Publicerad den Lämna en kommentar

Men sen då?

Vårt tema har varit “nystart” i två veckor nu, eftersom vi inte kommit oss för att ändra det – mycket passande för dagens ämne! För det är en sak att komma igång med idéerna, sätta upp mål och känna motivationen närma sig igen. Det är en annan att faktiskt kliva upp och göra saker!

hund stor nos nosework
Hm? Kliva upp? Men… varför?

Det märktes väldigt tydligt idag (igen) när Åsa och jag diskuterar nya planer, jag ser fram mot mycket av det men det som ska göras just imorgon…? Det känns inte alls lika roligt som det som ligger några månader bort. Planer vs verklighet, just nu vinner planerna stort!

Jag har problem såhär års. Det har visserligen börjat bli ljusare men inte så det gör någon skillnad än (särskilt inte här där solen är gömd bakom ett tjockt molntäcke månader i sträck) och det är fortfarande långt kvar till värmen är något att hoppas på. Jag blir motig helt enkelt, de minsta sakerna känns som gigantiska berg. Jag vill inte! Det spelar ingen större roll vad det är, jag bara vill inte. Det är inte varken roligt eller produktivt, och det är inte precis tid i livet väl spenderad.

Så det krävs strategier!

The pepp!

Jag har ju levt några år vid det här laget, så jag har lärt mig några knep som lättar upp. De fixar kanske inget, men de gör så att liiiiite mer blir gjort idag än inget alls i alla fall. Och något är mycket mer än inget, så det så!

  • Musik! För mig är musik till stor hjälp, och jag är rätt lätt hjärntvättbar när det kommer till musik så väljer jag låtar som beordrar mig att göra saker så kommer jag faktiskt igång. Just nu har jag en rullande spellista med Move Bitch (Ludacris), Dance Sucka (Zebrahead), Mister Cool (Snook), Strut Your Funky Stuff (Frantique), Move Your Feet (Junior Senior), Weapon of Choice (Fatboy Slim), Smile Bitch (Widow LC), Get Up Offa That Thing (James Brown), och… ja, ni fattar. Inget långsamt och smäktande eller sorgligt i alla fall!
  • Släpp saker… Går det inte att göra allt just nu? Jamen försök inte då. Om det ändå inte kommer att bli gjort, är det bättre att våndas över det och må extra dåligt? Eller bara att acceptera att ja det är jättetråkigt men nu är det såhär. Om det ändå inte gör någon skillnad i om saker blir gjort (jag skulle nog säga att det snarare fungerar tvärtom, ju mer ångest desto svårare blir allting annat också), försök förlåta dig själv och bara… Bara släpp det. Det är inte lätt men om det går är det faktiskt det bästa.
  • Hitta enkla lösningar! Jag har köpt en mopprobot. Den dammsuger och moppar golvet medan jag är ute på hundpromenad och när vi sover. Jag är kär i den här apparaten! Att städa är absolut sist på min lista, vilket betyder att när jag mår såhär bor vi praktiskt taget i misär. (När läget är lite bättre är det bara brutalt stökigt.) Och även om jag inte är störd av lite röra så lättar det inte precis upp vardagen att det är smutsigt och bedrövligt hemma – men jag orkar bara inte städa. Så vår nya robotkompis – som Totoro inte var jätteförtjust i från början – har verkligen gjort livet lite lättare. Jag skickade en bild på vårt rena golv till Åsa idag när vi kom hem från lunchpromenaden, inte för att jag tror hon är jätteintresserad av mitt hallgolv men för att det gjorde mig glad att öppna dörren. Och det är inte fy skam!
  • Gå med i gruppaktiviteter. Vi har ju en utmanings-/aktiveringsgrupp på facebook (du är väl med?) och även fast det är våra utmaningar ser jag till att även göra dem själv med Totoro. Dessutom har vi ett par aktiviteter på gång i vår medlemsgrupp, igen saker vi själva hittar på men det ger ändå pepp att göra dem tillsammans med andra! I den gruppen kör vi också saker som vi själva är nybörjare på vilket gör det ännu lite roligare såklart – men oavsett, att göra saker med andra gör skillnad!
  • Bra kompisar! Umgås med folk som ger energi. Inte nödvändigtvis superpeppiga peoples, de kan istället vara jobbiga – i alla fall för en del av oss. Men folk som får dig att känna att det är lätt att komma igång med något. Åsa är såklart en självklar superkompis för mig, men jag har fler också. Vare sig man träffas irl eller “bara” över nätet så är det väldigt nyttigt att se till att de man umgås med gör livet lite bättre. (Givetvis är det helt ok att en kompis behöver extra stöd ibland och inte bara finns för vår skull! Jag menar personkemi här, inte livsomständigheter.)
  • Våga drömma. Jag har som sagt just nu mycket lättare för att planera saker som ligger längre fram i tiden, fast jag har saker som behöver göras nu-nu-nu också. Men om det ger energi och får oss att se fram mot saker så är det något bra! Vi ska givetvis inte försvinna in i drömmar och lägga all energi där, men om en stunds fantiserande om vad du ska göra i sommar får dig att orka kliva upp och vattna blommorna? Super! (Blommor är dock något jag rationaliserat bort under punkt 2 eller kanske 3 – inga blommor? Inget att vattna. Eller att städa upp sedan hunden vält ut dem och kastat dem över hela huset…)
  • Lek! LEK MED HUNDARNA! Ja, det är asjobbigt och man är helt slut efter typ fem sekunder – men glädjen! Finns det någon som kan ge glädje så är det våra hundar, och den ratten vrids upp till 11 vid just lek. Det finns faktiskt inget som slår det, i alla fall enligt mig.

Har du också problem med att komma dig för eller orka med? Vad gör du för att klara dig en dag till?

glad hund med sko
Jag utmanar dig att inte skratta!
Publicerad den 2 kommentarer

Omvänt lockande i praktiken

I förra veckan skrev Ulrika ett inlägg om omvänt lockande ur ett härligt teoretiskt och nördigt perspektiv – superintressant tycker jag! Detta inlägget kompletterar med hur vi lär in det, hur vi använder det, och inte minst varför vi tycker att det är ett suveränt verktyg i hundträningen. Och så dödar jag ett par myter runt omvänt lockande på köpet.

Vad är omvänt lockande?

Rent konkret är det i startformen en övning där hunden lär sig avstå från en “lockande” godishand och istället vänta på varsågod. Men det är så mycket mer!

Det är signalkontroll, eftersom vi lär hunden att åsynen av något lockande är en signal för till exempel kontakt, eller stadga, eller håll fast, eller titta på en skål, eller… allt beroende på sättningen.

Det är självkontroll, eftersom det faktiskt händer saker i hjärnan på hunden när den får lära sig att VILJA HA men behöva ta en liten omväg via andra beteenden för att FÅ.

Det är störningsträning, eftersom vi inte bara använder omvänt lockande med godis utan med allt hunden kan tänkas vilja ha. Att vi startar med godis i handen är bara för att på ett väldigt enkelt och konkret sätt kunna lära hunden grunderna.

Det är uthållighetsträning, eftersom det är ett verktyg som effektivt hjälper hunden att till exempel hålla en övning under längre och längre tid.

Det är ett sätt att förklara spelreglerna för hunden – först jobbar man, sedan får man sin belöning. Det gör att vi kan använda de ABSOLUT BÄSTA OCH HÄFTIGASTE belöningarna i träningen utan att hunden går överstyr. Det blir ett signalsystem där jag väldigt tydligt kan förklara för hunden vad som lönar sig och få den att fortsätta med det beteendet. Det är grunden till externbelöning, hälsa fint, hantering, gå fint i kopplet, antijakt. Det kan användas för att bromsa heta hundar och peppa sega hundar.

Jag kan fortsätta…men ni fattar. 😂

“Godis är smaskens! Jag kan äta HUR MYCKET SOM HELST! Jag är nog bäst i världen på att äta godis, faktiskt.”

Hur gör man?

Myt nr 1: omvänt lockande går ut på att hunden ska ge upp.

Definitivt INTE! Omvänt lockande går ut på att belöna beteenden, precis som all annan träning vi sysslar med. Fokus på vilket beteende vi vill ha. Alltid!

Så här tränar jag, steg för steg.

  1. Visa hunden att du har godis i ena handen, stäng handen, erbjud hunden din stängda hand. En godisdriven hund kommer att försöka ta sig in i handen. Det vi tittar efter är minsta tendens att testa ett annat beteende än att bita, slicka, puffa, krafsa på handen. Inte att hunden ger upp och blir ointresserad, utan att den testar något annat. Oftast är det första vi fångar att hunden stannar upp med nosen eller rör nosen från handen. Markera med en belöningsmarkör som ett klick eller “bra”, och antingen droppa en godis på marken eller ge en från andra handen. Upprepa tills hunden tittar på handen så fort du presenterar den. Den stängda handen har blivit en signal som berättar för hunden vilket beteende som lönar sig: att titta på handen.
  2. Nästa steg är att istället belöna från den stängda handen. Hunden tittar på handen eftersom det har blivit belönat x antal gånger, du markerar, och sedan öppnas handen och hunden får godiset. Markören betyder “korrekt, inkassera”.
  3. Bestäm dig för vad du vill att hunden ska göra när den ser den stängda handen – titta på handen, titta på dig, sätta sig, etc? Välj något som hunden redan erbjuder – i detta exemplet väljer jag att hunden tittar på handen. Börja belöna enbart det beteendet genom att markera, öppna handen, belöna.
  4. Nu visar du handen öppen. När hunden försöker ta godiset stänger du handen – en signal som hunden kan som betyder titta på handen. Att hunden återgår till att titta på handen belönas OMEDELBART av att handen öppnas och hunden får en ny chans. Alltså, i samma millisekund som hunden väljer att ta bort sin nos öppnar du handen! Om hunden har fått många belöningar i föregående steg för att titta på handen så kommer den snabbt att testa det beteendet även när handen är öppen. Markera och belöna valet från hundens sida att titta på handen. Kom ihåg, markören betyder “korrekt, inkassera”.
  5. Hunden börjar förstå konceptet! Öppen hand = fortsätt med vad du gör tills du får belöningssignal. Handen stängs = återgå till vad du nyss gjorde.
    Föraren börjar förstå konceptet! Visa öppen hand. Försöker hunden ta godiset innan belöningssignal = stäng handen. När hunden återgår till att titta på handen = öppna handen. När hunden fortsätter titta på handen trots att du har handen öppen = markera och belöna.

Där har du grunden. Istället för att testa det som hunden är “grundprogrammerad” att göra – ta det den vill ha – så har du lärt hunden ett annat beteende – avvakta och titta på handen – som ger samma resultat. Den har tränat impulskontroll. Signalkontroll. Hantera en störning (godis) och fortsätta träna. Fokus. Uthållighet. En massa saker som vi har stor nytta av i olika övningar!

Fallgropar

Myt nr 2: Omvänt lockande gör hunden rädd för godishanden
Om hunden blir rädd för godishanden så har något gått snett i träningen, och upplägget behöver ändras.

Ett bra omvänt lockande består av två saker: en hunden som vet när den ska vänta på belöningssignal, och en hund som direkt och utan tvekan tar godiset på belöningssignalen. Det är därför belöningssignalen är med från början, även när handen är stängd. Detta är en nackdel med övningen – den övar två saker på en gång och det är inte alltid säkert att föraren förstår att den övar två saker på en gång. Vänta OCH varsågod. Båda är lika viktiga.

Därför är det väldigt viktigt att hunden inte uppfattar det som obehagligt att handen stängs. Inga bannor! Inget “nej”, inte ens om du är för långsam och hunden lyckas stjäla en belöning utan belöningssignal. Din målsättning är att handen ska vara ÖPPEN och berätta för hunden rätt, rätt, rätt, fortsätt, inte att den ska stängas. Du behöver alltså anpassa svårigheten så att hunden lyckas! Det gör du med tiden som hunden ska vänta på sin belöningssignal, avståndet från belöningen, svårigheten i övningen, hur mycket andra störningar som finns, osv. Det ska vara en lek för hunden, en lek där du försöker “luras” men den är lite smartare än dig och säger “anä, det går jag inte på! Jag vet vad som lönar sig”!

Att hunden har lärt sig vilket beteende som lönar sig betyder INTE att den är rädd för handen. Jisses amalia, definitivt inte! Det betyder att den har lärt sig en bättre strategi för att få sin belöningssignal än att försöka stjäla.

Vissa hundar lär sig själva “vänta-biten” väldigt bra, men “ta belöningen på varsågod-biten” hänger inte riktigt med. Hundar har olika lätt för olika saker, och vissa har helt enkelt väldigt lätt för att vänta. En sådan hund behöver ofta läras själva beteendet “ta en belöning” på belöningssignal separat. Vi glömmer ofta att det också är ett beteende och utgår bara ifrån att det ska fungera.
Med en sådan hund behöver du alltså bryta ut det beteende som inte fungerar och träna upp det precis som vilket beteende som helst. Först spontant, sedan sätter du på signal. Kul träning för hunden som först får x antal belöningar för ingenting, sedan x antal belöningar med belöningssignal framför, och sedan får göra sitt älskade vänta innan den får belöningssignal och belöning.

Vi glömmer lätt att omvänt lockande är JOBBIG träning för hundarna (precis som all självkontrollträning), de tar slut! Håll passen korta. Bygg lite i taget. När hunden blir för trött blir inte träningen rolig längre.

Och ibland är det så enkelt som att belöningen inte är tillräckligt åtråvärd. Jobba med fördel med riktigt, riktigt bra belöningar i omvänt lockande!

“Matte tror minsann att hon är så smart och kan lura mig. MIG? Jag är minsann den som lurar henne – jag väntar på min belöningssignal!”

Användningsområden

Så fort hunden förstår grunden – välj bort för att få – så kan du börja inkorporera det omvända lockandet i andra övningar. Det fungerar bäst i durationsövningar, alltså övningar där hunden ska fortsätta göra samma sak en längre eller kortare tid. Stadga, hålla fast en apport, hålla position i fotgåendet, titta på en skål under hantering. Det blir så oerhört tydliga signaler för hunden!

Stadga

Hunden ställer sig. Du presenterar handen öppen i ett omvänt lockande (=bra, fortsätt). Hunden flyttar en tass – handen stängs (=återgå till det du nyss höll på med). Hunden blir stilla – handen öppnas (=bra, fortsätt). Hunden fortsätter vara stilla – belöningssignal (=korrekt, inkassera!). Hunden äter sin belöning. Ny repetition.

Det funkar i alla positioner. Sitt, ligg, stå, sitt fint (om hunden har balansen och fysiken att hålla positionen), stå kvar i buga, håll huvudet framåt, hakan i backen… Hunden lär sig snabbt att det omvända lockandet innebär att stadga lönar sig.

Störningsbrygga

När jag tränar mina hundar i stadga jobbar jag med MYCKET störningsträning! Jag upplever att det verkligen ger en förståelse för uppgiften. Störningar från mig, störningar från omgivningen.

När jag introducerar en ny störning kan jag använda det omvända lockandet som en “brygga” för att få hunden att förstå att den här störningen är OCKSÅ en del av leken. Jag använder till exempel att jag rör mig runt hunden. För att hjälpa hunden att förstå att den ska fortsätta med det den gör oavsett vad jag gör använder jag det omvända lockandet samtidigt som jag rör mig i början. Eller prasslar med godispåsen. Eller bollar med en boll. Eller snackar i telefon. Eller gör ingenting och bara tränar ökad tid.

Jag kallar den leken för “kan du stanna kvar om…?” och den hålls alltid på en nivå där hunden får vara lite smartare än mig. Jag försöker luras, men min hund vet minsann bättre!

Externbelöning

När hunden förstår omvänt lockande med godis handen flyttar jag godiset till marken. Samma sak, men jag får vara lite mer beredd eftersom jag nu behöver hinna sätta handen över. Nästa steg är att lägga godiset i en skål.

Nu övergår övningen från omvänt lockande till externbelöning, som är närbesläktat men inte har samma signalspråk för hunden. Externbelöning är ett fantastiskt sätt att hjälpa “virrpannor” att hålla fokus på jobbet, eftersom belöningen hela tiden är synlig för hunden och påminner den om vad den jobbar för.
Många hundar tycker dessutom att det är ÄNNU ROLIGARE att få springa till en skål än att få en godis ur handen.
Skålens placering kan hjälpa hunden att tänka bakåt, åt sidorna, eller framåt, vilket påverkar hur hunden rör sig. Vill du ha bättre tempo? Placera skålen framför. Drar hunden åt vänster? Ställ skålen till höger.
Och inte minst hjälper externbelöningen hunden att träna på sin impulskontroll – först jobbar man, sedan får man, oavsett hur gott godiset är.

Under inlärningen är en skålvakt bra att ha, men har hunden en bra förståelse för omvänt lockande brukar det faktiskt inte behövas. Bygg upp successivt vad hunden ska prestera för att få sitt varsågod, och glöm inte att du kan växla in belöningar från fickan!

Smiter hunden till skålen? Tänkte att du sa nog varsågod, eller tänkte göra det, eller glömde göra det? Well…Gratulera hunden som överlistade dig och backa lite i träningen. Det är alltid viktigast att hundens vilja att springa till skålen är tveklös och omedelbar!

Omvänt lockande med annat än godis

Exakt samma tankesätt går utmärkt att använda med leksak, personer, andra hundar, kattbajs, få hoppa hinder, etc. Allt hunden vill göra faktiskt!
Leksaken är framme = bra fortsätt. Leksaken försvinner = återgå till det du nyss gjorde. Belöningssignal = korrekt, inkassera.
Personen fortsätter mot hunden = bra fortsätt (sitta till exempel). Personen stannar eller backar = återgå till det du nyss gjorde (sätt dig igen). Belöningssignal = korrekt, inkassera (varsågod att hälsa).

Det är ren och skär kommunikation.

“Vadå självkontroll runt tunnlar? Släpp, kärring!”

Nackdelar

Myt 3: man kan inte locka en hund att göra saker om den är van vid omvänt lockande.

Jepp! Det stämmer. Om du vill kunna locka din hund att göra saker behöver du hålla handen annorlunda, tex göra omvänt lockande med öppen hand och ha lockbetet i nypan.
Själva jobbar vi inte med lockande som inlärningsmetod pga ineffektivt (vi använder target och shejping istället) så just den nackdelen är inte en nackdel för oss.

Man måste vara medveten om att ett omvänt lockande är en hjälp, och som alla hjälper behöver den jobbas bort om du inte vill ha den i det färdiga beteendet. Det blir jobbigt att hunden BARA kan sitta kvar om du håller handen på ett visst sätt. Hjälpen jobbas bort som alla hjälper – när beteendet fungerar bra så blir hjälpen mindre och mindre tills den inte längre behövs. Det är lätt att tro att hunden kan beteendet bättre än den faktiskt kan – och DET är DEFINITIVT en nackdel.

Övriga nackdelar har att mestadels att göra med hur väl man anpassar träningen efter hunden man jobbar med. Precis som all annan träning! Du behöver ha en balans mellan vänta och varsågod i träningen. En passiv hund behöver mer varsågod, en aktiv hund behöver mer vänta. En hund som du vill ska ta mer initiativ behöver mer varsågod, en hund som du vill dämpa behöver mer vänta. En hund med litet beteendeförråd behöver mer varsågod, en hund som kommer på nya grejer varje dag behöver mer vänta.

Lite exempel

Eftersom jag har omvänt lockande som en naturlig del i träningen så har jag också en del väldigt konkreta exempel på när det har gjort mitt och mina hundars liv mycket enklare. Jag tänkte dela med mig av några, bara för att visa på bredden av användningsområden!

  • Min gamla hund Mårran var en orolig själ. Nya miljöer, nya människor, framför allt nya hundar – sådant var jobbigt. När hon blev stressad slutade hon ta godis. MEN! Om vi använde omvänt lockande, en setup som hon kunde väl och var trygg med, så kunde hon inte bara ta godis utan hela känslan vände. För henne var omvänt lockande så starkt förknippat med bra känslor att övningen i sig kunde framkalla glädje och självförtroende.
  • Midori är en sådan hund som slutar leka när hon blir stressad. Eftersom hon vanligtvis älskar att leka kamplek så vet jag att det är ett bra sätt att få henne mer avslappnad och på gott humör, men hur gör man det när hunden inte vill ta leksaken? Vi byggde en rutin runt omvänt lockande med leksak, där jag viftade med den och använde “klara…färdiga…TA DEN!!!” och på Ta den fick hon så klart ta den och leka loss. Fungerar klockrent!
  • Totoro hade länge för vana att tackla mig och hoppa på mig. Inte bara mig, alla människor…Tills jag av en slump upptäckte att om jag håller en godis i en omvänt lockande hand när han kom dundrande i 190km/h så…sätter han sig vid mina fötter. Det är MAGISKT! Man sitter för godis. Här betyder inte det omvända lockandet “fortsätt”, utan eftersom det ofta används till passivitet och stadga så är det vad han väljer.
  • När Valle blir upphetsad så skäller han. Under en period följde han ofta med mig på tågresor, och att vänta på perrongen var definitivt en sådan plats där han högljutt krävde uppmärksamhet och varvade upp. Att han fick fokusera på ett omvänt lockande gjorde både medresenärer och mig betydligt gladare!
  • Midori har under en stor del av sitt liv lånats ut som läromästare till elever. Att hon har haft god självkontroll runt belöningar har varit en nödvändighet! Utan det hade hon varit VÄLDIGT svårtränad för en nybörjare, Midori älskar sina belöningar…
“Så här gör vi. Jag gör ett trick, du säger varsågod. Fattar du?”

Låt oss sammanfatta

  • Ha alltid fokus på vad du VILL ha. Lägg upp träningen så att hunden gör rätt, rätt, rätt, rätt!
  • Lär in “stängd hand” som en signal så att hunden vet vad det betyder, innan du jobbar med öppen hand.
  • Sträva efter att handen ska vara öppen! Stäng den precis så mycket som behövs – inte mer – och precis så länge som behövs för att hunden ska välja ett nytt beteende – inte mer. Att handen öppnas är information för RÄTT VAL så du behöver öppna handen exakt när hunden gör rätt val.
  • Jobba med BRA belöningar.
  • Jobba i KORTA pass.
  • Gör det LÄTT att göra rätt, speciellt i början. Anpassa hur länge hunden ska vänta, avståndet till handen, att belöna från andra handen, så att hunden förstår uppgiften. SEDAN kan du göra det svårare, du är ju signalsystemet på plats!
  • Anpassa efter hunden. Har du en försiktig hund så är det mycket viktigare att den får många varsågod än att den aldrig lyckas stjäla. Det ÄR svårare med en försiktig hund, men genom att bygga upp en förväntan att snart – snart – SNART så kan omvänt lockande hjälpa till att öka självförtroendet på hunden.
  • Skratta om det blir tokigt. Ge gratisbelöningar om du blir förvirrad. Busa med hunden. Få den att skratta ihop med dig. Det är inte blodigt allvar, det är en lek!

Att kategoriskt påstå att omvänt lockande är något som bygger på obehag och leder till hundar som ger upp, är för mig lite samma sak som att säga att shejping leder till stressade hundar. Det KAN vara så – men då behöver något i upplägget ändras. Att skylla ett upplägg som inte passar för hunden på övningen gör ingen tränare bättre.

Därför lär vi ut omvänt lockande på i stort sett alla våra kurser, i någon form. Men vi har fokus på att förstärka de beteenden vi vill ha, att det ska bli ett signalsystem som båda förstår, att det ska bli en lek för hunden där den får känna sig smart och duktig, och att anpassa efter individ.

Jag hade tänkt avsluta med en film på hur Totoro beter sig när han hälsar på mig med och utan omvänt lockande, men det gick sådär… Vi fick inte fram någon tackling (den lilla studsen mot mina ben i början var det värsta han hittade på) trots intensiva försök! Ni hör Ulrika på slutet “Vi har sabbat det här” – och det vi har “sabbat” är just att han inte längre tacklar mig.
Titta på honom. Titta på hans kroppsspråk. Titta på hans svans, hans hållning, hans öron. Han är så enormt nöjd med att veta exakt vad han ska göra för att jag ska plocka fram hans belöning. Och JAG är nöjd med att kunna lita på att jag slipper hamna på marken med 50 kg lycklig cane corso över mig. Omvänt lockande FTW!

Publicerad den 1 kommentar

Omvänt lockande, straff eller inte?

Idag kickar vi igång ännu en ny utmaning i vår aktiveringsgrupp på facebook, den här gången är temat stadga. Stadga innebär till exempel att hunden kan hålla en position utan att hoppa runt, stanna på en viss plats, eller vänta på belöningssignal innan den tar en utplacerad externbelöning. Ett enkelt, effektivt och – jag avslöjar min ståndpunkt redan här – roligt sätt att lära hunden just stadga är det som kallas omvänt lockande.

I omvänt lockande leker vi med hundens impulser vs förmåga att tolka, förstå och välja andra strategier när impulserna inte ger önskat resultat. Jag håller en godbit i handen, hunden ser att den är där och vill ha den – impulsen är ta! Men när hon försöker ta stängs handen: att följa impulsen gör att godisen försvinner, istället för att den landar i munnen. En annan strategi skulle alltså löna sig mer än att bara följa den självklara impulsen…

När hunden förstår systemet blir omvänt lockande snabbt ett helt kommunikationssystem, vi kan berätta för hunden mer eller mindre genast att det här beteendet är ett där uthållighet lönar sig genom att hålla fram en öppen hand. Vi kan berätta att poängen är att stanna där du är genom att “retas” med belöningar en bit bort. Vi kan, om vi vill, göra det till ett system för nyinlärning genom varmt/kallt med belöningarna.

Enkelt. Effektivt. Och väldigt, väldigt roligt! Hundarna får dryga sig med en “mig lurar du minsann inte!”-min och skulle någon gång frestelsen bli för stor är en reset med lägre kriterier och snabb belöning bara ett ögonblick bort. Så vad är problemet?

Vill vi använda straff!?

Straff är ett ord vars tekniska innebörd i det här sammanhanget kanske inte alltid är helt tydlig. Det är lätt att tänka att “straffa hunden” betyder saker som att hota, skrämma eller rentav bli fysiskt våldsam, eller hur? Men det är inte vad som avses: straff är en konsekvens som följer på ett beteende, och därigenom minskar sannolikheten för det beteendets framtida upprepande. Alltså

  1. Jag gjorde något
  2. Sedan hände något som jag inte gillade
  3. Jag vill inte att det ska hända igen
  4. Jag vill inte göra om beteendet i punkt 1

Konsekvensen, det jag inte gillade att det hände, har straffat mitt beteende. Jag blir mindre benägen att upprepa det beteendet (åtminstone i den situationen), eftersom jag inte gillade konsekvensen det fick.

Och för att krångla till det ytterligare finns det två typer av straff (och förstärkare/belöningar för den delen): straff kan vara negativa eller positiva. Positiv/negativ i det här sammanhanget betyder inte bra/dåligt! Det betyder att något tillkommer eller försvinner, det är allt. Något positivt läggs till, något negativt tas bort. Så ett negativt straff innebär att jag blev straffad genom att något försvann, ett positivt straff att jag blev straffad genom att något tillkom. Exempel:

  • Negativt straff: När jag kliar Totoro slutar han dricka vatten. Jag vill att han dricker vatten, han drack vatten, men mitt beteende att klia honom fick vattendrickandet att upphöra. Något jag tyckte om försvann, jag vill inte att det ska hända igen, alltså blir sannolikheten att jag ska klia honom mindre i framtiden. Mitt beteende har utsatts för ett negativt straff.
  • Positivt straff: När jag kliar Totoro kliar han tillbaka genom att gnaga på min hand. Det gör ont, jag får blåmärken, jag gillar inte att ha ont. Mitt beteende att klia honom ledde till att jag fick blåmärken, smärta tillkom, jag vill inte att det ska hända igen, alltså blir sannolikheten att jag ska klia honom mindre i framtiden. Mitt beteende har utsatts för ett positivt straff.

I båda fallen har mitt beteende att klia Totoro utsatts för straff, i ena fallet genom positivt straff (det tillkom obehag) och i andra fallet genom negativt straff (något trevligt försvann). Straffet gör absolut ingenting med beteendet som redan hänt, saker kan inte göras ogjort, men det påverkar sannolikheten för mina framtida beteenden.

Så vad händer när vi använder omvänt lockande med våra hundar?

  1. Hunden försöker ta godis ur en öppen hand
  2. Handen stängs

Något bra (godis) försvann (handen stängdes) som konsekvens av hundens beteende (försökte ta). Beteendet att försöka ta godisen har alltså utsatts för negativt straff.

Är Hund Helt Enkelt för träning med straff!?

Varför tror ni annars jag går så fint i koppel?

Verktyg eller regler

Metoder, tekniker, analyser, regler med mera är – extremt viktiga och värdefulla – verktyg. De ger oss möjligheter att observera och analysera vad som händer i träning (och i livet i stort) betydligt mer noggrant och kraftfullt än vad vi klarar av utan dem. Det är otroligt viktigt att känna till och förstå dem, och att kontinuerligt jobba med att utveckla våra färdigheter att använda dem effektivt och korrekt. Alla tjänar på att behärska våra verktyg effektivt.

Ett vanligt problem med alla verktyg är dock… Tja, som bekant ser det mesta ut som en spik om man håller i en hammare. Det är lätt att låta verktygen ta över och bli hela den verklighet vi har tillgänglig. Ett sätt att motverka det är att se till att ha en välfylld verktygslåda, ju fler verktyg vi har tillgång till desto mindre risk att vi börjar använda de vi har där de inte gör nytta. Men ett annat, minst lika viktigt, sätt är att förstå och acceptera verktygs begränsningar.

Vi har pratat om vad straff är, om vi straffar när vi använder omvänt lockande, och kommit fram till att ja, det innehåller solklart straff. Vi är belöningsbaserade tränare, så straff = dåligt!

Glasklart!

Nja.

Kvadranterna – uppdelningen i positivt/negativt och straff/förstärkning – är ett verktyg som delar upp allt i antingen eller. Men dessutom också. Något är ett straff eller en förstärkare, något är positivt eller negativt. Men det sitter också ihop med sin exakta motsats… Motsatsen till negativt straff (något trevligt försvinner) är positiv förstärkning (något trevligt tillkommer), motsatsen till positivt straff (något otrevligt tillkommer) är negativ förstärkning (något otrevligt försvinner). Det är ett verktyg för att analysera vilka konsekvenser som har vilken påverkan på ett beteendes sannolikhet att upprepas i framtiden.

När hunden sätter sig kommer en tillförd köttbulle att öka sannolikheten för att hunden sätter sig igen i framtiden (beteendet blev positivt förstärkt). Vad betyder det att den konsekvensen “sitter ihop” med sin motsats!?

  • Köttbulle = positiv (tillförd) förstärkare (något trevligt)
  • Motsatsen till positiv förstärkare = negativt (borta) straff (något obehagligt)
  • Negativt straff = frånvaron av köttbulle?

Hm.

Så länge hunden inte får köttbullen in i munnen är alla beteenden straffade? Och efter den ätit upp köttbullen straffas alla beteenden igen?

Nja. Inte riktigt. Men också… Ja, typ, faktiskt. Frånvaron av förstärkare är inte straff, alltså att ingen köttbulle existerar är inte straffande för beteendet att stå. Beteendet att stå kommer inte att minska i sannolikhet för att det inte förekommer köttbullar i situationen. Men. Förekomsten av en köttbulle hunden vill ha men inte kan få genom att stå, men kan få genom att sitta? Japp. Det straffar beteendet att stå. För att? Sannolikheten att hunden står i situationen där det finns köttbullar minskar. Beteendet minskar i sannolikhet är definitionen av att beteendet blivit straffat.

Om vi vill använda oss av det här verktyget för att analysera våra träningsupplägg (vilket jag starkt rekommenderar att vi gör om än inte uteslutande), måste vi acceptera att vi straffar beteenden. Det är en del av själva verktyget. När jag belönar (förstärker) ett beteende i ett urval av andra beteenden? Då straffar jag också de andra beteendena.

Straff och belöningar handlar inte om imperiet vs. rebellerna, om ont ställt mot gott. Det handlar om tekniska analyser av konsekvensers påverkan.

Så vi är för straff?

Nej.

Det är stor skillnad på att använda sig av straff som en aktiv påverkan, alltså det vi aktivt delar ut för att tillhandahålla påverkande konsekvenser, och på att acceptera att straff i teknisk betydelse är en del av allt som händer. Jämför skillnaden mellan att lägga en macka på bordskanten i syfte att locka hunden att försöka ta den så vi får en chans att tillföra straff för att minska sannolikheten att beteendet upprepas, mot att lägga en macka på bordskanten och aktivt belöna (förstärka) alla beteenden bort från bordet. Det är inte samma sak bara för att vi kan analysera båda uppläggen tekniskt och komma fram till att de innehåller straff.

Så låt oss återvända till det omvända lockandet. Hunden försöker ta, jag stänger handen. Det här är ett straff! Det är solklart! Jag stänger – aktivt – handen och tillhandahåller ett negativt straff för beteendet att försöka ta godisen! Japp, det stämmer. Och när hunden inte tar öppnar jag – aktivt – handen och tillhandahåller en positiv förstärkare (belöning) för att backa undan… Omvänt lockande är ett utmärkt exempel på hur konsekvenserna sitter ihop, vi kan inte ha det ena utan det andra.

Spelar det någon roll om vi fick den här bilden genom att straffa alla försök att kliva upp, eller genom att belöna att ligga kvar?
Ja. Det spelar stor roll! Eller hur?

Betyder det då att omvänt lockande är perfekt och aldrig är problematiskt att använda? Nope!

Straff i betydelsen vi gått igenom ovan är en sak, det är en teknisk definition av observerbara effekter. Men straff i dagligt tal handlar mycket mer om obehag, och obehag är absolut inte ok. Självklara obehag är tex att vi grälar på hunden, rycker i kopplet eller daskar till den – saker jag tror vi alla här är eniga om att ta avstånd från. Mindre självklara obehag är ofta de sociala bitarna, visa besvikelse, ta avstånd (rentav timeout) och liknande. Ofta minst lika obehagligt som att få en smäll! Och så har vi besvikelse och misslyckande, den största faran med just omvänt lockande.

Det är faktiskt obehagskonsekvenser som bör tas på större allvar generellt i träning, att hunden blir besviken över att en förväntat belöning uteblev eller rentav känner sig misslyckad när den inte lyckas lösa uppgiften är förutom just väldigt obehagligt för hunden också en vanlig orsak till att träningsresultaten uteblir. Överlag handlar det generellt om att vi gör det för svårt, vi är för “snåla” med belöningarna. (Eller, lite mer tekniskt, våra kriteriesteg är för stora.)

Om vi tittar på ett vanligt klickerpass kan det vara nyttigt att komma ihåg att motsatsen till klick är tystnad. Alltså: när du inte klickar straffar du… Sorry! (Not sorry.) Medan i omvänt lockande, när godisen inte kommer närmare (symboliskt eller fysiskt) straffar du. Nyckeln är att sträva efter rätt mål.

När jag kör ett klickerpass är jag aktivt ute efter att få klicka, jag vill klicka, min tumme vibrerar av en önskan att nu, nu, nuuuuuu vill jag trycka på knappen! Förutom att det är roligare – och effektivare – än att stå där och värdera om något verkligen var bra nog att bemöda sig att klicka för, gör det mig också till en bättre tränare rent praktiskt. Mitt fokus på att få klicka förbättrar min reaktionsförmåga och håller min observationsförmåga på topp. Jag är snabbare och exaktare. Hunden har roligt, upplever sig superduktig och smart (som den ju är!), och lär sig massor.

I omvänt lockande är alltså mitt mål att kunna hålla handen öppen och ge hunden godis. Inte att stänga den så inte hunden kan ta. Att stänga handen är som frånvaron av klick – det är inte därför vi är här. (Men det är en del av upplägget.)

Är det verkligen så enkelt? Ja. Och, givetvis, nej. Eller snarare, även saker vi föreställer oss är klockrent uppenbara och enkla är nog lite mer komplicerade än vi ofta tror.

I labbet eller i världen

En viktig sista sak att nämna är att verktygen är jättebra – i isolation. Ett beteende, en konsekvens (eller ett konsekvenspar då). Men det är ju inte så verkligheten ser ut…

I situationen där jag kliar Totoro och blir straffad för det genom att han slutar dricka vatten och börjar tugga på mig är det ju inte allt som händer. Vi blir båda glada (det är en lek), får en oxytocinkick (det är en prosocial ritual), blir skrattade åt av andra som ser oss (är det straff eller förstärkning?), när han biter på min hand kommer han också åt det där irriterande myggbettet på lillfingret (skönt), jag skrattar (han tycker det är roligt), han trampar på min fot så jag ramlar baklänges (det bästa han vet är att hoppa på mig när jag ligger ner), och till slut kastar Åsa till honom några godisar så hon inte ska förlora sin partner. Är beteendet att klia honom egentligen straffat eller förstärkt? Vem vet? Har jag fått med alla konsekvenser här? Har jag analyserat samtliga korrekt i vilken typ de är? Garanterat inte.

Det här är hur beteende – konsekvens egentligen ser ut. Vi lever våra liv i kaos, vare sig det är en vardagssituation eller ett planerat träningsupplägg. Det är nyttigt (extremt nyttigt!) att tänka på konsekvenser och -typer, att klarsynt försöka få en överblick över vad vi försöker påverka och hur, och att vara öppen för att vi missbedömt saker. Men det är meningslöst att faktiskt titta på kaos och försöka kalla det ordning – det är nödvändigt att komma ihåg att när vi bryter ut en del och tittar närmare på den så är den inte egentligen isolerad. Utanför vår lilla analys är det tusen saker till som påverkar. Det är verkligheten.

Till slut

Det här låter ju helt hopplöst! Vi kan inte undvika (vissa typer av) straff, vi kan inte skapa ordning i kaos, och hur vi än gör kan det alltid ändå bli fel! Lika bra att ge upp det här och börja samla frimärken istället…

Det var verkligen inte det jag var ute efter! Så låt mig avsluta med att visa på ett verktyg som alltid är tillämpligt och inte kan leda er fel: känsloupplevelse. Känslor är det viktigaste vi har och det vi alltid måste sätta först. Vi och hundarna delar känslor/förmåga att känna, deras känslor är lika viktiga och djupa som våra. Sikta på glädje! Alltid.

Ett skämt är roligt om båda skrattar, en lek är rolig om båda vill vara med.

Vi har roligt för att Totoro tycker det är spännande och kul att försöka balansera på en smal bom. Inte för att jag tycker det skulle vara häftigt att visa upp på bild att min stora klump kan balansera.

Publicerad den Lämna en kommentar

Aj! Valpen BITS!

Valpar är det sötaste i hela världen, alla älskar valpar – utom 99% av de som faktiskt har valp just nu… För under det där söta fluffet och den gulliga minen finns rakbladsvassa tänder. Som används. Flitigt.

Mmmm… Människor är gjorda av kött?! Awesome!

Så. Valpen biter dig? Och nu menar jag inte litegrann, ibland, och ibland gör det ont. Nej, jag menar valpen biter dig. Till blods. Jämt. Den morrar, vrålar, sliter i dig. Och det verkar inte finnas någon hejd på det. Du börjar förlora hoppet! Kanske till och med kärleken till den nya, hett efterlängtade, familjemedlemmen börjar få sig en törn?

En valp som biter sina människor – rejält – kommer att bli en farlig hund. Det är ett varningstecken, och det är allvarligt! Den försöker ta över ledarskapet. Den är född dominant. Den har aggressionsproblem. Det är inte lek, det är allvar.

Nej.

En helt normal valp

Det här är något Åsa och jag diskuterar väldigt ofta. Hur ensamma valpägare känner sig, hur just deras valp är ett monster när “normala” valpar är snälla små änglar – de kanske bits litegrann, ibland, men inte så här. Det här är något unikt och illavarslande! Ingen annan har ett sådant monster!

När verkligheten är precis tvärtom. Det finns milda, snälla små fluffbollar till valpar som knappt ens rispar hål på sina människor en enda gång, och de är för all del också normala – men de är. Inte. Vanliga.

Det sticker ut en bit där fram, vänta ska jag gnaga bort den åt dig…

När Totoro var liten var han ett as. En vedervärdig liten skitstövel! Jag hade sår över hela kroppen, från hårbotten till fotsulorna. Han bet rakt igenom näsvingen och överläppen så jag hade kunnat hänga dit piercingsmycken. Samma med ena bröstvårtan. Han högg mig genom handen så jag blödde i över en timme. Jag har bilder på sår och blåmärken (som jag tog för att gnälla till vänner eller bara för att påminna mig själv den dag jag börjar längta efter valp igen), och jag menar verkligen att han bet mig till blods över hela kroppen. Jämt.

Det var ohyggligt jobbigt.

Jag som är så söööööööt? Jag skulle aldrig göra någon illa! Ont förtal, det är vad det är.

Men det var inte konstigt eller överraskande – det var normalt. Igen, inte alla valpar är såhär, men det är helt normalt valpbeteende. Och vanligt. Valpar tuggar på oss, de hugger tag och rycker och sliter, de morrar, hotar, överfaller… Men de menar det inte. De förstår bara inte hur stor skada de gör, och inte heller förstår de vad de kan göra istället med alla sina känslor.

Så det är bara att lida?

OK, valpen är normal och du är inte ensam. Betyder det att du måste låta dig själv vara valpens tuggleksak tills den känner för att sluta!?

Jag skulle vilja säga: givetvis inte! Och så ge dig tre snabba tips som betyder att problemet är borta. Riktigt så enkelt är det dock tyvärr inte… För ja, till viss del handlar det om att vänta. Vänta på att den lilla hjärnan växer till sig och får plats med lite fler tankar i taget. Men inte enbart! Det finns saker vi kan göra under tiden. Såhär ser min nödlista ut:

  1. Alternativ! Valpen behöver tugga på något, det behöver inte vara på människa. Se till att det finns en kamptrasa liggandes överallt, så du kan nå en från exakt där du står, utan att leta, utan att flytta på dig. Ha också kamptrasor i varenda ficka. Jämt. Lirka loss hajen valpen, insistera på att kampisen är det bättre tuggvalet.
  2. Förekom! Det finns vissa saker som kommer att utlösa en bitattack, frustration och övertrötthet brukar stå högst på den listan. Lär dig se varningstecknen och styr upp innan det är dags att ta till tänderna (och ju yngre valp desto mindre brukar det fönstret vara…), hjälp valpen lösa svårigheten, varva ner, eller vad som nu behövs. Innan alla känslor kokar över och utloppet blir att tugga på dig.
  3. En stor beteenderepertoar! Träna roliga tricks med valpen – jadå, även yttepyttesmå valpar kan träna – så det finns andra roliga saker att göra med dig än leka valplekar. Är handen till för en target (du har väl inte missat vår helt gratis kurs om target!?) kan det funka minst lika bra som att sätta tänderna i den. Om snurra runt, sätta sig, gå slalom mellan dina ben är roliga lekar finns det konkreta alternativ till att bara behandla dig som en smaklig tuggleksak.
  4. En stor beteenderepertoar – för dig! Jag vet att man vill ibland bara ryta i åt det lilla monstret och få det att SLUTA BITAS! (Och jag vet också att det finns de som på fullt allvar tipsar nyblivna valpägare om att man måste sätta valpen på plats, sätta sig i respekt, dra gränser…) Det gör ju så ont! Och det är faktiskt för mycket begärt att vi alltid ska kunna göra allting rätt, hela tiden – vi är inte mer än människor vi heller. Så mycket lättare det är att inte reagera med ilska när vi har konkreta alternativ istället. Alla de här tipsen, de är för dig med – så du kan reagera konstruktivt och på ett sätt som inte gör dig själv ledsen i efterhand. Istället för “sluta bita” kan du be om “sitt” – mycket bättre. Och roligare!
  5. Skydd! Japp, ibland behöver vi bara få hunden att sluta leka symaskin med vår hud, och det enklaste – och bästa – sättet att göra det är att se till att det inte går. Jag är en stor anhängare av kompostgaller! Inte för att stänga in valpen som regel (obs att det är olagligt att förvara hund i bur annat än i undantagsfall, och “valpen bits” är inte ett undantag – en större valphage kan däremot vara ok men kanske inte förstahandsvalet för just det här problemet), utan för att själv komma undan. Antingen genom att jag sätter mig själv helt bakom kompostgaller så det inte går att nå mig, men det är väldigt starkt och riskerar att få valpen att känna sig isolerad. Eller genom att gallret – eller motsvarande – kommer emellan tänderna och min hud så fort det gör ont, men i övrigt är jag helt tillgänglig. Vi vill ju inte sluta umgås med valpen, vi skulle bara föredra att blöda lite mindre, eller hur?

Och sen är det ju så att det faktiskt är sant att det växer bort. Valptänderna byts ut mot vuxentänderna, valpen blir äldre och lär sig nya sätt att hantera världen, utvecklar lite empati och självbehärskning. Det går över. Och snabbare än du tror!

Jag är så mjuuuuuuuk… Visst vill du bara klappa på mig? Kom lite närmare med fingrarna…

Två- eller fyrbenta bäbisar?

Vilka är värst? Jag misstänker att många som läser det här även har uppfostrat – eller i alla fall känt – yttepyttesmå människor också? Föreställ er att istället för fingrar hade de haft rakblad. Det hade inte varit deras fel, de hade inte valt att ha rakblad istället för fingrar, och de kunde inte välja att inte ha rakblad. Hur ont hade det gjort på omgivningen?

Valpar har inga händer, de har bara tänder. De menar inget illa!

Och jag lovar dig: din valp är normal. (Även om den inte bits! Fortfarande normal – bara väldigt ovanlig.)

Vill du veta mer om hur du kan träna in avslappning, tricks, trevliga lekar och en massa mer? Och dessutom få prata med andra valpägare om era underbaraste monster, eller fråga Åsa och mig om råd? Jag säger bara: ValpVerkstan.

Publicerad den 1 kommentar

2020 i backspegeln

För nästan exakt ett år sedan skrev jag ett blogginlägg om 20 mål för 2020. Nu blev ju inte 2020 som någon trodde, men det är intressant att gå tillbaka och summera vad som egentligen hände. För hände saker gjorde det! Inte alltid som planerat, men so what?

Om inte annat så har vi sett fler varianter på munskydd än vi trodde var möjligt!

Vad hände? Våra 20 mål för 2020, satta 30/12 2019:

  1. En ny träningslokal (Smedjan)
    Jepp, den är alive and kicking! Och efterhand förbättrad.
  2. Åsa bygger på med en instruktörsutbildning genom International Dog Parkour Organisation
    Done and done! Och jag fixade championtitel och blev bedömare också.
  3. Ulrika får på papper att hon är instruktör i nosework (hon är nu instruktör i specialsök)
    Yessir! Noseworkinstruktör och domare i doftprov.
  4. Ulrika blir instruktör i Friskvård Hund (ni kan se möjligheterna i kombinationskurser med oss båda här!)
    Nix, inte än. Det här målet behöver antingen längre tid, eller så är det helt enkelt inte ett mål längre. Vi får se!
  5. Vårt samarbete med Eslövs Brukshundklubb fortsätter
    Det har det gjort, Åsa har hållit ett antal uppskattade kurser i bland annat rally och tävlingslydnad.
  6. Vi kör igång ett rejält samarbete med Arken Zoo Eslöv
    Det gjorde vi…och sedan kom corona. Enough said. Men det kommer tillbaka!
  7. Minst en rolig summit-tävling i nosework
    Inte en äkta summit, men visst har vi haft noseworkevents! Nu senast MordNosen, och NyårsNosen håller på att bli en tradition.
  8. Aktiveringsboken blir klar
    Fantastiskt nog JA! Jag vet inte varför den tog sådan tid. Men nu är den KLAR och den blev AWESOME!
  9. Ytterligare två e-böcker är planerade
    Jodå. De är fortfarande planerade. 😆 
  10. Vi kompletterar vårt online-utbud med Freestyle, Träningens ABC och Träna för tävling
    Inte freestyle, men både Träningens ABC och Träna för tävling finns på plats. Och en HIMLA massa andra onlinekurser också, bland annat en awesome hundmöteskurs. Och ValpVerkstan. Och ett medlemskap! Jisses – HÄR har vi överträffat målet rejält.
  11. Minst en extern instruktör kommer och besöker oss (jag kan locka med…freestyle och HtM!)
    Det blev faktiskt av till slut! Vi har haft Anna Larsson, Annika Falkenberg och Ann-Louise Ryrvik på besök.
  12. Vi fortsätter testa olika kurser för att utveckla vårt utbud
    Eh…det gör vi jämt. Inga nyheter där. Men det har blivit mer online än live.
  13. Hundtränarsatsningen går live – fem fantastiska kurshelger i en enda utbildning
    Nooooo…Med sorg fick vi överge den planen pga corona.
  14. Sommarläger (så klart!)
    Sommarlägret kunde vi däremot genomföra, ett av årets absolut bästa minnen!
  15. Vi sjösätter en instruktörsutbildning som blir något alldeles extra
    Nix, det var inte läge för det. Alls. Men jag kan ju ge en cliffhanger: vi jobbar faktiskt med en instruktörsutbildning just nu, som kommer i vår!
  16. Minst två helgkurser runt hundar med olika problem
    Nix. Helgkurserna har stått åt sidan.
  17. Fler enhörningar, mer rosa, och mer glitter (för det kan liksom aldrig bli för mycket)
    SJÄLVKLART!!!
  18. Utöka webbutiken
    Mnja. Det har inte funnits pengar att investera helt enkelt.
  19. Bli ännu tydligare med att vi står för 100% belöningsbaserad träning, och varför vi gör det
    DET tror jag att vi har lyckats med!
  20. Och viktigast: ha så roligt som vi bara kan under tiden!
    Och det VET jag att vi har lyckats med 😁

Nya mål?

Jag ska inte ljuga, 2020 slog hårt på alla företagare. Vi har helt fantastiska kunder/vänner (det är ofta svårt med gränsen) som håller oss igång, vi har en styrka i vår samlade (och stundtals totalt vansinniga) förmåga att hitta nya idéer, och vi jobbar ändan av oss för att förverkliga dem. Vi kommer att överleva – ingen tvekan där – men 2021 blir ett år av fortsatta utmaningar.

Därför blir det inga konkreta mål för 2021, helt enkelt för att vi inte vet vad 2021 för med sig.

Så vårt övergripande mål är som vanligt utveckling och glädje. Att få fortsätta ha ett jobb som inte bara är vårt stora intresse utan faktiskt våra liv. Att tjäna tillräckligt för att kunna fortsätta göra det vi älskar – hjälpa hundar och deras människor till ett bättre och roligare liv. Att göra en liten skillnad i hundSverige.

Häng med. Det blir kul. Och vi har choklad…

Ps…Jag glömde ju nästan…

Har du sett vårt faktiskt ganska fabulösa medlemskap? Bara skojar, så som vi tjatar om det kan du inte ha missat! Men ändå. 4/1 höjer vi priset, passa på innan dess.

NU är jag klar!

Publicerad den Lämna en kommentar

Första julen med hunden

2020 har ju varit ett minst sagt intressant år på många plan. En bieffekt har varit att ovanligt många skaffat hund! Det betyder att ovanligt många har sin första jul och nyår med sin fyrbenta kompis, och jag tänkte ge lite konkreta råd och tips inför helgerna. Det blir liksom inte lika kul om man behöver åka akut till veterinären, det tenderar att ta ner stämningen…

Vakta på vad hunden får i sig!

Många saker som finns framme runt jul innebär risker för hunden. Speciellt nyfikna valpar tuggar i sig typ vad som helst…

  • Skippa glaskulor i granen om hunden kan komma åt den. Julgranskula, boll, vad är skillnaden liksom? Plast är inte lika snyggt, men det är MYCKET säkrare.
  • Glitter är superkul kampleksaker! Njae…inte helt lämpligt. Även om det kanske livar upp hundens toabesök mede lite glitter så kan snörena sno in sig rejält i tarmarna. Undvik!
  • Samma sak med paketsnören. Allt som är snör-likt faktiskt.
  • Vid närmare eftertanke kan det vara vettigt att faktiskt spärra av granen med ett par kompostgaller. Utan glitter!
  • Och det här med julblommor? Följande är giftiga för hundar: amaryllis, hyacint, julros, julstjärna, mistel, tazett, tulpan och tidlösa. “Men varför skulle valpen äta blommor?” Well…den frågan har ställts av hundägare i alla tider, om väldigt mycket som valpen har ätit. Tro mig, better safe than sorry!
  • Mer “normala” ätbara julsaker som också kan döda din hund? Choklad, russin och nötter. Choklad och russin är båda giftiga, nötter kan fastna i tarmarna.
  • Allför mycket salt och fet julmat är givetvis inte heller vidare bra! En köttbulle – utan lök – för festlighetens skull, kanske en liten bit skinka och slicka gröttallriken när den är nästan tom, men låt det stanna där.

Ta det lugnt med släkten

Om det är hundens första släktträff så kan livet lätt bli lite för mycket. SÅ många roliga människor på EN OCH SAMMA PLATS? Eller tvärt om – så många läskiga människor på en och samma plats…

Aktivera hunden lite extra under dagen så är risken mindre att den spinner loss totalt när gästerna kommer. En aktiverad hund är en nöjd hund! Speciellt olika sorters nosaktivering fungerar väldigt bra. Eller få öppna sina egna paket! Under övervakning.

Se till att hunden har en lugn plats där den kan gå undan och får vara ifred när den vill. Extra viktigt om det kommer mindre barn som kanske inte förstår när hunden går undan! Gäller för den delen vuxna också… valpars söthet gör att vett och sans ibland försvinner också hos förnuftiga personer.

Att EN gäst ger hunden lite extra från tallriken är ingen fara. Men om ALLA gör det så blir det lätt väldigt mycket julmat i en ovan mage. Prata med gästerna om att det finns bättre sätt att visa sin kärlek för hunden än att ge den mat från bordet. Leka med den, göra en rolig övning, eller klappa och klia den (om hunden uppskattar det).

Vila och återhämtning

Låt hunden få möjlighet att vila ordentligt dagen efter. Blir det flera dagar efter varandra med konstiga händelser och mycket action så reagerar också den mest luttrade hund. Hundar behöver få komma ner i varv och återhämta sig mellan jul och nyår!

Inkludera hunden

Din fyrbenta familjemedlem vill vara med i firandet. Kanske inte hela tiden och kanske inte mitt i värsta stöket, men stäng aldrig ute hunden från festligheterna utan anpassa lite så att den får vara en del av sin familj. En jul utan hund är ingen jul!

Tips inför nyår

HÅLL HUNDEN INNE UNDER NYÅRSNATTEN!

Varje år ser jag mängder av inlägg om hunden som fått panik och rymt. Hundar som får panik tar sig ur både halsband och selar. De springer blint.

Tyvärr är raketer och smällare inte begränsade till nyårsnatten utan förekommer på vissa håll också under dagen. Man gör det man kan med de förutsättningar man har. Men: håll hunden inne under nyårsnatten. Hundar ska INTE vara med och titta på raketer, inte ens om de “aldrig har reagerat tidigare” eller “tycker att det är kul”. Helt plötsligt händer något som får hunden att reagera. Det är helt enkelt inte värt risken.

Det handlar inte bara om att hunden kan ta sig loss och rymma, utan också om att hunden kan bli rädd för livet. Nyår med ljudrädda hundar är inte roligt, och ännu värre är det om du själv är en del av att hunden blivit skrämd! Tro mig, efter ett antal nyårsaftnar tillbringade på toa ( enligt Mårran den säkraste platsen i huset) så vet jag vad jag pratar om.

För att ge hunden en så trevlig nyår som möjligt finns det en del du kan göra:

  • Stanna hemma med hunden.
  • Dra för gardiner och sätt på TV:n högt runt tolvslaget.
  • Rasta hunden tidigt – innan smällandet har startat.
  • Låt hunden gömma sig om den vill det. Ge den skydd i famnen om den vill det. Var själv lugn och avslappnad.
  • DAP/Adaptil fungerar bra för många hundar (inte alla) och kan vara värt att testa.
  • Ett riktigt smaskigt ben ger din hund något att sysselsätta sig med.

För riktigt rädda hundar finns läkemedel att få utskrivet hos veterinären, det finns fortfarande tid att få det gjort. Hellre en lätt drogad hund som tycker att livet är lite underligt men ganska coolt än en livrädd hund!

I år planerar vi att ta husbilen och köra ut i skogen under nyårsnatten. Helst inga hus på ett par mils avstånd! Fricampa i skogen under nyår? Det blir en ny upplevelse – jag lovar att avlägga rapport efteråt om vi ror projektet i hamn!

Resten av året med en ny hund då? ValpVerkstan såklart!

Publicerad den Lämna en kommentar

Få in träningen i vardagen

Imorgon är det 1 december. Jag har jobbat i butik under stor del av mitt liv och vet precis hur stressade många är vid denna tiden på året – mycket ska hinnas med på kort tid! Av förklarliga skäl hamnar hundträningen helt plötsligt lååååååångt ner på listan…

“Matte…Kommer du någon gång? Vi skulle ju lära något nytt idag ju? Jag har väntat i evigheters evigheter…”

Tips för att få in träningen i vardagen

Personligen blev jag ganska vaccinerad mot julpynt och förberedelser, till och med firandet i sig, under de där åren i butik. Men även om jag inte har jul hemmavid så har vi desto mera jul på nätet! Vilket betyder en massa jobb. Kul, men tar tid. Själva hundträningen är liksom den lilla delen ?

Men jag har utvecklat några knep för att få in träning och aktivering i vardagen. För utan träning och aktivering, då blir kelpan väääääldigt jobbig… Och blir hon jobbig blir jag irriterad – mest på mig själv men också på henne trots att det inte är hennes fel. Det är inte rättvist.

En sak som ställer till det för mig ibland är tankefällan att “om jag inte kan träna ordentligt är det inte lönt att träna alls”. Det är VERKLIGEN inte sant! Det är ALLTID bättre att träna en minut idag än att tänka att imorgon är det en magisk dag då jag har massor med tid. Visar det sig att magin håller (det gör den aldrig för mig…) så har du ju gjort både och!

Så här kommer mina fem bästa tips på sätt att hitta den där minuten och få in träningen i vardagen!

“De funkar faktiskt!”

Noseworkgömmor på promenaden

Oavsett hur livet ser ut i övrigt så ska hunden ut på promenad. Ta med dina noseworkprylar! Öva sitt – stanna kvar (eller att kunna vara uppbunden) på några ställen på vägen ut och sätt ut ett par gömmor. Låt hunden ta dem på vägen tillbaka. Går GIVETVIS lika bra att bara gömma godisbitar om man frågar Midori!

Träna stadga och fokus framför TV:n

Jag har några godisbitar på soffbordet och brukar be Midori hålla en position. Sedan lägger jag en godisbit som hon får fokusera på Nära min hand, så jag kan avbryta eventuella stöldförsök genom att lägga handen över). Håller hon positionen får hon varsågod efter x antal sekunder. Bryter hon positionen tar jag bort godisbiten, hon hittar positionen igen (på egen hand eller med hjälp), jag lägger tillbaka godisen och hon får direkt ett nytt försök. Jag växlar mellan kortare och längre tidsintervall, och kör sitt, ligg och stå.

VÄLDIGT tankekrävande för henne. Inte alls tankekrävande för mig och jag kan se på TV eller scrolla på telefonen samtidigt.

Den magiska reklampausen

En reklampaus är längre än man tror! Perfekt för trickträning. Bestäm dig för vilket trick innan ni startar, och kör i korta pass tills reklampausen är slut. Lagom långt pass!

Har du dålig trickfantasi? Vi hjälper dig! I vår KulKalender på vår FB-sida får du ett nytt trick varje dag fram till julafton!

Signalkontroll framför datorn

Jag jobbar mestadels hemifrån och sitter – som nu – och knappar på datorn. Jag behöver ta små tankepauser då och då, och istället för att kolla fejjan så ber jag Midori göra en tricksekvens. Jag säger ordet, hon lyssnar (förhoppningsvis) och gör det jag ber om (återigen förhoppningsvis). Superbra träning på att lyssna på och förstå ord, samtidigt som hon tränar uthållighet!

Lite såhär kan det se ut – långt ifrån perfekt, men det är liksom inte heller grejen!

Någon att vara ansvarig inför

Det som verkligen ser till att jag prioriterar upp träningen på listan (för det handlar om prioritering, inte tid) är att vara ansvarig inför någon annan. Att boka en träningsdate, online eller IRL, då man tränar något specifikt tillsammans. Eller att gå en kurs. Förra veckan på agilityn hade Midori helt plötsligt helt glömt hur man sitter kvar i en start, och eftersom jag inte känner för att lägga kurstid på en enkel grej som jag borde kunna fixa själv så har vi TRÄNAT på det…? Ett par minuter varje dag.

Sådärja!

Lite insikt i hur jag hanterar mitt liv. Kanske har du fått någon idé till hur du själv kan göra träningen till en del av vardagen, och hitta små minuter här och där? Jag hoppas det! Fler insikter? Kolla in typ alla våra kurser!

Publicerad den Lämna en kommentar

Aktivering med slumpgenerator

Det är mörkt. Blött. Lerigt! Kallt. Rått. Nämnde jag mörkt? Och dystert… Att orka aktivera hunden så här års tycker jag faktiskt är riktigt, riktigt svårt! Och samtidigt det enda som ger energi – om jag bara orkar komma igång. Mitt bästa knep för att göra tröskeln lägre? Låta någon annan göra tänkandet åt mig. Att gå kurs är suveränt, då har man ju uppgifter att träna på till nästa gång. Men det funkar inte alltid att gå kurser hela tiden (och just nu har vi pågående coronakris också).

Vintern kan dra åt SKOGEN!

Så, vad annat kan vi hitta på? Youtuba förslag kan vara kul – men det kan också vara hemskt! Att slumpa fram en träningsfilm på youtube är som att spela rysk roulett, har man tur blir det något trevligt men risken är (för) stor att det blir en film med ledsna, rädda hundar som tvingas utföra något de verkligen inte är trygga i. Det muntrar inte upp min dag!

Det roliga med hundträning är ju att vi aldrig blir klara! Vi tränar inte en sak tills den är perfekt och sedan sätter vi den på hyllan och beundrar det färdiga resultatet. Det finns alltid något att fila på, och beteenden förändras även om vi inte aktivt gör något med dem. Det betyder att även fast jag – och Totoro – har gjort många av våra kurser och därmed redan “kan” dem är det ändå högst relevanta övningar och uppgifter för oss!

Din uppgift är…

Vi har trettiotalet kurser i vår prenumeration just nu, varje kurs har, öh… för många för att räkna antal övningar. Det finns ingen brist på saker att göra alltså, det gäller bara att hitta dem. Med så liten ansträngning som möjligt för att inte fastna. Så, steg 1: skriver in “random number generator” i google. Direkt på träffsidan får vi en slumpgenerator där går att ställa in, jag sätter den på 30 och slumpar tre gånger (jag vill ha tre övningar att leka med), jag får 16, 4, och 13. I listan med prenumerationskurserna motsvarar det

Hurra! Känns redan lovande! OK, nu då? Slumpar fram vilken modul ur varje kurs vi ska ta, såklart. Det blir 3, 4 och 5 (slumpgeneratorer känns alltid fel!), alltså moment i rallylydnaden, transporter i trygga hundmöten, och… öh… fotokursen har jag dålig koll på men något om panorering kanske?

Slumpar vidare: Från rallyn ska jag göra övningen för stadgeträning, från hundmöteskursen ska jag träna “följ mig”, och från fotokursen blir det… ja, ok panorering!

Det här har tydligen något med panorering att göra – learning by doing får det bli!

Noll ansträngning, planerad aktivering

Exakt vad jag – och stackars Totoro – behövde! Vi har plan, struktur och till och med saker att gå vidare till direkt ifall andan skulle falla på. Vi klarar oss ett tag till. Trots lermörkret.

Chilla dystergök, sommaren kommer igen!

Ja. Men då är jag pollenallergisk. ?

Publicerad den Lämna en kommentar

Vad är tricket?

Jag älskar trickträning. Jag håller ofta trickträningskurser och det blir helt enkelt en härlig stämning – allt är på kul och ingen bryr sig om något blir lite tokigt. Det är ju bara trick, det är bara på låtsas! Kanske är det därför jag gillar parkouren så mycket – rörelsetrick utomhus ?

“Jag kan snurra JÄTTEFORT! Snurra är superkul, man blir alldeles snurrig…”

Trick är roligt!

Trickträning är också något jag introducerar för stressade och/eller osäkra hundar. Trickträning hjälper att lappa ihop relationer som blivit skadade av en eller annan anledning. Att träna trick är roligt, för båda, helt enkelt!

Ett trick som hunden gillar att utföra blir dessutom kopplat till en massa bra känslor. Glädje, självförtroende, samarbete. Midori älskar att snurra, så vi använder det när vi tävlar lydnad. Hon älskar att hoppa och göra nostarget mot mina händer, så det är en del i våra tävlingsbelöningar. Hon älskar att hoppa upp på saker, så det gör vi i miljöer där hon känner sig lite osäker – om en hund skäller på henne i stan till exempel. När jag ber henne om ett trick svarar hon med ett leende.

Trick kan också användas till att träna en massa ANDRA saker: trick för kroppskontroll och balans, trick för kognitiv utveckling, trick för självkontroll, trick för signalkontrill, trick för att bygga komplexa kedjor…Egentligen kan vi träna ALLT genom just trickträning.

Tricket är “sitt still och titta på kameran”.

Så…vad är tricket?

Varför är trick så roligt och funkar så bra? Efter vad jag har sett på kurser handlar det i stort sett enbart om förarens inställning.

Trick är inte på allvar, det är på kul! Vem bryr sig egentligen om hunden lär sig spela död, eller hur lång tid det tar? Och den är ju SÅ SÖT när den försöker och till slut förstår, så det blir massor av belöningar på vägen. Det finns kanske till och med utrymme för att hunden själv hjälper till att utforma tricket och får bli delaktig i hur det till slut ser ut? Det är ju roligare för alla att få vara med och bestämma!

Och nästa grej som följer på “inte på allvar” är att om det inte funkar på ett sätt så testar man ett annat. Många vägar finns till målet! Tricktränande förare blir kreativa och lösningsorienterade på ett annat sätt, upplever jag. Jag tror att det till stor del har att göra med att det inte spelar någon roll om det blir tokigt, då är pressen på prestation borta och föraren blir också friare i tanken.

Eller så byter man bara trick! Lär hunden något annat. Det i sin tur ökar träningsförståelsen och bygger nya skills, och helt plötsligt kan man gå tillbaka till det där som inte funkade för ett halvår sedan med en ny infallsvinkel – och det funkar. Magiskt!

När är ett trick inte ett trick?

Det här tycker jag är ganska häftigt. Ett trick slutar att vara ett trick när vårt mindset ändras.

Ärligt talat: HUNDEN vet inte skillnaden mellan det roliga tricket “kom och sätt din nos mot min hand så blir det party” och den ytterst allvarliga vardagslydnaden “inkallning”. Eller skillnaden mellan lättsamma “stick din nos i en partyhatt wohoooo!” och viktiga “ta på dig munkorgen”.

Jag vet, vissa saker behöver fungerar. Men det är ju det som är grejen: trick fungerar! Så gott som alltid! Be din hund om favorittricket – det sitter!

“Partyhatt, partyhatt, partyhaaaaaatt” (lägg till valfri melodi)

Så, handen på hjärtat. Vad tränar du?

Tricket heter “Följ vänsterbenet oavsett hur föraren försöker smita”.
Momentet heter “Fotgående”.

Tricket heter “Hämta den där grejen till mig så blir jag superglad”.
Momentet heter “apportering”.

Tricket heter “Freeze oavsett vad som händer!”.
Momentet heter “stanna kvar”.

Och det är inte alls begränsat till tävlingsmoment!

Tricket heter “Stick in huvudet”.
Vardagslydnaden heter “Sätta på halsbandet”.

Tricket heter “Var är din filt?”.
Vardagslydnaden heter “Gå och lägg dig”.

Eller min personliga favorit just nu: tricket heter “Håll kvar tassen på min hand oavsett störning”, vardagslydnaden heter “Kloklippning”. Den har vi just börjat med eftersom jag också behöver skaka om i huvudet och justera min egen inställning ibland.

Idag är det måndag. Jag tänker ägna denna veckan åt ENBART trickträning. Vilket i praktiken betyder att vi kan träna precis vad som helst – så länge jag i mitt huvud gör ett trick av det.

DET, mina vänner, är tricket.

Publicerad den 4 kommentarer

Lämna ensam

Vad är motsatsen till förväntan? Den där glädjen när man vet att snart, snaaaaart händer något underbart har ju också en baksida. När som helst, jag vet inte när, händer något jobbigt! Oväntan? Antiväntan? Vad man än kan kalla det så är det inte trevligt… Jag har senaste veckorna fått många frågor på olika teman som fått samma svar. Inte för att det är någon universallösning, utan för att det är en viktig pusselbit i grunden som kan göra stor skillnad: låt hunden slippa leva i oväntan.

I needs to know!

Hundar lever i en ganska svår situation med oss. De har väldigt lite kontroll över vad som händer, och ofta kommer det dessutom som en överraskning. I många fall kan exakt samma ledtrådar tyda på både något fantastiskt som ska hända – eller något jobbigt/tråkigt. Vi kan ta exemplet med att följa med eller bli lämnad ensam. Hur vet hunden varför du går till hallen? När vet han om du tar på dig skorna för att ni ska på promenad eller för att du ska lämna honom ensam? Vilka ledtrådar är desamma för båda alternativen? Finns det något som berättar för hunden att nej, den här gången ska han inte följa med eller hoppas han hela vägen tills dörren stängs?

Mellan hopp och förtvivlan

Det här läget där hunden både har förväntan på något kul och samtidigt en oro att det kanske istället är varningstecken han ser är inte nyttigt. Oron sprider sig, känslan av att inte kunna lita på förväntan leder till misstänksamhet och spända nerver. Vaksamheten för de allra första tecknen blir allt större. Först börjar känslokarusellen när du går ut i hallen och tar skohornet. Men efter ett tag är det när du börjar gå mot hallen. Sedan när du reser dig ur soffan, när du byter sittställning, när du drar efter andan, när du… Det finns alltid något som händer strax innan hunden inser att nu kan det vara dags! Och när sedan känslorna börjar storma kommer det som hände strax innan att bli ett nytt varningstecken.

Det här är jättejobbigt! Ja, det är jobbigt för dig att ha en hund som överreagerar och inte bara kan ta det lugnt. Men hur är det att vara hunden? Vilket konstant litet vardagshelvete lever han i…?

Zen… Aoooooooooommmm

Kommunikation

Det här är – förvånansvärt – enkelt att fixa. (Så länge ni inte har kommit väldigt långt i oväntan, då kanske ni behöver lite hjälp också.) Skilj på informationen! Se till att hunden inte behöver slitas mellan hopp och förtvivlan utan vet direkt vad det är som händer. Låt den inte gissa varför du gör som du gör, berätta. Ja, bokstavligen prata med hunden!

Jag tänker inte hävda att hunden förstår allt du säger – många hundar förstår väldigt mycket, men det varierar hur mycket och inte minst vad – men det spelar inte så stor roll. Om det är viktig information kommer hunden att lära sig att lyssna på skillnaderna i dina ljud, så behöver vi inte diskutera ordförståelse. (Fast det gör jag gärna! Men det får bli en annan gång.) Till en början blir det mycket prat och det kan kännas dumt, men du hjälper din hund att förstå en värld där han har väldigt lite kontroll och det borde få det att kännas bättre. Jag säger nämligen alltid att man börjar bäst med kulspruteapproach. Berätta allt.

Nu ska jag ta min kopp. Sedan sträcker du dig mot bordet och tar koppen. Nu ska jag byta kanal. Sedan plockar du upp fjärrkontrollen. Nu går jag till köket, jag kommer strax tillbaka. Sedan går du till köket och hämtar ett glas vatten. Nu går jag ut, du ska stanna hemma. Sedan reser du dig, går till hallen och gör dig i ordning, och lämnar hunden. Och tvärtom, Nu ska vi gå ut, du följer med. Sedan reser du dig, går till hallen och gör dig i ordning, och tar med hunden.

Från början kommer hunden att hänga med överallt precis som vanligt, fast i sin vanliga kamp mellan hopp och förtvivlan. Som vanligt kommer hunden att överreagera på allt du gör. Att du pratar betyder ju inget – än! Men när du är förutsägbar, efter du sagt X händer helt klart Y, kommer till slut avslappningen. Han behöver inte längre vara vaksam på första, första, första tecknet, och tecknet innan det. Han behöver inte vara redo att reagera – han vet att du går och gör något astråkigt i köket, finns inte ens en godischans, och sedan kommer du tillbaka. Så varför kliva upp och titta på? Det är ju skönare att ligga kvar här…

Efter ett tag faller det nya mönstret på plats. Hunden börjar lita på att om han inte får någon information händer det heller inget, och de små sakerna som tidigare kunde vara varningstecken (som att du byter sittställning enligt exemplet vi använt här) blir inte längre intressanta. Du behöver inte prata om precis allt du gör längre, utan bara berätta när du gör något som hunden behöver veta för att slippa gissa.

För det är jobbigt att leva helt utan kontroll. Det är otroligt stressfyllt att inte ha en aning om vad som kommer att hända härnäst, och om det kommer att vara något roligt eller hemskt. Och inte minst är det så onödigt.

Det är så mycket bättre när vi förstår varandra!