Publicerad Lämna en kommentar

Våga fråga

Det jag väljer som veckans tema speglar ofta något som jag gått och funderat över, eller något jag stött på i veckan. Denna veckan är det “våga fråga”. Det handlar egentligen om att både våga fråga när man inte vet, och att våga ifrågasätta.

Midori frågar mig saker ofta. “När ska jag få mat?” är vanligt förekommande i mitt kök. Och hon ifrågasätter: “Varför får jag inte MER mat?” Jag har tänkt igenom varför hon inte får mer mat och tycker att jag har en hållbar förklaring, men hon tror inte riktigt på mig…

Granska och ifrågasätt

När jag är på en föreläsning eller en kurs frågar jag saker. Mycket och ofta, tills jag förstår. Det är mitt sätt att få ihop saker i huvudet, att få den nya inputen att passa ihop med den kunskap jag redan har. Ibland går det nya tvärs emot det gamla, och då måste jag reda ut vad som egentligen gäller – vad är rätt?

För det mesta leder den nya informationen till att jag förändrar mitt tankesätt på något sätt. Ibland får jag helt nya förklaringar på gamla erfarenheter, som gör att jag kan se händelser i ett nytt ljus. Ofta innebär den nya kunskapen att jag kan täcka upp “hål i kunskapspusslet” med nya bitar, och få en bättre helhetssyn.

Men då och då upptäcker jag att jag inte riktigt håller med, trots frågor. Ibland får jag inte en förklaring på det nya som jag anser är tillräcklig (bara för att det är nytt är det inte alltid korrekt, och alla instruktörer/lärare är inte helt pålästa på alla ämnen). Då ifrågasätter jag, om jag misstänker att det kan leda framåt. Jag försöker göra det på ett trevligt och prestigelöst sätt, jag är inte intresserad av att någon ska känna sig förminskad eller attackerad – försvar ger ingen bra diskussion. Oftast gör jag det inte där och då, utan i en annan sättning där vi båda är mer avslappnade.
Jag kan givetvis också välja att bara släppa det. Om jag inte känner att det skulle vara givande att fortsätta diskutera – varför lägga tid på det? Jag behöver inte “frälsa världen”, och det finns tillräckligt med intressanta människor (ni till exempel) att diskutera med ändå.

Och ibland tar det emot, därför gamla “sanningar” blir vända upp och ner. Det är svårare att hantera. Då måste jag ifrågasätta mig själv! Detta, som jag alltid har tagit för självklart, verkar inte längre stämma! Har det någonsin varit korrekt? Antagligen inte…
Sådant kan vara svårt, särskilt om det är något som jag använt som förklaringsmodell när jag agerat på ett visst sätt. Men det är nödvändigt. Det som driver mig är genuin nyfikenhet och en vilja att hela tiden bli bättre.
Då måste jag vara beredd att granska mina “sanningar”. Hur ser de ut i ljuset av den nya information jag har framför mig? Och sedan måste jag vara beredd att ändra mig.

Vem kan man lita på?

De flesta titlar som finns inom hunderiet är inte skyddade. Det innebär att vem som helst kan kalla sig instruktör eller till och med hundpsykolog. Vem som helst får öppna en hundskola eller till och med lära upp andra till instruktörer, hundpsykologer, beteendeutredare.

“Hej och välkomna till Valles Naturskola. Idag ska vi lära oss namnen på växter. Detta är en “småbladig gulblomma” – perfekt att nosa på och kissa på. Repetera efter mig och härma det jag gör…”

Därför är det superviktigt att:

  1. Kolla upp utbildningar – har den här personen som du tänker ta hjälp av faktiskt utbildningar i ämnet?
  2. Kolla upp utbildningarna i sig – eftersom alla får utbilda så behöver själva utbildningarna vara vettiga.
  3. Säkerställa att personen tränar på ett sätt som passar dig och din hund – var försiktig med ord som “ledarskap”, “balanserad träning” och “naturligt för hunden”, de kan dölja straffbaserad träning. Behöver inte, men kan göra. Titta gärna på träningsfilmer, läs beskrivningar av hur träningen går till, titta efter “belöningsbaserat”, “positiv förstärkning”, “relation” och “samarbete”.

Sveriges Hundföretagare har funnits i några år, och kollar upp allt detta åt dig – du kan vara säker på att medlemmarna är välutbildade och står för en bra hundsyn. Men alla bra hundmänniskor är inte med där, så även om personen du är nyfiken på inte är medlem kan det fortfarande vara en fantastisk utbildare.

Det finns inget fel i att inte veta!

Jag tycker att det är rent ut sagt skitjobbigt att vara nybörjare. Just därför försöker jag utmana mig själv att testa nya grejer som jag VET att jag kommer att vara dålig på. Vem vill gå i samma gamla hjulspår liksom? Det är dessutom väldigt nyttigt att få en dos nybörjarödmjukhet lite då och då. Det är lätt att glömma att när man är ny inom något så är allt konstigt!

Just nu går jag en kurs som heter “Yoga för kylskåp”. Jag är helt ovig, har ingen styrka i övre delen av kroppen, noll koll på min andning, och min kropp protesterar hejvilt. Jag känner mig som att jag är på fel plats och gör fel saker vid fel tidpunkt. Men jag vet att efter kursens sex tillfällen så kommer det inte att vara “nytt och konstigt” längre. Det hinner knappast bli invant och välbekant, men det kommer att kännas lite enklare för varje gång. Jag vänjer mig lite mer. Och jag får under tiden nya redskap som hjälper min kropp att långsiktigt må bättre.
För tillfället har jag inga frågor, jag försöker bara ta till mig all ny information – både i huvudet och kroppen. Men jag räknar med att efterhand, när jag har smält det mest grundläggande, kommer jag att börja fråga. Vilja veta mer. Varför gör man så här, vad ska detta leda till, och – eftersom jag är jag – varför gör man inte så här istället? Hade detta kunnat fungera bättre? Min vilja att utvecklas och förbättra finns i alla aspekter av mitt liv…

“Jag har hört talas om Hundens position. Den kan jag nog naturligt. Matte däremot…”

Så när jag säger saer som du som lyssnar på mig blir fundersam över: våga fråga!

Jag har inget emot att bli ifrågasatt av folk som vill lära sig mera. Att behöva formulera mig på ett sätt som andra förstår gör att jag själv måste fundera igenom vad jag menar. Ofta kommer mina elever med aspekter som jag inte tänkt på, eftersom vi lever olika liv, och då får jag fundera lite extra. Det är roligt! Att få diskutera, vända och vrida, se andra synvinklar – och att träna sig själv i att jag behöver inte heller ha alla svar här och nu – är utvecklande.

Frågeforum

Denna veckan handlar om att våga fråga. Våga fråga alla “dumma frågor” som man funderar över (för de är inte alls dumma!), våga ifrågasätta sådant man inte förstår eller tycker är fel, våga ifrågasätta sina egna “så har det alltid varit” eller “det har jag alltid hört” eller “så gör alla andra”.

För att uppmuntra detta har jag skapat ett underforum här på sidan som heter “Våga fråga!”. Du behöver vara inloggad på sidan för att fråga, men det är enda förutsättningen. Jag lovar att svara på alla frågor som kommer in efter bästa förmåga, hela veckan. Passa på!

Publicerad Lämna en kommentar

10 saker jag älskar hos mina hundar

Det finns massor av saker som jag älskar med mina hundar. Så klart. Att bara lista tio har mer att göra med platsbrist i bloggen än att jag inte kommer på fler. Mina hundar är fantastiska!

1. Sällskap

Det är något speciellt med att aldrig vara ensam. Oavsett var jag finns, om mina hundar har tillgång till mig så är minst en av dem där. Ibland misstänker jag att de turas om att hålla koll på mig… Skulle jag stänga dörren blir stämningen en smula upprörd, med krafsande på dörren och uppfodrande skall. Ingen får gå på toa ensam! Tack och lov verkar detta släppa när jag väl går utanför grinden – out of sight, out of mind.

2. Päls

Det finns ingen terapi som är så bra som pälsterapi. Att klappa, klia, smeka, dra fingrarna igenom…Päls är helt enkelt mysigt! När det sitter fast på hunden alltså. Päls i drivor på golvet eller som ett täcke över kläderna hade jag kunna leva utan.

3. Värme

Jag är frusen. Att dela sin filt i soffan med en kelpa som har krupit ihop i knäet, eller sova tätt intill en varm Valle en kylig vinternatt ger en extra guldkant på tillvaron och värme till en kall själ. Att det också innebär att inte kunna röra sig på natten eftersom båda hundarna ligger tätt intill mig ovanpå täcket och jag är fångad i min egen säng – det försöker jag förtränga.

4. Motion

Hundar behöver motion. Mina inte minst – det är aktiva hundar som gillar att röra sig. Långpromenad i skogen, följa med på joggingtur (som om jag joggar…men om jag skulle börja så är de beredda att hänga med!) ta bilen ut till en vandringsled. Motion behöver de också när jag ligger döende i förkylning eller när det är snöstorm. Men det finns ju inget dåligt väder…(LÖGN!!! Det finns DEFINITIVT dåligt väder!!!)

5. Socialt

Typ alla vänner jag har har jag träffat genom hundarna. Vad gör vi när vi ses? Går promenad. Tränar hund. I sällsynta tillfällen: fikar och pratar hund. Hade jag inte haft hundarna hade jag alltså inte haft några vänner alls! Eller hur?

6. Utveckling

Det är roligt att träna ihop med hundarna. Lära dem grejer. Lösa problem, bättra på vår kommunikation, hitta fler grejer som vi tycker är roliga att göra tillsammans. Visa upp för andra, tävla. Så länge som jag sätter mål som gör att jag mår bra och inte dåligt, som främjar våra relation och inte bryter ner den. Fokus måste alltid vara på att älska min hund för det den ÄR, inte det den GÖR.

7. Lära nytt

Lika väl som jag lär hundarna saker så får de lära mig saker. Både i vardagen – nya stigar, nya dofter, bästa liggplatsen – och i träningen – lika ofta vad som INTE funkar som vad som faktiskt funkar.

8. Vikten av “äh, vem bryr sig”

Att kunna släppa vad alla andra gör och istället fokusera på vad jag själv gör är en konst ibland. Att släppa internetdiskussioner, att inte behöva tycka om allt. Att jag inte behöver imponera på någon. Att istället gå och nosa på en trevlig buske och kissa på den. Alltså inte bokstavligt, ni tror väl inte på riktigt att… Äh, vem bryr sig!

9. Naturligt utseende

Mina hundar bryr sig noll och ingenting om hur jag ser ut. Tvärt om upplever jag att de tycker bäst om när jag går i samma mjuka kläder, låter bli parfym, skippar sminket, och knappt ens borstar håret. Eller är det bara en ursäkt…?

10. Villkorslös kärlek

Det enda jag behöver göra för att mina hundar ska älska mig är att älska dem tillbaka och därför ta så bra hand om dem som jag bara kan. De bryr sig inte om ifall jag är framgångsrik, lyckad, omtyckt – de älskar mig oavsett. De är alltid på min sida. Det jag gör är automatiskt “rätt”. Med detta följer ett enormt ansvar att verkligen skaffa kunskap att göra deras liv så bra som jag bara kan, att hantera dem med respekt för både individ och art, och älska dem villkorslöst tillbaka.

Publicerad Lämna en kommentar

Grundträning för hund och förare

Jag har köpt hus två gånger i mitt liv. Att hitta rätt hus tar tid och letande, och jag och min man har tittat på MÅNGA hus. Vi har kompromissat med mycket (vårt första hus var inte inflyttningsbart förren efter 6 månader, vi bodde i en husvagn medans vi renoverade) men en sak har alltid varit viktig. En bra grund.

Hus kan ha MÅNGA fel i grunden. Och grejen är den att om de inte åtgärdas så leder de till en massa andra fel i hela huset! Fukt leder till mögel. Sättningar leder till sneda golv och försvagade väggar.

“Matte, jag tror vi har ett grundläggande problem med det här huset…”

Vad är grundträning?

Samma sak när vi tränar hund. Om där är problem i grundträningen så får vi problem hela vägen! Det vet du, det har du hört från typ alla instruktörer. “Grundträningen är superviktig!” Men vad är egentligen grundträning då?

Givetvis får du olika svar beroende på vem du frågar. Men RÄTT svar får du från mig, så klart. (Skojar – det finns inget “rätt svar”. Men jag ger min variant!)

Jag tänker grundträning i tre steg: relation – förmågor – färdigheter. De kommer inte på linje efter varandra utan sker liksom parallellt och invävt i träningen hela tiden. Som jag ser det så är en bra relation en förutsättning för träning överhuvudtaget, och förmågan påverkar hur färdigheten ser ut. Snabbgenomgång:

  • Relation: hundens basbehov är tillgodosedda, den känner sig trygg, motiverad och nyfiken.
  • Förmåga: handlar mer om HUR hunden gör saker än vad den faktiskt gör. Förmågan att stänga ute störningar, förmågan att reagera snabbt på signaler, förmågan att fokusera längre tid, och så klart kondition och muskelträning – förmågan att använda sin kropp fullt ut. Förmågan att använda en kroppsdel i taget, förmågan att balansera, förmågan att vara stilla.
  • Färdigheter: är VAD hunden gör. Moment, trix, tydligt ramade beteendekedjor.

Inkallning som moment i startklass handlar om att hunden sitter kvar medans föraren går ut 15 meter, och sedan kommer och sätter sig vid förarens vänstra sida när hen kallar. Om relationen brister får vi ingen glädje i momentet. Hunden behöver förmågan att vara stilla trots att föraren går, förmågan att springa snabbt och ta i, förmågan att styra sin kropp i ingången. Färdigheterna är sitt, stanna, lyssna på signal, spring, sväng runt, sitt, kedja ihop.

Om någon av de här grundbitarna brister så blir inte inkallningen så bra som den skulle kunna bli. Dessutom är problemet genomgående även i andra delar i träningen! Om förmågan att “vara stilla och vänta på signal” inte är genomtränad får du en hund som tjuvstartar ofta eller bryter sin stadga för tidigt, oavsett moment. Om grundfärdigheten “sitt” inte fungerar så återkommer det problemet om och om igen (det är till exempel väldigt många sitt på en rallybana…).

Förmågan att starta snabbt, ta i, och sikta framåt – agilityträning på grundnivå.

Grundträning för föraren

Vi pratar oftast om hundens träning. Förarens träning då? En väl grundtränad förare kan till exempel:

  • Stänga ute störning
  • Fokusera på enbart sin hund under passet
  • Observera hunden och tajma med en belöningssignal exakt när hunden gör rätt
  • Belöna på lämpligt sätt beroende på hund och aktivitet
  • Belöna med både höger och vänster hand
  • Hålla längden på passen lagom
  • Höja eller sänka kriterier efter behov
  • Läsa hunden rätt
  • Vara medveten om sin egen kropp – använda de kroppssignaler man tänkt sig och inga andra

Och innan något av detta fungerar så behöver relationen till både hund och eventuell annan tvåbening på plats vara bra. En förare behöver också vara trygg, motiverad och nyfiken!

När vi agerar av rädsla att göra fel, rädsla att bli utskrattad, rädsla att hunden gör något jobbigt eller pinsamt, rädsla att inte få vara med och tillhöra gruppen (mycket starkt för många människor!) – så mår vi dåligt och gör konstiga saker. Vad betyder detta? Steg ett i din träning: fixa din träningsmiljö så du och hunden trivs, och långsiktigt – jobba med de eventuella tankefällor som förstör din träningsglädje.

Det kan också handla om att andra människor beter sig som idioter. Du behöver inte idioter i ditt liv. Jag vet, det låter som texten på en billig t-shirt, men det är sant. Trevliga personer som agerar idiotiskt av okunskap eller oförståelse kan man oftast prata med. Genuint otrevliga personer får vara otrevliga utan dig – undvik.

Eller skicka en stor och livsfarlig hund efter de otrevliga personerna. (Nej, gör inte det. Men det är ibland trevligt att dagdrömma om!) Totoro, djupt förnärmad: “Jag vill bara pussas lite! Och då måste jag ju se till att folk ligger still!”

Sorry, gled ifrån ämnet en smula. Men det jag ville få fram var att den absoluta grunden – trygghet, motivation och nyfikenhet – kan vi liksom inte mecka med. Den MÅSTE finnas, för både fyrbening och tvåbening.

Träna grunder hela hundens liv!

Vissa av de grunder vi bygger med våra hundar går tvärs emot deras personlighet.

Har jag någon gång nämnt att Kelpan har lite problem med stadgan? (Det har hänt…) Hon är inte en hund som naturligt är stilla typ någonsin. Därför grundtränar vi stadga dagligen. Under promenader, när vi leker, i alla möjliga situationer utanför våra träningspass. Däremot tränar vi väldigt sällan förmågan att fokusera och stänga ute störningar, det har hon redan naturligt. Valle är tvärtom – han har noll och inga problem med stadga, men behöver ständigt träna sin förmåga att koncentrera sig på mig och inte allt annat.

Och jag som förare tränar på mina mekaniska färdigheter – få fram en leksak, stoppa undan en leksak, vara stilla innan belöningssignalen, förbättra min timing, förbättra min observationsförmåga, hålla på mina kriterier, använda båda händerna. Ju mindre jag behöver fundera över vad JAG gör – ju mer kan jag fundera över vad HUNDEN gör.

Ju mer jag kan träna på grundläggande förmågor/färdigheter utanför de moment som känns viktiga för mig, ju bättre är det. Jag slipper slita på, och riskera en dålig känsla i, momenten. Samtidigt får min hund en allsidig träning på den förmågan/färdigheten som behöver tränas. Win för alla!

Grundträning är aldrig färdig. Den återkommer ständigt. Mina hundar är 6 och 9 år gamla och väl genomtränade, och vi tränar fortfarande 70% grunder. Därför att när grunderna sitter så är resten enkelt! Vill jag lära Midori ett nytt trick? Med största sannolikhet har vi redan grunder färdiga som jag kan sätta ihop på ett nytt sätt. Plättlätt!

“Jag kan allt. Faktiskt.”

Så slutligen: Vill du bli grym på grundträning – och mer?

Slå en koll på vår hundtränarsatsning. Från grundträning till konceptträning, med allt du behöver däremellan.

Och vi lovar att se till att din träningsmiljö tillsammans med oss gör både dig och din hund trygga, motiverade och nyfikna. Om vi beter oss som idioter går det bra att hämta Totoro och släppa lös honom riktad mot oss med kommandot “mosa”…

Publicerad Lämna en kommentar

Men hur börjar jag med…

Ingen är expert på något som är nytt för en. Det fungerar ju helt enkelt inte så. Men inom hundvärlden verkar det ofta finnas något slags förväntan på att man måste vara jätteduktig på något för att det ska vara värt att börja med det…

Jag vet inte riktigt varför vi har den här kulturen? Kanske för att det generellt haglar ganska tätt med tvärsäkra påståenden istället för diskussioner? Så det kan verka som att “alla andra” minsann är just experter, och här kommer lilla jag och vet ingenting.

(Ca 4.42 – 7 minuter)

Kanske för att jag också har uppnått tillräckligt hög ålder? Men det är ungefär såhär jag känner för det hela. Jag har inget behov att bli “bäst” på något – vilket också betyder att jag och Totoro följer de flesta förflugna tankar och infall, och har jäkligt roligt längs vägen! 😁

“Vinlista” för hundträning

Daras lista över vilka viner man behöver ha koll på kan kanske funka även för den som tvekar på om den vågar/kan/får börja med något som verkar intressant. Det här är vad jag – den absoluta auktoriteten, överste experten, och bästaste bäst-vinnaren någonsin inom allt – anser att du behöver veta och kunna för att testa något nytt inom hundträning:

  • Kunna tolka om din hund har roligt och trivs
  • Vad händer om ni visar er vara “dåliga” på det (hemligt facit: ingenting)
  • Vad gör du om det inte visar sig vara så kul som du tänkt (hemligt facit: det är bara att sluta)
  • Tänk om någon annan är bättre på det här än du!? (hemligt facit: massor av andra är jättemycket bättre på det här än du, det är en väldigt stor värld, men det gör absolut ingenting alls)

Det är ungefär allt. Har du kul? Har hunden kul? Mår ni bra av det? Då kan 6-åriga dinosaurieexperter hålla sina åsikter för sig själva, de små gullungarna.

Totoro är ganska lätt att tolka, vilket faktiskt är en av anledningarna att jag älskar rasen cane corso. Och han i sin tur älskar sin mormor! 😂

Det är såklart också helt ok att vilja bli bättre på något man gillar! Det är för många av oss en del av vad som gör att det är kul, det är ett sätt att utvecklas. Och det är ju där sådana som Åsa och jag kommer in i bilden. Vi håller kurser och privatlektioner där vi hjälper till med *hur* för de som deltar – så de kan utvecklas och göra nya saker, men utan att behöva lägga 300 studietimmar innan de ens tittar åt hunden.

Bättre är rimligt (så länge det är, ja just det, kul), bäst är oftast ett hinder.

Prestige eller kul?

Du måste välja. Det går inte att lägga prestige i träningen och samtidigt ha kul, så vad är viktigt för dig? För mig är svaret i alla fall självklart, jag tränar för att ha kul. Jag provar nya sporter, nya idéer och följer konstiga infall för att det är kul. Totoro och jag är hyfsat bra på en del saker, bedrövligt dåliga på annat. Även det vi är riktigt, riktigt bra på finns det många andra som är betydligt bättre på. Än sen?

Det finns en enda sak vi är bäst på, som ingen annan kan vara bättre på! Vi är bäst på att vara vi. Det känns rimligt för mig att det räcker? Totoro har kul, jag har kul, har vi inte kul så gör vi något annat. (Eller ändrar hur vi gör det om det är något jag ändå vill fortsätta sikta på.)

Du och din hund är bäst på att vara ni. Totoro och jag, SM-vinnarna i sport X, polishunden Rex och hans förare Klang, vem du än kan komma på, är inte ens i närheten av hur bra ni är på att vara ni! Det är den position ni startar från: ni är redan bäst. Det finns inget kvar att bevisa, ni har vunnit. Så vill ni testa något helt nytt, som ni inte är “bra” på, kör på! Ni är redan universumvinnare i er ursprungliga gren, resten är bara… resten. Någon annan är garanterat bättre på det nya än ni är, och förmodligen kan ni aldrig komma ikapp och bli allra, allra superbäst på det. Hur mycket tid och slit ni än lägger ner på det. Men vad spelar det för roll? Ni är ju redan bäst.

Bäst.
Publicerad Lämna en kommentar

Opp o hoppa – dog parkour

Förra veckan hade jag en intensivkurs i dog parkour som en del av min instruktörsutbildning. Jag är instruktör via Dog Parkour Sweden sedan några år, men har sneglat på titlarna som International Dog Parkour Association har tagit fram och vill använda deras koncept. Eftersom man inte får använda andras grejer hur som helst så krävde det att jag skulle bli instruktör genom IDPKA. Och det är jag nu!

Vi visar inlärning av Tic-tac. Tack Anette Lindberg för bilden!

Vad är dog parkour?

Vi börjar från början. Dog parkour är träning av balans, självförtroende, samarbete, kroppskontroll, styrka och smidighet. Det är signalkontroll. Det är att bygga upp ett ömsesidigt förtroende. Det är att läsa sin hund och respektera om hunden säger “nej, inte idag”. Det är ett fantastiskt sätt att göra en promenad så mycket roligare.

För – viktigast av allt – det är ROLIGT!

Mer konkret handlar det om att ta sig över/under/genom/runt hinder man hittar i sin miljö. Gärna på kreativa sätt.

Hunden är hela tiden i sele och koppel (undantag om hunden jobbar i en säker miljö på marknivå), och vi använder kopplet att stötta hunden när den behöver hjälp med balansen. Säkerhet är en viktig del! Hundar har ingen uppfattning om sina begränsningar, där behöver vi se till att vi jobbar på ett säkert sätt.

Hunden jobbar med kontrollerade rörelser och god kroppskontroll. Det ska gå lugnt till! På så sätt blir hunden medveten om sin kropp och bygger styrka och stabilitet.

Vi ber hunden göra olika övningar. Hunden har rätt att säga “nej”. Min tumregel är att be hunden två gånger, sedan accepterar jag att just idag, trots att min hund hoppat upp på stenen tusen gånger innan, så vill inte min hund hoppa. Dog parkour är en tvåvägskommunikation.
Att hunden väljer bort en övning ger mig information. Kanske känner den sig lite stel, kanske är just det här beteendet dåligt belönat på sistone och behöver öka i värde, kanske hände det något sist vi tränade som gjorde hunden lite osäker.

Det är aldrig en tävling. Titlarna som man kan jobba mot är tänkta för att ge idéer och rama in sporten med bra övningar. Alla hundar och förare tränar i enlighet med sina egna förutsättningar. Det handlar inte om att hoppa högst, eller balansera på minst yta, eller göra coolast trick. Det handlar om dig och din hund och glädjen i att träna kravlöst tillsammans. That’s it.

“Jag balanserar på en tunna, alldeles själv. Jag är nog bäst i världen på att balansera på tunnor. Så det så!”

Vilka övningar ingår?

För att få lite struktur kan man börja med grundövningarna:

  • 2 tassar på
  • 4 tassar på
  • över
  • under
  • genom
  • inuti
  • balansera
  • runda
  • backa

Dessa övningarna utvecklas sedan på olika sätt. Efterhand som hunden blir mer säker på tassen och starkare, och föraren blir mer van vid när stöttning behövs, kan man till exempel lägga till:

  • hoppa mellan
  • tic-tac
  • hinder som rör sig
  • hala underlag
  • högre höjder
  • mindre ytor
  • Skicka hunden
  • Bygga kedjor

Det är extra roligt att utmana sig med flera olika beteenden på ett och samma hinder. Kreativitet!

Och titlarna då? Jag gillar titlar…

Rättelse: jag är helt ointresserad av titlar (jag har inte ansökt om en enda titel som vi har uppnått i vårt tävlande). Men jag gillar att träna mot uppsatta mål, och där hjälper titlarna till! Och jag vet, andra personer gillar titlar. Jag är udda… 😂

IDPKA har ett antal olika titlar att sträva efter på olika nivåer.

  • Training level passar bra för valpar och äldre hundar, eller hundar som är helt gröna i träningen.
  • Novice title är den titel som behövs för att få gå vidare och ta övriga titlar.
  • Intermediate är “mellan-nivån”. Kräver en bra grundtränad hund.
  • Expert är gjord för att verkligen sålla agnarna från vetet. Det är högsta nivån, och den kräver en väl tränad hund och ett sammansvetsat team som litar på varandra.
  • Champion har ett lite annorlunda upplägg, där man inte bara visar själva övningarna utan också respekt för hundens val, samarbete och progression.
  • Specialty titles finns för övningarna 4 tassar på, tic-tac, under, inuti och balansgång.

Man ansöker genom att skicka in filmer på sin träning och betala en avgift. Blir man godkän får man ett intyg. Det ser ut så här:

Jag har nämnt tic-tac ett antal gånger. Vad är det? Enklast att visa – ett första träningspass med en hund som verkligen har naturlig talang för övningen. Filmen är textad på engelska eftersom den är en del i min instruktörsexamen:

Slutmålet är en hund som bokstavligen talat klättrar på väggarna… 🤣

Snabbtips

Om du vill börja på egen tass så har jag sex snabba tips till dig:

  1. Investera i bra utrustning. En välsittande sele med handtag, ett koppel som är bekvämt att hålla i.
  2. Var försiktig vid nerhopp, det sliter på hundens kropp. Är hindret högre än hundens mankhöjd så hjälp hunden ner – lyft, placera något som den kan klättra ner på, eller håll emot i selen för att minska kraften i landningen.
  3. Börja med att bygga stort värde i 2 tassar på (framtassar på hindret) INNAN du introducerar 4 tassar på (hoppa upp på hindret). Så gott som alla hundar föredrar 4 tassar på, och det kan ge oss problem när hunden godtyckligt hoppar upp på allt möjligt och riskerar att skada sig. 2 tassar på är betydligt säkrare för hunden, se till att det är högt värderat att utföra.
  4. Tänk på att många av rörelserna är ren styrketräning. Värm upp före, varva ner efter, gör inte alltför många repetitioner.
  5. Träna liksidigt. Tänk redan från början “varannan”. Varannan åt häger, varannan åt vänster. Gäller allt från godisplacering till vilken sida av föraren hunden startar från.
  6. Kom ihåg att hinder inte behöver vara höga! En bräda på marken är till exempel ett utmärkt sätt att träna balansgång med minimal skaderisk.

Vill du ha lite hjälp på vägen?

Jag har en onlinekurs för grunderna som hjälper er igång på ett tryggt och säkert sätt.
Du är välkommen att gå med i HHE:s FB-grupp “Dog parkour med Hund Helt Enkelt“. Jag planerar att blanda in Ulrikas kompetens på fys-biten där också, men det vet hon inte om än 😎
Alla momenten till min och Midoris novice-titel hittar du HÄR.

Sådärja. Ut med dig och ha kul med din hund! Det är ju faktiskt det som all träning går ut på 😁

Publicerad Lämna en kommentar

Hjärngympa för hunden

Vi skriver mycket om aktivering för hunden, både för kropp och huvud. Det gör vi eftersom 1: det är viktigt och 2: det är kul. Och man får liksom aldrig för många tips att testa!

Finns det inga gränser för vad en stackars hund ska behöva jobba med? Matte, kom ner nu!

1. Det är viktigt.

Fysisk och mental aktivering förebygger både skador och problembeteenden. Hjärngympa kan vara en viktig del i en mängd olika träningsplaner, allt från utfall till separationsångest. Genom hjärngympa kan vi ge hunden utlopp för sitt arbetsbehov, vi kan stärka hundens självförtroende, vi kan öka samarbetet, vi kan stärka relationen, vi kan låta hunden få utlopp för naturliga beteenden och vi kan lära in viktiga färdigheter på ett lättsamt sätt.

2. Det är roligt.

Det är faktiskt ännu viktigare. Sådant som är tråkigt och jobbigt har iallafall jag en tendens att placera längst bak i huvudet. Medans sådant som är roligt gör jag och hundarna ofta och gärna! Det är därför min man ibland frågar “men vad ska det vara bra för…?” när jag beskriver vad vi tränar. 😂 Och grejen är ju den att det ÄR bra, för en MASSA grejer, även om det inte är helt uppenbart vid första anblicken. Se stycke 1…

Vem är snabbast? Klara, fääääärdiga…GÅ!

Bilden ovan är ett klockrent exempel: Midori och hennes kompis hittade på en egen lek runt godisbiten. Båda har roligt. Midori lär sig dessutom självkontroll både runt barn (som hon älskar) och runt godis, hon tränar kroppskontroll på bänken, hon tränar sin koncentrationsförmåga, och bandet mellan de båda stärks.

Men…jag har ingen fantasi! Hjälp!

Jag hör dig… Här kommer tio enkla grejer att gymnastisera vovvens hjärna med, på olika svårighetsnivåer!

  1. Sitt vackert. Stärker rygg och magmuskler och tränar balansen. Korta pass, detta är styrketräning!
  2. Hitta mattes vante. “Tappa” din vante på promenaden. Leta tillsammans. Din FANTASTISKA hund hittar den!
  3. Godisträd. Göm godis i barken på ett träd. Leta tillsammans.
  4. 2 tassar upp. Lär hunden sätta framtassarna mot stenar, betongblock, husväggar, träd, etc. Korta pass, detta är styrketräning!
  5. Klara, färdiga, gå. Försten som tar godisen vinner! En blyg hund vinner alltid. En hund som redan tar för sig behöver du ha koll på – vänta tills “gå”, ingen tjuvstart! Tjuvstartar hunden är du snabbare, anpassa avståndet så du hinner. Väntar hunden vinner den.
  6. Var är mattes näsa, mun, panna? Lär hunden peka på rätt kroppsdel. Rekommenderas inte till väldigt stora, slabbiga, eller överenergiska hundar.
  7. Städa ihop sina leksaker. Perfekt för den lata hundägaren.
  8. Öppna och stänga skåp och lådor. Lär ut med viss försiktighet…
  9. Lickimat. En för mig ganska ny uppfinning som gjort mina kvällar betydligt trevligare, Kelpan kan hålla på med en matsked jordnötssmör i en halvtimme. Och sedan är hon trött! WIN!
  10. Fotgående på intressanta underlag. Kan din hund sin position i fotgåendet? Utmana den! Stockar och stenar, trappor, högt gräs, etc.
Med en hund som gör regelbunden hjärngympa slipper du det här… 😂

Vill du lära dig mer?

Den 4/2 startar jag en kurs på ämnet trix. Perfekt hjärngympa för både hund och människa, där ni dessutom får koll på träningsstruktur, olika sätt att få fram beteenden, kriteriesättning, signalkontroll, och en massa andra bra grejer. Men det kommer ni knappt att märka – det händer under tiden som ni tränar resten!

Publicerad Lämna en kommentar

Stark eller stark?

Jag är inte så bra på att bry mig om min egen fysiska status, men när det kommer till hundar är jag smått besatt. Totoro ser inte så biffig ut, men han är betydligt mer vältränad än vad som syns utanpå!

Jag är VISST biffig! Jag var starkast i världen redan när jag var liten, så det så!

Anledningen till det är att jag inte fokuserat på de stora musklerna som syns. Det är inte de som gör det viktiga jobbet – tvärtom, de kan vara ett problem! Styrka som inte används kontrollerat och vägs upp av balans riskerar att göra skada istället för nytta.

Smått och lednära

Totoro har varit och röntgat lederna strax innan jul. Inte alla som läser detta har en ras där ledstatus kontrolleras, så jag kan säga att det är nervöst när det ska göras. Jag har inte haft någon egentlig anledning att vara orolig, men man vet ju aldrig! Och dåliga leder, framförallt armbågarna i en så tung ras, kan sätta stora begränsningar på livet framöver och även ofta leda till en förtidig död.

Totoro har såklart HD A och ED 0. Jag var inte ett dugg orolig innan resultatet kom. Så det så.

Alla som tror på henne räcker upp en tass…

Så varför pratar jag om ledröntgen helt plötsligt? Försöker jag påstå att det är tack vare min träning som Totoro har fina leder? Nej, absolut inte! Han är född med fina leder, det har jag uppfödaren att tacka för. Träning kan hjälpa dåliga leder och förlänga hållbarheten på bra, men det lagar inget. Nej, anledningen att jag pratar om röntgen är för att lillspinken Totoro var nästan omöjlig att röntga. Hans lednära muskler är så starka att trots djup sedering var han väldigt svår att dra i rätt läge för röntgenbilderna. Den stackars röntgenteknikern (röntgensköterska? vad säger man?) var helt genomsvettig innan pärsen var över, och jag med.

Jobbigt för oss där och då, men ett utmärkt betyg på Totoros viktiga muskler. De små och lednära musklerna som håller ihop honom och ger honom god kroppskontroll.

Vettvilling

Hundar har inget vett. Sorry, men det är sant. De tänker inte på att värma upp innan ansträngning eller sluta för att de är trötta. De värderar inte en inbromsning eller sväng efter vad som är rimligt för dem att klara av. De springer för att de vill, och jag antar att de bara litar på att kroppen sköter sitt jobb. Det är vårt ansvar att den har förutsättningar att göra just det (och att se till att de värms upp och ner, och vilar när de är för trötta).

Fysträning har sakta men säkert blivit något hundägare är alltmer medvetna om, men tyvärr är det inte alltid fokus på rätt saker. En biffig, “stark” hund med explosiva rörelser och snabb utveckling kan lätt ses som något bra, när det kanske inte alltid är fallet. Stora, tydliga muskler är absolut viktiga för en stark hund – men de måste komma efter de små och lednära i prioriteringen.

Muskler (av den typ vi pratar om här) går förbi leder, sammandragningen av muskler är vad som skapar rörelse i lederna. Stora, starka muskler kan skapa extrem belastning i lederna, detta behöver vägas upp av stabiliserande muskler runt leden och kroppskontroll. Om vi bara bygger stora muskler riskerar vi att de bokstavligen sliter hunden samman… Styrkan riktas inåt och kroppen håller inte ihop.

Jag är inte ett dugg trött, jag kan springa och hoppa hela dagen!

Totoro har ingen vidare kondis får erkännas (jag måste skaffa en cykel), men i övrigt är han i riktigt god form. Han ser dock ganska omogen ut i kroppen jämfört med många andra hundar i hans ålder, vilket har att göra med var jag valt att lägga fokus i fysträningen. Styrkan och explosiviteten har han fått fixa själv, i lek och trams. Jag har lagt vikten vid balans, kroppskontroll och stabiliserande muskler.

Att träna smått

För att bygga de stabiliserande musklerna behöver vi tänka smått, långsamt och kontrollerat. Ju långsammare rörelser desto bättre. Vi behöver även isolera delar av kroppen att jobba med, annars tar hunden som regel den enklaste lösningen och tar i med muskler som redan är starka. Vi vill träna hela kroppen!

Ostabilt underlag, lååååååååååååångsamma rörelser, och små hinder är nycklarna här. Bara att stå stilla på ett ostabilt underlag gör att de små, lednära musklerna måste jobba för att hålla kroppen i ett stabilt läge. Långsamma rörelser gör att musklerna som stabiliserar lederna måste ta i för att hålla rörelsen rak – med fart så sker det av sig självt iom kraftens riktning så de musklerna får ingen träning. (Eller riskerar att överbelastas och gå sönder om kraftens riktning är fel…) Och små hinder tränar kroppskontrollen och -medvetenheten, så hunden utvecklar sin förmåga att verkligen styra sina rörelser och hålla sig i balans.

Totoro 7 månader tränar bakdelskontroll. Lägg märke till att han har en tydligt dominant sida, han försöker kliva över hinder till höger med vänster ben först…

Skador kan alltid hända. Och hur mycket och bra vi än tränar så kommer våra hundar inte att leva för evigt. Men med bra och genomtänkt träning blir deras liv bättre, längre och tryggare. Det är verkligen värt mycket!

Publicerad Lämna en kommentar

Åsas funderingar runt 2020

Måndagens blogginlägg var mer fokuserat på Hund Helt Enkelt som projekt och företag. Jag tänker dela med mig av lite mer personliga funderingar över framtiden också, egentligen helt enkelt för att jag gillar att skriva när jag tänker och detta är ett bra forum för hund och framtidstankar. Triggervarning: det här handlar bara om mig och riskerar att vara helt ointressant för alla som inte är jag. Nu har du blivit varnad.

När jag fortfarande var blondin. Nu kan jag inte skylla på min hårfärg när jag gör korkade saker längre…

Dags att titta framåt

De senaste åren har jag valt ett tema vid nyår som speglar vad jag tror och hoppas att året kommer att innebära. 2017 var “mod”, jag började satsa mer på min egen verksamhet. 2018 var “frihet”, jag flyttade och slutade mitt fasta jobb. 2019 var “harmoni” för att ge mig tid att landa i mitt “nya” liv.

2020 blir “utveckling”. Jag vill framåt! Göra mer, göra nytt, göra det bättre, dela med mig till fler. Jag har landat ganska bra i mitt liv och trivs fullt ut. Det känns som att just nu är jag – för en gångs skull – på rätt plats i rätt tid med rätt människor och gör rätt saker. Ovant. Trevligt. Utmanande.

Och eftersom jag är den jag är så delar jag med mig av drömmar och mål utan att skämmas det minsta. Tvärt om faktiskt, jag är ganska nöjd med mig själv. Jag har aldrig varit “lagom” och tänker definitivt inte börja nu.

Åsas 10 mål för 2020 (i helt random ordning)

  • Uppflytt till nw2 med Valle
  • Lära Midori nya koncept: höger/vänster och större/mindre
  • Tävla Midori i HtM eller Freestyle minst en gång
  • Dela med mig av min passion för företagande i någon form (har flera idéer på lager)
  • Bli färdig IDPKA instruktör och utvärderare (betyder att jag får godkänna titlar inom IDPKA)
  • Ta följande IDPKA-titlar med Midori: champion, intermediate, expert
  • Aktivt söka ny kunskap genom videokurser/onlinekurser/live kurser varje vecka
  • Jobba med minst två egna fotoprojekt (vid sidan av kundjobb)
  • Skapa minst en fotoutställning
  • Medvetet lägga tid på att sprida effektiv och belöningsbaserad hundträning (lite luddigt mål än så länge)

Jag har helt och hållet utgått ifrån vad jag VILL göra. Inte “måste” eller “borde”. Vill.

Vissa av målen är resultatberoende. Andra är rena uppgiftsmål – bara att göra. Ytterligare några behöver en tydligare vägbeskrivning innan de blir verklighet. Vissa mål är små, andra stora. Alla behöver inte uppnås, ibland änder livet, men alla är mål som jag känner starkt för och tänker jobba mot.

Så är det skrivet, så ska det bli. Det firar vi med en enhörning.
(Om jag inte ändrar mig under vägens gång… Mina mål – jag bestämmer!)

Publicerad Lämna en kommentar

Julpyssel med hund

Så var december här, med pyssel, pynt och stök. Med en hund som Totoro kan det vara något av en mardröm – han är övertygad om att allt som glittrar är gott, allt som är runt är bollar, allt som dinglar är kamptrasor, och givetvis att allt matte tar hem är till honom.

Så det kan vara något påfrestande för nerverna att försöka göra fint här hemma, ärligt talat. Totoro “hjälper till” så väldans! Han är väldigt bra på att göra konfetti, resten är kanske inte hans starka sida…

Till jul vill man väl göra lite fint, röja upp och få det att se lite hemtrevligt ut. Eller hur?

Förekom eller bli förekommen!

Jag har att välja på att göra något förebyggande för att hålla Totoro borta från det jag pysslar med, eller se det spridas ut över golven, slitas i stycken, eller sväljas. Hm, vad ska jag välja…? Någorlunda självklart så väljer jag att faktiskt försöka lära honom att göra bra saker istället för saker jag retar mig på. (Och som faktiskt kan vara farliga för honom! Julkulor må se ut som bollar men de är rätt riskabla att bita i, tex.)

Allt blir bättre med lite glitter! Plötsligt har julstämningen infunnit sig här hemma med en enkel liten dekoration. Smidigt va?

Så här är mina heta tips på hur vi kan få lite julefrid från hundjulstöket:

  • Beväpna dig! Ha små torrgodisar i fickan, göm här och där medan du rör dig runt i hemmet och göm godisar åt hunden. Så får han tussa runt och leta godis istället för att plocka upp varenda pryl du ställer ifrån dig. Enkelt, kräver noll träning och nästan lika mycket förberedelse. Svårighetsgrad 0.
  • Väntplats. Lägg fram en bädd eller filt till hunden och belöna om och om igen för att vara på den. Börja med kulsprutebelöningar (typ en i sekunden) och dra gradvis ut på tiden. Börja röra dig runt och släpp ner belöningar. Rör dig ifrån och gå snabbt tillbaka för att belöna. Fortsätt så tills du kan röra dig runt i rummen medan hunden envist ligger kvar och tänker att det är här allt bra händer! Bäst jag stannar på den magiska filten, här landar det smågodisar med ojämna mellanrum. Enkelt, inga förberedelser men kräver lite träning innan du kan sätta igång med ditt eget. Men sedan lönar det sig resten av livet. Tänk att hunden antar att det är bäst att chilla på filten för någon enstaka torris varannan timme… Svårighetsgrad 3.
  • Hjälpreda. Lär hunden att faktiskt hjälpa till med det du tänkt, istället för att hitta på egna sätt att “hjälpa”. Lär in att hålla, bära och släppa. Din hund är plötsligt en medhjälpare! (Eller skottkärra…) En extra tass kan göra livet lättare. Lär hunden att hålla saker du ber om istället för att tugga, att följa med dig med saker i munnen istället för att spotta ut dem när något intressantare dyker upp, och att lägga ner dem där du visar. Väldigt användbart – och inte minst kul! – men inte den snabbaste lösningen på kortare sikt. Svårighetsgrad 5.
Visst blev det bra? Väl värt ansträngningen, har nog aldrig sett så mysigt och hemtrevligt ut.

En hundig jul

Det finns en massa erbjudanden om julklappar till hundar såhär års och det är svårt att inte lockas. Klart hunden ska få klappar! Men renhorn att sätta fast på huvudet, bjällror till halsbandet, eller pepparkaksformade ben, är det verkligen för hundens skull…?

Så jag har tagit mig samman och tänkt på Totoro i första hand. Han vill inte ha en tomtedräkt, han vill göra saker. I år får han en kurs i sitt paket, för det är vad han älskar mest av allt. Och jag älskar såklart honom mest av allt, så hur skulle jag kunna säga nej. Det kan jag inte.

OK, två kurser då. Men sedan får det vara nog faktiskt!

Åtminstone tills efter nyår. 😆