Publicerad Lämna en kommentar

Shut up and show off

Det är väl knappast någon som följer oss som har missat att vi kör belöningsbaserad träning? Klicker, godis, leksaker, you name it – så länge det handlar om att lära hunden vad den förväntas göra utan obehag, eller hot om obehag, så är vi med! Det är det vi pysslar med, både på kurs och med våra egna Pälsklingar.

Varför?

Jag kan bara prata för mig själv (Ulrika får berätta sin egen story). När jag började träna hund (min första egna hund var Jack Russel Terriern Popsy, och detta är 20 år sedan) var det definitivt både piska och morot som gällde. Idag brukar jag säga att det var tur att jag fick just Popsy, för det här med dominans och hot och obehag fungerade ganska dåligt på henne. Men det var det enda jag kände till, och det verkade så logiskt! Straffa fel och belöna rätt. Böj hunden efter min vilja. Vissa saker bara ska den göra. Punkt.

Och det funkade…till viss del. Men efterhand som jag upptäckte glädjen i att lära min hund saker så upptäckte jag nackdelarna i att hon, faktiskt, i vissa lägen var rädd för mig. Att hon gick i försvar. Att hon – Jack Russel terrier som hon var – svarade emot. Dessutom är jag en människa som går upp helt i mina intressen, så jag lästa varenda bok om hundar jag kunde hitta. Varje hundtidning. Och det gick, lite i taget, upp för mig att olika människor tränade hund på olika sätt! Jag testade varenda ny övning. Och jag är inte dummare än att jag upprepar det som fungerar – och det var belöningsbaserad träning. Klickerträning.

Så det var åt det hållet jag sökte mig. Inte för att jag var så fruktansvärt snäll, utan för att det fungerade. Lite i taget fylldes min bokhylla, och jag gick från att läsa urskillningslöst till att välja mina författare och min inriktning. Sorterade bort det som handlade om koppelryck och alpharullningar. Och det är ju så att ju mer man söker sig i en viss riktning i träningen, ju fler likasinnade träffar man på!

Jag kom i kontakt med Canis. Anders Hallgren. Bob Bailey. Började utbilda mig till instruktör, och sedan till klickerinstruktör. Vid detta laget hade jag insett att det mer handlar om hur jag vill vara som hundtränare än att jag “måste” vara på ett visst sätt eller göra på ett visst sätt

Man. Måste. Ingenting.

Idag handlar det om mer än att min hundträning ska vara effektiv. Det handlar om att ge mina hundar ett så bra liv som möjligt. Ett liv med valmöjligheter, tillåtelse att “vara hund”, skydd mot obehag, trygghet, låta dem leva i en värld full av möjligheter – inte en värld full av hot. Och definitivt inte hot från den person som jag vill ska ha den närmaste relationen med dem: mig. Jag anser mig inte längre ha rätten att skrämma en annan varelse till lydnad. Inte hundar. Inte människor. Inte ens med ett litet hot.

För grejen är den: det fungerar på de flesta hundar att träna korrigeringsbaserat. Straff tar bort beteenden (åtminstone om de är tillräckligt starka och perfekt tajmade). Hundarna vänjer sig vid jargongen och vet att vi “inte menar så illa”, och de flesta hundar studsar tillbaka ganska bra efter en tillsägelse (inte alla).

Men vi BEHÖVER INTE träna så. Vi kan välja att istället träna belöningsbaserat och få samma goda resultat med betydligt färre av sidoeffekterna. Sidoeffekter? Jepp – sidoeffekter: passivitet, osäkerhet, rädsla, aggression, stress, frustration. Det är dokumenterat om och om igen, i studie efter studie, både på människor och hundar. Straff påverkar relationen negativt. Straff påverkar hundens livskvalitet negativt. Och läs det övre stycket igen, det om att hundar vänjer sig och “studsar tillbaka”: vid många tillfällen har alltså inte ens obehaget någon långvarig effekt! Det är bara onödigt obehag som i bästa fall bryter ett beteende för stunden men inte ger långsiktig inlärning.

Jag blir ledsen och mår dåligt när jag ser hundar tränas med obehag. Och jag blir ännu ledsnare när jag inser att människan som tränar vill hundens bästa, och gör som hen gör för att det är det enda hen känner till. Och jag blir både ledsen och upprörd över instruktörer som hävdar att “man måste träna så” om man vill att hunden någonsin ska kunna vara lös, komma på inkallning, gå fint i kopplet, etc. Det. Är Inte. Sant.

Vad ska man göra?

Jag kör alltså med belöningsbaserad träning. På hund, på människa. Så absolut nära 100% jag kan. Jag tror inte att det hjälper någon om jag försöker få random hundägare att “inse sina fel” – antagligen kommer det bara att sätta folk i försvar. Och jag tror genuint att hundägare generellt gör det de tror är bäst för hunden! Jag kommer mycket tydligt ihåg “Åsa för 20 år sedan”. Så detta blogginlägget inspirerade mig till en annan strategi: SHUT UP AND SHOW OFF!

Istället för att tänka på sådant jag inte har kontroll över – alltså vad andra människor gör – så kan jag fokusera på att visa att jag faktiskt har belägg för mina påståenden. Inte bara på tävlingsbanan – där är belöningsbaserad träning i stort sett allrådande – utan i vardagen. Det där som inte syns. Det där som vanligtvis antingen är så självklart för mig (att dogsen sitter vid bordet utan att stjäla, håller sig innanför staketet, kommer på inkallning, gillar att hänga med mig) eller sådant som jag egentligen inte bryr mig om (att de drar i kopplet, skäller i trädgården, hoppar av glädje när de hälsar, samlar ihop mina skor). Om jag visar upp att mina dogs kan föra sig i samhället och att de blir belönade för det – då tror jag att jag kan göra en liten skillnad.

Jag var och lyssnade på Susan Friedman för några år sedan (fantastisk kvinna), och en sak hon sa har etsat sig fast: “De är som jag. Men med mindre kunskap”.
Jag vet var jag kommer ifrån, och vilken resa jag har gjort i min syn på hundträning. Kan jag ta emot folk med öppet sinne och se till att ge dem förutsättningar och kunskap att lyckas med att belöningsträna sina hundar BÅDE roligt OCH effektivt – då tror jag att jag kan göra en lite större skillnad. Kanske till och med en ganska stor.

Publicerad Lämna en kommentar

För nöjes skull?

På långfredagen packade jag in Totoro i bilen och drog på tävling. Inte en “riktig” tävling, han är ju bara nio månader, men en för nöjes skull. Såklart!

Det var skattjakt i parken. Byrackaforever hade förberett påskiga gömmor för lagen och vi följde temat genom att ränna runt som yra höns. Ibland var det svårare att hitta banorna än själva gömmorna!

Det var dock bara en av oss som tyckte det var svårt, den andra hade en helt strålande dag. Att Totoro inte kunde hitta nästan någon enda gömma bekom inte honom ett dugg, varför bekymra sig för borttappade kongbitar när man kan nosa efter kaniner, plocka upp pinnar, kika på alla de andra spännande hundarna, och allmänt leva livet?

Det är en bra fråga…

“Den är HÄR, din tröga människa. Alltså, vad ni har mitt i fejset vet jag inte…ser ut som någon sorts tryne…det är NOS man ska ha!”

Prestation

Jag vet att Totoro kan hitta kong. Han kan hitta ohanterad kong, kong som är hanterad av någon annan än mig, nyss utplacerad kong, kong som legat flera dagar – han kan hitta kong. Han kan inte hitta de allra minsta, under ca 2-3 mm fäster han inte alltid utan undersöker och går sen vidare utan att markera, och han kan inte alltid koncentrera sig så länge för flera sök på raken. Men han kan hitta kong. Igår sa hela han “Va?” när jag bad honom leta.

Han har inte anmält sig till tävling, han har inte planerat för dagen, snackat ihop sig med laget, eller funderat på någon strategi. Han har hoppat in i bilen, och kommit fram till en park full med spännande hundar och människor. Om det är en bra dag för honom att bara vandra omkring och uppleva alltihop, då är det väl det som faktiskt är för nöjes skull?

Nu gick vi ju banorna ändå, och han letade ibland. Han till och med hittade några enstaka kongbitar. Och han hade kul. Men deltog i tävlingen? Nja. Vårt lag kom trea, men det kan vi nog säga var trots Totoros och min insats snarare än tack vare.

Och det är väl här tanken om “för nöjes skull” blir testad. Är det ett nöje att inte lyckas prestera på tävling?

“Du och jag, matte. När vi gör saker tillsammans blir jag glad. Jag vet inte alltid vad du vill, och kanske vet du inte heller det? Då försöker jag få med dig på sådant JAG tycker är roligt. För det tycker säkert du med!”

Målsättningar

Jag pratar ofta på kurser om vikten av att sätta mål som är inom ens makt. Sätter vi mål som är upp till någon annan att ge oss (till exempel poäng i ett tävlingsmoment) så har vi gjort oss själva maktlösa. Vi har bara illusorisk kontroll över vår träning och våra resultat – ett strålande sätt att göra sig själv olycklig.

Jag fick gott om tid att fundera på just detta ämne igår, då min övertygelse om vad Totoro kan träffade på verkligheten i vad Totoro gör. Han hittar inte kong. Inte i parken, en varm vårdag, omgiven av massor med spännande nya kompisar i alla fall. Om min övertygelse om att han kan – och därför bör – hitta kong hade varit knutet till mitt mål med att vara där hade det blivit svårt att hitta det där “nöjet” för vars skull vi var där.

Men jag hade genuint kul! Totoro hade kul! Våra lagkompisar hade kul! Det blev en fantastiskt trevlig dag i parken, med många nya och spännande erfarenheter. (Visste ni att chihuahuor är en sorts hundar? Det visste inte Totoro innan idag. Bra att veta, hälsar han.)

Jag tror att det är lätt att säga att vi gör saker för nöjes skull, men när nöjet i själva verket är hårt bundet till prestation – då är det ju bara roligt när det går bra. Men det behöver inte vara så! Och har vi bara roligt så går det ju faktiskt bra – oavsett vad poängen säger.

Kokosboll

Totoro är nio månader nu och tillbringar en stor del av sin tid med att säga “Va? Vem är du? Vaddå ‘sitt’, vad betyder det?” och liknande. Han har en kokosboll där hjärnan borde vara – fluffig och söt, men duger inte mycket till.

Men eftersom mina målsättningar är löjligt enkla att nå (kul? check) upplever jag ändå att det mesta går helt strålande. Även dagens tävling. Så imorgon anmäler jag oss till det första doftprovet som går efter han fyllt tio månader. För skojs skull! Och om han inte hittar doften så har vi förmodligen en trevlig dag ändå.

En av många fördelar med belöningsbaserad träning är att det inte blir svårt att försöka igen. Det finns ju inget att förlora, och vi har kul längs vägen!

Ska bara byta program i hunden. Var är luckan? Hoppsan, här sitter “unghund på äventyr”! Byt snabbt som attan till “supernosen, kongsök”. Fixat! (Tänk om det vore så enkelt…)
Publicerad Lämna en kommentar

Inte helt 100 – men nu kör vi!

Alltså, ska man vänta tills allt är perfekt kommer man aldrig iväg. Det är sant när man ska tävla hund, och – uppenbarligen – när man ska lansera nytt samarbete 😀


Så ja, vi vet att allt inte är 100% perfekt. Vi har MASSOR med grejer kvar på vår “att göra”-lista. Tex att få mobilversionen av sidan att fungera sömlöst, och att vi äntligen ska få klart med Klarna och kunna sälja saker!

(Just det. Försök inte handla något på sidan, bara titta runt och njut.)


Men – vi känner att vi vill ha med er i processen, så att ni kan styra lite åt vilket håll vi går, och vad som prioriteras först!
Och så tänker vi att det kanske kan vara lite intressant att se hur vi jobbar med vårt företag lika gärna som med våra hundar eller elever. Lära känna människan bakom instruktören liksom.

Spoiler alert: allt vi gör är belöningsbaserat. Det har gått åt mycket choklad under uppbyggnaden av hemsidan…

Det som ÄR klart är vi väldigt nöjda med!

Redan nu hittar du ett antal onlinekurser, ett rejält kursutbud, varor i vår butik, och möjligheter att boka privatlektioner och problemutredningar.
Vi har vår FB-sida uppe, och finns på Instagram. Genom de två kanalerna blir det en stooooor och häftig lansering som startar på måndag (om allt går som planerat)! Gilla oss så missar du inget!


Och vi vill trycka lite extra på ett par riktigt bra grejer på kurssidan:

Detta är kurser som vi brinner lite extra för, just nu!

Full fart i inkallningen!

Har du något tips eller någon fundering till oss? Vi mottager den med glädje! Lägg en kommentar till inlägget, maila till info@hundheltenkelt.se, eller skicka ett pm på fejjan.

Och missa inte: i högerkanten kan du klicka hem gratis tips från våra fyrbenta experter. Bara till dig ❤️

Se nu till att spara vår webbadress, gilla oss på sociala medier, och titta in igen VÄLDIGT SNART – redan imorgon fortsätter det hända grejer!