Ofta när jag pratar med folk på tävlingar pratar vi om känslan på banan – om det har känts bra eller dåligt. Givetvis är det roligt med bra resultat, men jag upplever att för merparten är känslan viktigare. Jag kan relatera helt och hållet – rätt känsla slår alla poäng i världen. Men vad är det? Hur ser det ut?

“Rätt känsla” är en väldigt luddig beskrivning. Jag gillar konkreta och tydliga saker. Vilka parametrar påverkar känslan? Först när jag har koll på det kan jag träna för att få bra känsla oftare! Så…vad är de komponenter som bygger upp “rätt känsla” för mig?

För att vara tydlig: det handlar inte om att sluta vara nervös. Jag är alltid nervös när jag tävlar, men jag har lärt mig hantera nervositeten på ett sätt som sällan stör vår faktiska prestation, och ett visst mått av nerver ingår i “rätt känsla” för mig. Däremot pyser jag av på min omgivning ibland (inte hundar, bara människor), sorry…😅

För mig handlar det om två saker.

1. Min känsla på banan beror till typ 90% på hundens känsla.
2. De sista 10% handlar om att ha koll – det handlar om hur väl förberedd jag är.

Hundens känsla

Vi startar med det viktigaste: hundens upplevelse.

Om jag och min hund genomför ett program där min hund är glad och har roligt, så är jag nöjd. Oavsett hur det går så bygger jag en erfarenhet för framtiden, som gör det mer sannolikt att nästa start blir ännu bättre.
I steg två önskar jag mig samarbete – att vi faktiskt strävar mot samma mål. Att vi kan visa upp allt det där som vi får till på träning även i skarpt läge!

Så… hur kommer jag dit?

Låt hunden landa

Uppvärmningen på tävlingsplatsen handlar om att få hunden i rätt läge för att vilja gå in på banan och prestera. Det är olika för varje hund, men jag tror att i stort sett alla hundar behöver få landa i den nya miljön innan vi begär något. Titta på området, ta in lukterna, vänja sig vid ljuden. Speciellt om det är en plats hunden aldrig varit på tidigare.

Jag vet med mig att jag gärna vill “kolla av” att hunden kan ditten och datten så fort vi kommer till en ny plats – och därför ger jag mig själv i tydlig uppgift att låta hunden göra sin grej i tio minuter. Om hunden vill börja hitta på något kul innan tio minuter har gått svarar jag på inviten. Midori gillar verkligen tävlingsplatser och vet att ju stökigare desto större chans på enkla uppgifter och smaskiga belöningar och visar gärna vad hon kan ganska snabbt. Men det har inte kommit gratis! Det är resultatet av många uppvärmningar i hennes takt, som skapat bra associationer till tävlingsplatser.

Bygg självförtroende

Tävlingsplatser är magiska platser med gratis belöningar där uppgifterna är enkla. Så vill jag att min hund ska tänka. Det ska veta, helt säkert, att den är världsbäst på att tävla! Om jag har den känslan i hunden till att börja med är det så mycket enklare att fixa till resten.

Ofta är det väldigt svårt att få till en miljö som känns som äkta tävling på träning, och har man en ung eller miljökänslig eller miljöintresserad hund behövs det tränas på just miljön. Jag kan då med fördel tänka på tävlingsbanan som en träningsplan, där jag tränar på att tävla. Det är viktigt att jag då släpper tanken på “tävling” och faktiskt TRÄNAR på ett långsiktigt bra sätt och inte pysslar med kortsiktig “brandsläckning” – då gör det mer skada än nytta långsiktigt.

De som följer oss på FB vet att både jag och Ulrika valde att göra enbart diskstarter på vår senaste tävling – alltså berömma och klappa om, och lämna banan och belöna. Det var ingen slump, utan en del av den plan vi hade för dagen.

För Rockets del var detta hans allra första tävling, och jag visste redan på förhand att miljön skulle vara jobbig för honom – han är liten och världen är stor! Min plan var alltså enbart att ge honom erfarenhet av att hantera en tävlingsplats, gå över ringbandet, vänja sig vid banan, och sedan belönas. Eftersom jag inte vill riskera att sabba för nästa tävlande genom att spilla godis springer vi alltid av banan först.

När jag jobbar med diskstarter – för det gör jag som en medveten del av att bygga en långsiktig tävlingshund – ska det finnas en tanke med vad jag vill uppnå.

När jag tävlade i lydnad hade vi en period då vi gick in, gjorde favoritmomenten, och gick ut och belönade. Valle, som jag tävlade då, var inte klar för att hålla ihop ett helt program, så vi gjorde det enklare och samlade lyckanden. Valle visste ju inte hur det “egentligen” skulle vara!
Med Midori hade jag under en period stenhård koll på hennes signaler för att hon började bli obekväm, för att kunna bryta innan hon checkade ur (inte så hon lämnade banan eller slutade jobba, men glädjen var borta) och kunde då avsluta i rätt tid. Efterhand som hon blev mer uthållig och fick fler bra erfarenheter kunde jag byta ut det mot inlärda “peppsignaler” som fick henne på rätt humör igen.
Och med Rocket kommer jag att fortsätta anpassa längden på hans banor efter vad han klarar av att ta in för stunden. Är det på väg att bli “system overload” så bryter vi, och fram tills dess utnyttjar vi tiden på banan till att han helt enkelt får vänja sig vid situationen, titta på olika sorters skyltar, konstatera att folk ibland tittar på oss UTAN att man ska hälsa, och allt annat som är väldigt nytt och konstigt för en liten kelp.

Min förberedelse

Min egen förberedelse handlar om rent praktiska saker:

• Ha med de grejer jag behöver
• Vara i god tid
• Själv se över området så jag vet var allt finns
• Ha koll på min starttid
• Ha en checklista på det viktigaste i huvudet
• Hålla på mina rutiner

Som jag skrev innan så blir jag nervös. Nervositeten liksom tar plats i huvudet och leder till att jag glömmer och missar saker. Därför har jag rutiner på vilken ordning jag gör vad och var jag placerar saker, och jag försöker göra så mycket som möjligt på förhand. Det gör helt enkelt mitt liv enklare!

Sedan kan man inte förbereda sig för allt. Det finns en fara i att bli alltför beroende av rutiner, eftersom saker ändras och jag behöver kunna vara flexibel. Klassen blev försenad? Jepp, det händer. Hunden innan mig bryter så jag ska in tidigare? Absolut, jag tänker om. Jag kör vilse på vägen och får dåligt med tid för uppvärmning? Det händer definitivt – tack och lov inte lika ofta sedan jag fått gps i mobilen.

En del i min förberedelse handlar därför om att komma ihåg att det är en lek. Det är inte på allvar. Jag är där för att jag och min hund ska ha roligt. Det är faktiskt allt.