Rocket börjar närma sig 18 månader, och han ska göra sitt MH i februari och röntga höfterna i mars. Både MH och röntgen (höfter eller höfter/armbågar rekommenderas beroende på ras) har flera syften. Givetvis är det viktigt för min egen skull, men det är faktiskt ännu viktigare för att hjälpa rasen att bli bättre!

MH står för Mentalbeskrivning Hund, och är ett standardiserat test som beskriver hundens mentalitet utifrån testets parametrar.

Jag har gjort MH med alla mina hundar. Dels för min egen skull, eftersom det ibland kommer fram sidor hos hunden som jag inte hade sett tidigare och som är bra att känna till. Valle som är världens snällaste visade till exempel prov på både mod och dådkraft som inte synts tidigare = han skulle inte tveka att faktiskt försvara både sig själv och mig om det skulle krävas. Midori däremot är en fegmört som drog till närmaste kända människa när inte matte fungerade som stöd (som förare är man väldigt passiv).

Men till större del ser jag MH som utvärdering av både rasen och den kombination av föräldradjur/linjer som använts. Jag älskar “min” ras, och jag vill att kelpies ska avlas på ett sätt som ger god mentalitet. Genom att bidra till statistiken som MH ger så bidrar jag till just det! ETT MH säger inte jättemycket – men om HELA KULLEN gör MH så får man en ganska bra bild av styrkor och svagheter i just den kombinationen. Kan man sedan jämföra det med andra kullar som är halvsyskon blir det ännu mer intressant – och avelsarbetet blir både enklare och bättre. Det innebär att jag verkligen tycker att alla hundar från uppfödare bör göra MH (om man inte tror att hunden far illa så klart!) ÄVEN OM man inte tror att det kommer att gå “bra”. Det är ju minst lika viktigt att svagheter kommer fram! Det betyder absolut inte att det är “fel” på individen – men det ger en viktig fingervisning om hur man bör fortsätta avelsarbetet.

Jag har verkligen ingen aning om hur Rockets MH kommer att se ut. Dels för att han reagerat väldigt olika i liknande situationer beroende på dagsform, och dels för att jag alltid stöttar och hjälper honom när han tycker att något är farligt eller blir förbannad på något. Det enda jag vet med säkerhet är att han har känslorna nära ytan, så det kommer med största sannolikhet att hända grejer…

Läs mer och se Totoros MH här om du är nyfiken!

Samma sak med röntgen. Det är viktigt för mig att veta hur han är ihopsatt fysiskt så att jag vet om jag bör undvika något. Det går utmärkt att leva ett fullgott liv med sämre än A-höfter – Valle har D-höfter och har fått anpassa vad han tränar och inte tränar, Midori har C-höfter utan att det någonsin märkts något.

Men det är ännu viktigare att veta för den fortsatta aveln! Det bör så klart bara avlas på fysiskt sunda individer, det säger sig självt. Därför är det restriktioner på vad som är tillåtet att avla på och inte. Det handlar inte bara om höfter, utan är rasspecifikt utifrån vad rasen har eller har haft problem med – armbågar, ögon, hjärta för att nämna några exempel.

Jag skäms inte över att mina hundar har sämre höfter, och jag skyller absolut inte min uppfödare för det heller! Men alla tankar på att använda dem i avel – om de tankarna hade funnits – försvann i samband med röntgen.

Därför kan jag inte förstå människor som blir irriterade över röntgenresultat och försöker överklaga eller mörka. Lika lite som jag förstår att man försöker dölja fysiska skavanker som hunden de facto har när man ställer ut hunden, eller försöker “öva” inför hundens MH så att den ska “prestera bättre” (givetvis är det omöjligt att gå genom livet utan att i viss mån träna på överraskningar, men det är inte samma sak som att träna på själva momenten i ett MH). Hela poängen är ju att i längden göra rasen bättre, sundare, mentalt stabilare. Min hund som individ är ju inte sämre eller mindre värd! Möjligtvis mindre värd som avelsdjur, men där bör det inte vara pengarna som styr…

Jag har till och med varit med om tävlanden som försökt övertala tävlingsledaren att inte skicka in resultatet efter en “dålig” tävling till SKK. Det hände inte “en kompis”, det hände mig under min korta karriär som tävlingledare! Det skulle inte synas att ekipaget gjort en dålig tävling. Eh…

1. Alla som tävlar vet att det finns tusen anledningar till att ett resultat blir dåligt eller ett ekipage blev diskat, och att det inte alls behöver spegla vad hunden faktiskt kan eller inte kan. Ingen bryr sig.
2. Skippa officiella tävlingar om du inte är beredd att stå för era resultat – både bra och mindre bra!

På onsdag tävlar vi, jag och Rocket, i klass 2 freestyle och heelwork. Våra program är INTE genomtränade, och vi åker ut för att samla bra tävlingserfarenheter för en ung hund (och matte som är relativt ny i sporten). Med stor sannolikhet blir det två diskstarter – och jag kommer med glädje och stolthet att rapportera och visa upp dem. Precis som jag kommer att berätta om hans MH oavsett vad som händer, och resultatet av hans röntgen.

Min hund kommer fortfarande att vara samma hund, jag kommer fortfarande att vara samma förare, och varken han eller jag är ett dugg sämre dagen efter än vi var dagen innan – vi är tvärtom bättre eftersom vi fått nya erfarenheter och mer information. Kanske pekar den informationen på att han faktiskt hade varit ett tillskott i kelpieaveln framöver, kanske inte, och genom att faktiskt veta kan jag långsiktigt bidra till bättre hundar.