“Viljan att vinna är inte alls lika viktig som viljan att förbereda sig för att vinna.” Jag har sett flera källor till citatet, mest känd för mig är Magdalena Forsberg. Det ligger – tycker jag – väldigt mycket i det, oavsett vilken sorts prestation man pratar om!

Gör upp med ursäkten!

Prestation i tävlingssammanhang är nog det de flesta tänker på i första hand. Hur många gånger har du hört någon säga – eller kanske sagt själv – “vi har inte tränat som vi borde”? Ofta följt av “pga x, y och z”?

Jag säger det. Eller jag brukade säga det, jag säger det sällan numera eftersom jag inte tycker om att ursäkta mig – vi gör det vi gör och jag står för det. Jag slutade säga det när jag insåg vad jag höll på med: det kom oftast innan vi gick in på plan, lite som en ursäkt för säkerhets skull. Det var liksom enklare om det inte går så bra som jag hade velat, att vi ändå inte hade tränat tillräckligt. Omständigheterna var emot mig. Inte mitt fel!

Det handlar inte om att det inte är sant – det var sant varenda gång, man kan alltid göra mer/annorlunda – utan om att jag numera vill stå för mina val inför mig själv. Jag valde att förbereda mig, eller att inte förbereda mig, på det sättet som jag gjorde. Så jag skippar ursäkten. Det blir enklare att göra något åt det då – eller att välja att inte göra något åt det och stå för det. Jag tar kontrollen.

Det här gäller inte bara i tävlingar! Resultatet blir bättre i allt från matlagning till akvarellmålning om jag förbereder mig på ett bra sätt.

Förberedelser är så mycket mer än träning

Jag avskyr att laga mat. Det betyder att jag gör det sällan och jag är dålig på det. För att få ett hyfsat resultat de gånger jag ändå behöver stå vid spisen kan jag inte bara slänga ihop något på måfå som vissa av mina mer matbegåvade vänner (och tack och lov min man) klarar utan problem – det resultatet går inte att äta. Jag behöver förbereda mig genom att hitta ett recept, handla rätt råvaror, se till att jag har nödvändiga redskap framme, och se till att jag har den tiden som behövs. Först då kan jag laga något som faktiskt smakar helt OK.

Något som jag däremot älskar att göra är att fotografera. Jag plåtar ofta och gärna “på känn” och får ibland hyfsade och ibland fantastiska resultat, men när det verkligen gäller allvar då behöver jag vara väl förberedd. Ska jag plåta ett bröllop finns inga do-overs, handlar det om en stor fotografering till en bok behöver bilderna sitta eftersom det kostar en massa tid och ansträngning för alla inblandade. Att åka dit oförberedd är rent ansvarslöst – även om jag hade fått en del bra bilder ökar mitt antal bra bilder per tagna bilder väldigt mycket med rätt förberedelser! Jag kollar av miljön, testar ljuset, väljer objektiv, dubbelkollar kamerainställningar, formaterar minneskort, laddar batterier och har med backuputrustning. Vet jag att det är en actionplåtning har jag ofta tränat lite extra innan, fotoskills behöver också hållas färska.

Ska jag gå kurs med min hund vill jag så klart få ut max av kursen! Bra förberedelser gör det så väldigt mycket enklare för både mig och min hund. Allt ifrån att jag äter frukost så att jag kan koncentrera mig, har med olika sorters belöningar, hemtam vattenskål, egen filt (eller bur om det är Valle), silvershadeduk om det är varmt, bekväma kläder, ser till att vi båda sover ordentligt om det är flera dagar, osv. Listan kan göras lång! Varje liten del gör inte så mycket, men tillsammans säkerställer alla delar att vi båda får ut så mycket som möjligt från kursen.

Men om livet kommer emellan då?

Självklart är jag ingen supermänniska som alltid är perfekt förberedd. Ibland händer livet, det gör det för alla. Vissa saker kan man fixa på annat sätt på plats (glömma godiset på köksbänken kan fixas genom en tripp till närmaste ICA eller låna av en kompis), andra klarar man sig ganska bra utan (inte kunnat sova pga anledningar, klarar att hålla mig vaken ändå), ytterligare andra kan man hantera (kommer för sent och missar banvandringen till rallyn, tittar på banskissen och tre tävlande och fixar det på rutin).

Och vet jag med mig att det här har inte blivit riktigt bra, då justerar jag min målsättning. Jag kan välja att åka hem igen, eller ta tävlingen som en ren träning, eller acceptera att just den här hemuppgiften kommer jag att behöva komplettera i efterhand för att få godkänd.

Finns viljan?

Tillbaka till citatet i början. Ibland finns helt enkelt inte viljan att förbereda sig för att vinna. Det är helt OK! Man kan fortfarande göra en massa roliga grejer som att tävla, eller gå kul kurser, eller måla akvarell, eller skriva ett blogginlägg. Man behöver inte sikta på att vinna. Man kan sikta på att ha kul, eller lära sig vad man kan, eller bara få det gjort (som jag och matlagning…)

Och då behöver man ju inte heller slänga sig med ursäkten “vi har inte tränat som vi borde pga reasons”, utan kan rakryggad stå för “Vi har tränat precis så mycket som jag valde att träna.” Vad är skillnaden? Att ta kontroll över sitt agerande, och på så sätt kunna – om man vill – ändra på det.