Efter en minst sagt hektisk vecka sitter jag och landar lite. Båda hundarna sover vid mina fötter. Kaffet fylls ständigt på, och jag funderar över en kaka. Solen skiner ute, jag hör fåglarna genom det öppna fönstret. Tankar från veckans händelser landar lite i taget. Vi planerar för hösten – drömmer och funderar fritt och landar (kanske) i något som är mer eller mindre genomförbart. Och jag känner mig innerligt tacksam för mitt liv.

Idag blir det ett lite mer personligt och kort blogginlägg än vanligt, jag vill bara uttrycka min tacksamhet för allt jag har runt mig. Att sätta ord på saker som gör mig glad känns viktigt. Plus att min hjärna går på halvfart ett tag till…😆

Vad har hänt då?

Egentligen är varje vecka full av saker som gör mig glad och tacksam, det blir bara extra tydligt när jag varvar ner med ledig tid efter en hektisk period. Här kommer min högst personliga tacksamhetslista för veckan som gått:

• Vi har deltagare på våra kurser som är ofta återkommande, vilket gör att lägerveckorna blir en chans att få träffa, prata med, och träna med inte bara “kursdeltagare” utan vänner.
• Jag har vant mig vid att det inte bara funkar att jobba ihop med någon annan utan det blir ännu bättre – jag tänker inte ens på det längre utan det känns självklart. Att verkligen trivas ihop med sin kollega är värt allt.
• Under tiden jag hållit kurs har jag kunnat ha mina egna hundar hemma, där de haft det svalt inne i huset eller kunnat gå ut och njuta av solen.
• Jag har gått ut med hundarna i skogen och varvat ner hjärnan på kvällarna. Jag älskar att bo här!
• På torsdagen var vi själva iväg och tränade hoopers för instruktör. Att kunna boka privat träning som passar just oss är en lyx!
• Fredagen tillbringades med min mamma och syster. Att träffas och luncha tillsammans då och då är värdefullt!
• Hela helgen har vi själva varit elever, jag och Midori. Hon är en fantastisk liten hund att ha med sig – ställer upp på allt med samma glädje, älskar att jobba, glad och snäll mot alla, och helt enkelt väldigt okomplicerad.
• Under tiden har Valle och husse haft grabbtid. Gått på skogspromenad och träffat grävlingar och mårdar (jodå, det finns bildbevis!). Pysslat i trädgården. Byggt grejer tillsammans (Valle är säker på att han har hjälpt till MASSOR!).
• Och jag har kommit hem till lagad mat och kunnat krascha i soffan. En förstående livskamrat är guld.

Helt ärligt: att jag får leva som jag gör, jobba med det jag gör, dela mitt liv med de personer jag gör, är faktiskt ganska awesome. Jag ska fortsätta vara kvar i min lyckobubbla ett tag till innan jag riktar om min uppmärksamhet och mina tankar till andra saker, och bara njuta av att vara just här och just nu. Min perfekta plats i livet.