Publicerad 1 kommentar

Förebygga eller åtgärda?

För väääääldigt många år sedan såg Åsa, kunskapstörstande hundägare, Eva Bodfälts DVD till KontaktKontraktet och fick världen ställd på ända av en enda fråga: “Vill du vara en förebyggare eller en åtgärdare?”. Ni vet, när man inser hur korkad man har varit och fokuserat på fel saker? Och helt plötsligt får man något som gör att en pusselbit faller på plats? Så var det.

Jag tycker inte vanligtvis att jag är så korkad – okunnig inom mycket, men sällan korkad – men i detta läget kände jag mig så. Jag hade jobbat med min Jack Russel Terrier som ville springa fram till andra hundar. Hela mitt fokus hade varit “vad ska jag göra när hon springer så hon inte gör det igen?” Helt plötsligt insåg jag att jag jobbade i fel ände. Frågan jag behövde ställa var “Vad ska jag göra INNAN hon springer så hon inte springer alls?”!

“Vem, jag? Jag har bara ögon för dig matte! “

ABC

Jag skrev om problemlösning i hundträningen med hjälp av ABC för några veckor sedan. A = antecedent. B = beteende. C = konsekvens. Ofta har vi fokus på konsekvensen – vad lönar sig, vad lönar sig inte. Problemet med att snöa in allt för hårt på just konsekvensen när vi jobbar med beteenden som vi faktiskt försöker få bort, är att för att konsekvensen ska kunna hända måste beteendet utföras. Precis det vi faktiskt vill undvika!

Det gäller oavsett om jag jobbar med en Kelpa som flyttar tassarna i ställande under gång, en Valle som går undan när han ska ta på selen, eller en Popsy Terrier som springer till andra hundar. Eller en Mårran som – under en tid av sitt liv – gjorde våldsamma utfall mot andra hundar med avsikt att skada.

Givetvis MÅSTE vi fundera över C, saker händer och vi behöver åtgärda situationer så gott vi kan. Då är det bra att ha tänkt före så man tar bra beslut. Men vi har nytta av att tänka betydligt bredare!

Fokus på A!

Istället vill jag, för idag, flytta fokus till Antecedenten. Situationen. Vad som händer INNAN felbeteendet. När det fortfarande är rätt. Hur kan jag arrangera situationen så att det blir enklare för hunden att FORTSÄTTA göra rätt?

A handlar om ALLT som så att säga “sätter scenen”, allt som leder upp till beteendet. Det jag oftast brukar titta på är följande:

  • Allmäntillstånd. Är hunden frisk och smärtfri? Hur är stressnivåerna? Får den utlopp för sin energi på ett sunt sätt? Sover de ordentligt, är den hungrig, törstig, nödig? Finns det något i hundens allmänna liv som kan göras bättre, sundare, trevligare?
  • Specifika saker hunden reagerar på. Sådant som hunden reagerar på kallas för “triggers”. Det kan vara allt ifrån “mörkt utomhus” till “specifik doft”. Ofta handlar det om signaler av olika slag som hunden uppfattar – något den ser, hör, luktar, känner, eller smakar. Det kan också handla om sådant som händer inuti hundens kropp: plötslig smärta, illamående, adrenalinpåslag etc. (Jepp, de olika punkterna glider ihop. Allt påverkar vartannat!)
  • Utrustning. För en utfallshund spelar känslan av hur halsbandet eller selen trycker mot kroppen stor roll – det trycket är kopplat till “fel” känslor. För en hund som avskyr kloklippning är ofta åsynen av klotången en stor trigger. Det är enklare att bygga upp nya känslor om utrustningen inte har något “bagage” kopplat till sig. Det kan alltså vara en smart investering att byta utrustning. “Det är klart att RÖDA klotänger gör ont, det vet ju alla. Men GULA klotänger – de är trevliga och betyder godis!”
  • Tidigare erfarenheter. Att känna till specifika händelser som påverkat hunden kan vara ett tveeggat svärd. Å ena sidan hjälper det oss att förutsäga vissa reaktioner och jag upplever att när vi (tror att vi) förstår orsaken till hundens reaktion som är det lättare att inse att den har det jobbigt och inte “är jobbig”. Å andra sidan finns det en risk att vi låser oss vid vår tolkning av den information vi har fått och därmed inte observerar vad som faktiskt händer. Det är också ofta så att vi feltolkar, eller helt enkelt inte känner till, händelser som hunden reagerat på.
“Kan golden retrievers FLYGA? WTF? Det är en viktig insikt för framtiden!”

Lär hunden ett alternativ

En sak som ställer till det för många hundar är helt enkelt att de har en begränsad beteenderepertoar. De kanske till och med inser att det de gör inte är vidare BRA, men de vet liksom inte vad de ska göra istället!

Jag är övertygad om att Mårran, när hon gjorde utfall mot i hennes tycke “ohyfsade och antagligen rent av farliga hundar som invaderade hennes personliga space”, faktiskt inte insåg att HON lika gärna kunde gå därifrån och på så sätt få det avstånd hon behövde. Det fanns liksom inte i hennes skillset. När hon väl lärde sig att själv öka avståndet så blev allas liv väldigt mycket enklare – speciellt hennes.

Arrangera situationen till din fördel

Verkliga verkligheten är en sak. Jag vet, målet är att hunden ska kunna hantera problemsituationen. Men det betyder definitivt inte att det är där träningen ska starta!

Gör det LÄTT för hunden att göra RÄTT. Bygg en vana av rätt, rätt, rätt, rätt, rätt, rätt, rätt. Här kommer C – konsekvensen – in. Belöna rätt beteende rikligt, med riktigt bra belöningar, ÄVEN om situationen är enkel! Koppla en känsla av “enkelt och roligt” till just det beteendet, så kommer det i sig att trigga glad-känslor.

Lägg på planerade störningar och svårigheter efterhand som hunden är redo. Inte före. Inte “ska bara testa om…” Du kommer att få dina tester ändå, eftersom saker händer som vi inte har kontroll över och vi ibland gissar fel eller missar små signaler. Planera för lyckanden.

Jag gillar denna liknelsen (jag TROR att ursprunget kommer från Jean Donaldson, men jag är inte säker. Fri tolkning av mig):

Om hunden har gjort ett visst beteende ett antal gånger så är det som att den trampat upp en stig i gräset. Ju fler gånger hunden har gått stigen, ju bredare är den.
Om vi vill ändra hundens beteende, att den ska göra något annat istället, så ber vi hunden trampa upp en ny stig. Det tar tid och många repetitioner att få en bra stig.
Samtidigt så behöver den gamla stigen växa igen. Om den nya stigen är för svår att trampa upp så kommer hunden att välja den gamla, enkla, vältrampade stigen. Hunden behöver alltså enkel terräng som är lätt att göra en ny stig i, och terrängen får inte bli svårare förrän den gamla stigen börjar bli svår att gå på eftersom den inte använts på så länge.

“Vadå stig? Jag skapar min egen, oavsett terräng!”

Så: förebygga eller åtgärda?

Som ni förstår gick jag från att vara en åtgärdare till en förebyggare. Lite i taget, eftersom det var en ny stig för mig själv att trampa upp! Jag fastnar fortfarande ibland i “Vad ska jag göra när min hund…” istället för “Vad ska jag göra INNAN min hund…”, men jag kommer på mig själv snabbare och snabbare. Jag var då, och är nu, fast övertygad om att det är vettigare att förebygga än att åtgärda problem.

Givetvis kan man inte förebygga ALLT, livet händer och man hanterar den situation som man hamnar i så bra man kan.

Men, man kan förebygga MYCKET! Det är därför vi lägger mycket tid på belöningar och miljöträning på våra valpkurser. Det är därför vi har skapat ValpVerkstan. En bra start tillsammans där man trampar upp rätt stigar från början gör livet så mycket enklare!

Och märker du att ni hamnar på fel stig? Sluta gå där! Hitta ett nytt beteende, börja trampa upp den stigen istället så fort som möjligt. Hunden behöver inte göra fel för att lära sig. Den behöver göra RÄTT!

1 reaktion på “Förebygga eller åtgärda?

  1. […] ett är vilja. Men jag förutsätter att alla som läste Åsas måndagsblogg redan vill vara förebyggare, givetvis. Steg två kan vara ett stort steg, lär dig […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *