Publicerad Lämna en kommentar

Dog parkour – säkert och tryggt

I veckan har Midori och jag börjat filma för vår experttitel i dog parkour. Jag hade antagligen kunnat få henne att göra alla övningarna redan förra året, men i dog parkour är det inte titlarna som är det viktiga utan vägen dit. Jag ansåg helt enkelt inte att hon var tillräckligt tränad för att göra de ganska svåra övningarna som titeln faktiskt innehåller.

Kroppskontroll, balans och styrka. Sådant måste få tid på sig!

Säkerhet i dog parkour

Jag har precis startat upp en ny grundkurs, och hela första tillfället handlar om säkerhet. När vi ber hunden klättra på saker, hoppa upp på saker, ta sig under saker, så har vi en skyldighet att se till att det utförs på ett säkert sätt. Hunden kan inte bedöma sin egen förmåga. Den vet inte om ett hinder är säkert eller inte. Det är VÅRT ansvar att se till att upplevelsen blir rolig, och att även om hunden trampar snett eller halkar så kommer den inte att skada sig.

Rätt utrustning för att kunna stötta hunden

Alla mina parkourkurser kräver sele. Varför? Därför att vi använder koppel och sele för att stötta hunden. Att ha hunden kopplad i halsband om den tappar balansen – ja, ni kan ju tänka själva…
På bilden ovan ser ni att jag håller kopplet rakt upp från Midori, beredd att hålla emot och ge henne stöd i selen. Det är en träningssak för föraren, att vara beredd OM något händer. Det behöver sitta i ryggmärgen.

Jag föredrar en y-sele som ger bra rörelsefrihet för bogarna och som har en magplatta istället för ett band mellan frambenen. Jag tycker också bättre om selar som går längre bak än selen på bilden gör, eftersom jag vill ha mycket yta som stötta hunden jämnt och ger den maximal balans. Selen på bilden är snygg, men den är idag utbytt mot en bättre anpassad sele för just parkour (idag använder vi antingen en Dog Copenhagen eller en Ruffwear Flagline, men hundar är väldigt olika byggda så det finns inget generell regel om vilka som är “bäst”). Jag tycker också om när selen har ett rejält handtag, men det är så klart en smaksak.

Stöttning använder jag också för att mildra kraften i nerhopp från hinder. Att hoppa ner från höjder – speciellt till hårda underlag – sliter på hundens framdel, så fort hindret är högre än hundens mankhöjd bör man ta som regel att antingen hålla emot så hunden landar mjukare, lyfta ner hunden, eller hitta en alternativ väg ner. På filmen ser ni hur jag håller emot i kopplet för att landningen ska bli mjukare och mer kontrollerad.

Välj hinder med eftertanke

I parkour jobbar vi mestadels med hinder som vi hittar runt omkring oss (med vissa undantag – jag hittade inget bra hinder för att filma “inuti” enligt reglerna för titeln, och bad därför min man att bygga ett). Därför är det viktigt att vi alltid kontrollerar hindret innan vi använder det – inga vassa kanter, ytan anpassad efter hundens erfarenhet, stadiga hinder som inte rör sig oförutsett (för föraren).

Det är också viktigt att välja hinder som passar hundens erfarenhetsnivå. Gröna hundar (och förare) behöver jobba med enkla hinder. De behöver träna upp kroppskontroll och balans på låg höjd, där föraren kan träna på sin stöttningsteknik utan att riskera att hunden får en otrevlig erfarenhet om föraren inte är med. Jag jobbar gärna med enkla 10 cm höga plattformar som rör sig lite, IKEA-pallar, låga stenar och stubbar, och stolar (glöm inte att alltid hålla i stolen när hunden hoppar upp och hoppar ner!). Efterhand som hunden lär sig var den har alla sina fyra tassar och föraren lär sig hantera kopplet kan vi avancera till högre hinder, mindre ytor, och hinder som rör sig.

Många hundar tycker också att “under” kan vara svårt, att börja med en stol i rätt höjd är ett bra sätt att börja bygga upp förståelsen.

Bruksstegen, balansen och vippen i agility och de rörliga hindrena i räddning är hinder som behöver tränas med en tydlig plan. Det är lätt hänt att en hund som inte är redo trampar fel på stegen, plötsligt upptäcker hur hög balansen är och försöker hoppa ner halvvägs, blir livrädd när vippen plötsligt rör sig, eller är oförberedd på rörliga hinder. Hindrena i sig är sällan ett problem om de tränas rätt – det är när vi inte grundar och bygger upp träningen på ett vettigt sätt som både skaderisken, och framför allt risken att hundens självförtroende får en rejäl knäck, blir överhängande. Länge bar jag Valle (25 kg) över alla färister eftersom han inte hade tillräcklig koll på sina tassar för att gå över på ett bra sätt.

Vissa hinder är alltid olämpliga att jobba med. Undvik klätterhinder med täta ribbor eftersom hunden kan trampa mellan och fastna eller vricka sig, undvik stockhögar som ibland kan rulla oförutsett och krossa tassar, och låt aldrig hunden klättra på plastade silagebalar eftersom det förstör balarna.

Naken och fri

I vissa övningar är det enklare om hunden kan vara utan koppel – till exempel när hunden ska backa från föraren, sändas framåt eller åt sidan, eller ta sig under eller genom hinder. Om hunden jobbar under eller genom hinder där utrustning riskerar att fastna bör den dessutom vara naken (tex filmen med Midori och stolen ovan).
Två förutsättningar bör vara uppfyllda för att hunden ska vara fri och naken: först och främst att miljön är säker – ingen risk att hunden springer ut framför en bil eller liknande – och också att träningen sker på marknivå och ingen stöttning behövs. På filmen nedan jobbar vi med att hitta balansen på ett nytt hinder. Vi är i min trädgård, hindret är ofarligt, hon har en väldigt bra grund i liknande övningar, och jag väljer därför att låta henne jobba på egen hand istället för att stötta och hjälpa. Notera att jag visar med tom hand, belöningen kommer inte fram förrän hon hittat sin balans.

Signalkontroll

Många hundar har alltför stor tro på sin egen förmåga, och sätter sig själva i knepiga och potentiellt farliga situationer om de får chansen. När vi tränar dog parkour så belönar vi hunden för att jobba med hinder i omgivningen. Det gör att hunden aktivt kommer att börja testa att hoppa upp på olika hinder som den hittar. För ett par månader sedan gick jag med Midori över en gångbro med murar på sidorna, ca en meter höga. Helt plötsligt får hon för sig att hon ska hoppa upp och gå balansgång. Det var fyra meters fall ner på andra sidan. Jag fick hjärtat i halsgropen, och var VÄLDIGT tacksam över kopplet och min automatiska reaktion att omedelbart korta upp kopplet och följa med med handen, beredd att stötta henne (i detta fallet be henne hoppa ner omedelbart!)…

Träna signalkontroll tidigt med den typen av hund. Att spontant hoppa upp på hinder lönar sig INTE, oavsett hur snyggt det är. Träna också in att 2 tassar på har MYCKET högre värde än 4 tassar på. Risken att hunden sätter sig själv i klistret genom att sätta framtassarna mot något är betydligt mindre än om den plötsligt hoppar upp på något.

Tic-tac tränas enklast utan koppel eftersom det är en snabb och explosiv rörelse på marknivå där stöttning inte är till någon nytta.

Trygghet i dog parkour

Att hunden är säker handlar om att jag som förare ser till att skaderisken är så låg som möjligt. Att hunden känner sig trygg handlar mer om hundens självförtroende, hundens miljökänslighet och givetvis vår relation – att hunden litar på mig.

Självförtroende genom eget val

Vi ber i parkouren hunden att utmana sina egna gränser, lära känna sin kropp, och göra saker som ibland är lite, lite läskiga samtidigt som de är roliga. Därför är det oerhört viktigt att vi bygger upp träningen så att hunden hela tiden är på rätt nivå, där den vågar och lyckas om och om igen. Om vi sätter hunden i alltför svåra situationer så bryter vi ner självförtroendet istället för att bygga upp det.

Undvik att locka på hunden. Att följa en godisbit till ett hinder kan visserligen ge snabbare resultat, men risken är att hunden dels inte tänker på vad den egentligen gör med kroppen och dels att den gör saker för att få sin godisbit som den egentligen inte är trygg med. Bygg istället upp glädjen i träningen genom att börja enkelt, visa hunden med t ex ett handtecken eller använd en handtarget (eller shejpa!), och belöna alla lyckanden. När hunden gör rätt sak konsekvent och utan tvekan kan du göra det svårare.

Respektera om hunden säger nej. Be hunden om en övning max två gånger. Säger den nej två gånger – byt övning eller gör övningen enklare. Det finns ingen prestige i att få hunden att klara vissa hinder, det finns ingen vits med att gå snabbt fram, vi tränar inte parkour för att hunden ska visa upp coola rörelser, och hunden jävlas inte när den har en annan åsikt. ibland vill hunden bara hellre göra en annan övning och ibland kanske den inte känner sig helt OK i kroppen. Parkour handlar om hundens val och hundens vilja. Inte förarens.

Allt hänger ihop

Genom att bygga upp träningen så att hunden lyckas och hela tiden lyssna på och respektera hundens val, så bygger vi också in en stark känsla glädje och att lyckas i träningen – för både hund och förare. Vi ger hunden kontroll över sin situation, vilket ger trygghet. Genom att sedan ta ut omtyckta och välkända övningar i nya miljöer kan vi hjälpa hunden att hitta trygghet också där miljön kanske är lite läskig. Parkouren går att praktisera överallt, när som helst, och ger på ett enkelt sätt hunden något väldigt konkret att koncentrera sig på och lyckas med. Det blir en brygga mellan välkänd miljö och okänd miljö.

“Här har jag aldrig varit förut. Men jag är frickin GRYM på att balansera på grejer, så jag gör det så känns allt lite bättre!”

Dog parkour är väldigt roligt!

Det är därför jag har fördjupat mig i det och gått två instruktörsutbildningar för att få en så god helhetsbild som möjligt. Och det jag älskar mest är inte de flashiga övningarna (även om det är där jag hamnar med Midori eftersom hon är både stark och väl grundtränad), utan möjligheten att individanpassa och kommunikationen med hunden där hunden hela tiden är med och bestämmer. Att se hundar bli medvetna om hur de använder sin kropp. Att bygga relationen och tilliten mellan hund och förare.

Sedan är det dessutom ett awesome sätt att bygga styrka och smidighet på – men det blir ett annat blogginlägg.

Kom ihåg: håll din hund SÄKER och håll din hund TRYGG!

Ps: Är du nyfiken på vad experttiteln innehåller? Här kommer min översättning:

  • 4 tassar på: Hunden ska demonstrera övningen på tre olika hinder. 1: hinder som rör sig med stor grad av oförutsägbarhet 2: hunden ska hoppa upp på ett hinder som är antingen 2 gånger hundens mankhöjd eller 1 meter högt, och halva hundens kroppslängd i yta 3: ett hinder som har en fallhöjd på 1,8 meter på en sida. Hunden närmar sig hindret och tar sig upp på det med alla fyra tassarna, utan krav på speciell ordning. Hunden stannar sedan på hindret i minst 2 sekunder. De tre filmerna kan redigeras ihop till en film. Var noga med att visa hur hunden kommer upp på och ner från hindret.
  • Under: Hunden ska gå under ett hinder som är minst lika långt som hunden och kräver att hunden kryper, till exempel en bänk eller planka. Hunden ska fortsätta under hela hindret och får inte vända eller gå runt hindret.
  • Balansgång: Hunden ska balansera längst ett hinder som är minst dubbelt så högt som hundens mankhöjd eller max 1,3 meter, och smalare än hundens skulderbredd. Alla fyra tassar måste vara på hindret, hunden ska gå balansgång på ett säkert sätt längst hela hindret (som ska vara mindt tre gånger hundens längd) och får inte hoppa ner innan hindrets slut. Någon gång under balansgången ska hunden vid två tillfällen svänga 180 grader utan att hoppa ner. God balans ska uppvisas genom hela övningen.
  • Balansera: Hundens ska sätta alla fyra tassar på ett hinder som åt alla håll är max halva hundens skulderbredd eller två gånger bredden av en tass, vilket som är bredast. Hindret ska vara minst lika högt som hundens armbåge, hunden ska balansera i minst fem sekunder.
  • Stimuluskontroll: Hundens ska visa att den utan svårighet kan skilja mellan signalen för 4 tassar på, 2 tassar på, över och under ett hinder. Demonstreras på ett och samma hinder. Filmen måste visa alla övningarna efter varandra i ett oredigerat klipp. Början och slutet på filmen får redigeras bort.
  • Sändande med nödstopp: Föraren ger signal för ett sändande till ett hinder 3-5 meter bort. Hunden ska sätta minst två tassar på hindret. Därefter gör föraren samma sändande, men innan hunden kommit fram ger föraren en verbal nödstopp-signal. Nödstoppet ska vara ett stationärt beteende: sitt, ligg eller stå. Filmen ska visa att hunden skickas till hindret första gången, och nödstannar andra gången. Hunden ska vara inriktad på att ta sig till hindret innan nödstoppsignal ges. Filmen ska visa både sändandet och nödstoppet utan redigering, tidsgräns en minut. Modifiering för döva hundar: Föraren ger signal för ett sändande till ett hinder 3-5 meter bort. Hunden ska sätta minst två tassar på hindret. Röraren ber sedan hunden att stanna kvar och placerar sig själv mellan hunden och hindret. Skicka hunden mot hindret, och ge signal för nödstopp innan hunden kommit fram. Föraren får inte röra vid hunden.
  • Inuti: Hunden ska på ett säkert sätt kliva eller hoppa ner i ett hinder med fyra säkra sidor (till exempel en tvättkorg eller tygbur) som är mindre än halva hundens längd åt alla håll och vars sidor är högre än hundens armbåge. Alla tassar måste stanna inuti hindret i minst 2 sekunder.
  • Sändande: Föraren ska stå minst 3 meter från ett upphöjt hinder och kunna skicka hunden upp på hindret. Hunden ska stanna i 5 sekunder, därefter skickar föraren hunden till ett annat hinder minst 3 meter från det första, utan att hunden återvänder till föraren mellan hindrena. Hunden ska sätta fyra tassar på båda hindrena.
  • Tic-tac: Hundens ska gå upp på ett stabilt, platt hinder som står i 90 graders vinkel mot marken. Alla fyra tassar ska röra vid hindret. Ingen tass får röra vid hindret mer än en gång och tiden som tassarna har kontakt med hindret ska vara minimal. Övningen ska visas åt båda hållen. Detta kallas ibland “rebound”. Träningshjälpmedel är ej tillåtna.
  • Backa upp: Hunden ska backa upp på ett hinder som är minst lika högt som hundens mankhöjd. Alla fyra tassar ska placeras på hindret. Hunden ska inte sätta sig ner under övningen.
  • Hoppa mellan: Hunden ska hoppa mellan två hinder som är minst lika höga som hundens armbåge, och minst så långt ifrån varandra som en och en halv gånger hundens längd. Hunden ska hoppa mellan hinder som är lika höga eller hoppa från ett lägre till ett högre hinder.
  • Sju till tio hinder i sekvens: Hunden ska utföra valfria parkourövningar i en sekvens, minst sju direkt efter varandra. Vilken säker kombination av övningar som helst får användas. Videon måste tydligt visas att de görs direkt efter varandra. Ingen övning får utföras två gånger på rad, ett nytt hinder ska användas för varje övning. Övningarna behöver inte vara från listan ovan och kan vara från vilken nivå som helst. Sekvensen ska uppvisa flyt och säkerhet i utförandet. Tidsgräns 1,5 minuter.
  • Kreativitet: Hitta ett hinder som hunden kan visa sju olika parkourövningar på. Övningarna behöver inte vara från listan ovan, men måste vara parkourövningar och inte “vanliga” trick. Tidsgräns 1,5 minuter.
Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *