Publicerad Lämna en kommentar

20 mål för 2020

Det är lätt att bara springa på från en händelse till nästa – speciellt om man har mycket igång. Runt nyår brukar jag försöka stanna upp och fundera lite. Vad minns jag med mest glädje från förra året? Vad vill jag göra mer av till nästa år?

Det gäller allt ifrån hundträning till egen träning. Vad vill jag? Egentligen?

2019

Var ett händelserikt år. Jag träffade Ulrika på en workshop runt företagande i februari, vi började prata om att hålla någon kurs ihop, och helt plötsligt bestämde vi att testa att jobba ihop. Bara så där. Utan att egentligen fundera över saken gick det från förflugen tanke till uppstartat projekt.

Hund Helt Enkelt har inneburit en massa intressanta områden att fördjupa sig i: bygga upp ett varumärke från scratch, marknadsföra, skriva copy, layouta böcker, fixa en webbutik…
Jag GILLAR att driva företag. De där känslan av “Vad händer om…?” är kittlande. Många av våra idéer faller som dåligt byggda korthus. Det gör inget, det är en del av lärprocessen. Men vissa flyger, och då blir jag nyfiken på varför? Kan vi göra om det? Var hittar vi den där perfekta balansen mellan vad vi vill göra och vad folk faktiskt är intresserade av?

Jag har roat mig med att gå igenom lite vad vi har hittat på, månad för månad:

Mars:
2 mars kom vi överens om att testa att jobba ihop, och skapade Hund Helt Enkelt.
23 mars blev vi officiella. Vi satte snabbt trenden att säga ja till alla idéer och aldrig ha någon genomtänkt plan. Det har vi hållit fast vid sedan dess…

April:
Vi tar oss igenom diverse strul med hemsida och Klarna, lägger upp kurser, och funderar över vad vi gett oss in på. Kurser är i full gång, vi skriver vår första e-bok tillsammans. “Valp. Helt enkelt. “

Maj:
Vi når 500 likes på vår sida. VIP-gruppen för alla som gått kurs för oss skapas. Totoro klarar sitt doftprov.

Juni:
Vi har ett tävlingstema på bloggen som blir väldigt uppskattat, med inlägg i stort sett varje dag. Tydligen ett ämne vi har en massa åsikter om! Vi släpper vår Hundtränarsatsning.

Juli:
Ulrika skapar ett bokförlag och vi ger ut nästa e-bok: “Omplacering. Helt enkelt.” Totoro tävlar i nosework, Åsa misslyckas med att ha semester. Det är ju kul att jobba ju! Vi släpper en väldigt uppskattad onlinekurs om självförtroende, håller vårt sommarläger, och Valle och Midori klarar sina doftprov.

Augusti:
Totoro tar ett gäng diplom i nosework, Valle debuterar i samma sport. Vi arrangerar Monsterjakt i Eslöv!

September:
Åsa instruerar om klickerträning en hel vecka på Realgymnasiet, tävlar i rallylydnad och får ett minibryt-ihop-kom-igen, och hennes nya bok på Klickerförlaget ser dagens ljus. Ulrika och Totoro flyttar upp till NW2. Hund Helt Enkelt är med på Eslövs Hundevent.

Oktober:
Vi planerar, lägger ut, och får tyvärr ställa in, en Zombietävling för Halloween. Nytt försök nästa år! Halloween firar vi ändå, 750 likes på sidan gav en bild på Åsa som zombie. Vad bjuder Ulrika på när vi når 1000 likes? Ingen vet…

November:
Tränarsatsningen online drar igång. Både Valle och Totoro tävlar nw – men i olika klasser (och med olika bra resultat). Vi har ett rejält event runt Black Friday och håller en uppskattad helgkurs runt människoreaktiva hundar.

December:
Vi börjar röja upp en ny inomhuslokal för kursande och startar med Klappjakt och NyårsNos. Kursavslutningar och julledigt, planering inför det nya året, och tid att bara vara.

Så här står vi nu. Vi säger fortfarande ja till alla idéer och har aldrig någon genomtänkt plan innan vi kör igång saker – sådant kommer efterhand. Vi har hittat en gemensam kärlek till glitter, enhörningar och färgen rosa (chockrosa, inte mesrosa) och har en väldigt tydlig policy om var vi står i hundträningen. Väldigt ofta när en av oss funderar över något så går den andra i precis samma tankar. Vi synkar. Inte alltid (det hade varit tråkigt), men oftast. Och vi har bara börjat…

2020

Blir präglat av utveckling. Vi har en del kul idéer runt vad vi vill göra i Hund Helt Enkelt som jag verkligen hoppas och tror på! Och några som jag redan nu vet är vågspel, men som jag vill testa eftersom det hade varit så supercoolt att förverkliga…

Vi kommer inte att ge några nyårslöften. Istället har vi nyårsmål! Vi kan inte LOVA att vi kommer att nå dem, men vi kommer aktivt att jobba mot dem.

Så… här kommer våra 20 mål för 2020!

  1. En ny träningslokal (Smedjan)
  2. Åsa bygger på med en instruktörsutbildning genom International Dog Parkour Organisation
  3. Ulrika får på papper att hon är instruktör i nosework (hon är nu instruktör i specialsök)
  4. Ulrika blir instruktör i Friskvård Hund (ni kan se möjligheterna i kombinationskurser med oss båda här!)
  5. Vårt samarbete med Eslövs Brukshundklubb fortsätter
  6. Vi kör igång ett rejält samarbete med Arken Zoo Eslöv
  7. Minst en rolig summit-tävling i nosework
  8. Aktiveringsboken blir klar
  9. Ytterligare två e-böcker är planerade
  10. Vi kompletterar vårt online-utbud med Freestyle, Träningens ABC och Träna för tävling
  11. Minst en extern instruktör kommer och besöker oss (jag kan locka med…freestyle och HtM!)
  12. Vi fortsätter testa olika kurser för att utveckla vårt utbud
  13. Hundtränarsatsningen går live – fem fantastiska kurshelger i en enda utbildning
  14. Sommarläger (så klart!)
  15. Vi sjösätter en instruktörsutbildning som blir något alldeles extra
  16. Minst två helgkurser runt hundar med olika problem
  17. Fler enhörningar, mer rosa, och mer glitter (för det kan liksom aldrig bli för mycket)
  18. Utöka webbutiken
  19. Bli ännu tydligare med att vi står för 100% belöningsbaserad träning, och varför vi gör det
  20. Och viktigast: ha så roligt som vi bara kan under tiden!

Sådärja! Målen är satta. De som känner mig vet vad som händer nu…

2020 kommer att bli ett AWESOME år!

Publicerad Lämna en kommentar

Ringar på vattnet

För tio dagar sedan förlorade jag min vän. Min ledslagerska, min träningskompis, min sängvärmare. Min Mårran.

Det gick fort – ena dagen var hon med på promenaden som vanligt, nästa dag hade ett litet sår på fel ställe blivit infekterat utan att jag märkte något och det blev snabbt värre. Såret satt på en tumör som hon haft de senaste åren, därför vägrade det läka under sårskorpan. Vi åkte akut till veterinären som berättade att det inte gick att operera, att det aldrig skulle läka, och sedan blev han tyst. Efter någon minut insåg jag att han inte skulle säga något “Men det vi kan göra är…”. Jag bad om starka smärtstillande för ett dygn, tog med henne hem, och lät henne somna in på hennes favoritplats i huset dagen efter. Det var helt lugnt, hon var trygg och trött. Det var dags.

Sorgen och saknaden är stark. Så klart. De första dagarna kändes som att jag skulle gå sönder i små, små bitar. Det gör det fortfarande ibland, och kommer att göra resten av mitt liv. Då gråter jag, och skriker lite, och släpper ut känslorna. Resten av tiden gör jag det jag gillar att göra, alltså jobbar… Tack till alla som har funnits och finns där när jag behöver er!
Samtidigt är jag tacksam att jag känner så intensivt. Hon var viktig i mitt liv! Och när någon som är viktig försvinner så gör det ont. Viktigare individ – mer smärta. Tiden med henne är värd varenda sekund av sorg, Kärleken och glädjen under den tid vi fick trumfar gråten och saknaden med ljusår! Hon är värd varje tår.

Jag har förlorat individer jag älskar förr. Jag vet att med tiden gör minnena mindre och mindre ont, och ger mer och mer glädje.

Liten Valle, stor Mårran. Han bröt igenom hennes barska attityd ganska snabbt!

Mina hundar hanterar förändringen i familjen bra. Midori verkar inte bry sig – det hade jag inte väntat mig heller, de var aldrig nära vänner. Valle gick och letade ett par dagar, men jag märker ingen sorg hos honom (ja, jag tror att hundar kan känna sorg). Däremot har han börjat skapa ett starkare band till Midori, lägger sig bredvid henne, kissar över hennes kissfläckar (vilket ALDRIG har hänt förut – däremot var han obsessed med att kissa över Mårrans). Midori kanske tar lite mer plats när jag tänker efter. Lite mindre “prinsessa” lite mer “drottning”. Eller så tolkar jag in saker som inte finns, det händer också ibland.

Det är alltså harmoniskt i min familj. Och jag ska erkänna att det känns skönt att ha en hund mindre att fixa och dona med eftersom hon varken ville följa med eller vara ensam hemma… Sälskallet som hon använde under sina sista år när hon ville ha något (jag visste sällan vad, och inte hon heller misstänker jag) stör inte längre grannarna. Det ÄR enklare med två hundar än med tre.

Ringar på vattnet

Citatet jag valt till bilden i början på inlägget kommer från Tery Pratchett, “Reaper man”. Jag har använt varianter på det i flera år, både för att trösta mig själv och andra. Även om Mårran är borta, så är intrycket som hon gjorde i världen kvar så länge någon minns. Och inte bara så länge någon minns, utan så länge någon påverkas av hennes existens! Allt hon lärde mig som jag kunnat använda för att hjälpa andra hundar och hundägare. Alla elever som träffade henne och fick trygghet och ovillkorlig kärlek. Bilderna på henne. Hon var en enda liten (nåja, mellanstor) hund, men hon hann träffa och påverka många under sitt liv.

Utdrag från en konversation med en vän dagen efter att Mårran somnat in:
Jag träffade aldrig Mårran. Men jag får uppfattningen att hon förändrade världen.
-Min värld iallafall. Tack!
-Inte bara din. De där filterlösa hundarna som förändrar oss, förändrar världen.
-Sant. Lite i taget.
-Ja. Du vet, ett sandkorn…

(Tack Katarina!)

Så är det. Det startar med en hund med problem och en matte som förtvivlat försöker göra hundens värld till en bättre plats. Men det slutar inte där – det blir ringar på vattnet!

Jag sörjer att min hund är borta. Samtidigt firar jag hennes liv. Allt hon gav, allt vi gjorde tillsammans, all kärlek och all glädje. Smärtan kommer att bli mindre. Glädjen och tacksamheten består. Och så länge ringarna är i rörelse, så länge någon någonstans påverkas av hennes existens – så länge lever hon fortfarande kvar.

Publicerad 2 kommentarer

Kall Kokosboll?

Dvs, Kokosbollen chillar? Det är dags – har varit ett bra tag i ärlighetens namn – att ta tag i Totoros (o)förmåga att ta det lugnt. Som så mycket annat kunde han det förut, men så slog unghundshjärnan till med full kraft och ungefär allt försvann in i dimman. Det kommer tillbaka igen, det vet jag ju. Att han inte längre minns vad “sitt” betyder är ju inte livsviktigt heller. Men han behöver kunna slappna av!

Ifjol var han så här års med på ett event med miljoner (eventuellt en liten överdrift) kurstillfällen och främlingar överallt omkring honom, och när han behövde det så la han sig på sin filt och sov. Vi har hållit samma event helgen som gått, och då har han rusat, hoppat, rymt, vrålat, tacklat, tuggat, pussat och gjort ungefär allt annat än att chilla. Det är en jobbig helg, det fattar jag också. Jag är själv helt slut och jag var medveten om vad som pågick och valde frivilligt att vara med, en lyx han inte får. Men förutom att han kan skrämma andra med sin entusiasm (fast det kanske bara är i min skalle, de flesta skrattade nog bara åt honom) så är det ju även för hans skull det vore bra att kunna ta det lugnt emellanåt.

Den gamla goda tiden

Och för min skull. Gode gud, låt oss vara ärliga, det skulle vara rätt skönt om han mindes vad paus är igen…

Hjälten anländer, stage right!

Men hörni? Jag jobbar ju med Åsa! Drottningen över chillande hundar! Det här är ju bara fånigt, det enda jag behöver göra är att strategiskt gnälla över hur hopplös Totoro är, hur ingen skulle kunna lära honom att ta det lugnt, så tar Åsa över för att visa var skåpet ska stå!

Sagt och gjort: jag satte mig och grät i ett hörn, ynklig och uppgiven, dramat på max. Och Åsa föll för det! Känner mig väldigt nöjd med mig själv.

Åsa kommer att jobba med Totoro för att lära honom ta det lugnt, hurra! Och hurra för er med! Inte bara för att det kanske betyder färre tacklingar och drägel i öronen när man träffar på Totoro någonstans, utan för att vi kommer att dela med oss av vad vi gör och hur det går här och på facebook! Så den som har liknande drömmar som jag, passa på att följa med i träningen genom Åsas självstudiekurs Lugn och fokuserad hund och få inblickar samtidigt i hur Åsa tar sig an ett “hopplöst fall”.

Och har du redan en chillexperthund? Först och främst grattis, bra jobbat! Och ovanpå det grattis igen, du kommer att kunna ha mycket roligt åt oss på våra filtäventyr i höst misstänker jag.

Vem fanken vill ligga still – PAAAAAAAARTY!!!
Publicerad Lämna en kommentar

Åsa: Kelpie-delen av Hund Helt Enkelt

Åsa kallade mig en cane corso, så då borde jag väl ge igen och kalla henne en kelpie? Men grejen är ju… Hon är något på spåren alltså! Både när det gäller mig och mina tendenser att bröta rakt fram samtidigt som jag försöker undvika att trampa på några myror, men även om vi vänder på det och ser Åsa som en kelpie. Och det är en grej med henne jag märkte tidigt: hon är något på spåren, så gott som alltid. Jag vet sällan riktigt vart hon är på väg eller varför, men det lönar sig att hänga på – för hon är, som sagt, något på spåren!

Åsa the kelpie

Ur kelpiens rasbeskrivning: Typiskt är dess välvilliga inställning till människor och dess läraktighet, vakenhet och samarbetsförmåga. Det är Åsa. Jag har aldrig träffat någon som kan hitta vägar framåt som hon kan, som kan se möjligheterna i allt och alla och knyta samman det som behövs till en fungerande enhet.

Har hittat något kul! Häng på!

Åsa är fokuserad, strukturerad och målmedveten – egenskaper jag totalt saknar – men kan också konsten att använda detta för att få andra med sig. Samla ihop flocken och sätta en riktning. Det är inte “my way or the highway”, Åsa är inte ego: hon är bra på att hitta den bästa vägen framåt. Hon är också outtröttligt positiv! I ur som skur, flytta på er eller häng med för Åsa är på väg.

Gasa!

Förutom att hon är en fantastisk tränare, begåvad författare, underbar fotograf, genomtrevlig person och allmänt en höjdare att vara med finns det en sak som gör att jag verkligen ser fram emot vårt samarbete i Hund Helt Enkelt, och det är hennes övertygelse om att det går att göra lite – eller mycket – till. Vi behöver inte begränsa oss, vi behöver inte nöja oss, det behöver inte vara nog. Hennes atuomatiska respons på saker verkar vara “Ja! Det gör vi!”

Lets’s get this party started! Var är alla? Vänta…är det rätt adress? Äh, skit samma!

Men, så otroligt viktigt, det matchas alltid med ett mått allvar. Vi ska inte bara göra något, vi ska göra det bra! Det är inte nog att drömma, drömmar är frön till konkreta planer. Jag har under de år jag känt Åsa aldrig kört en idé förbi henne utan att direkt mötas av entusiasm och intresse och det är faktiskt helt unikt. Hon är inte på något sätt ansvarslöst positiv utan det handlar om en outsinlig förmåga att se möjligheter. Och finns det inga möjligheter ser hon till att skapa dem!

Jamen det kan vi lösa!

Detsamma går igen i hundträningen. Om du kommer till Åsa och säger att du vill lära din hund att flyga så kommer du – efter att hon kollat av att det verkligen är vad du vill? – att få en träningsplan att följa med ett konkret definierat och uppnåeligt målbeteende som du kommer att lyckas med om du följer den. Tanken “det har ingen annan gjort förut” kommer inte ens att slå henne. (Och om någon annan tänkte det och påpekade det för henne skulle hon bara tycka det vore roligt att vara först.) Är det rättvist mot hunden och du är villig att göra jobbet, då kommer Åsa att visa dig vägen. Och, ni kommer att ha jäkligt roligt längs vägen.

Det kommer vi också att ha. Helt enkelt.

Publicerad Lämna en kommentar

Ulrika: Cane Corso-delen av Hund Helt Enkelt

Det är lite kutym att presentera sig i början på bloggen. Låta folk få veta vem man är, bygga relation, skryta lite. Varken Ulrika eller jag är vidare intresserade av att prata om oss själva (våra hundar är en helt annan femma), vi vet ju redan vilka vi är liksom.

Därför kommer vi istället att presentera varandra! Vilket blir extra intressant eftersom vi ju faktiskt inte vet sådär mycket om varandra utanför hunderiet 😀

Ulrika känns igen på det rosalila hårbandet, och på att hon alltid har en Cane Corso i släptåg.

Not all those who wander are lost

2017 gick Ulrika flera kurser för mig, med tema tävlingslydnad och rallylydnad. Sista gången gav jag bort anteckningsböcker i present, med citat valda till var och en på framsidan. På Ulrikas skrev jag J.R.R. Tolkiens citat “Not all those who wander are lost”.

För det är en av de saker som jag verkligen gillar hos Ulrika – hon vet ganska bra var hon står träningsmässigt, men hon slutar aldrig söka nytt! Nya sporter, nya metoder, nya lekar, nya tankar. Sedan tar hon det där nya, analyserar det, och antingen förkastar eller integrerar det i resten av sitt digra kunnande. Hon diskuterar ofta och gärna, och har inga problem med att ha varken rätt eller fel. Målet är aldrig att “vinna” eller ens att tycka likadant, målet är att utvecklas!

Som en Cane Corso…

Vi har ganska tät kontakt via nätet, och har haft det ett tag – till bådas glädje (utgår jag ifrån eftersom hon fortsätter ta och besvara kontakt). Jag är nu ganska säker på att hon är en mänsklig Cane Corso. Snäll, stundtals bufflig men menar alltid väl, envis som…en Cane Corso, lätt frustrerad men ger sig ALDRIG, och med ett stort hjärta. Något lättdistraherad, stundtals ostrukturerad, väldigt lättbelönad. Och ganska känslig för när individer far illa, både hundar och människor (och alla andra djur – nämnde jag att hon är vegan?).

Läser både människa och hund

Just den känsligheten gör henne till en väldigt bra instruktör. Hon fastnar inte på BARA hunden (som jag har väldigt lätt att göra), utan tittar på hela ekipaget. Alla inblandade ska må bra. Annars blir det inte hållbart i längden!
Det gör också att hennes kurser är väl uppbyggda och fulla av roliga övningar. Hon bjuder gärna på sig själv, hittar kreativa lösningar på problem, ger alltid lite för mycket, och har väldigt svårt att ta betalt…

En ganska knäpp humor…

Jag hade aldrig kunnat jobba ihop med något som är för allvarlig. Ingen risk här! Hennes hjärna håller igång tio spår samtidigt, tankar hoppar hit och dit, och jag spänner fast säkerhetsbältet och hänger på. När vi börjar kommunicera med enbart GIF:ar vet man att det är dags att ta en paus… ändå kör vi båda på. Mot bättre vetande. För att det är KUL!

Ulrika: Jag ska bara ta mig över stenen… Åsa: GÅ RUNT! Ulrika: Ska bara testa liiiite till…

Titta på de citat som vi har fått från våra älskade kursdeltagare, längst ner på sidan. De talar sitt tydliga språk. Ulrika är inte bara kunnig, hon är också trevlig och förmögen att sprida sitt kunnande till de som lär av henne. En vinnande kombination!