fbpx

Varför?

Äntligen är tävlingarna igång! Jag och Midori har tävlat hoopers i lördags och rallylydnad igår. Igår fick jag dessutom glädjen att se flera elever på banorna, och det är nästan ännu roligare när det går bra för dem – jag vet hur de har jobbat och kämpat, och samtliga svansar viftade ordentligt!

Under helgen har jag också fått prata med en massa folk som kommit fram och sagt hej – som följer oss, eller är med i Hundflix, eller bara känner igen mig från någonstans. Tack till er! Det är väldigt roligt att prata med trevliga människor 😊 Bra att veta: om någon hälsar på mig och jag inte svarar, eller hälsar väldigt kort, så är det för att jag snart ska in på banan – det är inget personligt och jag pratar gärna efter att jag har varit inne.

Varför tävla?

Igår fick jag frågan varför jag tävlar. Midori och jag fick vårt championat för fem år sedan (jag fick ett minne om det på FB i förrgår så jag vet), jag siktar inte på SM eller landslag eller något liknande. Så varför fortsätta tävla?

Jag tävlar inte för resultat och meriter. Poäng är bara ett medel att komma vidare till roligare klasser, titlar bara något att sikta mot som ger mätbarhet. Jag har aldrig ens skickat in rallyresultaten och fått vårt diplom, det var tillräckligt att vi klarade våra banor. Mitt mål var uppnått.
Visst är det kul att stå på pallen, men det är inte något som är viktigt – min placering avgörs ju lika mycket av hur det går för andra som av hur vi presterar. Vår bästa placering i lördags (vi kom tvåa i första hoopersklassen) var vår sämsta prestation av alla loppen, men vi hade marginalerna på rätt sida. Jag önskar att jag kunde säga att det berodde på bra träning, men helt ärligt var det lika mycket tur som skicklighet…😂

Så varför tävlar jag då?

Dels beror det på just det jag började med: att jag tycker att det är kul att träffa vänner, både gamla och nya. Jag träffar alltid folk jag känner på tävlingar, ofta sådana som jag träffar sällan. Det är kul att snacka en stund!

Mina hundar har kul. Jag har testat och valt vad vi tycker är roligast att tävla i tillsammans, för Midori är det rallylydnad, hoopers och agility. För Valle nosework. Deras glädje när de hoppar ur bilen på en ny tävlingsplats är en väldigt stor anledning – de älskar sina respektive grenar.

Det är avkoppling och kvalitetstid ihop med min hund. EN hund. Jag gör mycket grejer på dagarna, och även om jag tränar mina hundar en del och värdesätter promenader i skogen så är det en annan sak att få hänga med EN hund ett antal timmar. Jag försöker alltid ta vara på den tiden – gå på extrapromenader och utforska omgivningen, sitta och prata (ja, jag har långa samtal med mina hundar), fika tillsammans. Och träna och tävla så klart.

Sedan jag började jobba med hund på heltid uppskattar jag väldigt mycket att få åka till “dukat bord”. Någon annan arrangerar, jag kan luta mig tillbaka och bara uppleva. Jag får träna på banor som någon annan har byggt, söka gömmor som någon annan iordningsställt, få nya tankar och ny input.

Jag tycker också att utmaningen är väldigt intressant och rolig: har jag tränat på rätt saker? Håller det jag tror att vi kan i skarpt läge? Har andra människor sett vinklar och vrår som jag har missat? (Svar: ja. Det är extra kul när det händer!) Tävlingen är både ett kvitto på det vi kan, och en ritning över var våra hål i träningen finns. Vissa känner jag till, vissa har jag valt att strunta i, men vissa är helt nya – hur fyller jag igen dem? Jag gillar problemlösning. Det är kul.

Varför tränar och tävlar du?

När jag skaffade Valle för tio år sedan (snart elva) trodde jag att jag ville tävla högt och vara med i landslaget. När det blev tydligt att han inte var den hunden som skulle göra det med mig startade en process som tog en hel del tid, och jag insåg lite i taget vad jag egentligen drivs av i tävling. När jag fick Midori som skulle kunna göra hela den resan med mig, kändes det inte lika lockande längre. Lite i taget har jag landat i vad som är viktigt för mig, mitt grundläggande VARFÖR jag tävlar. Tävlande ger mig så mycket mer glädje idag än det gjorde för tio år sedan, trots att mina poängmässiga resultat ibland är sämre. Jag vet vad som är min personliga drivkraft.

Det är så klart väldigt olika från person till person, och jag tror att det är något som är bra att ha koll på. Det är så lätt att man fastnar i andras förväntningar, eller i gamla tankar och föreställningar. Och om din drivkraft är att vinna – då är det det. Då behöver du hitta sätt att skydda dig själv och kanske din hund mot besvikelser om du inte vinner, och sedan är det bara att träna för att helt enkelt bli bäst när det gäller! Vi fungerar alla annorlunda (tack och lov).

Fundera lite – vad är DIN drivkraft till både träning och tävling (om du tävlar)? Ditt varför? Egentligen?

Du kanske också gillar…

Förebereda inför tävling

Förebereda inför tävling

Om knappt en vecka debuterar vi i både HtM och Freestyle, Midori och jag. För en gångs skull har jag faktiskt haft en...

Hantera tävlingsnerver

Hantera tävlingsnerver

Under dagens banvandring på vår öppna rallyträning kommenterade en av deltagarna "Så skönt att se att det inte bara är...

Lär du hunden vakta sina grejer?

Lär du hunden vakta sina grejer?

Resursförsvar kallar vi det när hunden försvarar sådant som är viktigt för den. Det är något som är helt naturligt,...

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.