“Det funkar jättebra hemma!”

Hur många gånger har jag hört det? Hur många gånger har jag – något generad, för jag hör mig själv – SAGT det? I en lite frustrerat ursäktande ton, när Rocket aldrig har hört talas om vare sig handtarget eller sitt utan bara vill skälla på hunden bredvid som leker med sin människa (för alla borde leka med honom, honom och enbart honom)…

Det är ju sant! Det funkar hemma. Och det funkar skitbra! Rocket är en GRYM freestylehund i vardagsrummet. I trädgården. I hallen, när bara vi är där.

I lugn och ro. Hemtam miljö. Kända störningar som han är van vid. Då är han awesome! Precis som de flesta hundar.

Så…hur får man det att fungera överallt, när som helst då?

Svaret är enkelt: man tränar. Men man tränar på rätt grejer! Annars kan det faktiskt göra mer skada än nytta. Jag har jobbat med tre väldigt störningskänsliga hundar hittills: Mårran som var osäker och utåtagerande, Valle som är en typisk vallhund med låsningar, och Midori som är inåtvänt osäker i nya miljöer. Samtliga fungerade efter genomtänkt träning både i vardagen och på tävlingsbanan.

Men hur GÖR man då?

Mina tio bästa störningstränartips, utan inbördes ordning:

1. Träna UTAN störning först. Funkar det inte hemma heller, handen på hjärtat? Då finns det noll chans i svårare miljö.
2. Känner hunden sig trygg? Om inte är det prio ett. En otrygg hund kan inte tänka.
3. Kom ihåg att för hunden är det du som är störningen om den hellre vill göra något annat. Motivation är a och o. Testa. Dina. Belöningar.
4. Det vanligaste felet jag ser är att föraren vill ha mer än hunden klarar i situationen, belöningsfrekvensen går ner, frustrationen ökar, och hunden lär sig att i svår miljö är det typ omöjligt att göra rätt och tvåbeningen är snål och sur. Gör tvärt om! Gör det så busenkelt att göra rätt att hunden inte kan misslyckas, och belöna allt. Lär hunden att i svår miljö är det superkul att träna för allt är rätt!
5. Träningsstruktur med station för paus (tex en filt) ger tydlighet och hjälper hunden förstå skillnaden mellan jobb och paus.
6. Fokus går åt båda hållen – DU måste vara lika fokuserad på hunden som du vill att hunden ska vara på dig.
7. Träna att checka in efter belöning. Det är den vanligaste “tappa hunden punkten” i träningen. Träna separat att hunden direkt ber om en ny belöning (checkar in) efter avslutad belöning.
8. Pekaleken är guld. Rent guld. Jag har använt den i olika former på ALLA mina hundar, från terrier till kelpie, trots att de varit så olika varandra.
9. Håll passen korta. Korta. KORTA!
10. Hjärntvätta hunden att hålla fokus “från station till station” genom att lägga upp passet så att den lyckas. Missar ni? Gör en omstart, där du ser till att hunden är i ett bättre läge!

En tub mjukost hjälper många hundar att komma ner i varv i pausen. Inklusive Rocket.

Just nu går vi Ulrikas “Kurs för kurs” som är helt perfekt för oss. Enkla uppgifter i för Rocket svår miljö. Träna på att ta belöningar, växla mellan belöningar, chilla i pausen, checka in efter belöningar, acceptera att andra leker, acceptera att andra låter.

Jag märker skillnad från vecka till vecka! Lite i taget blir den stökiga kursmiljön en signal för att fokusera på träningen, inte omgivningen. En hund som skäller gör att han tar kontakt med mig, inte svarar. Han vänjer sig vid stök och stoj från andra ekipage på lagom avstånd.

Jepp. Det blir garanterat tävlingshund av Rocket med!

“Jag vet. Kom igen matte! Leeeeeek!“