Publicerad Lämna en kommentar

Varför gör din hund som den gör?

Egentligen borde jag skriva om mänsklig motivation idag eftersom min egen typ saknas (just idag, inte annars), men det får bli ett senare inlägg. Idag vill jag skriva om vad som motiverar HUNDEN att göra olika saker. Varför gör den grejer? Eller låter bli? Och varför har du nytta av att fundera över saken?

Uppnå eller undkomma

I korthet blir våra hundar motiverade att göra saker antingen för att UPPNÅ något som de vill ha, eller UNDKOMMA ett obehag.

Det senare jobbar vi inte med (om vi kan undvika det, och det kan vi nästan alltid om vi tänker efter lite), så jag ska inte dröja där mer än att nämna att det är kopplat till dåliga känslor, inte fungerar vidare bra i längden, och tenderar att ge minsta möjliga ansträngning från hundens sida plus undvikande av situationen.

Att jobba med saker som hunden vill ha däremot – det gör vi jämt som belöningstränare! Men…ibland kan vi bli lite låsta i vad vi anser borde motivera vår hund och vad som faktiskt motiverar den. Och då förstår vi inte längre varför hunden gör som den gör. Hundar är dessutom individer, och motiveras av olika saker i olika hög grad – du har nytta av att studera just din hund lite extra!

Något att fundera över är det i vanligtvis kallar “störningar”. Vad blir din hund störd av? Här har du en massa ledtrådar till vad som motiverar din hund! Sådant som hunden reagerar positivt på – kanske så positivt att den inte längre bryr sig om dig – är potentiella belöningar. Det beteende som ger hunden tillgång till “störningen” kommer att bli starkare. Och hundar lär sig JÄMT! Inte bara när du anser att ni tränar.

Det här är veckans FB-omslag. Jag har valt de tre bilderna eftersom de representerar just olika sorters motivation för hunden, sorter som vi kanske inte alltid tänker på. Jag ska ge en bakgrundshistoria till varje bild.

Frihet

Till vänster ser du Totoro, ca 10 veckor gammal, tultande ut i skogen på äventyr. Han är en självsäker och nyfiken kille med stor aptit på livet och en stark vilja att undersöka och upptäcka saker. Han gillar dessutom att ta i och röra på sig! Detta är under en fotosession, det finns både godis, leksaker och trygghet hos oss. Han väljer att gå helt på andra hållet, ut i skogen. Inte så långt – men han vill göra sin grej. En stund. Tills han är klar.

Frihet är det som drev hunden vi hade när jag var liten att gång på gång krafsa sönder staketet – ibland så tassarna blödde – och rymma. Frihet är det som får Valle att gå ut klockan två på natten ljumma sommarnätter och bara strosa i trädgården i någon timme. Frihet att göra vad man vill, när man vill, att få bestämma själv.

Utnyttja det i träningen. Låt det bli ett samspel. Först gör ni något som DU vill, sedan något som HUNDEN vill (inom rimliga gränser). Genom att “bjuda” hunden på att få pausa och göra hundiga grejer med jämna mellanrum slipper du att hunden checkar ut från träningen på egen hand – den vet att du kommer att se till att den får sitt behov uppfyllt. Behöver den ingen paus just då så kommer den att fortsätta träna. Enkelt.

Kontroll

På mittenbilden har Midori hoppat upp på en stor sten. Hon väljer ofta att hoppa upp på saker, och hon älskar att få “åka taxi” (att bli buren) korta stunder när vi är på promenad. Hon utnyttjar sin upphöjda position till att nöjt se sig omkring. Ingen annan belöning är inblandad, och hon gör det helt på egen hand utan att jag vare sig ber henne eller uppmuntrar henne. Jag tolkar det som att hon helt enkelt är nyfiken och vill se sin omgivning lite bättre.

För många hundar har kontroll ett inslag av att komma undan ett obehag – de vill ha kontroll på potentiella faror. För andra hundar, som Midori och Valle, handlar det mer om ett intresse för vad som händer. Vara förberedd om det dyker upp något intressant. Eller som en hund-TV. Att faktiskt använda själva tittandet som belöning för den typen av hundar är väldigt kraftfullt.

Och kontroll handlar också om att få bestämma själv, att kunna kontrollera vad som händer i sitt liv, och få göra egna val. Det är kraftfullt och viktigt! Därför tjatar vi om frivillig hantering bland annat. (Nyfiken? Lär dig mer på vår online föreläsning!)

Socialt samspel

Bilden till höger visar Valle Valp och hans “surrogatmamma” Mårran. Under en lång tid av hans valpdom var de nästan alltid tillsammans. Han tjatade ofta på henne att leka med honom, och hon gjorde honom till lags. Hon å sin sida instiserade på att tvätta hans ansikte med jämna mellanrum, och han fann sig i det. Det var en ynnest att få titta på när deras relation växte och blev starkare.

Social interaktion med andra individer är grundläggande för hundar. Som valpar är de gjorda för att skapa nya relationer, leka med andra valpar (och andra djur och människor) och lära sig hundspråk genom att umgås. Det är alltså inte ett dugg konstigt att valparna på valpkurs bara har ögon för varandra. Och vad händer om valpen får lov att dra fram till en annan valp? Att dra med sig sin tvåbening blir SUPERBELÖNAT! Det är värt att tänka en extra gång – hur ska din valp göra för att få tillgång till att hälsa på sin kompis (tvåbent eller fyrbent)? Är du konsekvent? Gör du det lätt att göra rätt (jobbar med avstånd etc)?

Behovet av nya bekantskaper avtar när hunden blir äldre. Vissa hundar behåller sin lekfullhet och sitt intresse för nya bekantskaper mer, andra mindre. Vissa föredrar hundar, andra människor. Och vissa känner inget som helst behov av nya kompisar när de väl blivit vuxna, tack så mycket. Motivationen ändras när hunden mognar.

Utnyttja det du ser i dina belöningar

Midori älskar sin boll. Och hon tycker att det är typ tusen gånger roligare att få springa och fånga bollen (antingen om jag kastar den eller lägger ut den och skickar henne) än om hon bara får den i munnen. Det är roligare att springa ärevarv med den och bli jagad än att lämna tillbaka den. Det stämmer med hennes övriga personlighet – hon är en fysisk hund som gillar att ta i och röra på sig! Hoppa. Studsa. Springa. Ta i!

Det märks inte minst under promenader om hon är lite understimulerad, då drar hon nämligen som ett ånglok i kopplet. Inte mot något speciellt, utan bara framåt! Därför har hon en väl inpassad dragsele som jag använder när jag inte riktigt har tid att ge henne den mentala stimulans hon vanligtvis får, och jag har henne i midjebälte och inbjuder henne till att dra. Och det går att använda som belöning: gå fot en sträcka = få lov att dra en sträcka.

“Will to please”

När jag skaffade min första hund pratades det om hundens inbyggda “will to please”, alltså att hunden skulle göra saker med den enda motivationen att göra föraren nöjd och glad. Vissa hundar skulle ha mer av den varianten (typ border collies), andra mindre (terriers). Det är väldigt luddigt och odefinierat (det är ett av problemen jag har med uttrycket), och betyder därför säkerligen olika för olika människor. Den betydelsen som JAG förstod då och därför refererar till är denna: en hund med stort will to please har som främsta motivation att göra föraren nöjd och glad.

Då lät det fantastiskt. Tänk att ha en hund som gör saker för mig, bara för att göra mig glad!

Idag har jag en annan syn.

Jag vill inte att min hund ska känna att jag är missnöjd med den typ någonsin. Om den ska jobba för att göra mig nöjd så måste ju basläget vara att jag INTE är det? Eller? Jag vill inte gradera min “nöjdhet” som belöning. Samma sak med glädje. Jag blir glad av att min hund existerar, det räcker liksom. Sedan är det många hundar som tycker om att få folk att skratta vilket jag helt och hållet älskar, men jag vill inte behöva ransonera min glädje och tänka på vilket beteende som belönas av att jag skrattar.

Jag tror dessutom att de där Will to please-hundarna som beskrevs för mig är en myt. Jag tror att uttrycket – om jag verkligen hade tittat närmare på det och frågat djupare – egentligen användes för att beskriva lättbelönade hundar med hög motivation av rörelse, socialt samspel med människor, och problemlösning. Sådana som har god förmåga att koncentrera sig och bra uthållighet, och som jobbar ganska länge för en slutbelöning.

Och jag är – helt ärligt – inte så intresserad av att min hund ska göra saker för att göra mig glad. Jag vill att vi BÅDA ska vara glada, i ett ständigt utbyte av roliga saker. Du gör något som jag vill, jag gör något som du vill, etc.

Du går fint i kopplet för mig, jag kopplar loss och du får hoppa upp på en mur och stå och spana så länge du vill. Win-win.

Jag vill veta!

Träningen är effektivare och roligare om jag använder de bästa belöningarna för min hund. Jag vill alltså VETA vad som faktiskt är det som motiverar min hund mest i olika situationer – och utnyttja det. Jag vill inte förlita mig på någon halvflummig förklaring om att “uppgiften är självförstärkande” (även om det är sant i vissa fall, hunden blir belönad av ett inre belöningssystem som vi inte rår på) – jag vill veta vilken del av den där uppgiften som får hunden motiverad, och utnyttja det.

Och det häftiga är att när min fokus ligger på att göra det så absolut välbetalt som möjligt för min hund att göra det jag vill – då bygger jag samtidigt upp värdet i övningarna i sig! Om “sitt” har lett till “äta kyckling” 200 gånger, så kommer hunden med största sannolikhet att gilla att sätta sig på signal. Beteendet smittas av det roliga i att äta kyckling genom associationen sätta sig när matte säger det = äta kyckling.

Och NU kan jag börja dra ner på belöningarna – varannan gång, var tredje gång, ibland, variera värdet. När vanan sitter, när beteendet i sig har fått ett värde. Och det kan se ut som att hunden gör saker bara för att göra mig glad. Men det är bara resultatet av ett stort förarbete, där jag medvetet och systematiskt använt sådant som motiverar min hund för att belöna beteenden jag gillar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *