Publicerad Lämna en kommentar

Lär hunden ett koncept


Koncept i hundträning är ett spännande ämne!
Jag hörde talas om “koncept-träning” för första gången för ca tio år sedan. Jag var och lyssnade på Ken Ramirez på Nordens Ark, och han berättade hur han lärt först delfiner och sedan hundar härma vad en kompis gjorde, på signal.

Alltså: träningshunden såg sin kompis snurra, Ken sa “copy” och träningshunden han jobbade med snurrade. Träningshunden såg sin kompis lägga sig, Ken sa “copy”, träningshunden la sig ner. I förlängningen kunde sedan kompisen visa ett beteende som träningshunden aldrig hade gjort, Ken sa “copy”, och träningshunden gjorde sitt bästa för att härma. Den hade lärt sig konceptet “att härma”. Så coolt!

Ett par år senare började konceptträning hitta en större marknad. Claudia Fugazza kom ut med “do as I do” där hunden istället lär sig härma föraren, och det spred sig snabbt!

Jag och Midori var ju tvungna att testa. Efter två dagar, fem korta pass, så det ut så här:

Är du nyfiken på träningen som ledde hit så bloggade jag om projektet:
Inlägg 1
Inlägg 2
Inlägg 3

Fler koncept att testa

Ungefär samtidigt som “do as I do” kom “match to sample”, alltså att hunden ska peka ut ett föremål som är likadant som det jag håller upp. Kay Laurence har en bra film om inlärningen:

I hundträningen jobbar vi redan med flera koncept, ofta utan att tänka på det. Hur vi döper beteenden. Hur vi baklängeskedjar. Att lära hunden självkontroll, eller att bli snabbare i sina rörelser, eller att vara stilla i en position. Allt sådant är saker som vinner på att vi har en procedur, ett koncept, som hunden lär sig och som sedan appliceras i nya situationer och på nya beteenden.

Till exempel, när jag döper beteenden jobbar jag enligt mallen:

  • Frivilligt beteende som hunden upprepar med säkerhet (flyt)
  • Ge signal samtidigt
  • Ge signal lite innan
  • Generalisera
  • Vänta på signal
  • Blanda med andra beteenden på signal

Efter att vi kört igenom det på fyra beteenden så förstod mina hundar konceptet, och proceduren går snabbare och snabbare för varje gång.

Konceptet heter “hålla ett föremål i munnen”. Vilket föremål som helst.

Vilka koncept jobbar du med i din hundträning? Ge gärna exempel!

Publicerad 1 kommentar

Meningslösa trick? Ja tack!

Jag jobbar en hel del med problemhundar. Jag har haft en själv. Nu är “problemhund” inte ett ord jag är särskilt bekväm med, det uttrycker att själva hunden är ett problem när det snarare är så att det uppstår problem mellan hunden och vissa företeelser i omgivningen, men det är ett litet ord för ett stort begrepp och det får helt enkelt göra sitt jobb såhär i inledningen av ett blogginlägg.

Det här ska handla om trick, lättsamma saker som inte har några kopplingar till de stora sår i själen man dras med när man lever med en hund som har rejäla svårigheter. Trick är kul! (Genom sammanbitna käkar.)

U: -Kom igen. Det är en targethand. Du älskar target. Jag vill verkligen att du hoppar ner…NU!
F: -Yeah right. Du försöker lura mig. Det är ett trick.

Det här är allvarliga saker

Och det är precis det som är poängen… Jag la åratal på att bli en tillräckligt bra tränare för att kunna hjälpa min hund att må bättre, jag la upp träning, utbildade mig, hämtade hjälp från alla håll och kanter – och han blev bättre. Men den stora skillnaden kom först när jag slutade tänka problemlösning!

Allt vi gjorde var så viktigt. All träning måste leda någonstans, varenda promenad var en chans att han skulle bli bättre – eller en risk att han skulle bli värre. Det tar över hela ens liv. Var finns glädjen? Och utan glädje – som inte är kopplad till prestation, till att han blivit “bättre” – hur ska vi då komma loss ur några problem?

Jag tränade massor med Fargo, och mycket av det går under det vi brukar kategorisera som “trick”. De såg säkert fåniga ut många av dem, men frågade man mig så kunde jag säga vad de var till för. De var för avslappning, stressreducering, kroppskontroll, impulskontroll, deeskalering av hot, nödutgångar ur svåra situationer, osv. Och visst var de var roliga att träna, och han fick en massa belöningar, och han var en superduktig hund som lärde sig nästan vad som helst på nolltid. Men jag garanterar att han visste att det fortfarande var viktigt. Det fanns alltid allvar i botten – problem är allvarliga saker!

Meningslösa trick

Den pressen är inte nyttig, särskilt inte för extra känsliga hundar som “problemhundar” ofta är. Det är inte nyttigt för oss människor heller, det bara bekräftar hur STORA problemen är: de tar ju upp hela livet, allt vi gör handlar om det. Självuppfyllande sanning.

Det här är anledningen till att jag tycker att totalt meningslös träning är något av det bästa som finns. Totalt meningslösa trick.
– Varför ska hunden kunna peka på en bok?
– Vet inte… Det bara blev så.
Fullträff! Trick man tränar enbart för glädjen att hitta på något kul tillsammans. De ska inte användas till något annat, de ska inte hjälpa oss med något, de ska inte leda till högre poäng i någon tävling – det är bara något vi gör. Här och nu, du och jag, vi har kul tillsammans!

U: – Eh, whatever. Så viktigt var det faktiskt inte. Bara du lovar att inte ramla ner.
F: – Have some faith, tvåbening, Ramla ner? Jag? Jag har koll på klumepedunstassarna!

Tänk inte på rosa elefanter!

Men nu blir det ju lite lurigt… Att ha kravlöst kul och släppa alla tankar på problem och lösningar? Det löser upp en massa problem! Men bara om man inte gör det för att lösa problem. Då blir det plötsligt press i situationen igen. Hur i hela…?

Skit samma! Tänk inte för mycket på det! Tänk inte på det alls, faktiskt. Det här är inte något man logikar sig igenom, bara släpp det och dansa lite samba. Ja, jag vet att det inte var ett riktigt ord. Nej, jag vet inte hur man dansar samba. Men vi gör nånting och så ser vi vad som händer.

Det är ju ändå inte så noga, det ska ju inte bli något allvarligt av den här träningen i alla fall.

F: – Ser du? Nemas Problemas! Slappna av och lev lite, tvåbening!

Häng med på vår utmaning!

För att främja just “kravlös träning bara på kul” så startar vi en liten utmaning i vår nystartade FB-grupp den 15/4.

Fyra veckor, fyra teman! Vi startar på måndagen med en kort lektion och veckans uppgifter, och den som vill filmar och lägger upp hur de tagit sig an utmaningen under veckan. Visar man alla uppgifter är man med och tävlar om ett (hemligt) pris!

Helt gratis att vara med, det enda vi vill är att du tar det helt och hållet på kul. Kravlöst. Här och nu, du och din hund, ha roligt ihop och skit i om ni inte kan dansa samba. Gör det ändå – på ert vis.

Publicerad Lämna en kommentar

Att träna kreativa hundar

Då och då funderar jag över hur lika – eller olika – oss själva hundar egentligen är. På insidan av skallen alltså.

Har hundar humor? (Jag hävdar ett försiktigt ja, men det kan vara färgat av hur jag tolkar och uppfattar deras handlingar).
Kan de göra en enkel konsekvensanalys? (Definitivt ja, men inte alla hundar. Inte alla människor heller för den delen.)
Kan de fundera över livet? (Vet inte. Men jag hoppas att OM de kan det så funderar de över trevliga saker.)

“Jag vet varken vad jag vet eller vad jag inte vet, jag vet bara att livet är ganska gott.”

Kreativa hundar

Något som jag är helt säker på, är att hundar som får stimulans blir mer kreativa. För mig är kreativitet ett tecken på trygghet – att våga prova nytt, det är ett tecken på nyfikenhet och livsglädje – att VILJA prova nytt, och
det är ett tecken på intelligens – att kunna tänka utanför givna ramar och lägga ihop flera saker man lärt sig till något nytt.

Jag har respekt för att inte alla vill ha kreativa hundar. Det är enklare att leva med en hund som inte ifrågasätter, hittar på nytt, och sysselsätter sig själv på olika intressanta sätt. Att istället ha en kreativ hund kräver en del humor, och att man inte är så rädd om sina prylar. Ibland kräver det en mentalitet där man står och tittar på hunden som just gräver igenom hela lådan med återvinningsförpackningar, själalycklig över att hon funderat ut hur man både öppnar och drar ut den, med ett fånigt småleende och tänker att “det var ju en billig aktiveringsleksak” medans gamla mjölkförpackningar strimlas över golvet.

Om någon undrar så har exakt det hänt mig i veckan. Och jag reagerade exakt så. Sedan städade jag, och nu har Kelpan och jag börjat fundera över vem som är smartast. Jag försöker hindra henne från att öppna lådan (genom att spärra den på olika sätt), hon är glad över att jag utmanar henne med svårare uppgifter. Så olika man kan se på saker…

“Man måste SMAKA på livet, för att leva det fullt ut! Idag smakar jag på daggmask. Smakar sådär.”

Träna upp kreativitet

En anledning till att jag tar mina hundars mer …intressanta… eskapader med ro, är att jag vet precis vem som har skapat detta.
Jag.

Jag har gjort det delvis genom att uppmuntra kreativitet i vardagen. Jag tycker att det är lite intressant att bli “tränad av mina hundar”, alltså att de medvetet gör saker för att få mig att göra som de vill: öppna dörren, ta fram maten, ge dem tuggpinnar, leka med dem. Alltså är jag medvetet ganska “lättränad”, och låter dem få bestämma över sitt liv i mesta möjliga mån.
Jag tränar dessutom aktivt att de ska bli mer kreativa! Varje gång vi shejpar, varje gång jag lär in ett nytt trix, och varje gång jag fångar något som de gör och belönar det.

Och mer än så: vi tränar speciella “kreativitetspass”, där jag belönar nytänkande och förmåga att snabbt “växla spår” i huvudet! Det kan vara lekar som “100 saker att göra med ett föremål” – alltså att få fram så många olika saker som möjligt att göra med ett slumpmässigt valt föremål – eller “Ge mig något nytt!” – belöna ett beteende 3-4 gånger och sedan be hunden om något nytt. Kommandot “Ge mig något nytt” betyder att hunden ska byta beteende till vad som helst utom det den nyss gjorde.

Tassen över kanten gör hela bilden. Det tog tio minuter att träna in, eftersom Kelpan är van att tänka – bokstavligt talat i detta fallet – utanför boxen.

Varför träna kreativitet?

Första och största anledningen: för att vi tycker att det är roligt. Jag älskar att se mina hundar tänka i nya banor. De älskar att göra det – verkar det som. De är alltid oerhört glada och stolta när de kommit på något helt nytt!

Numer två: därför att en hund som är van att testa och tänka är lättare att träna in nya saker på. Och det gör jag, ofta och gärna. De flesta hundsporter får nya moment lite då och då, och freestyle och HtM är ju helt fritt och styrs bara av min fantasi!

Och nummer tre: jag tror att det ger mina hundar ett bättre och roligare liv. Jag tror att hundar – precis som vi – gillar att lära nytt och lösa problem bara för glädjen i det. Att kunna påverka sin omgivning är en mycket viktig del i välfärd för alla levande varelser, och att uppmuntra kreativitet är för mig ett sätt att låta hunden göra just det.

Nu hör jag att Kelpan återigen har lyckats “lösa pusslet”, dvs kommit in i återvinningslådan, bakom mig. Dags att sluta skriva…

Publicerad Lämna en kommentar

Små trick för stora resultat

Visst önskar du att din hund kunde prata? Jag önskade det i alla fall, så jag tog en titt på min dåvarande hund – älskade omslagspojken Fargo, djupt saknad – och tänkte att det ska väl inte vara omöjligt? Han var visserligen en av de tystaste hundar jag känt, han skällde om han var ordentligt upprörd men det var allt. Men han var ju fysiskt förmögen att göra ljud, så…

Hund som sticker huvudet genom en trädrot, cane corso

Careful what you wish for

Inom kort var Fargo hunden som inte kunde hålla tyst. Han gick från den knäpptyste, stoiske hjälten till killen i baren som fått ett glas för mycket och vill berätta sitt livs historia för alla inom hörhåll.
I början var det tröööögt att få honom att börja göra ljud. Jag började med att klicka små muskelrörelser i ansiktet/munnen samt andning, och med ansträngningen att isolera små muskler han aldrig tänkt på tidigare började ljuden komma.

Vilken chock det var för honom att till sist inse att det var ljud han blev klickad för! Det var nog nära att vara det konstigaste han någonsin varit med om. Men när han väl fattat började det rulla på – fast svårt var det. Då var det min tur att bli överraskad av något enormt intressant: han kunde inte göra ljud utan fysisk rörelse. Hela han spratt omkring, sprang och hoppade, jag kunde se hur han kämpade emot – han förstod mycket väl att det inte var det begärda beteendet – men han klarade inte av att både ha kontroll över rösten och kroppen samtidigt. Men han var inte mattes lilla geni för ingenting. Inom kort kom han själv på lösningen, han började knö in sig i hörn, under möbler, in i sin bur. Så något annat fick hålla honom stilla medan han jobbade…

“mmmmorrrrrmmmmorrrr”

En hund som kunde prata?

Men vad sa han då? Mitt mål när vi började – bara för att det var vinter – var att lära honom säga “god jul”. Det var inte helt seriöst med tanke på de väldigt svåra ljud de orden innehåller! Men så visste jag heller inte om det över huvud taget skulle gå (och det var inte heller det viktiga).
Han lärde sig aldrig säga god jul – vem vet om han fått leva lite längre 😎- men han kunde säga mamma och mormor och hade börjat på nej och ja. Det kan man kanske fnysa åt, men han var en hund

Men så onödigt!

Inte alls. Det är ett helt fantastiskt trick på många nivåer, Fargo fick lära sig nya saker om sig själv, sin kropp och världen som han annars hade dött utan att någonsin upptäcka på egen hand. Jag fick utmana mina klickerfärdigheter på ett helt nytt sätt. Och både han, jag och omvärlden hade nytta av att en STOR och inte minst LÄSKIG hund kunde titta på en och med stora ögon och bedjande röst säga “mamma”. Ingen kunde vara rädd för honom i det läget.

Nu då?

Nu har jag Totoro, som är en väldigt annorlunda liten filur. Hans röst är en av hans favoritleksaker – allt i hela världen är visserligen hans favoritleksaker – och han har varit enormt pratig redan från början. Han kvittrar, tjattrar, piper, morrar, ryter, gnyr, joddlar, skriker, knarrar, väser, skäller, vrålar och jag vet inte allt. Han låter som hela ensemblen i Jurassic Park. Plus ett zoo.

Jag har fångat några ljud ibland som låter som ord, men jag har inte klickat fram det på samma sätt som med Fargo. Det kommer jag att göra, det är ju ett så roligt trick att både träna och kunna! Men Totoro är inte riktigt lika smart som Fargo – än – så när det blir svårt kommer nog mattes näsa som intresserat hovrar mitt framför ansiktet att se väldigt frestande ut att bita tag i. Vi väntar nog tills han är lite äldre…

“Ska bara smaka…lite…MEN HÅLL STILLA DÅ!”

Varning

Det här är en högst allvarligt menad varning: om du inte gillar att din hund låter, experimentera inte med att lära hen att låta! Du får räkna med en generellt ökad ljudlighet (kanske inte med en hund som Totoro som redan idag nästan aldrig är tyst 🙄), och en period där det kan bli en jäkla massa tjattrande innan träningen tagit form. Det är inte rättvist mot någon av er att sätta er i den situationen om du inte är beredd på det.

Resten av er? Go nuts!

Publicerad 2 kommentarer

Lär hunden “slalom mellan benen”

Ett roligt trix, som dessutom dyker upp i freestyle ganska ofta, är slalom mellan benen. Det är ganska enkelt att börja lära in, men lite knepigare att få hunden att utföra självständigt och i takt till musik. Vilken nivå du vill ligga på väljer du själv, så klart!

lär hunden slalom mellan benen
“Snubbla inte över mig, matte!”

Varför lära hunden slalom mellan benen?

Förutom att all inlärning är bra, så gillar jag just slalom mellan benen av flera anledningar:

  • Hunden blir smidig och tränar båda sidorna lika mycket
  • Att vara nära våra ben och fötter blir positivt laddat
  • Det kräver att föraren också jobbar med sin egen koordination

Dessutom är det ett rackarns snyggt trix när det utförs riktigt väl, och det kan ändras på och kombineras på en massa roliga sätt!

Hur gör man?

Det finns inga direkta regler, så klart. Jag gör såhär:

Det finns MASSOR av tutorials på youtube om hur man lär hunden alla möjliga trix. Jag gillar Kikopup, eftersom hon visar från grunden, får svåra trick att se enkla ut, och är en stark representant för belöningsbaserad hundträning. Här visar hon baklänges slalom:

Människan först!

Slalom mellan benen har potential att bli katastrof – du vill helst undvika att snubbla över hunden. Träna därför med Lufthunden Fluffy (Fluffy the perfect dog) INNAN du blandar in din egen hund.
“Lufthund?”
Jepp, lufthund. Alltså en låtsashund. Utför rörelserna, precis som du tänker göra med din hund, men UTAN din hund. På så sätt får du lite flyt i din egen kropp och reder ut hur du ska flytta ben och händer – utan att riskera att förvirra din hund.

Lär dig freestyle

Slalom mellan benen är en rörelse som man ofta använder inom freestyle – ni vet sporten där man dansar ihop med sin hund. Vi ni lära er mer om freestyle så har vi en jätterolig helgkurs att se fram emot! 1-2 juni är det dags.

Publicerad Lämna en kommentar

Taaaaaaaarget!

Såklart.

Target är, baske din faster, det bästa som finns. Fråga vilken hund som helst! Äntligen gör sig tvåbeningarna begripliga – det var sannerligen på tiden.

En target är en sak, ett fysiskt föremål som existerar i vår rymd och tid (ja det är bäst att vara riktigt exakt, man vet aldrig) som “innehåller” ett beteende. Hunden ska relatera med sin kropp på ett bestämt sätt till detta föremål. Föremålet i sig kommunicerar till hunden vad han ska göra.
Det finns till exempel “nosen följer mig”-targetar, “vänster tass står på mig”-targetar, “ögonen fixerar på mig”-targetar, “hela hunden ligger på mig”-targetar, “hunden är i rät vinkel till mig”-targetar, “höger skuldra rör vid mig och följer mig”-targetar, “hunden passerar mig medsols”-targetar, och oändligt många fler. Och jag menar verkligen ordet “oändligt”, det går alltid att uppfinna en ny target! Vill du ha en? Gör den.

Hur lär man hunden att ligga på ens rygg? Target.

Vad är det för föremål? Vad som helst. Bokstavligen. Du kan använda en sko, en lampa, en kudde – vad du vill. Det måste vara säkert, du kan till exempel inte använda ett dricksglas som en tasstarget för en stor hund. Fast det är jag som säger det, inte targetlagarna – du kan lära hunden att tasstargeta ett glas, det är bara väldigt korkat och jag förbjuder det. Din hund ska ha hälsan kvar att lära sig nya trick imorgon också.

Det finns många anledningar till att jag älskar target – inte minst att de som sagt gör hundar så glada – och jag vill nämna en anledning speciellt: det gör människor rättvisa(re).
Det händer något när vi har en grej med i bilden, plötsligt är det inte antingen jag eller hunden som har fel om något inte funkar som det ska i träningen – det måste vara targeten som inte funkar! Mycket bättre än antingen en deprimerad tränare (“jag är så dålig, jag kan inte lära hunden något!”) eller deprimerad hund (“du är så dålig, du kan inte lära dig något!”), jag vågar lova på stående fot att en musmatta inte bryr sig ett dugg om att någon anser att den är defekt för att en hund inte ställer sig på den.
(Obs, överdrift ovan! Det händer nästan aldrig att jag ser någon bli upprörd på sin hund och skrika att han inget förstår. När det gäller människor som blir besvikna på sig själva, så är det dock alltför vanligt…)

Boll som tasstarget.

En target gör dessutom att risken för att träningen inte ska funka blir avsevärt mindre. Det är så mycket lättare att se och förstå en target.

Det blir väldigt konkret för mig som tränare vad en target måste betyda, “innehålla”, för att jag ska få fram det beteende jag är ute efter – exakt vilket beteende jag vill belöna blir tydligt. Det betyder att variationen i vad jag belönar blir mycket mindre. “Bra nog” är förrädiskt i träning.
Det känns ofta generöst att belöna något annat än vad som egentligen var rätt, för “hunden försökte ju i alla fall och det är svårt, och det var länge sen jag fick ge honom han fick någon belöning, juuuu!”. Men det är inte riktigt så snällt som det känns, istället ger vi hunden falsk information om vad som är rätt och inte – vi ändrar reglerna hela tiden. Även om hunden får mycket belöningar kan det vara frustrerande eller rentav lite otäckt.
Med target gör man så i mycket mindre utsträckning – han rörde vid den eller han rörde inte vid den, han tittade på den eller han tittade inte på den. Det blir så väldigt tydligt att om det blir ett läge där det blir för långt mellan belöningsmöjligheterna så rättar man till upplägget så hunden lättare kan lyckas, snarare än att börja belöna “bara för att”.

En generalisering givetvis! Men det är en väldigt viktig skillnad, och jag är rätt säker på att det är i alla fall en del i varför hundar tycks så förtjusta i targetträning: äntligen följer människorna sina egna regler. Du kanske är en övermänniska som aldrig är orättvis i träning – det är inte jag – men för de flesta andra betyder target att hunden hojtar MEN ÄNTLIGEN GÅR DET ATT BEGRIPA DIG!!!

Och det är ju faktiskt rätt kul.

“MEN ÄNTLIGEN GÅR DET ATT BEGRIPA DIG!!! Kunde du liksom inte berättat att du ville att jag skulle röra BAKTASSARNA från början?”
Publicerad Lämna en kommentar

Använd trix för att lära dig och hunden om inlärning!

Veckan som följer blir det trix och trams och inlärning och annat kul. Förra veckan pratade vi belöningar – denna veckan blir fokus på vad hunden kan göra för sina belöningar. Inlärning helt enkelt!

“Jag behöver inte lära mig något. Jag kan allt redan.”

Vad är trix?

Som jag ser det – ALLT vi lär våra hundar är trix. Hunden vet ju inte om trixet är för vardag, tävling, eller för att roa grannbarnen. Vissa trix heter “gå fint i koppel”. Andra heter “apportering med dirigering”. Det som skiljer dem åt (förutom det uppenbara, att det är olika beteenden) är i vilken miljö, med vilka störningar, och med vilka hjälper vi vill att trixet ska fungera.
Ett vardagstrix behöver mycket generalisering och överträning för att kunna utföras i många olika miljöer och klara en massa störning, men å andra sidan får vi visa och stötta och hjälpa hur mycket som helst.
Ett tävlingstrix behöver fungera utan så mycket hjälp från vår sida, men i en ganska begränsad situation där vi på förhand kan förutse och träna de flesta störningarna.
Och är det bara grannens ungar som ska bli imponerade – då är det upp till dig hur trixet ska se ut.

Men är det inte skillnad på “fostran” och “träning”?

Jag vet att detta är något av en het potatis, men jag säger ett bestämt NEJ på den frågan. Beteenden är beteenden och inlärning fungerar likadant oavsett om vi pratar vardag eller “på skoj”. Överhuvudtaget har ordet “fostran” blivit lite förgiftat för mig, eftersom jag ofta hört det i samband med råd om obehag för hunden.
Jag har funderat över var skillnaden skulle vara – och har kommit fram till att “fostran” ofta används när hunden ska läras LÅTA BLI att göra saker. Inte hoppa. Inte dra i kopplet. Inte skita i inkallningen. Inte stjäla. Då hamnar vi ofta att OM hunden gör “det förbjudna” så måste detta straffas, tydligt och konsekvent.
Hela mitt träningstänk går ut på att lära hunden att GÖRA saker. Vad ska den göra istället? Inte hoppa = trixet heter “sugkoppar under tassarna”. Inte dra i kopplet = trixet heter “följsamhet” och “silky leash”. Inte skita i inkallningen = trixet heter “lämna störning, full fest hos matte”. Inte stjäla = trixet heter “självkontroll”.

Jag vet att det finns gott om folk som tänker annorlunda. Så här tänker jag, och det står jag för till 100%.

Mina dogs kan vara lösa för det mesta. Trixet heter “håll koll på matte och följ henne”.

Trix är roligt!

Anledningen till att denna veckan handlar om “idiot-trix”, alltså sådant som är kul men absolut inte nödvändigt, är att det plockar fram det bästa hos oss som hundtränare. När vi inte jobbar med “viktiga” saker (och vad som anses vara viktigt skiljer från person till person) så är vi mer avslappnade i träningen. Vågar testa mer. Vågar göra fel. Skrattar mer.
Genom trixträningen så lär man sig lära – både hund och tränare. Vi tränar på struktur i träningen, timing, bra belöningar, att höja kraven lagom fort, och att ge information till hunden på ett sätt som den förstår. Hunden tränar på att våga, testa, upprepa, bli uthållig, förstå vad vi menar. Genom trixen kan vi träna signalkontroll och kedjor. Vi kan lägga på störningar och träna i olika miljöer. Och vi kan göra det med en klackspark för so what om det inte funkar?
Och vad ni kommer att märka är att de där trixen de sitter som berget. Och dessutom är de förknippade med en massa glad-känslor!

Under veckan

kommer ni att få ett trix om dagen. Nonsens-trix, onödiga trix. Men vi väljer ändå med lite tanke – inga trix kommer att vara farliga att utföra, och varje trix ger något lite extra. Kanske smidighet, styrka, kroppskontroll, uthållighet, självförtroende? Det låter väl som bra grejer?
Vi visar hur våra hundar utför det, och hur vi har lärt in det. Det kommer att bli olika träningsmetoder – därför att vi är olika personer och har olika hundar.

“Jag är typ jättesöt. Faktiskt. Och jag förtjänar verkligen den där köttbullen. Så det så. För jag svälter. Får aldrig någon mat, typ nånsin…”

Redan imorgon kommer första trixet! Signerat Ulrika. Jag är nyfiken.


Håll svansarna viftande!
/Åsa