fbpx

Hundmöten

Vårt tema för april är hundmöten, och för min del är timingen perfekt: min lilla valp som varit helt chill runt allt och alla förvandlades utan förvarning i mitten av mars till att skälla på ALLA hundar. Inklusive sin egen familj. Varför? Vem vet. Men jag vet vad jag gör åt det!

Vadå, vem, jag? Snacka skit! Jag skäller bara på hundar som förtjänar det!

Först: andas.

Både bildligt och bokstavligt.

Bildligt, eftersom många med hundar som är stökiga i hundmöten (eller möten med annat) skäms. Jag har varit där, för många år sedan, med en tidigare hund. Det är pinsamt, man skyller på sig själv – vad har jag gjort för fel? Vad GÖR jag för fel?

Detta behöver definitivt inte bero på något som du varken har gjort eller gör. Jag är tämligen säker på att jag är oskyldig när det gäller just den biten av Rockets utveckling, det är något som uppenbarligen ingår i hans utveckling.
Och även om du har varit en del av problemet så behöver du inte vara det längre! Fastna inte i dåliga känslor, det är inte konstruktivt. Du gjorde ditt bästa med den kunskapen du hade. Förlåt dig själv och gå framåt. Andas.

Bokstavligt, eftersom du med största sannolikhet påverkar din hund i svåra situationer med ditt kroppsspråk. Det gör vi automatiskt: spänner oss, förbereder oss på vad vi misstänker kommer att häda. En del i det är att andningen blir grundare, eller slutar helt. Det gör att du blir ännu mer spänd. Att andas kommer inte att lösa problemen, men det är faktiskt en del av lösningen. Plus, den lilla detaljen att du behöver syre för att leva håller du andan tänker du sämre. Andas.

Gör roliga saker tillsammans

Skogen är ett bra ställe! Här kan en hund få vara hund, njuta av intressanta dofter och upptäcka coola stenar och sånt.

Vi tjatar väldigt ofta om vikten av att göra roliga saker ihop med en hund som man upplever problem med. Jag säger det igen: låt inte problemen ta över ert liv tillsammans!

Att göra roliga saker ihop ger väldigt mycket mer än att jobba direkt med problemen. Alltså, situationer när man behöver jobba med problemen kommer i vardagen ändå, vi behöver inte leta upp dem! Under en period nu har jag medvetet valt att göra sådant som vi tycker är extra kul. Rocket är dessutom pytteliten bäbis fortfarande, och vi har lagt lite extra tid på att hänga bara han och jag utan de andra hundarna i familjen. Bara trivas ihop. Inga svåra situationer mer än när de ändå dyker upp (med mitt jobb händer ju hundmöten automatiskt då och då).

Ha en plan!

Jag är ganska chill med Rockets skällande. Varför? Därför att jag har verktyg som jag litar på, och en plan för hur vi hanterar olika situationer.

Några exempel:

  • Vi har tränat extra på att direkt ta kontakt när han hoppar ur bilen och går in genom dörrar.
  • Han får ett godissök när jag byter skor i hallen.
  • Jag ser till att ha en mjukosttub i ena fickan och köttbullar i andra fickan, för att enkelt kunna använda en godistransport eller slickbelöning vid behov.
  • Jag har också med godisar som låter när de landar på golvet – ljudet hjälper honom in i “leta godis mode”, vilket omedelbart lugnar ner honom.
  • Pekaleken är guld. Jag ÄLSKAR pekaleken. Rocket är bara ytterligare ett exempel på hur bra den fungerar. Han pekar på hunden, jag klickar, han får en godis. Point, click, treat, repeat. Jag ska skriva det på en tisha, det är så enkelt!
  • Och vi har tränat in en nödutgång: 180 graders sväng och gå på andra hållet.
“Jag tar den, jag tar den, jag tar den, JAG TAR DEN!”

Alltid redo…

När vi är i miljöer med andra hundar är jag – just nu – alltid redo. Det kräver en del av mig, men för att ta oss igenom den här perioden så snabbt och effektivt som möjligt lägger jag gärna det jobbet. Varje gång Rocket ser en hund är jag i träningsläge, beredd att antingen använda pekaleken eller en godistransport ur situationen. Varje. Gång. (Eller så absolut nära jag kan.)

Om jag inte känner att jag vill jobba med mötet, eller inte är rätt förberedd, så vänder vi. Ibland är det inte läge att träna (för svårt), och ibland vill eller orkar jag inte. Vissa dagar är helt enkelt jobbiga, inte nödvändigtvis för honom men för mig.

För vissa hundar är denna fasen snabbt övergående. För andra varar den mer eller mindre hela livet, till och från.

Se framstegen!

Man har bättre möten, och man har sämre möten. Det är en del av processen. Ibland skiter det sig totalt. Det är OK, bryt ihop och kom igen.

En jätte, jätte, JÄTTEviktig grej är att se framstegen. Inte vifta bort dem, inte tänka “bara tur” utan faktiskt se och fira.

Idag hoppade Rocket ur bilen med en hund han inte känner ca tre meter bort. Han tog sin intränade kontakt med mig, slog en blick på den andra hunden, skvallrade (en trevlig bieffekt av pekaleken) och följde helt lugn med mig. Jag var redo – men jag behövde inte göra något mer än belöna de fina val han gjorde på helt egen hand. Och frågan är om jag ens hade behövt det, för han var inte brydd. Alls.

Jag hade kunnat vifta bort det med “tur”, “lämplig hund”, eller vad som helst annars – men det gör jag inte. Jag vet att det är sant, det handlade både om tur och en bra hund att möta och en massa andra grejer, men “tur” funkar mycket bättre när “bra träning” är inblandad!

“Glöm inte att jag har mognat också!”

Han är inte (bara) jobbig, han har det jobbigt.

Som Rocket påminner med bilden ovan så är det för honom mycket av en mognadsgrej. Jag misstänker att det är likadant med många hundar. Tendenserna visar sig som en del i deras utveckling, men stannar liksom sedan kvar av olika anledningar.

Jag märker redan skillnad inte bara i den sortens möten som jag beskrev ovan, utan också till exempel under kurser där han haft det jobbigt med andra hundar som tränar eller leker/springer/låter. Det har snabbt blivit betydligt bättre, även om vi fortfarande har lite kvar. Hans problem kom plötsligt, och jag misstänker att en dag är de liksom bara borta igen.

Det är viktigt att komma ihåg att även om jag tycker att det är jobbigt, så tycker han antagligen att det är ännu jobbigare! Han KÄNNER en massa grejer som han inte vet hur han ska hantera. Känslorna måste ut någonstans!

Att det går bättre är dels för att han fått nya strategier att hantera och få utlopp för sina känslor, OCH för att hans känslor inte är riktigt lika starka längre. Han mognar. Rätt vad det är kanske han kommer in i en ny fas med massor av känslor, och då har vi båda varit igenom det en gång och har redan några nycklar klara.

Du kanske också gillar…

Förebereda inför tävling

Förebereda inför tävling

Om knappt en vecka debuterar vi i både HtM och Freestyle, Midori och jag. För en gångs skull har jag faktiskt haft en...

Hantera tävlingsnerver

Hantera tävlingsnerver

Under dagens banvandring på vår öppna rallyträning kommenterade en av deltagarna "Så skönt att se att det inte bara är...

Lär du hunden vakta sina grejer?

Lär du hunden vakta sina grejer?

Resursförsvar kallar vi det när hunden försvarar sådant som är viktigt för den. Det är något som är helt naturligt,...

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.