Publicerad 2 kommentarer

Konsten att ta ansvar

Våra hundar litar på oss. De har inga andra val. De lever sina liv totalt beroende av oss, i allt från de minsta lilla vardagsbestyren (när och var kan jag kissa nästa gång, kan jag dricka fräscht vatten när jag blir törstig, kan jag hitta på något när jag har tråkigt) till den övergripande frågan om liv eller död.

Jag tror det här maktperspektivet inte är så närvarande i våra tankar som det kanske borde vara? Det är lätt att få en känsla av att hunden har mer kontroll än han har. När jag byltar på mig för att gå ut i regn och blåst istället för att sitta inne i värmen och titta på film är det nog lätt hänt att känna att det är Totoro som bestämmer vad som ska hända. Men i själva verket hade han såklart inte kunnat göra något åt om jag bara vägrade att gå ut med honom. Han kunde klaga. Han kunde börja förstöra saker, kissa inne, eller något annat. Men han kommer inte ut på promenad om inte jag tar med honom.

Ändå är det här det mer uppenbara perspektivet på maktobalansen mellan oss och våra hundar. Våra möjligheter att begränsa dem är uppenbara – vi tänker kanske inte så mycket på det, men det är tydligt när vi bryr oss om att titta på det. Det som är mindre uppenbart är hur vi påverkar dem att göra saker. Om jag ber min hund att göra något kommer han att försöka utföra det. Han kommer förmodligen inte att tänka på om det är något han vill göra (jag har ju dessutom aktivt skapat förtroendet hos honom att det lönar sig att göra saker jag ber om), och definitivt inte om det är en bra idé.

Dels för att han inte är förmögen att utvärdera risker på samma sätt som jag, dels för att han helt enkelt litar på mig, och förmodligen till viss del även för att han inte bryr sig om att tänka så långt. Det är ju ändå jag som fattar besluten, i stort och smått.

Det här är något jag önskar att alla tänkte mycket mer på. För det är något som driver mig smått vansinnig. Vi ber hundar göra saker med noll tanke på hundens perspektiv. Vi ber dem göra saker för att visa för någon annan (människa), vi ber dem göra saker för att det var en cool idé, vi ber dem göra saker för att vi inte funderat ens en sekund på vad som händer om inte hunden klarar av det, och oändligt många fler fruktansvärt dåliga anledningar som inte utgår från vårt maktövertag och det enorma ansvar som vilar på oss. Vi kan göra en cool youtubevideo om hunden balanserar på det här branta räcket, hopp upp! Min hund är starkare än din hund, här utför den här avancerade styrkeövningen! Undrar om min hund kan gå på frambenen, vi testar och ser vad som händer! Kolla vilket spännande hinder, få se om du klarar att ta dig över/igenom det. Osv.

Och de gånger det går “bra” delas filmer eller berättelser om vilken bra idé det var. De gånger det går mindre bra skäms(?) man och håller tyst… Eller, ärligt talat, man vet inte vad man håller på med och ser inte ens skadan som sker på hundens kropp i den belastning man begärt.

Eller den mentala kostnaden, hundens tillit till den som har oinskränkt makt över dess liv får sig en törn. Det är ingen höjdare att sakna kontroll över sitt liv, det blir inte precis en trevligare situation av att veta att den som har kontrollen försätter en i farliga situationer. Men hunden som vägrar, får panik, eller måste hjälpas därifrån är mest lustig.

Det är inte lustigt. Hunden litade på dig, du utnyttjade och missbrukade det förtroendet och skadade någon som var hjälplös. Haha?

Vill du inte vara den här personen? Här är några enkla verktyg för att undvika det.

  • Lär hunden att aktivt kunna säga nej. Det måste vi faktiskt göra, hundar är väldigt dåliga på det självmant både till sin natur och genom de saker vi lär den från första stund. (Känns det främmande? Passa på att lyssna på veterinär Malin Kils onlineföreläsning om frivillig hantering, där du kan bekanta dig med tänket och strukturen i en väldigt konkret uppgift.)
  • Var uppmärksam på dina egna motivationer. Varför ber du hunden göra något?
  • Vad är det värsta som kan hända? Kan hunden dö, skada sig allvarligt eller bli riktigt rädd? Då låter du bli, om det inte handlar om något i stil med att få ut hunden från ett brinnande hus…
  • Finns det säkrare alternativ? Jag tycker det är jätteviktigt att träna kroppskontroll, tex. I det ingår styrka, balans, osv. Så att balansera på saker är bra träning – men behöver det vara högt? Nope. För balansens skull spelar 1 dm eller 1 m ingen roll, men för skaderisken är skillnaden enorm. Det ena ser kanske coolare ut? Det spelar ingen roll.
  • Jämna ut maktbalansen. Det går aldrig, aldrig, aldrig att få den jämn, och det är viktigt att erkänna och vara medveten om det. Men det går att ge hunden mer kontroll, genom att träna på saker som stopp- och startsignaler, sätt att kommunicera specifika behov, och allmänt svara på initiativ. En hund som är lite mer van vid att fatta beslut och ta initiativ kommer också att ha lättare för att tacka nej till en uppgift.
  • Grundträna. Grundträning är inte tråkig, den är förutsättningen för att kunna genomföra mer avancerade saker – på ett tryggt och kompetent sätt.
  • Träna dig själv. Om inte du gör rätt kan inte hunden göra rätt.
Inga hundar – eller mormödrar – kom till skada under den här plåtningen. Men det kan man inte veta bara genom att se bilden, eller hur?

2 reaktioner på “Konsten att ta ansvar

  1. Hej!
    Väldigt intressant text!
    Vad menar du med: ”Men det går att ge hunden mer kontroll, genom att träna på saker som stopp- och startsignaler, sätt att kommunicera specifika behov, och allmänt svara på initiativ.” Vad menar du och hur tränar man på det!
    Vänliga hälsningar
    Catharina

    1. Tack! 🙂

      Det är ett ganska stort område i träning så det här blir bara ett väldigt översiktligt svar. Det finns sätt att lära hunden kommunicera sin vilja på ett sätt vi kan förstå, start- och stoppsignaler är något som ofta används inom frivillig hantering där man tex lär hunden att säga när det är ok att klippa klorna och inte. Vi har bloggat om det tidigare, tex här
      https://www.hundheltenkelt.se/category/hundtraning/hantering/
      och vi kommer att ha en föreläsning online nästa vecka med en veterinär, Malin Kihl, om grunderna i träningen som du hittar här
      https://www.hundheltenkelt.se/produkt-kategori/kurser-dag-kvall-helg-lager/forelasningar-kurser-dag-kvall-helg-lager/

      Samma tänk kan appliceras på mycket annat både i vardag och träning också, tex att vissa av hundens beteenden leder till vissa specifika beteenden från människan. Typexemplet är ju hur hunden berättar att den behöver gå ut, den har lärt sig ett specifikt beteende (kanske att gå och ställa sig vid ytterdörren, kanske att ställa sig framför en och stirra på en, osv) som får oss att svara med det beteende som uppfyller behovet. Om vi väljer ut andra saker hunden gör och konsekvent följer upp det med en viss sak kommer hunden att lära sig att göra så för att få oss att – tex – byta vatten i vattenskålen, klia rumpan, bädda om hundsängen, osv. Vi lär hunden – och oss själva – ett beteendespråk där hunden kan kommunicera tydligt inte bara att den vill “något” utan att den vill just precis en sak.

      Det kan man ju då dra ett snäpp längre och applicera på olika sporter, om du vill träna lydnad idag så går du in i fotposition när vi kommer till klubben, om du vill träna rally ställer du dig i front, osv.

      Det finns ju inget färdigt “rätt vokabulär” för det här, men å andra sidan finns det heller inga begränsningar. 🙂

      Vad gäller att allmänt svara på initiativ så tänker jag bara att ofta sker saker för att VI känner för det. När hunden säger att den vill göra något så är vi upptagna, ska bara, är för trötta, osv. Ju mer en hund kan föreslå något och vi svarar “ja, vilken bra idé!” desto mer delaktig får den vara i vad som händer i dens liv.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *