Publicerad 2 kommentarer

Kall Kokosboll?

Dvs, Kokosbollen chillar? Det är dags – har varit ett bra tag i ärlighetens namn – att ta tag i Totoros (o)förmåga att ta det lugnt. Som så mycket annat kunde han det förut, men så slog unghundshjärnan till med full kraft och ungefär allt försvann in i dimman. Det kommer tillbaka igen, det vet jag ju. Att han inte längre minns vad “sitt” betyder är ju inte livsviktigt heller. Men han behöver kunna slappna av!

Ifjol var han så här års med på ett event med miljoner (eventuellt en liten överdrift) kurstillfällen och främlingar överallt omkring honom, och när han behövde det så la han sig på sin filt och sov. Vi har hållit samma event helgen som gått, och då har han rusat, hoppat, rymt, vrålat, tacklat, tuggat, pussat och gjort ungefär allt annat än att chilla. Det är en jobbig helg, det fattar jag också. Jag är själv helt slut och jag var medveten om vad som pågick och valde frivilligt att vara med, en lyx han inte får. Men förutom att han kan skrämma andra med sin entusiasm (fast det kanske bara är i min skalle, de flesta skrattade nog bara åt honom) så är det ju även för hans skull det vore bra att kunna ta det lugnt emellanåt.

Den gamla goda tiden

Och för min skull. Gode gud, låt oss vara ärliga, det skulle vara rätt skönt om han mindes vad paus är igen…

Hjälten anländer, stage right!

Men hörni? Jag jobbar ju med Åsa! Drottningen över chillande hundar! Det här är ju bara fånigt, det enda jag behöver göra är att strategiskt gnälla över hur hopplös Totoro är, hur ingen skulle kunna lära honom att ta det lugnt, så tar Åsa över för att visa var skåpet ska stå!

Sagt och gjort: jag satte mig och grät i ett hörn, ynklig och uppgiven, dramat på max. Och Åsa föll för det! Känner mig väldigt nöjd med mig själv.

Åsa kommer att jobba med Totoro för att lära honom ta det lugnt, hurra! Och hurra för er med! Inte bara för att det kanske betyder färre tacklingar och drägel i öronen när man träffar på Totoro någonstans, utan för att vi kommer att dela med oss av vad vi gör och hur det går här och på facebook! Så den som har liknande drömmar som jag, passa på att följa med i träningen genom Åsas självstudiekurs Lugn och fokuserad hund och få inblickar samtidigt i hur Åsa tar sig an ett “hopplöst fall”.

Och har du redan en chillexperthund? Först och främst grattis, bra jobbat! Och ovanpå det grattis igen, du kommer att kunna ha mycket roligt åt oss på våra filtäventyr i höst misstänker jag.

Vem fanken vill ligga still – PAAAAAAAARTY!!!
Publicerad Lämna en kommentar

Åsa: Kelpie-delen av Hund Helt Enkelt

Åsa kallade mig en cane corso, så då borde jag väl ge igen och kalla henne en kelpie? Men grejen är ju… Hon är något på spåren alltså! Både när det gäller mig och mina tendenser att bröta rakt fram samtidigt som jag försöker undvika att trampa på några myror, men även om vi vänder på det och ser Åsa som en kelpie. Och det är en grej med henne jag märkte tidigt: hon är något på spåren, så gott som alltid. Jag vet sällan riktigt vart hon är på väg eller varför, men det lönar sig att hänga på – för hon är, som sagt, något på spåren!

Åsa the kelpie

Ur kelpiens rasbeskrivning: Typiskt är dess välvilliga inställning till människor och dess läraktighet, vakenhet och samarbetsförmåga. Det är Åsa. Jag har aldrig träffat någon som kan hitta vägar framåt som hon kan, som kan se möjligheterna i allt och alla och knyta samman det som behövs till en fungerande enhet.

Har hittat något kul! Häng på!

Åsa är fokuserad, strukturerad och målmedveten – egenskaper jag totalt saknar – men kan också konsten att använda detta för att få andra med sig. Samla ihop flocken och sätta en riktning. Det är inte “my way or the highway”, Åsa är inte ego: hon är bra på att hitta den bästa vägen framåt. Hon är också outtröttligt positiv! I ur som skur, flytta på er eller häng med för Åsa är på väg.

Gasa!

Förutom att hon är en fantastisk tränare, begåvad författare, underbar fotograf, genomtrevlig person och allmänt en höjdare att vara med finns det en sak som gör att jag verkligen ser fram emot vårt samarbete i Hund Helt Enkelt, och det är hennes övertygelse om att det går att göra lite – eller mycket – till. Vi behöver inte begränsa oss, vi behöver inte nöja oss, det behöver inte vara nog. Hennes atuomatiska respons på saker verkar vara “Ja! Det gör vi!”

Lets’s get this party started! Var är alla? Vänta…är det rätt adress? Äh, skit samma!

Men, så otroligt viktigt, det matchas alltid med ett mått allvar. Vi ska inte bara göra något, vi ska göra det bra! Det är inte nog att drömma, drömmar är frön till konkreta planer. Jag har under de år jag känt Åsa aldrig kört en idé förbi henne utan att direkt mötas av entusiasm och intresse och det är faktiskt helt unikt. Hon är inte på något sätt ansvarslöst positiv utan det handlar om en outsinlig förmåga att se möjligheter. Och finns det inga möjligheter ser hon till att skapa dem!

Jamen det kan vi lösa!

Detsamma går igen i hundträningen. Om du kommer till Åsa och säger att du vill lära din hund att flyga så kommer du – efter att hon kollat av att det verkligen är vad du vill? – att få en träningsplan att följa med ett konkret definierat och uppnåeligt målbeteende som du kommer att lyckas med om du följer den. Tanken “det har ingen annan gjort förut” kommer inte ens att slå henne. (Och om någon annan tänkte det och påpekade det för henne skulle hon bara tycka det vore roligt att vara först.) Är det rättvist mot hunden och du är villig att göra jobbet, då kommer Åsa att visa dig vägen. Och, ni kommer att ha jäkligt roligt längs vägen.

Det kommer vi också att ha. Helt enkelt.

Publicerad Lämna en kommentar

Ulrika: Cane Corso-delen av Hund Helt Enkelt

Det är lite kutym att presentera sig i början på bloggen. Låta folk få veta vem man är, bygga relation, skryta lite. Varken Ulrika eller jag är vidare intresserade av att prata om oss själva (våra hundar är en helt annan femma), vi vet ju redan vilka vi är liksom.

Därför kommer vi istället att presentera varandra! Vilket blir extra intressant eftersom vi ju faktiskt inte vet sådär mycket om varandra utanför hunderiet 😀

Ulrika känns igen på det rosalila hårbandet, och på att hon alltid har en Cane Corso i släptåg.

Not all those who wander are lost

2017 gick Ulrika flera kurser för mig, med tema tävlingslydnad och rallylydnad. Sista gången gav jag bort anteckningsböcker i present, med citat valda till var och en på framsidan. På Ulrikas skrev jag J.R.R. Tolkiens citat “Not all those who wander are lost”.

För det är en av de saker som jag verkligen gillar hos Ulrika – hon vet ganska bra var hon står träningsmässigt, men hon slutar aldrig söka nytt! Nya sporter, nya metoder, nya lekar, nya tankar. Sedan tar hon det där nya, analyserar det, och antingen förkastar eller integrerar det i resten av sitt digra kunnande. Hon diskuterar ofta och gärna, och har inga problem med att ha varken rätt eller fel. Målet är aldrig att “vinna” eller ens att tycka likadant, målet är att utvecklas!

Som en Cane Corso…

Vi har ganska tät kontakt via nätet, och har haft det ett tag – till bådas glädje (utgår jag ifrån eftersom hon fortsätter ta och besvara kontakt). Jag är nu ganska säker på att hon är en mänsklig Cane Corso. Snäll, stundtals bufflig men menar alltid väl, envis som…en Cane Corso, lätt frustrerad men ger sig ALDRIG, och med ett stort hjärta. Något lättdistraherad, stundtals ostrukturerad, väldigt lättbelönad. Och ganska känslig för när individer far illa, både hundar och människor (och alla andra djur – nämnde jag att hon är vegan?).

Läser både människa och hund

Just den känsligheten gör henne till en väldigt bra instruktör. Hon fastnar inte på BARA hunden (som jag har väldigt lätt att göra), utan tittar på hela ekipaget. Alla inblandade ska må bra. Annars blir det inte hållbart i längden!
Det gör också att hennes kurser är väl uppbyggda och fulla av roliga övningar. Hon bjuder gärna på sig själv, hittar kreativa lösningar på problem, ger alltid lite för mycket, och har väldigt svårt att ta betalt…

En ganska knäpp humor…

Jag hade aldrig kunnat jobba ihop med något som är för allvarlig. Ingen risk här! Hennes hjärna håller igång tio spår samtidigt, tankar hoppar hit och dit, och jag spänner fast säkerhetsbältet och hänger på. När vi börjar kommunicera med enbart GIF:ar vet man att det är dags att ta en paus… ändå kör vi båda på. Mot bättre vetande. För att det är KUL!

Ulrika: Jag ska bara ta mig över stenen… Åsa: GÅ RUNT! Ulrika: Ska bara testa liiiite till…

Titta på de citat som vi har fått från våra älskade kursdeltagare, längst ner på sidan. De talar sitt tydliga språk. Ulrika är inte bara kunnig, hon är också trevlig och förmögen att sprida sitt kunnande till de som lär av henne. En vinnande kombination!