Vi har en norm som säger att halsband på hundar är en bra grej. Normer är svåra att rå på. Ofta är normer riktigt bra, vi behöver normer för att kunna fungera tillsammans i stort och smått. De flesta normer hoppas jag är positiva, men de är svåra att se så helt säker kan man kanske inte vara. En del normer skapar stora problem, just för att de är normer är de så djupt integrerade i våra liv att de är osynliga och även när vi lyfter fram och tittar på dem är det riktigt svårt att se att det skulle vara något fel på den. Och om man kommer fram till att det är något fel på den är det ändå inte så lätt att förändra den.
Jag är född på 70-talet, gick i skola på 80-talet. En sak som för mig är väldigt tydlig i mina minnen från den tiden är den förändring i normerna kring hetero-/homosexualitet som skedde. Det var ett jättearbete (och är det fortfarande!) och förändringen kom inte gratis. Det var ett gigantiskt motstånd, i det stora och i det lilla. I samhällen och inuti individer. Och varför? För att det var norm att homosexuell = fel. En norm är en djupt rotad sanning, en regel som inte kan ifrågasättas. I alla fall inte utan rejält kaos.
(Jag vill vara tydlig med att jag inte menar att vi är i hamn med LGBTQ-rättigheter, jag bara tänker tillbaka på en tidsperiod när förändringsarbetet var väldigt dramatiskt – i alla fall i mina minnen.)
Så nu är det upp till kamp, antar jag. Jag kommer inte att starta någon rasande revolution, det här lär bli ytterligare en text som de som redan håller med nickar till och de som anser att jag är ute och cyklar bara kommer att förkasta. Men jag måste skriva det ändå, för normer förändras inte utan att vi försöker.
Halsband är fel
Det här är fel:
Jag har fler med mig såhär långt än jag strax kommer att ha… Det här är också fel:
Det spelar ingen roll vad det är för halsband, halsband är fel.
Eller ok, det spelar roll. En del halsband gör betydligt mer skada än andra halsband! Men. Alla halsband innebär en högst verklig och allvarlig skaderisk.
Allvarlig. Skaderisk.
Varför gör vi så?
Halsband skadar
Det här borde vara självklart, men tack vare normer är det något vi inte kan acceptera. Det kan inte stämma! Jag använder halsband, halsband är bra, jag vill inte skada min hund, ergo halsband gör ingen skada.
Det finns vägar runt det: dåliga halsband är farliga, mitt halsband är bra. Dåligt använda halsband är farliga, jag använder halsband rätt. Vissa hundar kanske inte kan ha halsband, på min hund fungerar det bra. Det kan kanske, på vissa sätt, med en del saker uppfyllda, vara så att normen inte gäller för en del – men det är undantag, och här är anledningarna till att de är just undantag och vi sitter tryggt under normen här borta tack så mycket.
Sedan finns det de som bunkrat ner sig i “hundars nackar är inte som människors, de tål halsband ju, bcz muskler, obvi”, och alltså… Jag vet att ifrågasättande av normer automatiskt väcker försvar, och ju mer man tränger in på normen desto starkare blir försvaret, men… Hörni. Nej. Ta en titt på vad ni säger.
Nacken
Nacken är en ohyggligt viktig struktur. Genom den passerar i stort sett allt som krävs för att upprätthålla livet. Nerver, blodkärl, luftvägar, matstrupe, ryggkotor. Kring detta sätter vi en snara och drar åt. Är det rätt?
Om vi vill orsaka skada, så ja.
Det finns selar till barn så man kan ha dem i koppel på platser där det behövs. Finns det halsband att koppla dem i? Breda, vadderade, fasta halsband då? Tar tanken emot lite kanske?
Skador på nacken är fruktansvärda skador, nerverna är otroligt känsliga – det är ju hela poängen med nerver. Lederna mellan ryggkotorna har en jättesvår balans att upprätthålla, det är viktigt att huvudet kan röra sig så fritt som möjligt, samtidigt som innehållet i ryggkanalen måste skyddas. Tror ni de är designade för att dessutom hantera pålagda krafter från kopplet?
Blodkärlen transporterar blod till och från hjärnan, som ska syresättas med luften som passerar ner genom trachea. Kläm till om båda låter väl som en bra idé? Jamen bara lite? Det gör väl inget? Eller det händer kanske inte ens, det går att lägga till kraft utan att påverka mjuka eller halvrigida strukturer?
Magi då antar jag.
Kraft mot halsen ökar även det intraokulära trycket, alltså hur högt trycket är inuti ögat. (Det är sannolikt att det ökar trycket generellt, men ögontryck är relativt lätt att mäta.) På människor är det visat att en åtdragen slips ökar trycket i ögat. Även kortvariga tryckökningar skadar långsiktigt.
Hur mycket nacksmärtor har hundar? Det vet vi inte, men tror vi att de inte kan ha ont i nacken? Kan de inte få whiplash, eller whiplashliknande skador? Kan inte deras leder mellan ryggkotorna skadas?
Och låt oss inte prata om att sätta strypsnaran högt upp på halsen där den verkligen kommer åt att göra ont och orsaka permanenta skador – jag pratar här om breda, fasta halsband.
Jo, de är en skaderisk.
Krafter mot halsen
I april publicerades den senaste studien i det här ämnet (känner du till någon senare, kommentera med ett tips – det forskas för lite på det här och jag försöker hänga med, men jag kan absolut ha missat saker), ett experiment rakt upp och ner på att mäta krafterna det handlar om. Väldigt grundläggande, men det är ju där vi är. Vi gör oss uppenbarligen blinda (för många tighta slipsar?) för det självklara, så det här behöver undersökas och förklaras. Carter et al. undersökte hur stora krafter som förs över till en nackmodell (en cylinder med trycksensorer) genom sju olika typer av halsband och genom tre olika typer av kraftpåverkan. Lätt drag, drag och ryck. Studien är inte en undersökning av de exakta krafterna som överförs till en verklig hund genom ett verkligt koppel, de har tex inte simulerat olika vinklar för olika höga hundar/långa ägare, eller en mängd andra variabler som absolut påverkar. Så jag hör normförsvaret mobiliseras som ett dån i bakgrunden.
Men jag hör inte precis en rusning för att utföra några studier som visar på att krafter mot halsen/nacken inte överförs genom halsband i verkliga situationer. Magi är ganska svårt att bevisa, va? För helt enkelt: antingen menar du att ingen kraftöverföring mot nacken sker (magi), eller så menar du att det är helt ok att lägga kraft mot nacken (vansinne).
Resultatet av experimentet är: inga halsband överför så lite kraft mot nacken att det inte innebär skaderisk. Inga. Inte vid lätt drag, inte med fast, brett och vadderat halsband.
Men min hund drar inte!
OK. Är du perfekt? (Jag accepterar rakt av att din hund är det och aldrig skulle råka göra något av misstag eller på impuls.) Jag är inte perfekt. Ibland snubblar jag. Eller halkar på is. Eller rentav är försjunken i tankar och missar att hunden stannat till.
Rackarns otur den där kraftöverföringen som skedde när matte snubblade på trottoarkanten! Men det var ju inte meningen, det händer bara ibland, så ingen skada skedd alltså. ??
Skada skedd.
Men ok. Jag är inte perfekt, men du är det. Det är noll kraftöverföring genom kopplet, din hunds halsband (som sitter lösare än en slips) påverkar aldrig din hunds nacke. Fine, jag accepterar det.
Är du ok med hur alla andra använder halsband? För så länge du bidrar till normen är du en aktiv medhjälpare till den skada som sker på de andra hundarna. De som använder halsband “fel” gör det för att det är helt normalt. De gör det för att du använder halsband.
Jag är så less på det här. Använd sele.
Undantagen då?
Totoro kan inte gå i halsband, det är något jag vet att jag måste ta tag i och lära honom. Det kan tex vara möjligt att han någon gång har någon skada som gör att han i en period inte kan ha sele på sig. Jag vill också kunna tävla i en del sporter där hunden måste bära halsband (inte nödvändigtvis kopplad dock). Så ja, jag kommer antagligen, förr eller senare, att lära honom att gå i halsband.
Men jag är inte säker på varför jag gör det. Borde jag verkligen det? Eller är det normerna som drar i mig?
Och ett sista ord till alla “jag måste ha halsband för jag kan inte hålla hunden i sele”: du har större påverkan på hunden i sele. Jag har använt halsband på min förra cane corso – som synes på bilden längre upp i texten – och hade noll möjlighet att hålla honom i halsbandet om han verkligen ville någonstans. Med sele hade jag i alla fall en chans.
Om du har tex en farlig hund och måste vidta säkerhetsåtgärder så givetvis går säkerhet först! Det vi måste måste vi. Men ta ett djupt andetag och fundera på hur mycket av det där “måste” som egentligen är rädda normer som försvarar sig? Och hur mycket skada du gör, på kort, lång, bred och smal sikt.
Heja!!
Vänligen Jenny Afvander
Hoppsan Hundlära
Heja du med! 😀
Bra skrivet!
Jag är en av dem som har halsband på min hund ungefär hälften av promenaderna och då är hon oftast lös, men har aldrig tänkt att jag med det påverkar någon annan. Nu skäms jag lite och lovar bättring. För min hunds och alla andra hundars skull ?❤
Inte skämmas! Det mår du bara dåligt av. 🙂
Och halsband är ju så mycket lättare och snabbare än sele! (Man sparar säkert två-tre sekunder… Men det KÄNNS länge! ?) När det är enkelt tänker man ju inte så mycket på det, men jag hoppas vi alla kan bli lite bättre på att sätta rätt exempel. 🙂
Jag har 2 Pembroke. Tiken skulle jag kunna ha lös nästan överallt. Hanen, som har ett förflutet som jag inte vet något om, är livrädd för ALLA hundar som vi möter. Han beter sig inte trevligt vid hundmöten därför behöver jag, i dagsläget, ett stryphalsband på honom. Tro mig. Jag har provat allt och håller fortfarande på att testa olika lösningar efter 3 år. Sele är bra MEN inte helt riskfritt. När det gäller mina kortbenta så är det viktigt att selen inte ligger för nära frambenen. Flera hundar har fått problem med hälta pga av detta.
Absolut, selar måste anpassas till hunden, långt ifrån alla selar sitter bra på alla hundar! Jag har dock inte menat att sele är riskfritt, bara att riskerna är mer hanterbara och helt enkelt väldigt, väldigt mycket mindre. 🙂
Måste du ha stryp så måste du ha stryp, som sagt säkerhet går givetvis först. Och jag tänker inte tala om för dig att det finns bättre lösningar, jag vet inte hur ni har det eller vad ni provat för att reda ut det. Men jag kan säga att i allmänhet(!) gör stryphalsband på en hund som har svårt för hundmöten det extremt mycket svårare att rätta till problemen med träning. Jag hoppas ni hittar en fungerande väg framåt. 🙂
Heja dig Ulrika! Jag tycker du har helt rätt !
(Använder själv bara sele på mina hundar)
Tack – och det gör du ju helt rätt i! 😀
Superbra!
Har aldrig halsband på mina vovvar. Men om jag går ut med andras hundar och de vägrar sätta på sele, så bidrar jag ju till att andra har halsband genom att de ser mig gå med en hund i halsband. Ska bättra mig och våga säga “om jag ska rasta din hund får du skaffa sele”.
Den aspekten hade jag faktiskt inte tänkt på heller! Jag hoppas dina kunder blir tacksamma för det – hundarna blir det i alla fall. 🙂
Woohoo, så himla bra skrivet! ??
Jag är såååå enig med dig! ❤️
Men hur ska vi jobba för i så många sporter får vi inte ha sele? Jag har ännu inte kommit med min 4åring men vill nog tävla. Men får ganska ont i magen av halsband…
Tips på hur jag kan tänka/träna/bete mig? ??
Det är jättesvårt! Jag tänker väl att vi får försöka påverka inom sporterna, regelrevideringar sker regelbundet.
Inom rallylydnaden har man ju bestämmelsen mot sele av en egentligen god anledning, det är för att det ska synas mycket tydligare att kopplet hänger löst. En sele har kroken uppe på ryggen medan ett koppel får kroken under hunden OM kopplet inte är spänt. Så tanken är ju god! (Men jag tycker ändå inte om det.) Det hjälper mig lite att vilja hålla på med sporten ändå – men som jag skrev i texten också, jag är inte helt säker på att det är något positivt. Det är något jag fortsätter försöka reda ut med mig själv – hur mycket kan, bör och ska man gå med på?
I alla(?) grenar där hunden måste ha halsband är det dock regeln att kopplet inte ska vara spänt – om jag inte missar någon nu? Det gör ju också att vi kan träna position tills det sitter perfekt – med sele – och ta på halsbandet när kopplet inte har någon inverkan alls. Kanske. Annat än på normerna då.
Som sagt, det är inte lätt! Och jag har inga enkla svar tyvärr. ?
Jag är en av dem som använder halsband på min hund. Men vi använder också sele. Tyvärr hatar hon sina selar, vi har provat så många olika och hon hatar alla, springer och gömmer sig så fort den kommer fram. Vi har tränat och tränat för att få selen till en positiv grej men hon vill inte gå med på det. Förespråkar dock ändå sele före halsband och har ofta sele på henne ch då speciellt när vi jobbar (hunddagis) då det där är ännu svårare att hänga med i svängarna när man går med flera hundar samtidigt. Vi ska fortsätta jobba för att sele för henne ska bli en positiv grej och en vacker dag tror jag vi når målet. Bra skrivet! ❤
Det är absolut vanligt tyvärr, halsbandet är enklare. Men hundar förstår ju inte riktigt potentiella konsekvenser, så det vi kan göra är det du gör – träna, träna, träna. 🙂
Totoro tycker inte om att ta på sele heller – det funkar när han får ta på sig själv, men ibland glömmer jag och förstör för oss båda – men när den väl är på är han tack och lov inte det minsta brydd för den. Han tar jättegärna på sig ett halsband! Men att gå med det på är en annan sak. ?
I stort håller jag med dig! Det jag funderar på är dock om det finns några faktiska (vetenskapliga, publicerade) belägg för att skaderisken är mindre med sele? De få studier ang selar jag hittat som jag bedömer någorlunda tillförlitliga ger inget solklart svar där.
Utifrån den information jag kan hitta i nuläget blir min slutsats att ”det beror på”. Halsband innebär vissa skaderisker, sele innebär andra skaderisker, och att välja bort båda och ha hunden naken har också sina egna risker. En mängd olika faktorer påverkar vilka risker som blir störst, och det som innebär mest risk i ett sammanhang kan innebära minst risk i ett annat. Därför behöver vi mer kunskap om och evidens för de risker som de olika alternativen innebär, så att man bättre kan väga dem mot varandra och välja det minst skadliga i varje situation.
Jag känner inte till någon sådan studie, och jag tror att den skulle vara ganska svår att genomföra. Det enda jag kan tänka mig är en observationsstudie med stor(!) cohort där man kan följa hundarna genom hela livet, dokumentera vardagsbeteenden och specifika incidenter, och sedan genomföra nekropsier. Kostnaden för den studien – och svårigheterna i att dokumentera allt som händer under hundens liv som kan påverka den – tror jag utesluter att vi någonsin får se något sådant.
Men jag tror det är rimligt att kunna diskutera sig fram till slutsatser även utan vare sig experiment eller observation att luta oss mot… Det stämmer att sele kan göra skada, både för att den är illasittande/används fel men även för att även den givetvis överför kraft från kopplet till hundens kropp vilket kan göra skada. Skillnaden ligger i var, i vilka strukturer, skadorna uppstår.
En illasittande sele *kan* trycka mot halsen och orsaka liknande skador som halsband. Men ett halsband kan *enbart* trycka mot halsen/nacken. En sele med konstant – om än lågt – drag i kopplet orsakar skada på leder och muskler. Det gör ont och kan om man inte åtgärdar det i tid förkorta hundens liv. Men det går att åtgärda, för det mesta, och det går även att förebygga. Ett halsband orsakar skador vid lågt tryck på det vaskulära systemet i huvudet, plus samma belastningsskador i muskulatur och leder som en sele *men* i en mycket, mycket känsligare struktur (nacken).
Ett ryck – avsiktligt eller ej – i en sele kan orsaka blåmärken, sträckningar, eller rentav frakturer. Samma kraft i ett halsband… Det finns en anledning till att vi inte har bilbältet över halsen.
Jag hävdar att det är så enkelt att kraft vi lägger i kopplet måste upptas och fördelas någonstans på hunden. Antingen lägger vi den över område skyddat av skelettet, eller så lägger vi den över en totalt oskyddad struktur där även skelettet är mycket känsligt. Det ena kan göra skada, det andra KOMMER att göra skada.
Det är *jätteviktigt* att ha selar som passar ens hund, och ha dem inställda så de verkligen sitter bra. Och det kan vara svårt! Hundar är så väldigt olika formade (jag har gett upp och syr selar själv) och en sele som sitter perfekt på en hund är en mardröm på en annan. Halsband är mycket, mycket enklare att hitta några som passar. Men de är inget alternativ, eftersom de *kommer att* skada hunden, oavsett hur bra de sitter.
Jag har länge nu använt bara sele på mina, men har nu en uppfödare som anser att selar stör hundens naturliga rörelsemönster, även om det är en bra sittande y-sele. Jag tycker nog att det är värt att ha sele även om det skulle vara så just för skaderisken med halsband men har svårt att hitta forskning på om en bra sittande sele ändå kan vara dålig för hundens ergonomi/rörelser. Så just nu velar jag mellan att börja gå vissa lugna promenader där jag har väldigt koll på och tränar att han enbart ska gå fint vid sidan eller fortsätta med bara sele (som han tyvärr ofta drar i, vi jobbar på det men svårt att kunna träna på det 100% på varje promenad och då består draget)
Jag tror det är omöjligt att genomföra någon studie som kan undersöka alla selar/alla hundar – det fortsätter ju att komma nya modeller av båda hela tiden dessutom. ?
Men jag undrar lite HUR det är tänkt att en väl sittande sele som passar hunden skulle hämma rörelserna. Om det går att speca går det kanske att undersöka, eller åtminstone resonera kring. Det är för vagt bara att alla selar är skadliga på något sätt. 🙂
Och för mig är det som avgör valet hur stor risken är om man jämför, skaderisken med ett halsband är helt enkelt för stor – så jag hade valt som du, sele ändå, och så får jag väl ta diskussionen med uppfödaren då. ?
Dragande kan vara ett elände, som du skriver orkar man inte alltid träna det. Har du funderat på en dedikerad dragsele där han SKA dra? (Som då är utformad för den belastningen också.)
Jo jag har tänkt gå in närmare och fråga henne hur i hennes mening en väl sittande sele förstör, men tror hon främst menar på att dom inte tar ut stegen ordentligt fram och gärna petar ut armbågarna. Hon är ju en stor utställare så kan tänka mig att för henne är snygga rörelser viktiga, plus att selar kansle nöter lite mycket på pälsen vad vet jag…
Vi har en dragsele som jag har slängt på+dämpande midjekoppel när jag verkligen inte orkat ? Men nu har vi börjat jogga och då skulle jag vilja att vi bara kör den då, så han får in att det då är full fart å inte nosa, men börjar nu undra om det inte är bättre att ha på dragsele varje promenad jag inte orkar träna, för känns som en så dum förslitning att han ska dra i den vanliga promenadselen+att det blir oomöjligt att lära honom gå ok i selen om han får dra i den ibland, blir bara frustration för oss båda. Det är så pyssligt med alla olika selar och koppel och vad som gäller i vad haha ? Har så svårt att bestämma mig hur man vill ha det!
Förstår dig! Mycket pyssel blir det. ?
Jag hade nog lutat åt alltid dragsele när man inte orkar träna, men förstår att det blir meckigt. Tänker att ni tjänar på det i längden dock, just för som du säger det blir mycket lättare att lära honom att gå utan drag i den sele han inte till vardags tränar på att dra i.
Just det här du skriver om att lära hunden gå i halsband eller inte. Det kan vara bra. Vet en hund tex som opererade bort flera knutor där selen satt i vanliga fall. Kanske inte är en jättevanlig anledning men tänker att det är bra att hunden kan gå lugnt i halsband i värsta fall
Precis! Det kan ju hända något… Det blev väldigt tydligt i våras när jag blev tvungen att lämna Totoro på akuten (förgiftning), de försökte gå iväg med honom med kopplet i halsbandet så jag fick förklara att de måste använda selen – man flyttar inte på honom, inte ens om han är väldigt sjuk och spak, om han inte vill gå med. Och han förstod verkligen inte varför de drog honom i halsen.
Där kände jag att jag hade felat honom, så jag måste verkligen ta tag i det här. Tack för sparken i rumpan! 🙂
Hurra Ulrika!
Tack för att du tar upp ett så viktigt ämne! Revolutionen kan börja!