Med Valles hjälp har jag tagit fram tio budord i träningen. De gäller inte bara för Valle utan för de flesta hundar! På samma sätt som anpassningar i klassrummet med bättre pedagogik gynnar alla elever och inte bara de som verkligen behöver det för att lära sig, så gynnar Valles tio budord all träning även om de flesta hundar klarar sig bra ändå.

1. Ge hunden tid att landa på nya platser. Gå en kravlös promenad, belöna för att hunden råkar existera, ge hunden känslan av att “Wow! på det här stället händer minsann bara BRA grejer!”
2. Innan du börjar träna – testa vilken belöning som funkar idag. Funkar alla? Grattis! Om inte lyssna på din hund. Det är den som bestämmer vad som är en belöning här och nu.
3. Intränad pausrutin. Hur ser pausen ut för hunden? Den behöver skilja sig från själva träningen, så att hunden vet när den förväntas jobba och när den är “ledig”. Valle har sin filt eller sin bur som pausplats.
4. Tydligt start och tydligt slut på passet. Återigen – tydlighet runt när hunden förväntas hålla fokus och när den kan titta på miljön runtomkring.
5. Var 100% närvarande i träningspasset. Full fokus på din hund. Se till att ha godiset på rätt plats, klickern i rätt hand, och veta vad du ska göra INNAN du blandar in hunden. Ju renare pass desto bättre – och det gäller båda.
6. Håll passen korta. Genom att erbjuda din hund en paus INNAN hunden själv tar en paus så får hunden välja. Behöver den pausa så har du “bjudit” på pausen. Om inte så får den en chans att vara den som driver träningen framåt. Korta pass = 1-2 minuter, eller ca tio repetitioner. Pauserna behöver inte vara långa, men många!
7. Starta överdrivet enkelt. Safea de första minipassen, välj att träna på en nivå där det inte kan gå fel! Det är mycket bättre att snabbt kunna öka svårigheten än att behöva göra övningen enklare och enklare pga misslyckanden.
8. Det hunden kunde igår kan den kanske inte idag. Det hunden kunde nyss kan den kanske inte nu. Läs Ulrikas inlägg om trötta hundar och var inte rädd för att sänka dina kriterier! Du kan alltid höja dem igen – när hunden är redo.
9. Avsluta i tid. Hellre lite för kort än lite för långt. Skaffa en timer om du har svårt att sluta (det har jag…).
10. Glädje framför allt. Om hunden är GLAD kommer nästa pass att bli ännu bättre. Om hunden inte är glad – sluta träna, fundera över vad som händer, ändra något. GLÄDJE FRAMFÖR ALLT!

Fall inte i “duktig-hund-fällan”!

Valle är väldigt noga med att jag är en bra tränare, Midori är det inte. Med henne kommer jag undan med betydligt sämre träning, eftersom hon älskar att hitta på saker. Men det betyder inte att det är bra! Jag kallar det för “duktig-hund-fällan”, hundar som är duktiga och motiverade och låter oss tränare komma undan med en massa skit som långsiktigt skadar både träningen och relationen.

Jag ska ge ett exempel:

Just nu tränar vi agilityslalom. Lite varje dag. Hon tycker att det är kul och utmanande, jag likaså. Igårkväll var inget undantag, när det äntligen var tillräckligt svalt för att träna beväpnade jag mig med ett gäng godisar och vi körde på.
Efter en stund sprang hon bort till sin sumpiga fotboll och skakade den och tittade förväntansfullt på mig.
-Visst, klart vi kan belöna med fotbollen! Gör en slalom först, så kastar jag.
Hon gjorde sin slalom, jag kastade, hon kom med bollen för att kampa. Vi kampade en liten stund, jag bad om en ny slalom. Slalom – boll – Midori sprang iväg med bollen och la sig lite längre bort. Jag kallade, hon kom. Slalom – boll – Midori drog längre bort. Och längre bort.
Efter några gånger behövde jag kalla ett par gånger innan hon kom. Men hon kom (med lite tjat), gjorde sitt slalom och fick sin boll.
Det där “lilla tjatet” växte… efter en stund insåg jag att bollen inte var kul längre, bytte tillbaka till godis och fick lite bättre flyt, och sedan avslutade vi och jag gick mot dörren med min nu ganska trötta och oengagerade hund.

Nu flög hon på bollen igen, skakade den, och tittade förväntansfullt på mig!

Och jag insåg att när hon ville leka lite, bara på kul, vänner emellan – då hade jag istället tagit den spontana lekglädjen och stoppat in den i mitt träningstänk. Hon ville egentligen inte träna, hon var trött på att behöva tänka! Men hon ville ha kul med sin boll och sin tvåbening. Lattja lite. Bara på skoj.

Snacka om att jag kom undan med att vara en dålig tränare, tack vare att jag har en duktig hund…

(Behöver jag säga att vi lekte en stund på HENNES villkor? Antagligen inte. Men jag gör det ändå.)

Glädje. Framför. Allt.

Detta är en stor svaghet hos mig själv som tränare – jag har en tendens att bli väldigt enkelspårig. Jag blir engagerad i en övning och då handlar ALLT om den övningen! Och så missar jag att Midori – även om hon är duktig – inte tränar med den glädjen som jag vill att mina hundar ska känna i träningen. För det allra mesta så finns den där, men igår tappade jag bollen.

Jag bröt mot flera av Valles budord. Varför? För att det fungerade ändå. Men inte så bra som det KUNDE fungerat. Och långsiktigt inte alls så bra som jag hade önskat – för vad händer med motivationen att göra övningen när glädjen försvinner?

Så idag skriver jag en stor skylt med GLÄDJE FRAMFÖR ALLT. Som en liten påminnelse till mig själv att allt behöver inte vara träning alltid – glöm inte bort att bara ha kul tillsammans. Och lek lite med en sumpig fotboll.