fbpx

Lär du hunden vakta sina grejer?

Resursförsvar kallar vi det när hunden försvarar sådant som är viktigt för den. Det är något som är helt naturligt, och som finns i alla hundar mer eller mindre. Vissa har så pass mycket att det blir problem, andra har så pass lite att det i stort sett aldrig märks. Många hundar gör dessutom skillnad på andra hundar och människor, vaktar mot sin hundkompis men inte sin människokompis. Eller tvärt om.

Detta är den finaste bollen som någonsin funnits, och den är min, min, min och bara min. Jag må vara liten, men jag tänker försvara den!

Hur mycket försvar hunden har är medfött, men det är också VÄLDIGT mycket beroende på erfarenheter!

Det påverkas av trygghet/tillit – en hund som är trygg i att hen får ha sina grejer ifred och litar på att kompisarna inte snor sådant som den uppfattar som viktigt vaktar mindre. En hund som upplever konflikt runt resurser, eller faktiskt blir av med sina grejer, utvecklar mer vakt. Ibland går det så långt att “anfall är bästa försvar”.

Hundar kan vakta allt från tuggben (förståeligt) till luft (mer ologiskt för alla andra än hunden). Vanligt är mat, leksaker, kompisar oavsett art, platser och sin egen kropp.

Först och främst: två grundläggande råd.

1. Låt hunden ha sina grejer ifred.

Låt hunden äta ifred, tugga tuggben ifred, ligga och sova ifred. Se till att inte andra individer stör hunden, och se DEFINITIVT till att inte en annan hund går fram och försöker stjäla.

Att störa hunden eller tillåta att den blir störd av andra – eller faktiskt blir bestulen på sina skatter – är ett effektivt sätt att få vilken hund som helst att vakta.

Undvik konflikt så långt det är möjligt.

2. Träna förebyggande.

Vi har en helt gratis onlinekurs som heter “livräddaren” som ger ett antal träningstips på hur vi lär hundar att både låta bli och släppa skatter. Kursen är fokuserad på ätbara saker, men fungerar lika bra för prylar. Titta speciellt på kapitlen om att gå förbi, skvallra, och spotta ut!

Träna, stressfritt och planerat, innan det händer. Eller efter att det har hänt, för att reparera förtroende och bygga skills till nästa gång. För ärligt talat: det KOMMER att behövas förr eller senare.

Vill du låna min boll? Vi kan ha den tillsammans! Öppna munnen…

Akut situation: hunden snor något som hen inte får ha.

Blir du irriterad (eller rädd, ibland tar hundar farliga grejer), och skäller på den? Försöker förtvivlat få tag på den INNAN den sväljer föremålet, och bänder det ur hundens mun? Har “loss” börjat betyda “svälj, snabbt som attan”?

Valpar snor grejer. Äldre hundar också, men inte lika ofta (för det mesta). När hunden snor något: skratta, beröm och byt! När det är gjort så har det hänt! Det du vill göra i det läget är 1: få tillbaka prylen, och 2: skapa en minnesbild hos hunden om hur KUL det är att komma till sin människa med prylar och släppa dem.

Har hunden redan hunnit sticka in under en stol med sin skatt och är förberedd på en fajt? Börja med en snabb utvärdering: hur dyr/viktig är prylen? Kan hunden faktiskt få ha den kvar? Det finns ingen anledning att bråka om sådant som inte är värt att bråka om. Återigen: det har redan hänt – det du vill göra nu är att skadereglera på bästa sätt inför framtiden.

Om det är något som du vill ha tillbaka är det dags att börja förhandla. Undvik att tränga hunden och sno prylen, testa istället att börja kasta riktigt smaskiga godisar framför nosen på hunden – längre och längre bort från prylen. Bete dig som att prylen är det mest oviktiga i hela världen! Först när hunden är tillräckligt långt bort och inte längre tänker på sin superhäftiga skatt går du och tar upp den, kan du distrahera hunden under tiden är det ännu bättre. Du vill INTE “lura” hunden och sno prylen så fort du tror att du har möjlighet – då får du en hund som blir misstänksam och inte går att locka bort, och som blir VÄLDIGT snabb tillbaka.

När min Mårran var liten gillade hon att plocka upp små plastbitar från behållare till linsvätska som hon hittade på golvet (pga slarviga människor). Hon ville gärna i lugn och ro tugga på sin fina skatt, och svälja den. Så jag började hålla koll på henne, beredd med godis, och DIREKT hon tog en plastbit berömde jag och bytte mot en godis. Efter ett tiotal repetitioner började hon plocka upp – och vänta sig en godis. Efter ytterligare ett tiotal började hon söka upp mig med plastbiten för att få sin godis. Sedan började hon testa om annat småskräp gav samma resultat. Jag hade skapat en städande valp!

Madame finns inte längre, men lärdomarna sitter kvar.

“Min hund vaktar aldrig, vem som helst kan ta vad som helst! Kolla…”

Tacka och ta emot! Men missbruka inte förtroendet.

Midori har i nio års tid med stor glädje delat med sig av alla sina skatter till alla människor. Hon har stoppat slemmiga tuggben i min mun mer än en gång, hon bjuder in mig till matskålen. Hon vaktar inte mot hundar heller, men frikostiga gåvor har varit enbart för tvåbeningar.

På sistone har Rocket börjat lämna halva grisöron för att gå ut och kissa, som hon snabbt plockar upp om jag missar. Han blir upprörd när han ser vad som hänt och skäller för att få tillbaka sin tuggis. Jag vet att det rätteligen är hans och tar den från Midori och ger till Rocket, hon låter mig helt utan problem.

Än så länge.

Men vad händer ur Midoris synvinkel?

Hon hittar en delikat skatt, antagligen lämnad till henne av någon vänlig själ. Sedan tar jag den – och ger den till Rocket!

Hur många gånger tror du att jag kan göra så innan hon börjar misstro att jag kommer fram till henne? Inte så många. Det är ett VÄLDIGT bra sätt att börja få sin hund att börja utveckla ett resursförsvar. Och helt plötsligt har hunden som “aldrig har vaktat något i hela sitt liv” fått en anledning att utveckla den sidan…

Det vill jag så klart undvika! Tack och lov är Midori lättköpt, hon gillar köttbullar. Så numera får hon en köttbulle – en HEL köttbulle som bara är hennes – varje gång jag tar Rockets tuggis. Köttbullen är mer värd för Midori, hon byter upp sig. Istället för att bli skeptisk när jag kommer, eftersom det leder till att hon blir av med något, så bli hin nu förväntansfull eftersom jag kommer att erbjuda henne ett bättre byte.

Det är väldigt lätt hänt att slentrianmässigt ta saker från en hund som inte vaktar. Gör inte det. Se till att hunden alltid byter upp sig, så säkerställer du att den också i fortsättningen litar på dig fullt ut.

Jag litar på min matte till 100%. Är hon smart så ger hon mig aldrig anledning att tvivla på mitt val!

Respektera morrandet!

En hund som morrar är en hund som kommunicerar. Innan morrandet finns det ett helt gäng betydligt tystare och mer subtila signaler – stelnar, låser blicken, flyttar sig, etc – men om de blir ignorerade så behöver hunden “prata med större bokstäver”.

Om vi inte respekterar morrandet finns det stor risk att hunden eskalerar sitt språk ännu mer. Det funkar inte att varna, så då blir det ett varningsbett direkt istället! Stöta med nosen, luftbett, bett i kläderna, nyp med framtänderna, bett med bithämning påkopplad, rejält bett: det är ordningen det BRUKAR hända, men givetvis finns det variationer.

Morrandet är viktigt. Morrandet berättar för oss att vi har missat andra, mindre signaler, och att hunden har börjat känna sig mer hotad. Morrandet är varningen.

Att straffa morrandet är som att ta bort stubinen från bomben – för eller senare smäller det utan varning istället!

Hur gör hundar?

Mentalt stabila hundar hanterar varandra med respekt.

Rocket flyttade in hos mig med ett rejält resursförsvar. Åtta veckor gammal vaktade han det mesta, från vattenskålen till sovplatsen. Mina äldre hundar blev något förvånade, men de har respekterat honom fullt ut. Morrar han så backar de. Han behöver inte ens morra, de backar när han använder mycket mindre bokstäver än så! Totoro, som tidigare uppvisat mycket resursförsvar mot andra hundar har gjort likadant. Vill Rocket dricka först så väntar Totoro. Våra vuxna hundar litar på att vi ser till att det finns tillräckligt till alla, och accepterar att det lilla “monstret” helt enkelt vill ha saker mer än de vill.

Det har lett till att Rocket vaktar mindre och mindre. Han använder dessutom en mjukare och finare språk för att kommunicera – han behöver inte morra längre eftersom de lyssnar på när han viskar. Samtidigt bygger vi upp tillit att det finns tillräckligt till alla, att han aldrig blir utan.

Det har varit ganska häftigt att se hur de först blivit förvånade, sedan direkt accepterat och respekterat hans behov, och hur det lett till ökad trygghet och mindre vaktande.

Morsan snackar alltid skit om mig. Det är helt enkelt så att jag gillar mina grejer, och jag litar inte alltid riktigt på att jag får ha dem ifred! Då måste man ju säga till. Det är självklart.

Lär inte hunden vakta sina grejer!

  • Låt hunden ha sina grejer ifred.
  • Undvik konflikt om det inte är livsnödvändigt, och håll dig då så lugn som möjligt.
  • Träna förebyggande.
  • Snor hunden en grej? Skratta, beröm, byt.
  • Byt uppåt – se till att hunden känner att den vinner på bytet.
  • Freda hunden mot andra hundar vid behov (och katter! Katter kan vara ännu värre…)
  • Bygg tillit, trygghet och förtoende – både mot människor och andra individer!

Tänk dig att hunden har en “vaktzon” runt sig och det den vaktar. Klampar man över gränserna gång på gång växer zonen. Men om den zonen istället blir respekterad krymper den.

Du kanske också gillar…

Förebereda inför tävling

Förebereda inför tävling

Om knappt en vecka debuterar vi i både HtM och Freestyle, Midori och jag. För en gångs skull har jag faktiskt haft en...

Hantera tävlingsnerver

Hantera tävlingsnerver

Under dagens banvandring på vår öppna rallyträning kommenterade en av deltagarna "Så skönt att se att det inte bara är...

Leva med flera hundar

Leva med flera hundar

De senaste tjugo åren har jag haft minst två hundar, oftast tre. Det är inte jättemånga, men så fort man har fler än...

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.