste bäst-vinnaren någonsin inom allt – anser att du behöver veta och kunna för att testa något nytt inom hundträning:

  • Kunna tolka om din hund har roligt och trivs
  • Vad händer om ni visar er vara “dåliga” på det (hemligt facit: ingenting)
  • Vad gör du om det inte visar sig vara så kul som du tänkt (hemligt facit: det är bara att sluta)
  • Tänk om någon annan är bättre på det här än du!? (hemligt facit: massor av andra är jättemycket bättre på det här än du, det är en väldigt stor värld, men det gör absolut ingenting alls)

Det är ungefär allt. Har du kul? Har hunden kul? Mår ni bra av det? Då kan 6-åriga dinosaurieexperter hålla sina åsikter för sig själva, de små gullungarna.

Totoro är ganska lätt att tolka, vilket faktiskt är en av anledningarna att jag älskar rasen cane corso. Och han i sin tur älskar sin mormor! 😂

Det är såklart också helt ok att vilja bli bättre på något man gillar! Det är för många av oss en del av vad som gör att det är kul, det är ett sätt att utvecklas. Och det är ju där sådana som Åsa och jag kommer in i bilden. Vi håller kurser och privatlektioner där vi hjälper till med *hur* för de som deltar – så de kan utvecklas och göra nya saker, men utan att behöva lägga 300 studietimmar innan de ens tittar åt hunden.

Bättre är rimligt (så länge det är, ja just det, kul), bäst är oftast ett hinder.

Prestige eller kul?

Du måste välja. Det går inte att lägga prestige i träningen och samtidigt ha kul, så vad är viktigt för dig? För mig är svaret i alla fall självklart, jag tränar för att ha kul. Jag provar nya sporter, nya idéer och följer konstiga infall för att det är kul. Totoro och jag är hyfsat bra på en del saker, bedrövligt dåliga på annat. Även det vi är riktigt, riktigt bra på finns det många andra som är betydligt bättre på. Än sen?

Det finns en enda sak vi är bäst på, som ingen annan kan vara bättre på! Vi är bäst på att vara vi. Det känns rimligt för mig att det räcker? Totoro har kul, jag har kul, har vi inte kul så gör vi något annat. (Eller ändrar hur vi gör det om det är något jag ändå vill fortsätta sikta på.)

Du och din hund är bäst på att vara ni. Totoro och jag, SM-vinnarna i sport X, polishunden Rex och hans förare Klang, vem du än kan komma på, är inte ens i närheten av hur bra ni är på att vara ni! Det är den position ni startar från: ni är redan bäst. Det finns inget kvar att bevisa, ni har vunnit. Så vill ni testa något helt nytt, som ni inte är “bra” på, kör på! Ni är redan universumvinnare i er ursprungliga gren, resten är bara… resten. Någon annan är garanterat bättre på det nya än ni är, och förmodligen kan ni aldrig komma ikapp och bli allra, allra superbäst på det. Hur mycket tid och slit ni än lägger ner på det. Men vad spelar det för roll? Ni är ju redan bäst.

Bäst.
Publicerad 1 kommentar

Opp o hoppa – dog parkour

Förra veckan hade jag en intensivkurs i dog parkour som en del av min instruktörsutbildning. Jag är instruktör via Dog Parkour Sweden sedan några år, men har sneglat på titlarna som International Dog Parkour Association har tagit fram och vill använda deras koncept. Eftersom man inte får använda andras grejer hur som helst så krävde det att jag skulle bli instruktör genom IDPKA. Och det är jag nu!

Vi visar inlärning av Tic-tac. Tack Anette Lindberg för bilden!

Vad är dog parkour?

Vi börjar från början. Dog parkour är träning av balans, självförtroende, samarbete, kroppskontroll, styrka och smidighet. Det är signalkontroll. Det är att bygga upp ett ömsesidigt förtroende. Det är att läsa sin hund och respektera om hunden säger “nej, inte idag”. Det är ett fantastiskt sätt att göra en promenad så mycket roligare.

För – viktigast av allt – det är ROLIGT!

Mer konkret handlar det om att ta sig över/under/genom/runt hinder man hittar i sin miljö. Gärna på kreativa sätt.

Hunden är hela tiden i sele och koppel (undantag om hunden jobbar i en säker miljö på marknivå), och vi använder kopplet att stötta hunden när den behöver hjälp med balansen. Säkerhet är en viktig del! Hundar har ingen uppfattning om sina begränsningar, där behöver vi se till att vi jobbar på ett säkert sätt.

Hunden jobbar med kontrollerade rörelser och god kroppskontroll. Det ska gå lugnt till! På så sätt blir hunden medveten om sin kropp och bygger styrka och stabilitet.

Vi ber hunden göra olika övningar. Hunden har rätt att säga “nej”. Min tumregel är att be hunden två gånger, sedan accepterar jag att just idag, trots att min hund hoppat upp på stenen tusen gånger innan, så vill inte min hund hoppa. Dog parkour är en tvåvägskommunikation.
Att hunden väljer bort en övning ger mig information. Kanske känner den sig lite stel, kanske är just det här beteendet dåligt belönat på sistone och behöver öka i värde, kanske hände det något sist vi tränade som gjorde hunden lite osäker.

Det är aldrig en tävling. Titlarna som man kan jobba mot är tänkta för att ge idéer och rama in sporten med bra övningar. Alla hundar och förare tränar i enlighet med sina egna förutsättningar. Det handlar inte om att hoppa högst, eller balansera på minst yta, eller göra coolast trick. Det handlar om dig och din hund och glädjen i att träna kravlöst tillsammans. That’s it.

“Jag balanserar på en tunna, alldeles själv. Jag är nog bäst i världen på att balansera på tunnor. Så det så!”

Vilka övningar ingår?

För att få lite struktur kan man börja med grundövningarna:

  • 2 tassar på
  • 4 tassar på
  • över
  • under
  • genom
  • inuti
  • balansera
  • runda
  • backa

Dessa övningarna utvecklas sedan på olika sätt. Efterhand som hunden blir mer säker på tassen och starkare, och föraren blir mer van vid när stöttning behövs, kan man till exempel lägga till:

  • hoppa mellan
  • tic-tac
  • hinder som rör sig
  • hala underlag
  • högre höjder
  • mindre ytor
  • Skicka hunden
  • Bygga kedjor

Det är extra roligt att utmana sig med flera olika beteenden på ett och samma hinder. Kreativitet!

Och titlarna då? Jag gillar titlar…

Rättelse: jag är helt ointresserad av titlar (jag har inte ansökt om en enda titel som vi har uppnått i vårt tävlande). Men jag gillar att träna mot uppsatta mål, och där hjälper titlarna till! Och jag vet, andra personer gillar titlar. Jag är udda… 😂

IDPKA har ett antal olika titlar att sträva efter på olika nivåer.

  • Training level passar bra för valpar och äldre hundar, eller hundar som är helt gröna i träningen.
  • Novice title är den titel som behövs för att få gå vidare och ta övriga titlar.
  • Intermediate är “mellan-nivån”. Kräver en bra grundtränad hund.
  • Expert är gjord för att verkligen sålla agnarna från vetet. Det är högsta nivån, och den kräver en väl tränad hund och ett sammansvetsat team som litar på varandra.
  • Champion har ett lite annorlunda upplägg, där man inte bara visar själva övningarna utan också respekt för hundens val, samarbete och progression.
  • Specialty titles finns för övningarna 4 tassar på, tic-tac, under, inuti och balansgång.

Man ansöker genom att skicka in filmer på sin träning och betala en avgift. Blir man godkän får man ett intyg. Det ser ut så här:

Jag har nämnt tic-tac ett antal gånger. Vad är det? Enklast att visa – ett första träningspass med en hund som verkligen har naturlig talang för övningen. Filmen är textad på engelska eftersom den är en del i min instruktörsexamen:

Slutmålet är en hund som bokstavligen talat klättrar på väggarna… 🤣

Snabbtips

Om du vill börja på egen tass så har jag sex snabba tips till dig:

  1. Investera i bra utrustning. En välsittande sele med handtag, ett koppel som är bekvämt att hålla i.
  2. Var försiktig vid nerhopp, det sliter på hundens kropp. Är hindret högre än hundens mankhöjd så hjälp hunden ner – lyft, placera något som den kan klättra ner på, eller håll emot i selen för att minska kraften i landningen.
  3. Börja med att bygga stort värde i 2 tassar på (framtassar på hindret) INNAN du introducerar 4 tassar på (hoppa upp på hindret). Så gott som alla hundar föredrar 4 tassar på, och det kan ge oss problem när hunden godtyckligt hoppar upp på allt möjligt och riskerar att skada sig. 2 tassar på är betydligt säkrare för hunden, se till att det är högt värderat att utföra.
  4. Tänk på att många av rörelserna är ren styrketräning. Värm upp före, varva ner efter, gör inte alltför många repetitioner.
  5. Träna liksidigt. Tänk redan från början “varannan”. Varannan åt häger, varannan åt vänster. Gäller allt från godisplacering till vilken sida av föraren hunden startar från.
  6. Kom ihåg att hinder inte behöver vara höga! En bräda på marken är till exempel ett utmärkt sätt att träna balansgång med minimal skaderisk.

Vill du ha lite hjälp på vägen?

Jag har en onlinekurs för grunderna som hjälper er igång på ett tryggt och säkert sätt.
Du är välkommen att gå med i HHE:s FB-grupp “Dog parkour med Hund Helt Enkelt“. Jag planerar att blanda in Ulrikas kompetens på fys-biten där också, men det vet hon inte om än 😎
Alla momenten till min och Midoris novice-titel hittar du HÄR.

Sådärja. Ut med dig och ha kul med din hund! Det är ju faktiskt det som all träning går ut på 😁

Publicerad Lämna en kommentar

Hjärngympa för hunden

Vi skriver mycket om aktivering för hunden, både för kropp och huvud. Det gör vi eftersom 1: det är viktigt och 2: det är kul. Och man får liksom aldrig för många tips att testa!

Finns det inga gränser för vad en stackars hund ska behöva jobba med? Matte, kom ner nu!

1. Det är viktigt.

Fysisk och mental aktivering förebygger både skador och problembeteenden. Hjärngympa kan vara en viktig del i en mängd olika träningsplaner, allt från utfall till separationsångest. Genom hjärngympa kan vi ge hunden utlopp för sitt arbetsbehov, vi kan stärka hundens självförtroende, vi kan öka samarbetet, vi kan stärka relationen, vi kan låta hunden få utlopp för naturliga beteenden och vi kan lära in viktiga färdigheter på ett lättsamt sätt.

2. Det är roligt.

Det är faktiskt ännu viktigare. Sådant som är tråkigt och jobbigt har iallafall jag en tendens att placera längst bak i huvudet. Medans sådant som är roligt gör jag och hundarna ofta och gärna! Det är därför min man ibland frågar “men vad ska det vara bra för…?” när jag beskriver vad vi tränar. 😂 Och grejen är ju den att det ÄR bra, för en MASSA grejer, även om det inte är helt uppenbart vid första anblicken. Se stycke 1…

Vem är snabbast? Klara, fääääärdiga…GÅ!

Bilden ovan är ett klockrent exempel: Midori och hennes kompis hittade på en egen lek runt godisbiten. Båda har roligt. Midori lär sig dessutom självkontroll både runt barn (som hon älskar) och runt godis, hon tränar kroppskontroll på bänken, hon tränar sin koncentrationsförmåga, och bandet mellan de båda stärks.

Men…jag har ingen fantasi! Hjälp!

Jag hör dig… Här kommer tio enkla grejer att gymnastisera vovvens hjärna med, på olika svårighetsnivåer!

  1. Sitt vackert. Stärker rygg och magmuskler och tränar balansen. Korta pass, detta är styrketräning!
  2. Hitta mattes vante. “Tappa” din vante på promenaden. Leta tillsammans. Din FANTASTISKA hund hittar den!
  3. Godisträd. Göm godis i barken på ett träd. Leta tillsammans.
  4. 2 tassar upp. Lär hunden sätta framtassarna mot stenar, betongblock, husväggar, träd, etc. Korta pass, detta är styrketräning!
  5. Klara, färdiga, gå. Försten som tar godisen vinner! En blyg hund vinner alltid. En hund som redan tar för sig behöver du ha koll på – vänta tills “gå”, ingen tjuvstart! Tjuvstartar hunden är du snabbare, anpassa avståndet så du hinner. Väntar hunden vinner den.
  6. Var är mattes näsa, mun, panna? Lär hunden peka på rätt kroppsdel. Rekommenderas inte till väldigt stora, slabbiga, eller överenergiska hundar.
  7. Städa ihop sina leksaker. Perfekt för den lata hundägaren.
  8. Öppna och stänga skåp och lådor. Lär ut med viss försiktighet…
  9. Lickimat. En för mig ganska ny uppfinning som gjort mina kvällar betydligt trevligare, Kelpan kan hålla på med en matsked jordnötssmör i en halvtimme. Och sedan är hon trött! WIN!
  10. Fotgående på intressanta underlag. Kan din hund sin position i fotgåendet? Utmana den! Stockar och stenar, trappor, högt gräs, etc.
Med en hund som gör regelbunden hjärngympa slipper du det här… 😂

Vill du lära dig mer?

Den 4/2 startar jag en kurs på ämnet trix. Perfekt hjärngympa för både hund och människa, där ni dessutom får koll på träningsstruktur, olika sätt att få fram beteenden, kriteriesättning, signalkontroll, och en massa andra bra grejer. Men det kommer ni knappt att märka – det händer under tiden som ni tränar resten!

Publicerad Lämna en kommentar

Stark eller stark?

Jag är inte så bra på att bry mig om min egen fysiska status, men när det kommer till hundar är jag smått besatt. Totoro ser inte så biffig ut, men han är betydligt mer vältränad än vad som syns utanpå!

Jag är VISST biffig! Jag var starkast i världen redan när jag var liten, så det så!

Anledningen till det är att jag inte fokuserat på de stora musklerna som syns. Det är inte de som gör det viktiga jobbet – tvärtom, de kan vara ett problem! Styrka som inte används kontrollerat och vägs upp av balans riskerar att göra skada istället för nytta.

Smått och lednära

Totoro har varit och röntgat lederna strax innan jul. Inte alla som läser detta har en ras där ledstatus kontrolleras, så jag kan säga att det är nervöst när det ska göras. Jag har inte haft någon egentlig anledning att vara orolig, men man vet ju aldrig! Och dåliga leder, framförallt armbågarna i en så tung ras, kan sätta stora begränsningar på livet framöver och även ofta leda till en förtidig död.

Totoro har såklart HD A och ED 0. Jag var inte ett dugg orolig innan resultatet kom. Så det så.

Alla som tror på henne räcker upp en tass…

Så varför pratar jag om ledröntgen helt plötsligt? Försöker jag påstå att det är tack vare min träning som Totoro har fina leder? Nej, absolut inte! Han är född med fina leder, det har jag uppfödaren att tacka för. Träning kan hjälpa dåliga leder och förlänga hållbarheten på bra, men det lagar inget. Nej, anledningen att jag pratar om röntgen är för att lillspinken Totoro var nästan omöjlig att röntga. Hans lednära muskler är så starka att trots djup sedering var han väldigt svår att dra i rätt läge för röntgenbilderna. Den stackars röntgenteknikern (röntgensköterska? vad säger man?) var helt genomsvettig innan pärsen var över, och jag med.

Jobbigt för oss där och då, men ett utmärkt betyg på Totoros viktiga muskler. De små och lednära musklerna som håller ihop honom och ger honom god kroppskontroll.

Vettvilling

Hundar har inget vett. Sorry, men det är sant. De tänker inte på att värma upp innan ansträngning eller sluta för att de är trötta. De värderar inte en inbromsning eller sväng efter vad som är rimligt för dem att klara av. De springer för att de vill, och jag antar att de bara litar på att kroppen sköter sitt jobb. Det är vårt ansvar att den har förutsättningar att göra just det (och att se till att de värms upp och ner, och vilar när de är för trötta).

Fysträning har sakta men säkert blivit något hundägare är alltmer medvetna om, men tyvärr är det inte alltid fokus på rätt saker. En biffig, “stark” hund med explosiva rörelser och snabb utveckling kan lätt ses som något bra, när det kanske inte alltid är fallet. Stora, tydliga muskler är absolut viktiga för en stark hund – men de måste komma efter de små och lednära i prioriteringen.

Muskler (av den typ vi pratar om här) går förbi leder, sammandragningen av muskler är vad som skapar rörelse i lederna. Stora, starka muskler kan skapa extrem belastning i lederna, detta behöver vägas upp av stabiliserande muskler runt leden och kroppskontroll. Om vi bara bygger stora muskler riskerar vi att de bokstavligen sliter hunden samman… Styrkan riktas inåt och kroppen håller inte ihop.

Jag är inte ett dugg trött, jag kan springa och hoppa hela dagen!

Totoro har ingen vidare kondis får erkännas (jag måste skaffa en cykel), men i övrigt är han i riktigt god form. Han ser dock ganska omogen ut i kroppen jämfört med många andra hundar i hans ålder, vilket har att göra med var jag valt att lägga fokus i fysträningen. Styrkan och explosiviteten har han fått fixa själv, i lek och trams. Jag har lagt vikten vid balans, kroppskontroll och stabiliserande muskler.

Att träna smått

För att bygga de stabiliserande musklerna behöver vi tänka smått, långsamt och kontrollerat. Ju långsammare rörelser desto bättre. Vi behöver även isolera delar av kroppen att jobba med, annars tar hunden som regel den enklaste lösningen och tar i med muskler som redan är starka. Vi vill träna hela kroppen!

Ostabilt underlag, lååååååååååååångsamma rörelser, och små hinder är nycklarna här. Bara att stå stilla på ett ostabilt underlag gör att de små, lednära musklerna måste jobba för att hålla kroppen i ett stabilt läge. Långsamma rörelser gör att musklerna som stabiliserar lederna måste ta i för att hålla rörelsen rak – med fart så sker det av sig självt iom kraftens riktning så de musklerna får ingen träning. (Eller riskerar att överbelastas och gå sönder om kraftens riktning är fel…) Och små hinder tränar kroppskontrollen och -medvetenheten, så hunden utvecklar sin förmåga att verkligen styra sina rörelser och hålla sig i balans.

Totoro 7 månader tränar bakdelskontroll. Lägg märke till att han har en tydligt dominant sida, han försöker kliva över hinder till höger med vänster ben först…

Skador kan alltid hända. Och hur mycket och bra vi än tränar så kommer våra hundar inte att leva för evigt. Men med bra och genomtänkt träning blir deras liv bättre, längre och tryggare. Det är verkligen värt mycket!

Publicerad Lämna en kommentar

Åsas funderingar runt 2020

Måndagens blogginlägg var mer fokuserat på Hund Helt Enkelt som projekt och företag. Jag tänker dela med mig av lite mer personliga funderingar över framtiden också, egentligen helt enkelt för att jag gillar att skriva när jag tänker och detta är ett bra forum för hund och framtidstankar. Triggervarning: det här handlar bara om mig och riskerar att vara helt ointressant för alla som inte är jag. Nu har du blivit varnad.

När jag fortfarande var blondin. Nu kan jag inte skylla på min hårfärg när jag gör korkade saker längre…

Dags att titta framåt

De senaste åren har jag valt ett tema vid nyår som speglar vad jag tror och hoppas att året kommer att innebära. 2017 var “mod”, jag började satsa mer på min egen verksamhet. 2018 var “frihet”, jag flyttade och slutade mitt fasta jobb. 2019 var “harmoni” för att ge mig tid att landa i mitt “nya” liv.

2020 blir “utveckling”. Jag vill framåt! Göra mer, göra nytt, göra det bättre, dela med mig till fler. Jag har landat ganska bra i mitt liv och trivs fullt ut. Det känns som att just nu är jag – för en gångs skull – på rätt plats i rätt tid med rätt människor och gör rätt saker. Ovant. Trevligt. Utmanande.

Och eftersom jag är den jag är så delar jag med mig av drömmar och mål utan att skämmas det minsta. Tvärt om faktiskt, jag är ganska nöjd med mig själv. Jag har aldrig varit “lagom” och tänker definitivt inte börja nu.

Åsas 10 mål för 2020 (i helt random ordning)

  • Uppflytt till nw2 med Valle
  • Lära Midori nya koncept: höger/vänster och större/mindre
  • Tävla Midori i HtM eller Freestyle minst en gång
  • Dela med mig av min passion för företagande i någon form (har flera idéer på lager)
  • Bli färdig IDPKA instruktör och utvärderare (betyder att jag får godkänna titlar inom IDPKA)
  • Ta följande IDPKA-titlar med Midori: champion, intermediate, expert
  • Aktivt söka ny kunskap genom videokurser/onlinekurser/live kurser varje vecka
  • Jobba med minst två egna fotoprojekt (vid sidan av kundjobb)
  • Skapa minst en fotoutställning
  • Medvetet lägga tid på att sprida effektiv och belöningsbaserad hundträning (lite luddigt mål än så länge)

Jag har helt och hållet utgått ifrån vad jag VILL göra. Inte “måste” eller “borde”. Vill.

Vissa av målen är resultatberoende. Andra är rena uppgiftsmål – bara att göra. Ytterligare några behöver en tydligare vägbeskrivning innan de blir verklighet. Vissa mål är små, andra stora. Alla behöver inte uppnås, ibland änder livet, men alla är mål som jag känner starkt för och tänker jobba mot.

Så är det skrivet, så ska det bli. Det firar vi med en enhörning.
(Om jag inte ändrar mig under vägens gång… Mina mål – jag bestämmer!)