I helgen debuterade jag och Rocket i klass 3, både freestyle och HtM.
Är han färdig för att tävla klass 3? HELL NO! Speciellt inte heelwork där han behöver hålla ihop och fokusera på ett annat sätt än i freestylen. Så varför startade vi då? Träning på att tävla, så klart.

Det har gått fort att få bra resultat på tävlingsbanorna med Rocket. Lillkillen fyllde 18 månader i veckan, och han är i många delar väldigt, väldigt ung. På tävlingsbanan visar han en förmåga att fokusera på mig och på jobbet som jag är väldigt tacksam för, han är uthållig och lättlärd, och han börjar bli mer och mer miljöstark. Men han är oerfaren, han har svårt att hantera sina känslor, och han har svårt att hitta ner när han spinner loss. Då blir det hopp och bit och skall!

Efter att ha gjort några “skarpa” starter ville jag därför ta chansen att gå in och belöna på banan, kunna träna delar av programmet, och ge honom riktigt bra upplevelser på plan. Och det går liksom inte att träna helt tävlingsmässigt utan att faktiskt starta på tävling! Ur den träningsmässiga aspekten är det perfekt att vara i klass 3, eftersom jag har längre tid på planen och helt enkelt hinner göra mer (på diskstarter i freestyle får man fortsätta vara på planen tills musiken är slut).

Lördagens starter var hans freestyleprogram. Vi har tränat det i bitar och ett par gånger som helhet, men jag visste redan att många trick inte sitter som de behöver. Jag var däremot inte riktigt beredd på hans enorma arbetsförväntan inne på plan! Det skulle gå SNABBT och han ville SPRINGA. Och hoppa, och bita, och skälla – allt för att få ut energi. Note to self: även om vi startar tidigt på morgonen behöver Raketen få ut en del energi innan vi går in på plan!

En liten promenad hann vi med innan start två, som var betydligt mer balanserad (vilket säger en del om första rundan…) Jag hade egentligen planerat att belöna även i start 2, men han gillar verkligen sitt freestyleprogram och har stor förväntan på många trick (även om han gjorde dem med en viss…överentusiasm…) så vi tog oss istället i mål utan disk. Är det en runda som är i närheten av vad jag tänker att vi ska kunna leverera om ett år? Knappast! Men det är en utmärkt första start i klass 3 för en väldigt ung kelp, jag är väldigt nöjd och stolt över honom!

Det syns tydligt vilka trick som är favoriterna! 😂

För jämförelse, så här såg programmet ut hemmavid när vi körde igenom det för ett par veckor sedan (som sagt, långt ifrån klart även i hemmamiljö!):

Söndagen var det dags för heelworken. Vi har knappt tränat heelwork alls på några månader, han har helt enkelt inte klarat att hålla ihop – speciellt när jag springer – men senaste veckan har vi smugit igång försiktigt och jag ville testa igenom några delar.

Dels ville jag träna ingång på plan. Han har behövt få vara lite fri och se sig omkring tidigare (har jag upplevt), men nu tror jag att det börjar bli dags att få fokus redan från startboxen. Och dels ville jag testa av delar av programmet med hjälp av leksak. Vi har inte ett helt program än, vi har ca en minut och lite delar här och där (stycket i position 2 är musiken växlar och sidostegen där vi växlar håll), och jag var nyfiken på att känna hur de delarna skulle kännas i skarpt läge. Tro det eller ej så är det betydligt mindre stök än det har varit, och jag tror att de två starterna gav honom en bra känsla och minnesbild inför nästa gång. Han ville iaf definitivt in och fortsätta köra efter start 2!

Första starten – det syns att efter ca 2/3 tar hjärnan stopp och han upptäcker helt plötsligt resten av världen. Han hittar tillbaka igen, men det visar verkligen hur ung och oerfaren han är.

Andra starten. Jag utmanar lite mer innan jag tar fram leksaken som både belöning och hjälp, och tappar bort mina egna steg här och var. Inte bara hunden är trött efter en lång dag…det är lika mycket jag som skaffar erfarenhet!

Nu är det ett par månader innan nästa tävling. Vi ska träna in ett helt HtMprogram, vi ska landa bättre i freestyleprogrammet, jag ska byta ut vissa delar och lägga mycket tid på att andra ska funka, och jag ska hela tiden försöka se hunden framför mig som är mitt i sin unghundstid och ändrar sig från en dag till nästa och verkligen ge honom de bästa förutsättningar jag kan. Och jag ska vara snäll mot mig själv när jag gör missar och felbedömningar, det är en resa för oss båda!