fbpx

Enkel belöningsutveckling

Mycket av vad vi skrivit och pratat om på sista tiden har handlat om att räta ut missförstånd om belöningsbaserad träning. Ibland är det nödvändigt – det har varit det nu – men det är egentligen inte en utgångspunkt jag gillar. Att förklara varför/hur någon annan har fel är helt enkelt inte lika givande eller effektivt som att bara förklara hur vi skulle göra något. Oavsett hur någon annan skulle göra något.

En stor källa till missuppfattningarna (eller, i vissa fall, lögnerna) handlar om den gamla godingen “Min hund skulle aldrig välja en köttbulle över jaga katt/slåss/skälla/springa iväg/löptik/mm! Du kan stå där och vifta med din köttbulle hur mycket du vill, det kommer inte att hjälpa.”, och nej. Det tror vi inte heller.

Det kan vara lite av en balansakt – ha! Där fick jag till det minsann!

Att ta belöningar i alla situationer, att välja en viss belöning bland en massa alternativ, att samarbeta med föraren även i rejäl upphetsning? Det är beteenden. Beteenden tränas och byggs upp tills de är starka nog att fungera klockrent i situationer där de behöver göra det. En hund lär sig inte ett perfekt fritt följ på sin första lydnadstävling. Den lär sig heller inte att lyssna på inkallning och komma och ta en godis av föraren mitt i en harjakt. Vi tränar de beteenden vi vill ha.

Att ta emot belöning är ett beteende

Ja, jag vet att jag har sagt det många gånger nu, men det är en sak som ofta är svårt att ta in. Alltför ofta “vet” man saker, som tex “min hund gillar inte godis” – och sedan är det klart. Det är så det är. Då kan vi inte använda godisbelöningar med den hunden.

Fnatte tyckte godis var blä

Precis som hundar inte föds färdiga att gå tävlingsfot föds de (flesta) inte färdiga att ta emot allt vi kan vilja använda som belöningar – definitivt inte i alla situationer. Antingen lär vi dem det, eller så accepterar vi att vi inte har fungerande belöningar. Det vill säga, givetvis lär vi dem det.

Så hur gör man då? Det är faktiskt inte så komplicerat, när man väl accepterat tanken att det är helt vanliga beteenden vi har att göra med. Hunden utför ett beteende, vi belönar det beteendet. Så länge det finns något som gör hunden lycklig kan vi lära den att andra saker också gör den lycklig.

Belöningsutveckling i praktiken

Säg att jag har en hund som älskar… pilatesbollar! (True story…) Han blir jätteglad över pilatesbollar. Men. De är ju ett elände att stoppa i fickan och ha med sig i alla situationer, milt sagt. Så jag skulle vilja att han blir lika glad åt… att jag stryker honom över kinden! Går det ens?

Japp.

Såhär: stryk över kinden – varsågod, pilatesboll – glädje! Håll fram handen – hunden kommer fram och sätter kinden i den – stryk över kinden – varsågod, pilatesboll – glädje! Håll fram handen – hunden kommer fram och sätter kinden i den – stryk över kinden – glädje! Ingen pilatesboll längre.

Obs, det här är en grov träningsskiss. Som med all träning krävs upprepningar och mindre kriteriesteg i den mängd som behövs för att hunden ska lära sig rätt saker.

Eller, jag har en hund som gärna tar godis, men inte om det finns en kamptrasa i närheten. Då vägrar han och vill bara ha kamptrasan. Jaha, jamen då kommer kamptrasan att vara belöningen för att äta godis! Såhär: håll fram godis – hunden tittar på det – belöning med kamptrasa. Håll fram godis – hunden rör sig mot det – belöning med kamptrasa. Håll fram godis – hunden nosar på det – belöning med kamptrasa. Håll fram godis – hunden tar det i munnen – belöning med kamptrasa (hunden spottar ut godisen). Håll fram godis – hunden äter det – belöning med kamptrasa. Håll fram godis – hunden äter det – hunden är lika glad som om den fått kamptrasan.

Så länge det inte handlar om ett fysiskt problem (tex en hund som får ont i nacken av att leka kamplek, eller en hund som mår illa av godiset) finns det inga gränser för vad du kan lära din hund att gilla, vilja ha, och jobba för. Det enda som fattas är att han inte lärt sig det än – precis som vilket trick som helst. Det är inte alltid värt att göra jobbet, har man ett antal fungerande belöningar man är nöjd med finns kanske ingen anledning att få hunden att älska när man hoppar omkring på ett ben. (Men det går att göra det till en belöning också, för den som vill.)

Det är upp till var och en hur mycket jobb man vill lägga ner på belöningsutveckling. Men vi behöver förstå och acceptera att det är ett val! Jag väljer att inte göra godis så värdefullt att det fungerar ute på promenad, jag väljer att inte lära hunden att uppskatta den belöning jag ger snarare än den han bestämt sig för. Och väljer jag det är det ju jag som väljer att han gör “fel” ibland också för att jag inte har belöningar som fungerar i den situationen.

Sedan ska vi ju inte glömma att detsamma händer med alla våra belöningsbaserat inlärda beteenden… Det funkar exakt likadant.

Du kanske också gillar…

No-brainer aktivering

Mycket att göra? Lite ork. Dåligt samvete för hunden? Samma här! Så här kommer fem tips på roliga, enkla saker att...

DON’T PANIC

DON’T PANIC

Idag blir det ett kort blogginlägg. Det är sol ute, jag har några timmars ledigt och tänker gå ut i skogen med mina...

Kontrollera din hund!

Kontrollera din hund!

Hundar kan inte få springa omkring fritt och göra vad de känner för, du har ett ansvar som hundägare att kontrollera...

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *