Valp! Valp! Vaaaaaaaaaaaalp! Jag är så glad att jag dansar små vändor med jämna mellanrum. I natt (eller i morse) föddes nämligen en ny liten kompis som flyttar in hos mig om åtta veckor.

Jag har längtat efter valp sedan december 2020, och flera kullar har av olika anledningar inte blivit av. Varje gång har jag blivit lika besviken. Så att se åtta fina friska valpar i en kull som jag tror kommer att passa mig perfekt känns nästan overkligt…

Kullen finns hos kennel Ooo, mamma är Peach och pappa är Tjifen.

Jag ser med lätt skräckblandad förtjusning fram emot framtiden. Att få lära känna en ny individ, göra mitt bästa för att han ska hitta sin egen plats i världen och utveckla sin egen personlighet. Jag vill ge honom trygghet, upptäckarglädje, gemenskap (med både tvåbenta och fyrbenta i familjen), självförtroende, och så oerhört mycket kärlek och glädje. Jag ser så mycket fram emot att lära känna honom och se vad han kommer att lära mig om livet!

“Skräck” i skräckblandad kommer från vissa minnesfragment om hur Midori var som liten. Och unghund. Och halvvuxen… Jag förväntar mig inget annat än ytterligare en liten Taz, den tecknade tasmanska djävulen. Och en stor del av jobbet kommer att handla om att övriga familjen ska få lika mycket tid och uppmärksamhet, och att ingen individ ska bli trakasserad av vassa valptänder i öronen eller plötsliga kamikazehopp mot nosen.

Det är över åtta år sedan jag hade valp sist. Nu ser jag mig omkring i rummet och ser typ tusen dödsfällor för valpar…Först på listan: valpsäkra hemmet. Resten löser sig nog efterhand!

Alla fina bilder är tagna av uppfödaren Helena Isolde Sundsgård.