Publicerad Lämna en kommentar

Vad är berikning och varför är det så bra?

För ungefär 15 år sedan hörde jag begreppet “berikning” för första gången. Då handlade det om djurparksdjur och hur man kunde göra deras liv bättre. Se till att de fick utlopp för medfödda beteenden, ge dem en mer stimulerande vardag. Ett rikare liv helt enkelt! Och det är vad berikning handlar om. Göra livet rikare.

“Jag är rik på leksaker, jag! Jag samlar. Detta är nummer 2053.”

Vikten av att få göra det man är gjord för att göra

Alla arter har ett gäng beteenden som man behöver få lov att utföra.

Jag har levt nära hundar, hästar och grisar, och de olika arterna har – så klart – väldigt olika behov. En häst behöver äta större delen av dygnet – helst beta. Den vill kunna vandra, och den vill ha en kompis. Får likadant, och jag upplever att deras flockkänsla är ännu starkare än hästarnas. Hästarna verkade trivas utmärkt med en enda kompis, medan fåren helt klart var lyckligast i ett större gäng. Grisarna ville också helst ha en kompis, men verkade acceptera mänskligt sällskap som substitut. De hade inget behov av att beta, men ett desto större behov av att böka i jorden. Varken hästar eller får hade ett större behov av att kunna gå in (mer än att komma undan regnet ibland) medans grisarna älskade sitt lilla grishus.

Ett djur som inte får göra det som djuret är förprogrammerat att göra – till exempel beta, böka, vara i flock – blir stressat. Det i sin tur leder till en mängd problembeteenden. Stereotypier, depression, aggression – en massa saker som vi vill undvika!

Jag ska inte fördjupa mig i andra djur, den här bloggen handlar om hundar, men jag vill tipsa om DETTA arbetet om man är intresserad av just djurparker- det är enkelt översättningsbart till våra hundar.

Vilka beteenden behöver hundar få utlopp för?

Givetvis finns det skillnader både på rasnivå – vad just denna rasen är avlad för att älska att göra – och individnivå, men lite grovt kan vi prata om följande behov:

  • Fysisk rörelse
  • Mental stimulans
  • Sällskap
  • Nosaktivering
  • Undersöka nya saker och miljöer
  • Spana
  • Gräva
  • Bädda
  • Putsa sig
  • Jaga/söka mat
  • Krossa ben
  • Slita sönder
  • Vakta

Det finns ingen inbördes ordning, det är individen som bestämmer vad som är extra viktigt eller mindre viktigt. För Midori är fysisk aktivitet, sällskap, mental stimulans och att slita sönder saker extra viktigt. Valle har ett stort behov av att få nosaktivering, spana, och till viss del vakta.

Det betyder inte att jag bara fokuserar på de delarna, utan att jag har lärt mig att om inte de behoven tillfredsställs på ett bra sätt så blir det problem. Det är inte antingen eller, det är “extra fokus på detta” OCH andra berikningar.

En av övningarna i vår nya Abilitytitel Livsnjutaren: mysifiera liggplatsen. Så enkelt, så uppskattat! (Sätt på ljudet)

Vad händer annars?

Mina hundar visar sin stress genom att bli hyperaktiva och förstöra saker. Andra individer kan gå åt andra hållet – bli passiva och börja sova bort allt mer av dagen. I hundhägn ser vi ofta stereotypier som vankande, överdrivet skällande eller överdrivet slickande.

Väldigt många av de problembeteenden som hundägare söker vår hjälp för kan minskas enbart genom att hunden ges tillfälle att utföra de beteenden den har behov av, under former som passar både hund och människa. Det låter som magi – genom att börja med till exempel nosarbete så kommer hunden att göra färre utfall – men att ta bort en del av den underliggande stressen gör faktiskt underverk. Speciellt om man börjar i tid, innan problembeteendet har blivit befäst.

Hur gör man då?

Bara fantasin sätter gränser, men här är några:

Foderberikning

  • Sprid ut hundens mat i rummet och låt den leta
  • Stoppa maten i t ex en Kong
  • Låt hunden gnaga på ben eller tuggpinnar

Miljöberikning

  • Ge hunden flera liggplatser i olika höjd
  • Ge hunden utsikt genom fönstret (om den inte blir stressad av utomhusmiljön)
  • Ordentligt bäddmaterial att gräva runt i uppskattas ofta

Doftberikning

  • Få “nosa och strosa” i olika miljöer
  • Spår
  • Nosework

Social berikning

  • Kroppskontakt – klappa, klia och massera din hund
  • Tillåtelse att doftmarkera och undersöka andras doftmarkeringar
  • Träna något kul tillsammans

Fysisk berikning

  • Regelbundna promenader
  • Möjlighet att hoppa, klättra, balansera – Dog Parkour är perfekt!
  • Lek

Kognitiv berikning

  • Problemlösning i olika former
  • Alla former av inlärning
  • “Rädda matskålen” – se filmen nedan!
Kolla svansen! En superenkel övning som blev superkul! En av övningarna i Abilitytiteln Livsnjutaren.

Livsnjutaren

Kallar vi vår nya abilitytitel som bygger på just berikning i olika former. Vi blev båda lite överraskade över hur mycket våra hundar verkligen uppskattade övningarna! Den behöver inte vara svårt eller komplicerat, med lite fantasi kommer man långt. Kolla får du se!

Publicerad 1 kommentar

Åsas Pepplista!

Min man tittade på mig igår kväll där jag satt och chattade med Ulrika om planerna för veckan. (Jepp, en söndagkväll. Vi har noll känsla för det här med “normala arbetstider”.)
“Hur mår du egentligen? Alltså, psykiskt, som egenföretagare just nu?”
Jag stoppade upp ett ögonblick och tänkte efter. “Jag mår utmärkt! Jag har hur kul som helst!”

Och det har jag faktiskt. Att oroa mig för sådant jag inte kan påverka är inte min grej. Jag gillar kreativ problemlösning och just nu går min hjärna på högvarv i stort sett hela tiden. Min erfarenhet i livet hittills är att saker löser sig – inte alltid på det sättet jag hade tänkt mig, men det löser sig! Varenda gång!

Gränsen mellan förnekelse och positiv realism är hårfin, och kanske är jag inte alltid på rätt sida… men jag tänker inte överge en fungerande strategi 😂 Och det hjälper ju givetvis till att jag faktiskt inte HAR några stora problem. Min familj är frisk, jag får jobba med det jag älskar, jag bor ute i skogen. Än så länge får jag in pengar som täcker mina nödvändigaste utgifter. Det är typ allt jag önskar mig.

Partyhatt på!

Åsas pepplista

Jag inser att jag antagligen är ganska ensam om att tycka att livet är ganska coolt nästan jämt. Så för alla er andra har jag satt ihop ÅSAS STORA PEPPLISTA!

1. Stoppa huvudet i sanden

Alltså inte bokstavligen… Men så här: det jag stoppar in i huvudet påverkar vad jag tänker på. Jag bad Ulrika om ett ämne för dagens blogg igår, och hon föreslog en pepplista. Jag var osäker – jag har ju inte ens någon, jag är typ alltid pepp ändå? Men en utmaning är ju kul! Och när jag väl började ha ämnet i huvudet hittade jag peppiga grejer överallt!
Alltså: läs inte deprimerande skit. Skippa artiklar om att vi alla kommer att gå under. Sprid inte vilda killgissningar från domedagsprofeter.
Läs nyttiga grejer istället, sådant som ger ny (äkta) kunskap inom områden som du är intresserad av, eller som helt enkelt får dig att må bra. Eller bra böcker. Eller se en film som du velat se, eller följ en kul TV-serie!
Jag säger inte att du ska vara oförsiktig, utsätta dig eller andra för risker, eller gå emot rekommendationer som finns. Men låt det stanna där. Du behöver inte mata dig själv med saker som gör dig rädd och deprimerad. Faktiskt.

2. Gå ut

Våren är på väg. Vistas utomhus! Ta dig till skogen, sätt dig i en park, åk till stranden. Håll dig på lite avstånd från andra människor så går det utmärkt. (Viruset smittar dessutom inte lika mycket utomhus. Bra på alla sätt!)

3. Move your ass

Läs vilken artikel om psykiskt mående som helst: motion får oss att må bättre. Jag rekommenderar att dansa vilt och hämningslöst. Själv föredrar jag att göra det när ingen ser på (förutom hundarna) 😂 Gör mig sällskap till 90-talets festande i Paris för ett ögonblick, dansa loss till Scooter! (Eller välj en annan låt som passar dig bättre. Men MOVE YOUR ASS!)

4. Trigga din hjärna

För mig är videon ovan 3,5 minuters lyckopiller. Varför? Därför att 1995 jobbade jag utanför Paris. Hästskötare by day, partyprinsessa by night. Låten tar mig tillbaka till överfulla dansgolv, vänner som jag sedan länge tappat kontakten med, och på gränsen till för mycket flirtande. Jag var 19. Jag var odödlig.
För mig är musik en stark trigger till olika känslor. Jag mår bra av rätt musik helt enkelt! Bilder har e liknande effekt – kanske är det därför jag sökte mig till fotografyrket.
Det är dags att plocka fram dina egna triggers. Sådant som gör dig bubblande glad eller stillsamt lycklig.

5. Sjung av hjärtats lust

En sak som händer när vi är rädda eller oroliga är att andningen går åt skogen. Vi börjar andas grundare, högre upp i bröstet. Det i sin tur gör att kroppen tänker “fara” och reagerar ännu mer…Ond spiral som måste brytas!
Ett av de bästa sätten att få igång andning och endorfiner är att sjunga. Ett annat är att skratta. För mig leder det ena ofta till det andra, eftersom jag bara kan hålla tonen om jag faktiskt anstränger mig – och det gör jag sällan. Men sjunger gör jag ofta och gärna. Den här låten till exempel. Och jag funderar på att investera i en glittrig spandexdräkt… Piggie power!

6. Eller fejka!

Den här videon gjorde mig glad igår, så glad att jag funderar på att spela in en egen. Helt ärligt, det hade varit en AWESOME grej att göra! Spela in din egen musikvideo, låt facebook översvämmas av knasiga videos på människor som bjuder på sig själva. Är du på?

7. Skapa något

Om jag känner mig lite meh på morgonen så lägger jag, om jag har möjlighet, lite extra tid framför badrumsspegeln och sminkar mig i glada färger. Inte för att bli “vackrare” utan därför att glada färger gör mig glad, glitter gör mig glad, jag gillar att måla, och ansiktet är en bra canvas. Om jag ska göra något som jag är rädd för (och jag är rädd för en massa grejer men gör dem ändå) så blir sminket ett sätt att gå in i en annan persona.
Färg i ansiktet är ett skapande. Skapande gör oss generellt gladare. Om du använder pensel, pennor, kamera, dator, lera, papper, tyg, garn eller något annat spelar mindre roll. Att skapa något – inte för att få likes utan för den rena glädjen att skapa – är ofta befriande oavsett vilken form det tar. Det behöver inte bli “fint”. Testa.

Citat av Andy Warhol.

8. Random acts of kindness

Att vara snäll mot någon och hjälpa någon känns bra. Det är lätt att ta på sig skygglappar och sluta sig inom sin egen cirkel, men jag vill utmana dig att ge någon en komplimang idag!
Vi är generellt dåliga på att berömma varandra. Berätta för någon att du uppskattar hen. Hjälp till där du kan, utan att förvänta dig en tjänst i retur. Gör till en vana att göra det varje dag. Det låter cheesy, men det ger ringar på vattnet som når många.

9. Få lite distans

För många år sedan lyssnade jag på en föreläsare som pratade om att bryta det akuta känsloläget, skapa distans, och sedan fokusera på lösningen. När han ställdes inför ett problem – allt ifrån att missa tåget till att via jobbet råka släcka ner telenätet för ett helt land – hade han följande strategi:
1. Snärta till med ett gummiband som han hade på handleden. Smärtan bröt paniken som började byggas upp.
2. Fråga sig själv följande: Är det en nationell kris? Är det en internationell kris? Hade någon velat byta plats med mig?
3. Börja fundera över bästa lösningen.
I situationen vi är i idag så är svaret på de två första frågorna ja. Men svaret på den tredje frågan är – i de flesta fall bland er som läser detta – också ja! För mig innebär den insikten omedelbar distans och återfunna proportioner. Ja, skit händer. Jag har det FORTFARANDE bättre än större delen av världens befolkning.
Det funkar för mig. Inte säkert att det funkar för dig. Men värt att testa.

10. Pälsterapi

Vi som har hund (katt, häst, marsvin, whatever) har fördelen av vi har en rejäl oxytocinkick bara en liten bit bort. Utnyttja det.


Och är vi ändå är inne på glädjen med hundar…

Vi kombinerar flera saker på listan ovan, och bjuder in till RallyNosen 4/4!

Upplägget är enkelt: Du och din hund går en bana med växelvis rallyskyltar och växelvis sökgömmor. För att ta er till nästa del av banan behöver ni hitta gömman / genomföra rallyskyltarna på rätt sätt. Ta er igenom banan så fort som möjligt och samla poäng under tiden. Maxtid på banan tio minuter.

Det går utmärkt att delta även om ni inte är superduktiga på vare sig nosework eller rallylydnad – ni hinner så långt ni hinner på era tio minuter och samlar de poäng ni kan!

Vi kommer att köra två klasser, 10 platser i varje klass.

Cool Kids startar kl 10: skyltar från nybörjarklass och gömmor motsvarande klass 1 (en gömma/område)

MasterClass startar kl 14: skyltar upp till avancerad klass och både eukalyptus och lagerblad i gömmorna (1-2 gömmor/område)


Pay it forward!

Om något av tipsen på min pepplista hjälpte dig så dela med dig till någon annan. Och har du fler så fyll på! Och ta hand om dig. <3

Publicerad Lämna en kommentar

KarantänKul med Ability

Jag vet, vi borde oroa oss för en hel massa grejer. Som egenföretagare som lever på att sälja tjänster är läget just nu en smula osäkert. Men vem pallar bränna energi på att må dåligt över något man inte kan påverka? INTE VI!
Vi har istället roat oss med att starta upp ett helt nytt koncept – och det är ONLINE! Karantän OCH kul på en och samma gång! 😁

Vi kallar konceptet ABILITY.

“Say WHAT? Nu får jag spetsa örat!”

Vad är Ability?

Vi har haft planer ett tag på att hitta på något för de hundar (eller förare) som inte kan vara med på vanliga tävlingar. Kanske inte ens vanliga kurser. Upplägget fungerar helt enkelt inte för individen.

Att lyfta fokus från problemet till att faktiskt ha ROLIGT med sin hund gör underverk. Vi menar inte att du ska sluta jobba med problemlösning – men för livskvaliténs skull behövs en motpol. Något som ni kan ha kul med. Fjanta loss med. Något där ni kan visa upp hur fantastiska ni faktiskt är tillsammans, när ni får träna på era egna villkor.

Ability är ett koncept med olika grenar. Vissa grenar är väldigt lika etablerade hundsporter, andra mixar lite av varje, och så har vi hittat på ett gäng helt egna. Varje gren (nästan) har olika nivåer.
Du och din hund tränar, filmar, skickar in till oss, och blir bedömda. Blir ni godkända kommer diplom och prisrosett på posten. Blir ni inte godkända får ni feedback på vad ni behöver träna på, och kan försöka igen hur många gånger som helst.

Vi vet att din hund är fantastisk. Ta tillfället att få visa upp vad ni kan och få skryta ordentligt!

“Menar du att vi kan träna och filma där jag känner mig hemma och trygg? Och ändå vinna diplom och rosetter? Sweet!”

Karantän blev plötsligt kul!

Väldigt oväntat är det nu många fler hundar och människor som är i liknande situation, coronakarantän är inget att leka med – men man kan ju leka i den! På ett säkert sätt, tryggt hemma i egen miljö och vi “träffas” bara via filmer. Vi lanserar därför Ability redan nu, med de delar som är färdiga, och kompletterar med de andra grenarna allteftersom de blir klara. Häng med från början!

Och givetvis är Ability öppet för ALLA hundar. 😍

Vi har två titlar redo för ert nöje: LEKFJANT och RALLYLYDNAD.

Lekfjant

En Äkta Lekfjant kan leka med sin hund på hundens villkor. Lekfjanten har en rejäl dos fantasi och kreativitet, och låter sig inte begränsas av vad som traditionellt kallas “lek”. Målet är engagerande och rolig aktivitet bara för nöjet att leka tillsammans. Lekfjant är en titel som alla hundägare kan vara stolt över!

Rallylydnad

Vi har fyra nivåer i Ability Rallylydnad, som bygger på de fyra klasserna i sporten rallylydnad. Den här grenen är för dig som gillar komplexiteten i rallylydnaden, att lära hunden olika moment efter ett visst regelverk, och jobba mot väldigt tydliga mål.

Så börjar det kännas lite långtråkigt att försöka hålla dig och hunden isolerade? Har kurser och andra roliga event blivit inställda? Ability är svaret. Ha så kul!

Publicerad Lämna en kommentar

För utveckling!

Denna veckan kommer jag och Ulrika och våra hundar att hänga med ett helt gäng gymnasieelever. Hela veckan har de specialvecka med inriktning klickerträning. Jag har varit engagerad i just denna specialveckan – som följs upp med ytterligare en vecka på hösten – i snart tio år, och det är faktiskt smått fantastiskt att se den utveckling som sker hos både tvåbeningar och fyrbeningar.

En av mina “egna” hundelever som fick gå klickerutbildningen. Elin och Basil. För evigt i mitt hjärta.

En del av min roll som lärare är att visa nya stigar som eleven kanske inte hade snubblat över, eller valt att följa, om jag inte varit med som guide. Att ge nya tankar, att vända på felaktiga föreställningar inte genom att säga “fel” (om det inte är väldigt, VÄLDIGT fel och måste stoppas omedelbart) utan genom att visa alternativ som fungerar bättre, förklara fakta, och hjälpa eleven att förstå och utvecklas.

När man slutar sträva framåt börjar man gå bakåt

Jag är inte bara lärare. Jag är lika mycket elev. Även om jag är hyfsat nöjd med mina skills som tränare, hundägare, lärare, så vill jag utvecklas! Lära mig mer! Ifrågasätta – min inställning, mina metoder, min målsättning. Finns det något jag kan göra bättre? (Svar: ja. Världen är full av människor som gör typ allt bättre än mig. Jag kan ALLTID bli bättre! Tack och lov, så tråkigt det hade varit att känna sig “färdig”.)

När jag under förra året skrev om min tio år gamla bok “Vardagslydnad med klicker” insåg jag hur mycket jag utvecklats under dessa tio åren. Hur mina skills som tränare har förbättrats, hur många fler verktyg jag har att jobba med, och hur annorlunda jag väljer mina verktyg idag jämfört med då.
Går jag tillbaka ytterligare fem år så kan jag titta på gamla arbeten från tiden jag började läsa till instruktör, när tidningen Canis gavs ut, och jag försökte få ihop allt det nya i mitt huvud som redan var fullt av gamla “sanningar” om ledarskap, straff och dominans som jag aldrig ens hade ifrågasatt förrän då.

Glädjen i att hitta bättre vägar

När jag upptäckte att det finns massor av intressant forskning runt både beteende och hundar blev jag jätteglad. Någon annan hade varit lika nyfiken som jag, och undersökt hur saker och ting hänger ihop. På riktigt. Jag behövde inte gissa, eller dra från min egen ganska ringa erfarenhet som byggde på tre hundar. Någon annan – faktiskt ganska många “någon annan” – hade redan gjort jobbet!
Det svåraste var insikten om hur många av mina sanningar som inte alls var sanningar. Hur många saker jag gjort som kunde göras enklare, effektivare, och betydligt trevligare för alla inblandade. Med bättre resultat dessutom.

“Julafton i september? Matte, jag älskar dig!”

Frustrationen när huvudet kraschar

Det är en process. Det får ta lite tid. Jag hängde på klickerforum och var en pain in the ass eftersom jag ifrågasatte allt (tack alla som tålmodigt svarade och diskuterade med 29-åriga jag – det hjälpte!). Jag skickade efter DVDer och böcker från amerikanska klickertränare – Bob Bailey och Kathy Sdao var bland de första. Tittade, antecknade, läste, och ersatte lite i taget felaktigheter med bättre alternativ. Testade på mina hundar. Testade på andras hundar. Testade på människor. Förändrades.

Då var det jobbigt att få ny information som kraschade med det jag trodde att jag visste.

Idag är det jobbigt att se hur mycket av det som jag förkastat eftersom det bevisligen finns bättre fungerande alternativ väcks till liv igen. På TV-rutan, i diskussioner på nätet, i hundtidningar. Jag känner mig lite hjälplös – men hallå, vi har ju gått igenom det här? Eller? Var det bara jag? Varför vill någon välja alternativ som bygger på obehag och hot när det inte behövs? Är det verkligen så vi är som människor, att vi väljer bort att lära oss bättre alternativ för att det är “jobbigt”?

Nej. För jag ser också bevis dagligen på motsatsen. Kollegor som visar upp alternativ. Som tålmodigt förklarar och visar både den som är ny i hundvärlden och den som vill förändra gamla “sanningar” som inte alls är sanna. Som diskuterar med dagens motsvarigheter till 29-åriga Åsa. Den som säger att belöningsbaserad träning inte fungerar – ÖPPNA ÖGONEN! Låt inte dina fördomar och förutfattade meningar stå i vägen för att faktiskt observera vad som finns mitt framför dig.

Balanserade tränare på modet

En balanserad tränare är en tränare som använder både belöning och straff. Både trevliga konsekvenser när hunden gör rätt och otrevliga konsekvenser när hunden gör fel. Det låter vettigt, inte sant? Tydlighet är ett ledord. “Mot balans”.

Och det funkar. Men det är inte nödvändigt, och det har en del bieffekter som inte är så trevliga. Hur vet jag det?

  1. Forskning. Jag tänker inte länka till specifika rapporter (det är redan gjort av en mängd av mina kollegor), men det finns mängder av forskning gjort på hur straff och korrigeringar (som är straff, men med ett “snällare” ord) har negativa sidoeffekter i träningen. Alltså: visst funkar det – men det för med sig en massa skit som åtminstone inte jag vill ha in i min träning: osäkerhet, passivitet, aggression, rädsla, stress, otrygghet. Sämre livskvalitet, sämre relation, helt i onödan.
  2. Erfarenhet. Inte bara min, utan en stor mängd djur och människotränare som jobbar med djur, människor och inlärning på olika sätt. Varje fredag presenterar vi någon ny på vår FB-sida, och kommer att fortsätta med det. Här hittar vi människor som jobbar med sällskapshundar och problemhundar. Fjärilar och tigrar. Marina däggdjur och barn med inlärningssvårigheter. Alla säger samma sak: belöningsbaserad träning är det långsiktigt effektivaste sättet att lära en individ något.

Ärligt talat: ordet “balans” i hundträning är för evigt förstört för mig. Jag tänker inte ens försöka rädda det. Jag tänker använda “harmoni” istället. Harmonisk hundträning. Hundträning på lika villkor, där alla inblandade har kul. Kul för tvåbeningen eftersom det är effektivt och ger resultat. Kul för fyrbeningen eftersom den får en vettig chans att lära sig rätt beteende, bygga upp en vana av att göra rätt i allt svårare situationer, och därmed inte längre är motiverad att utföra “fel” beteende längre.

För utveckling!

Vad det handlar om är viljan att bli en bättre hundtränare och kanske också människa (jag vet att jag har en del kvar där…). Viljan att t ex kunna träna frivillig hantering, kanske inte lika bra som de bästa men något åt det hållet. Viljan att t ex träna hundmöten med hundens känsla av trygghet och förtroende i centrum istället för att använda hot om obehag.

Viljan att utvecklas.

Vi kommer därför att börja använda taglinen “För utveckling” när vi postar något som vi tycker är viktigt. Det är inte vår tagline på något sätt, alla som tycker att den passar in på något som ni postar är välkomna att använda den. Det är för oss ett sätt att hålla fokus på rätt saker. Bli bättre.

För utveckling!
/Åsa

Publicerad Lämna en kommentar

Klickerträning – hur börjar man?

Klickerträning är enkelt. Det är inte alltid lätt – därför att hundträning i verkligheten är inte alltid lätt – men det är okomplicerat. Och det är ju en bra startpunkt!
För de allra flesta hundar är det bara att sätta igång, de fattar supersnabbt, men jag beskriver steg för steg ändå. Hoppa över det som inte behövs.

“Eller kör igenom alla steg oavsett. Mer godis till oss fyrbeningar!”

Välj var du börjar träna: du vill vara någonstans där hunden känner sig trygg och det inte finns så mycket annat intressant än dig och dina belöningar. Någonstans i hemmet brukar fungera bra.

Utrusta dig med klicker och ett gäng godisar som hunden gillar, godisarna ligger lämpligen i din ficka eller i en belöningsväska. Klicka – ge godis. Hunden behöver inte göra något speciellt, bara finnas till. Bygg upp kopplingen mellan klicket och belöningen. Från och med nu får hunden ALLTID en belöning när du har klickat. Även om du klickade av misstag, det vet ju inte hunden. Klicket ska få “köttbullelampan” att tändas i hundens ögon.

Innan klicket är du tyst och neutral i din kropp. Det kan vara enklare om du är i rörelse, om inte annat så för att det hjälper dig att slappna av och inte stint stå och stirra på din hund. Efter klicket får du jubla och belöna hur mycket som helst. Öva på din egen växling, det är svårare än man tror!

Kom ihåg att klickern inte är en fjärrkontroll. Håll den neutralt med handen längst sidan. Hunden behöver inte se klickern – bara höra klicket.

Gör ca 10 repetitioner – paus. Hade din hund kul? Den hör ett klick och får gratis godis och en glad tvåbening – de flesta hundar tycker att det är värsta festen! Men vissa hundar, speciellt om de är lite känsliga, kan behöva fler korta pass med samma sak. Det är inget konstigt, då bara fortsätter ni att koppla ihop klicket med belöning. Tips för ljudkänsliga hundar: vira in klicker och hand i något som dämpar ljudet och håll den bakom ryggen. Belöna med något som verkligen är värt namnet!

När du ser att hunden blir förväntansfull när du hör klicket börjar du kasta belöningen så att hunden får gå och hämta den. Inte långt, det ska bara bli en enkel växling mellan positioner. Härnäst väljer du ut något som hunden redan gör och börjar klicka och belöna varje gång hunden gör just det beteendet. Hunden kanske tittar efter godiset, flyttar sig mot dig, sätter sig…
Genom att du kastar godiset blir det naturligt att hunden rör på sig för att hämta sin belöning. Om du har något som är tillräckligt åtråvärt så kommer den förr eller senare att närma sig dig för att vilja ha mer. Klick! På det här steget övar du din observationsförmåga – titta på din hund!

Ganska snabbt så kommer din hund att se ett mönster. “Varje gång jag tittar på min tvåbening /sätter mig/ närmar mig/lyfter tassen/viftar på örat så klickar hen. Klick betyder belöning. Jag har lärt min tvåbening att ge mig belöningar när jag gör x! WIN!”

Du berättar alltså inte för hunden vad den ska göra, utan du låter hunden själv komma på vad som leder till klick och belöning! Signaler kommer senare, just nu bygger du bara förståelse för spelets regler.

Godis är enklast att använda, men det går utmärkt att välja vilken omtyckt belöning som helst! Klick leder till tennisboll. Klick leder till kampleksak. Klick leder till springa till kylskåpet tillsammans. Huvudsaken är att klick leder till något med högt värde för hunden, som hunden är beredd att jobba för att få tillgång till.

Klickerklok

Innebär alltså att hunden förstår dels att klick leder till belöning, och dels att hunden med sitt beteende kan få dig att klicka. Hunden tror att den tränar dig, du tror att du tränar hunden, båda har rätt, båda har kul.

Repetitionsklok

Genom att du väljer ut ett beteende av allt som hunden gör och klickar bara för det, så kommer hunden att upprepa det beteendet. Snabbaste vägen till klick och belöning! För många hundar krävs några pass för att den ska förstå att det är ett och samma beteende som lönar sig, men hundar är generellt inte vidare korkade. De gör det som lönar sig.

För att snabbt börja bygga ett förråd med olika beteenden behöver du klicka för lite olika beteenden, annars kommer ni inte vidare från att “sitt är svaret på allt, varför försöka något annat?”.
Hur ska hunden hålla reda på när vad lönar sig? Svaret heter PAUS. Om du tidigt lägger in regeln att i ett och samma minipass – ca 10-20 repetitioner – så lönar sig ett och samma beteende, och det är PAUS innan ni byter beteende till ett annat, så lär sig hunden snabbt! Och du med för den delen. Ni börjar bygga en träningsstruktur som blir logisk för båda.

I början av varje pass så väljer du ett beteende att klicka för – eller plockar upp ett som hunden bjuder på om ni inte har kommit så långt i det här med att testa beteenden. Hundens jobb är att lyssna efter klicket och upprepa det den nyss blev klickad för. Ditt jobb är att se beteendet, markera det med klickern, och belöna. Och avsluta passet i tid, innan ni båda tappar koncentrationen.

Där har du det. Starten. Klickerklok och repetitionsklok. Allt annat bygger på detta. Det låter väl inte så svårt?

Så här kan det se ut – sätt på ljudet:

Vad händer sedan?

Efterhand som ni blir mer och mer klickervana, din hund får bättre förståelse för att den kan styra när du klickar, så kommer du att kunna vänta ut att hunden testar nya beteenden. “Sitt funkar inte, stå funkar inte, kanske…ligg?” KLICK! Och med det följer att du kan börja forma beteenden mot ett slutmål, genom att “vägleda” hunden med klickern. Nu börjar det bli kul på riktigt!

Men…när börjar jag ge kommandon?

Det här med frivilliga beteenden känns konstigt för många tränare. Men det finns ju ingen vits med att säga ett ord som hunden inte förstår. FÖRST får vi fram beteendet, belönar upp det och får hunden att repetera. SEDAN döper vi det. Då blir det ett beteende som hunden gillar att utföra! Och när ni kommit så långt så behöver du sannolikt inte klickern längre, för just det beteendet, eftersom hunden och du förstår varandra.

Jag kan ju inte klicka på tävling?

Nope, det kan du inte – och det behöver du inte! Klickern är en hjälp vid inlärning av nya beteenden och vid precisionsarbete. När du är ute och tävlar så är momenten/programmet/banan redan inlärt, hunden gör allt på signal, och ni har byggt kedjor och tränat helhet. Här finns inget behov av en klickerdosa. Av belöningar – men inte en klicker.

Det är väl inte helt omöjligt att det kommer fler blogginlägg om hur du går vidare – just nu handlar det bara om att komma ingång med grunderna. Klickerklok och repetitionsklok.

“Jag tror jag fattar! Klickerträning gör det enklare för mig att manipulera min matte… Förlåt, lära mig grejer!”

Vill du lära dig mer?

Vi gillar klickerträning och är duktiga på det, och vi har ett gäng bra produkter för dig som vill utvecklas!

Publicerad 1 kommentar

Vilken aktivitet passar dig och din hund?

Jag började göra lite research för att se vilka organiserade aktiveringar och sporter det finns att pyssla med ihop med sin hund. Låt mig säga så här: hundägare är uppfinningsrika!

“Så mycket kul att välja mellan! Matte, visst kan vi träna minst tio olika sporter samtidigt?”

Ett urval av sporter och aktiveringar

Det finns ännu fler än jag listar här, jag har valt de som har någon sorts regelverk att förhålla sig till för att få lite ramar runt urvalet. Och jag har säkert missat ett gäng – känner du till fler så lägg i kommentarerna!

Många av sporterna har dessutom olika inriktningar/grenar, och så gott som alla har olika nivåer…

Måste du välja?

Det finns ju så mycket som verkar kul! Hur ska du få någon reda, det känns mest som kaos?

Först och främst behöver du faktiskt inte välja, det går utmärkt att bete sig som jag gör på en buffé: lite av allt som verkar gott.
Fördelen med det är att ni testar en massa munsbitar av olika sorters aktivering, och märker vilket smak som är godast. Nästa vända på buffén vet ni mer vad som verkligen är värt att ta många bitar av.
Nackdelen är att varken tiden eller träningsorken räcker till för att fördjupa sig i ALLT som verkar roligt. De flesta maträtter blir riktigt smaskiga först när man börjar mixtra lite med receptet för att få det heeeelt perfekt – tycker iallafall jag. Samma med hundaktivering: först när man börjar få grundläggande kunskaper och kan anpassa till sin egen hund blir det intressant på riktigt.

“Mmmmmm…Smakar som kyckling!”

Men om du nu faktiskt vill begränsa dig lite då?

Genom att träna färre sporter, eller kanske satsa helt på en sport, så är det förstås enklare att bli riktigt duktig på just den. All träning drar ju åt samma mål. Här är några frågor du kan fundera över när du väljer:

Vad vill din hund?

Ni är ju två om det här, så det är bara rättvis att din hund får ha något att säga till om. När jag fick min Mårran ville jag tävla lydnad – men hon trivdes bäst i skogen och var en hejare på viltspår. När jag köpte Valle var det för att tävla lydnad – men han har tydligt visat att det är nosework som gäller (om han nu inte får hänga med fåren 24 timmar om dygnet). Och när jag köpte Midori så var det för att tävla lydnad – men hon tycker att rallylydnad och parkour är så mycket roligare…(Och agility. Hon vill ha en agilitymatte. Men där drar jag gränsen, agility är inte min grej trots flera försök.)

Hundens ras ger ofta en ledtråd till vad hunden gillar att göra, de flesta raser är avlade med ett syfte. Om du inte redan har koll på din ras så läs på – det är roligt (och nyttigt)! Det är inte jättekonstigt att en working kelpie har får som sitt största intresse, eller att en hund som är till hälften vildhund (Mårran) tycker bättre om att spåra vilt i skogen än stå på lydnadsplan.

Men rasen är långtifrån allt! Ännu viktigare är individen. Titta på din hunds kroppsspråk, är den glad, förväntansfull, tillfreds? Hur reagerar den när du tar fram utrustningen eller kommer till träningsplatsen? Har den lätt eller svårt för uppgifterna som ingår?

Vad vill du?

Ni är ju, som sagt, två om det här. Som jag skrev nyss så ser jag inte tjusningen i agility trots ett flertal försök. Visst, det är väl kul att springa en bana, men värt besväret att bygga den? Nope! Och eftersom min enda hund som älskar agility också älskar andra aktiviteter lika mycket så är det inget problem. Om det hade varit det ENDA I HELA VÄRLDEN som hon hade älskat så mycket kanske jag hade tänkt om, glädjen i att ge min hund det hon verkligen älskar höjer värdet rejält för mig! Eller så hade jag frågat en agilitymänniska om hen vill träna och tävla min hund i agility.

Jag är inte heller superintresserad av nosework, men Valle tycker att det är höjden av lycka. Det finns inget annat jag kan göra ihop med honom som gör honom lika glad. Alltså kör vi nosework, och jag tycker att det är roligt eftersom han tycker att det är roligt.

Hur enkel är sporten att träna?

Ytterligare en anledning till att jag valt bort agility men kör nosework är tillgängligheten. För agility behövs en bana. För nosework behövs doftgömmor, var som helst. Det är STOR skillnad på hur mycket tid och ansträngning jag behöver investera!

De sporter som jag gillar mest kan jag träna mestadels ensam, möjligtvis med en eller två träningskompisar då och då. För vissa personer är detta en nackdel – de gillar den sociala samvaron och att ha regelbunden träning med träningsgänget. Jag? Inte lika mycket…Dels jobbar jag udda tider, och dels är jag ganska osocial. Jag tränar hellre ihop då och då med en mycket liten, väl utvald, skara.

Det som känns krångligt att träna blir ofta inte tränat så ofta, oavsett om det är roligt när ni väl är igång.

Vilken är din målsättning?

Vad driver dig i träningen?

Att tävla? Då bör det finnas rimligt med tävlingar inom ett rimligt avstånd.

Att lösa träningsproblem? Då spelar ju tävlingsbiten mindre roll, men istället kan det vara guld att det finns kurser i din valda sport – det är kul att lösa träningsprolem så länge det funkar (någorlunda iaf), men när man kör fast på allvar är det skönt om det finns hjälp att få. Likadant om det börjar gå slentrian i träningen och man vill få lite nya idéer.

Eller så är det något helt annat. Men det är värt att fråga sig själv VARFÖR man vill göra just detta.

Jag gillar dog parkour av en mängd anledningar. Midori visar tydligt att hon tycker att det ger promenadena guldkant, det bygger fysik, kroppskontroll och självförtroende, det är enkelt att träna och enkelt att variera, det finns gott om intressanta träningsproblem efterhand som det blir svårare hinder och kombinationer, och vi kan ta titlar. Check på allt som känns viktigt för mig!

Är det fel att byta?

Säg att du har bestämt dig för en sport. Ni satsar, börjar komma någonvart, får problem, och… du börjar snegla på något annat. Kanske är det enklare att börja om med något nytt?

Givetvis får du byta sport! Jag menar, det är ju du som har valt, då får du välja om! Om du råkar köra in på en återvändsgränd så backar du och väljer en annan väg, inte sant?

Med det sagt: fundera över ditt motiv till att byta sport. Är du motiverad av glädje, nyfikenhet, att något annat verkar roligare? Go for it! Är du däremot motiverad av rädsla att misslyckas, inte vara bra nog, inte räcka till? Då finns det en risk att du sätter upp onödiga spärrar för dig själv. Jag säger inte att det ÄR så, jag säger att det finns en risk.
För vems skull tränar du? Jag hoppas att det är för din och din hunds skull, inte någon annans. De där rädslorna brukar (och återigen – jag säger inte att det alltid är så) tyda på att man gör saker för att få andras godkännande. Eller ännu värre – vad man inbillar sig är andras godkännande, när de egentligen inte bryr sig ett smack utan gillar er ändå.

Så kort sagt: är det mer lockande att testa något annat? Gör det! Gör det av glädjen att lära något nytt, nyfikenheten på en annorlunda sport, för att skaffa nya erfarenheter!
Men beröva inte dig själv att faktiskt få jobba mer på djupet, lösa problem, få en ökad förståelse bara för att du är rädd att “misslyckas”. Så länge ni har kul och lär er så lyckas ni – oavsett “resultat”.

Kombinera flera sporter

Fakta: ju fler sporter/aktiveringar ni tränar regelbundet, ju mer splittrad blir träningen eftersom olika sporter har lite olika utförande och fokus. Men. Det kan ändå finnas en vits i att träna flera sporter parallelt ÄVEN om man siktar på att bli riktigt, riktigt duktig i en av dem.

Att kombinera en väldigt “uppstyrd”sport som tävlingslydnad med en betydligt friare och mer självständig sport som nosework kan säkerställa att hunden bygger självförtroende i självständigt arbete. Eller kombinera tävlingslydnaden med rallylydnad, för att få både precision och helhetsträning (och fysisk liksidighet genom högerhandlingen). Eller tävlingslydnad med dog parkour, för att få in en mer allsidig fysisk träning och kroppskontroll. Eller tävlingslydnad och spår, det ena på appellplan och det andra i skogen. Det finns mängder av kombinationer som ger bra effekter på båda sporterna (eller alla tre).

Min personliga erfarenhet är att fler än tre sporter är svårt att hålla vid liv samtidigt, men du och din hund kanske har bättre simultankapacitet 😀

Vill du ha hjälp?

Enklaste sättet att testa en intressant sport är att gå en kurs, online eller IRL. Testa praktiskt med starthjälp helt enkelt. Starthjälpen gör det enklare att anpassa till just dig och din hund, så att ni inte fastnar redan innan ni har startat.

Den mest heltäckande kursen vi har är vår Hundtränarutbildning. Inlärningskunskap och grundträningen av hunden är gemensam för de allra flesta sporter. Under fem helger får ni en massa bra grundträning, som kan anpassas till en MASSA olika sporter – och du får dessutom välja din favoritinriktning. Vi ger dig både starthjälp och verktyg att gräva djupare med. Klicka på Valle och läs mer!

SISTA ANMÄLNINGSDAG 29/2!

Publicerad Lämna en kommentar

Våga fråga

Det jag väljer som veckans tema speglar ofta något som jag gått och funderat över, eller något jag stött på i veckan. Denna veckan är det “våga fråga”. Det handlar egentligen om att både våga fråga när man inte vet, och att våga ifrågasätta.

Midori frågar mig saker ofta. “När ska jag få mat?” är vanligt förekommande i mitt kök. Och hon ifrågasätter: “Varför får jag inte MER mat?” Jag har tänkt igenom varför hon inte får mer mat och tycker att jag har en hållbar förklaring, men hon tror inte riktigt på mig…

Granska och ifrågasätt

När jag är på en föreläsning eller en kurs frågar jag saker. Mycket och ofta, tills jag förstår. Det är mitt sätt att få ihop saker i huvudet, att få den nya inputen att passa ihop med den kunskap jag redan har. Ibland går det nya tvärs emot det gamla, och då måste jag reda ut vad som egentligen gäller – vad är rätt?

För det mesta leder den nya informationen till att jag förändrar mitt tankesätt på något sätt. Ibland får jag helt nya förklaringar på gamla erfarenheter, som gör att jag kan se händelser i ett nytt ljus. Ofta innebär den nya kunskapen att jag kan täcka upp “hål i kunskapspusslet” med nya bitar, och få en bättre helhetssyn.

Men då och då upptäcker jag att jag inte riktigt håller med, trots frågor. Ibland får jag inte en förklaring på det nya som jag anser är tillräcklig (bara för att det är nytt är det inte alltid korrekt, och alla instruktörer/lärare är inte helt pålästa på alla ämnen). Då ifrågasätter jag, om jag misstänker att det kan leda framåt. Jag försöker göra det på ett trevligt och prestigelöst sätt, jag är inte intresserad av att någon ska känna sig förminskad eller attackerad – försvar ger ingen bra diskussion. Oftast gör jag det inte där och då, utan i en annan sättning där vi båda är mer avslappnade.
Jag kan givetvis också välja att bara släppa det. Om jag inte känner att det skulle vara givande att fortsätta diskutera – varför lägga tid på det? Jag behöver inte “frälsa världen”, och det finns tillräckligt med intressanta människor (ni till exempel) att diskutera med ändå.

Och ibland tar det emot, därför gamla “sanningar” blir vända upp och ner. Det är svårare att hantera. Då måste jag ifrågasätta mig själv! Detta, som jag alltid har tagit för självklart, verkar inte längre stämma! Har det någonsin varit korrekt? Antagligen inte…
Sådant kan vara svårt, särskilt om det är något som jag använt som förklaringsmodell när jag agerat på ett visst sätt. Men det är nödvändigt. Det som driver mig är genuin nyfikenhet och en vilja att hela tiden bli bättre.
Då måste jag vara beredd att granska mina “sanningar”. Hur ser de ut i ljuset av den nya information jag har framför mig? Och sedan måste jag vara beredd att ändra mig.

Vem kan man lita på?

De flesta titlar som finns inom hunderiet är inte skyddade. Det innebär att vem som helst kan kalla sig instruktör eller till och med hundpsykolog. Vem som helst får öppna en hundskola eller till och med lära upp andra till instruktörer, hundpsykologer, beteendeutredare.

“Hej och välkomna till Valles Naturskola. Idag ska vi lära oss namnen på växter. Detta är en “småbladig gulblomma” – perfekt att nosa på och kissa på. Repetera efter mig och härma det jag gör…”

Därför är det superviktigt att:

  1. Kolla upp utbildningar – har den här personen som du tänker ta hjälp av faktiskt utbildningar i ämnet?
  2. Kolla upp utbildningarna i sig – eftersom alla får utbilda så behöver själva utbildningarna vara vettiga.
  3. Säkerställa att personen tränar på ett sätt som passar dig och din hund – var försiktig med ord som “ledarskap”, “balanserad träning” och “naturligt för hunden”, de kan dölja straffbaserad träning. Behöver inte, men kan göra. Titta gärna på träningsfilmer, läs beskrivningar av hur träningen går till, titta efter “belöningsbaserat”, “positiv förstärkning”, “relation” och “samarbete”.

Sveriges Hundföretagare har funnits i några år, och kollar upp allt detta åt dig – du kan vara säker på att medlemmarna är välutbildade och står för en bra hundsyn. Men alla bra hundmänniskor är inte med där, så även om personen du är nyfiken på inte är medlem kan det fortfarande vara en fantastisk utbildare.

Det finns inget fel i att inte veta!

Jag tycker att det är rent ut sagt skitjobbigt att vara nybörjare. Just därför försöker jag utmana mig själv att testa nya grejer som jag VET att jag kommer att vara dålig på. Vem vill gå i samma gamla hjulspår liksom? Det är dessutom väldigt nyttigt att få en dos nybörjarödmjukhet lite då och då. Det är lätt att glömma att när man är ny inom något så är allt konstigt!

Just nu går jag en kurs som heter “Yoga för kylskåp”. Jag är helt ovig, har ingen styrka i övre delen av kroppen, noll koll på min andning, och min kropp protesterar hejvilt. Jag känner mig som att jag är på fel plats och gör fel saker vid fel tidpunkt. Men jag vet att efter kursens sex tillfällen så kommer det inte att vara “nytt och konstigt” längre. Det hinner knappast bli invant och välbekant, men det kommer att kännas lite enklare för varje gång. Jag vänjer mig lite mer. Och jag får under tiden nya redskap som hjälper min kropp att långsiktigt må bättre.
För tillfället har jag inga frågor, jag försöker bara ta till mig all ny information – både i huvudet och kroppen. Men jag räknar med att efterhand, när jag har smält det mest grundläggande, kommer jag att börja fråga. Vilja veta mer. Varför gör man så här, vad ska detta leda till, och – eftersom jag är jag – varför gör man inte så här istället? Hade detta kunnat fungera bättre? Min vilja att utvecklas och förbättra finns i alla aspekter av mitt liv…

“Jag har hört talas om Hundens position. Den kan jag nog naturligt. Matte däremot…”

Så när jag säger saer som du som lyssnar på mig blir fundersam över: våga fråga!

Jag har inget emot att bli ifrågasatt av folk som vill lära sig mera. Att behöva formulera mig på ett sätt som andra förstår gör att jag själv måste fundera igenom vad jag menar. Ofta kommer mina elever med aspekter som jag inte tänkt på, eftersom vi lever olika liv, och då får jag fundera lite extra. Det är roligt! Att få diskutera, vända och vrida, se andra synvinklar – och att träna sig själv i att jag behöver inte heller ha alla svar här och nu – är utvecklande.

Frågeforum

Denna veckan handlar om att våga fråga. Våga fråga alla “dumma frågor” som man funderar över (för de är inte alls dumma!), våga ifrågasätta sådant man inte förstår eller tycker är fel, våga ifrågasätta sina egna “så har det alltid varit” eller “det har jag alltid hört” eller “så gör alla andra”.

För att uppmuntra detta har jag skapat ett underforum här på sidan som heter “Våga fråga!”. Du behöver vara inloggad på sidan för att fråga, men det är enda förutsättningen. Jag lovar att svara på alla frågor som kommer in efter bästa förmåga, hela veckan. Passa på!

Publicerad Lämna en kommentar

10 saker jag älskar hos mina hundar

Det finns massor av saker som jag älskar med mina hundar. Så klart. Att bara lista tio har mer att göra med platsbrist i bloggen än att jag inte kommer på fler. Mina hundar är fantastiska!

1. Sällskap

Det är något speciellt med att aldrig vara ensam. Oavsett var jag finns, om mina hundar har tillgång till mig så är minst en av dem där. Ibland misstänker jag att de turas om att hålla koll på mig… Skulle jag stänga dörren blir stämningen en smula upprörd, med krafsande på dörren och uppfodrande skall. Ingen får gå på toa ensam! Tack och lov verkar detta släppa när jag väl går utanför grinden – out of sight, out of mind.

2. Päls

Det finns ingen terapi som är så bra som pälsterapi. Att klappa, klia, smeka, dra fingrarna igenom…Päls är helt enkelt mysigt! När det sitter fast på hunden alltså. Päls i drivor på golvet eller som ett täcke över kläderna hade jag kunna leva utan.

3. Värme

Jag är frusen. Att dela sin filt i soffan med en kelpa som har krupit ihop i knäet, eller sova tätt intill en varm Valle en kylig vinternatt ger en extra guldkant på tillvaron och värme till en kall själ. Att det också innebär att inte kunna röra sig på natten eftersom båda hundarna ligger tätt intill mig ovanpå täcket och jag är fångad i min egen säng – det försöker jag förtränga.

4. Motion

Hundar behöver motion. Mina inte minst – det är aktiva hundar som gillar att röra sig. Långpromenad i skogen, följa med på joggingtur (som om jag joggar…men om jag skulle börja så är de beredda att hänga med!) ta bilen ut till en vandringsled. Motion behöver de också när jag ligger döende i förkylning eller när det är snöstorm. Men det finns ju inget dåligt väder…(LÖGN!!! Det finns DEFINITIVT dåligt väder!!!)

5. Socialt

Typ alla vänner jag har har jag träffat genom hundarna. Vad gör vi när vi ses? Går promenad. Tränar hund. I sällsynta tillfällen: fikar och pratar hund. Hade jag inte haft hundarna hade jag alltså inte haft några vänner alls! Eller hur?

6. Utveckling

Det är roligt att träna ihop med hundarna. Lära dem grejer. Lösa problem, bättra på vår kommunikation, hitta fler grejer som vi tycker är roliga att göra tillsammans. Visa upp för andra, tävla. Så länge som jag sätter mål som gör att jag mår bra och inte dåligt, som främjar våra relation och inte bryter ner den. Fokus måste alltid vara på att älska min hund för det den ÄR, inte det den GÖR.

7. Lära nytt

Lika väl som jag lär hundarna saker så får de lära mig saker. Både i vardagen – nya stigar, nya dofter, bästa liggplatsen – och i träningen – lika ofta vad som INTE funkar som vad som faktiskt funkar.

8. Vikten av “äh, vem bryr sig”

Att kunna släppa vad alla andra gör och istället fokusera på vad jag själv gör är en konst ibland. Att släppa internetdiskussioner, att inte behöva tycka om allt. Att jag inte behöver imponera på någon. Att istället gå och nosa på en trevlig buske och kissa på den. Alltså inte bokstavligt, ni tror väl inte på riktigt att… Äh, vem bryr sig!

9. Naturligt utseende

Mina hundar bryr sig noll och ingenting om hur jag ser ut. Tvärt om upplever jag att de tycker bäst om när jag går i samma mjuka kläder, låter bli parfym, skippar sminket, och knappt ens borstar håret. Eller är det bara en ursäkt…?

10. Villkorslös kärlek

Det enda jag behöver göra för att mina hundar ska älska mig är att älska dem tillbaka och därför ta så bra hand om dem som jag bara kan. De bryr sig inte om ifall jag är framgångsrik, lyckad, omtyckt – de älskar mig oavsett. De är alltid på min sida. Det jag gör är automatiskt “rätt”. Med detta följer ett enormt ansvar att verkligen skaffa kunskap att göra deras liv så bra som jag bara kan, att hantera dem med respekt för både individ och art, och älska dem villkorslöst tillbaka.

Publicerad Lämna en kommentar

Grundträning för hund och förare

Jag har köpt hus två gånger i mitt liv. Att hitta rätt hus tar tid och letande, och jag och min man har tittat på MÅNGA hus. Vi har kompromissat med mycket (vårt första hus var inte inflyttningsbart förren efter 6 månader, vi bodde i en husvagn medans vi renoverade) men en sak har alltid varit viktig. En bra grund.

Hus kan ha MÅNGA fel i grunden. Och grejen är den att om de inte åtgärdas så leder de till en massa andra fel i hela huset! Fukt leder till mögel. Sättningar leder till sneda golv och försvagade väggar.

“Matte, jag tror vi har ett grundläggande problem med det här huset…”

Vad är grundträning?

Samma sak när vi tränar hund. Om där är problem i grundträningen så får vi problem hela vägen! Det vet du, det har du hört från typ alla instruktörer. “Grundträningen är superviktig!” Men vad är egentligen grundträning då?

Givetvis får du olika svar beroende på vem du frågar. Men RÄTT svar får du från mig, så klart. (Skojar – det finns inget “rätt svar”. Men jag ger min variant!)

Jag tänker grundträning i tre steg: relation – förmågor – färdigheter. De kommer inte på linje efter varandra utan sker liksom parallellt och invävt i träningen hela tiden. Som jag ser det så är en bra relation en förutsättning för träning överhuvudtaget, och förmågan påverkar hur färdigheten ser ut. Snabbgenomgång:

  • Relation: hundens basbehov är tillgodosedda, den känner sig trygg, motiverad och nyfiken.
  • Förmåga: handlar mer om HUR hunden gör saker än vad den faktiskt gör. Förmågan att stänga ute störningar, förmågan att reagera snabbt på signaler, förmågan att fokusera längre tid, och så klart kondition och muskelträning – förmågan att använda sin kropp fullt ut. Förmågan att använda en kroppsdel i taget, förmågan att balansera, förmågan att vara stilla.
  • Färdigheter: är VAD hunden gör. Moment, trix, tydligt ramade beteendekedjor.

Inkallning som moment i startklass handlar om att hunden sitter kvar medans föraren går ut 15 meter, och sedan kommer och sätter sig vid förarens vänstra sida när hen kallar. Om relationen brister får vi ingen glädje i momentet. Hunden behöver förmågan att vara stilla trots att föraren går, förmågan att springa snabbt och ta i, förmågan att styra sin kropp i ingången. Färdigheterna är sitt, stanna, lyssna på signal, spring, sväng runt, sitt, kedja ihop.

Om någon av de här grundbitarna brister så blir inte inkallningen så bra som den skulle kunna bli. Dessutom är problemet genomgående även i andra delar i träningen! Om förmågan att “vara stilla och vänta på signal” inte är genomtränad får du en hund som tjuvstartar ofta eller bryter sin stadga för tidigt, oavsett moment. Om grundfärdigheten “sitt” inte fungerar så återkommer det problemet om och om igen (det är till exempel väldigt många sitt på en rallybana…).

Förmågan att starta snabbt, ta i, och sikta framåt – agilityträning på grundnivå.

Grundträning för föraren

Vi pratar oftast om hundens träning. Förarens träning då? En väl grundtränad förare kan till exempel:

  • Stänga ute störning
  • Fokusera på enbart sin hund under passet
  • Observera hunden och tajma med en belöningssignal exakt när hunden gör rätt
  • Belöna på lämpligt sätt beroende på hund och aktivitet
  • Belöna med både höger och vänster hand
  • Hålla längden på passen lagom
  • Höja eller sänka kriterier efter behov
  • Läsa hunden rätt
  • Vara medveten om sin egen kropp – använda de kroppssignaler man tänkt sig och inga andra

Och innan något av detta fungerar så behöver relationen till både hund och eventuell annan tvåbening på plats vara bra. En förare behöver också vara trygg, motiverad och nyfiken!

När vi agerar av rädsla att göra fel, rädsla att bli utskrattad, rädsla att hunden gör något jobbigt eller pinsamt, rädsla att inte få vara med och tillhöra gruppen (mycket starkt för många människor!) – så mår vi dåligt och gör konstiga saker. Vad betyder detta? Steg ett i din träning: fixa din träningsmiljö så du och hunden trivs, och långsiktigt – jobba med de eventuella tankefällor som förstör din träningsglädje.

Det kan också handla om att andra människor beter sig som idioter. Du behöver inte idioter i ditt liv. Jag vet, det låter som texten på en billig t-shirt, men det är sant. Trevliga personer som agerar idiotiskt av okunskap eller oförståelse kan man oftast prata med. Genuint otrevliga personer får vara otrevliga utan dig – undvik.

Eller skicka en stor och livsfarlig hund efter de otrevliga personerna. (Nej, gör inte det. Men det är ibland trevligt att dagdrömma om!) Totoro, djupt förnärmad: “Jag vill bara pussas lite! Och då måste jag ju se till att folk ligger still!”

Sorry, gled ifrån ämnet en smula. Men det jag ville få fram var att den absoluta grunden – trygghet, motivation och nyfikenhet – kan vi liksom inte mecka med. Den MÅSTE finnas, för både fyrbening och tvåbening.

Träna grunder hela hundens liv!

Vissa av de grunder vi bygger med våra hundar går tvärs emot deras personlighet.

Har jag någon gång nämnt att Kelpan har lite problem med stadgan? (Det har hänt…) Hon är inte en hund som naturligt är stilla typ någonsin. Därför grundtränar vi stadga dagligen. Under promenader, när vi leker, i alla möjliga situationer utanför våra träningspass. Däremot tränar vi väldigt sällan förmågan att fokusera och stänga ute störningar, det har hon redan naturligt. Valle är tvärtom – han har noll och inga problem med stadga, men behöver ständigt träna sin förmåga att koncentrera sig på mig och inte allt annat.

Och jag som förare tränar på mina mekaniska färdigheter – få fram en leksak, stoppa undan en leksak, vara stilla innan belöningssignalen, förbättra min timing, förbättra min observationsförmåga, hålla på mina kriterier, använda båda händerna. Ju mindre jag behöver fundera över vad JAG gör – ju mer kan jag fundera över vad HUNDEN gör.

Ju mer jag kan träna på grundläggande förmågor/färdigheter utanför de moment som känns viktiga för mig, ju bättre är det. Jag slipper slita på, och riskera en dålig känsla i, momenten. Samtidigt får min hund en allsidig träning på den förmågan/färdigheten som behöver tränas. Win för alla!

Grundträning är aldrig färdig. Den återkommer ständigt. Mina hundar är 6 och 9 år gamla och väl genomtränade, och vi tränar fortfarande 70% grunder. Därför att när grunderna sitter så är resten enkelt! Vill jag lära Midori ett nytt trick? Med största sannolikhet har vi redan grunder färdiga som jag kan sätta ihop på ett nytt sätt. Plättlätt!

“Jag kan allt. Faktiskt.”

Så slutligen: Vill du bli grym på grundträning – och mer?

Slå en koll på vår hundtränarsatsning. Från grundträning till konceptträning, med allt du behöver däremellan.

Och vi lovar att se till att din träningsmiljö tillsammans med oss gör både dig och din hund trygga, motiverade och nyfikna. Om vi beter oss som idioter går det bra att hämta Totoro och släppa lös honom riktad mot oss med kommandot “mosa”…

Publicerad 1 kommentar

Opp o hoppa – dog parkour

Förra veckan hade jag en intensivkurs i dog parkour som en del av min instruktörsutbildning. Jag är instruktör via Dog Parkour Sweden sedan några år, men har sneglat på titlarna som International Dog Parkour Association har tagit fram och vill använda deras koncept. Eftersom man inte får använda andras grejer hur som helst så krävde det att jag skulle bli instruktör genom IDPKA. Och det är jag nu!

Vi visar inlärning av Tic-tac. Tack Anette Lindberg för bilden!

Vad är dog parkour?

Vi börjar från början. Dog parkour är träning av balans, självförtroende, samarbete, kroppskontroll, styrka och smidighet. Det är signalkontroll. Det är att bygga upp ett ömsesidigt förtroende. Det är att läsa sin hund och respektera om hunden säger “nej, inte idag”. Det är ett fantastiskt sätt att göra en promenad så mycket roligare.

För – viktigast av allt – det är ROLIGT!

Mer konkret handlar det om att ta sig över/under/genom/runt hinder man hittar i sin miljö. Gärna på kreativa sätt.

Hunden är hela tiden i sele och koppel (undantag om hunden jobbar i en säker miljö på marknivå), och vi använder kopplet att stötta hunden när den behöver hjälp med balansen. Säkerhet är en viktig del! Hundar har ingen uppfattning om sina begränsningar, där behöver vi se till att vi jobbar på ett säkert sätt.

Hunden jobbar med kontrollerade rörelser och god kroppskontroll. Det ska gå lugnt till! På så sätt blir hunden medveten om sin kropp och bygger styrka och stabilitet.

Vi ber hunden göra olika övningar. Hunden har rätt att säga “nej”. Min tumregel är att be hunden två gånger, sedan accepterar jag att just idag, trots att min hund hoppat upp på stenen tusen gånger innan, så vill inte min hund hoppa. Dog parkour är en tvåvägskommunikation.
Att hunden väljer bort en övning ger mig information. Kanske känner den sig lite stel, kanske är just det här beteendet dåligt belönat på sistone och behöver öka i värde, kanske hände det något sist vi tränade som gjorde hunden lite osäker.

Det är aldrig en tävling. Titlarna som man kan jobba mot är tänkta för att ge idéer och rama in sporten med bra övningar. Alla hundar och förare tränar i enlighet med sina egna förutsättningar. Det handlar inte om att hoppa högst, eller balansera på minst yta, eller göra coolast trick. Det handlar om dig och din hund och glädjen i att träna kravlöst tillsammans. That’s it.

“Jag balanserar på en tunna, alldeles själv. Jag är nog bäst i världen på att balansera på tunnor. Så det så!”

Vilka övningar ingår?

För att få lite struktur kan man börja med grundövningarna:

  • 2 tassar på
  • 4 tassar på
  • över
  • under
  • genom
  • inuti
  • balansera
  • runda
  • backa

Dessa övningarna utvecklas sedan på olika sätt. Efterhand som hunden blir mer säker på tassen och starkare, och föraren blir mer van vid när stöttning behövs, kan man till exempel lägga till:

  • hoppa mellan
  • tic-tac
  • hinder som rör sig
  • hala underlag
  • högre höjder
  • mindre ytor
  • Skicka hunden
  • Bygga kedjor

Det är extra roligt att utmana sig med flera olika beteenden på ett och samma hinder. Kreativitet!

Och titlarna då? Jag gillar titlar…

Rättelse: jag är helt ointresserad av titlar (jag har inte ansökt om en enda titel som vi har uppnått i vårt tävlande). Men jag gillar att träna mot uppsatta mål, och där hjälper titlarna till! Och jag vet, andra personer gillar titlar. Jag är udda… 😂

IDPKA har ett antal olika titlar att sträva efter på olika nivåer.

  • Training level passar bra för valpar och äldre hundar, eller hundar som är helt gröna i träningen.
  • Novice title är den titel som behövs för att få gå vidare och ta övriga titlar.
  • Intermediate är “mellan-nivån”. Kräver en bra grundtränad hund.
  • Expert är gjord för att verkligen sålla agnarna från vetet. Det är högsta nivån, och den kräver en väl tränad hund och ett sammansvetsat team som litar på varandra.
  • Champion har ett lite annorlunda upplägg, där man inte bara visar själva övningarna utan också respekt för hundens val, samarbete och progression.
  • Specialty titles finns för övningarna 4 tassar på, tic-tac, under, inuti och balansgång.

Man ansöker genom att skicka in filmer på sin träning och betala en avgift. Blir man godkän får man ett intyg. Det ser ut så här:

Jag har nämnt tic-tac ett antal gånger. Vad är det? Enklast att visa – ett första träningspass med en hund som verkligen har naturlig talang för övningen. Filmen är textad på engelska eftersom den är en del i min instruktörsexamen:

Slutmålet är en hund som bokstavligen talat klättrar på väggarna… 🤣

Snabbtips

Om du vill börja på egen tass så har jag sex snabba tips till dig:

  1. Investera i bra utrustning. En välsittande sele med handtag, ett koppel som är bekvämt att hålla i.
  2. Var försiktig vid nerhopp, det sliter på hundens kropp. Är hindret högre än hundens mankhöjd så hjälp hunden ner – lyft, placera något som den kan klättra ner på, eller håll emot i selen för att minska kraften i landningen.
  3. Börja med att bygga stort värde i 2 tassar på (framtassar på hindret) INNAN du introducerar 4 tassar på (hoppa upp på hindret). Så gott som alla hundar föredrar 4 tassar på, och det kan ge oss problem när hunden godtyckligt hoppar upp på allt möjligt och riskerar att skada sig. 2 tassar på är betydligt säkrare för hunden, se till att det är högt värderat att utföra.
  4. Tänk på att många av rörelserna är ren styrketräning. Värm upp före, varva ner efter, gör inte alltför många repetitioner.
  5. Träna liksidigt. Tänk redan från början “varannan”. Varannan åt häger, varannan åt vänster. Gäller allt från godisplacering till vilken sida av föraren hunden startar från.
  6. Kom ihåg att hinder inte behöver vara höga! En bräda på marken är till exempel ett utmärkt sätt att träna balansgång med minimal skaderisk.

Vill du ha lite hjälp på vägen?

Jag har en onlinekurs för grunderna som hjälper er igång på ett tryggt och säkert sätt.
Du är välkommen att gå med i HHE:s FB-grupp “Dog parkour med Hund Helt Enkelt“. Jag planerar att blanda in Ulrikas kompetens på fys-biten där också, men det vet hon inte om än 😎
Alla momenten till min och Midoris novice-titel hittar du HÄR.

Sådärja. Ut med dig och ha kul med din hund! Det är ju faktiskt det som all träning går ut på 😁