Det är inte några av mina favoritsaker. Men de är populära! Här och där… Varför? Jamen, de är ju universella problemlösare! Såklart.

Drar hunden i kopplet? Han försöker ta över ledarskapet, claima ledarrollen kvickt och säkert genom valfri kombination av dessa – säkra, trevliga och garanterat framgångsrika – tekniker.

Går hunden före genom dörren, hoppar ur bilen utan frisignal, rymmer ur trädgården? Han försöker ta över ledarskapet, claima ledarrollen kvickt och säkert genom valfri kombination av dessa – säkra, trevliga och garanterat framgångsrika – tekniker.

Morrar hunden åt barnen när han äter? Han försöker ta över ledarskapet, claima ledarrollen kvickt och säkert genom valfri kombination av dessa – säkra, trevliga och garanterat framgångsrika – tekniker.

Gör hunden utfall mot andra hundar? Han försöker ta över ledarskapet, claima ledarrollen kvickt och säkert genom valfri kombination av dessa – säkra, trevliga och garanterat framgångsrika – tekniker.

Går hunden inte att klippa klorna på? Han försöker ta över ledarskapet, claima ledarrollen kvickt och säkert genom valfri kombination av dessa – säkra, trevliga och garanterat framgångsrika – tekniker.

Lyssnar inte hunden när han är lös? Han försöker ta över ledarskapet, claima ledarrollen kvickt och säkert genom valfri kombination av dessa – säkra, trevliga och garanterat framgångsrika – tekniker.

Gör hunden något du inte gillar? Han försöker ta över ledarskapet, claima ledarrollen kvickt och säkert genom valfri kombination av dessa – säkra, trevliga och garanterat framgångsrika – tekniker.

Enkelt! Vänta, va? Fungerade det inte? Jamen det är i så fall för att du är en för dålig ledare. Såklart.

Wow, jag är så imponerad av logiken att jag blir matt, vänta lite får jag sitta ner och hämta mig en stund…

Samvetslöshet, dårskap eller lathet?

Vad är det som gör att instruktörer idag lär ut detta nonsens? Lär betalande kunder att hundägandet är en konflikt där det gäller att stå som segrare, dagligen och ständigt, och varje problem är en utmaning av deras ledarskap? Vad är det som gör att yrkesverksamma tränare demonstrerar och lär ut våld mot hundar? Det enda jag kan komma på är att de antingen är samvetslösa nog att tänka att det här är enklaste och snabbaste vägen till kundernas pengar (det är ju väldigt enkelt!), för dumma för att förstå hur galet det är, eller för lata för att göra sitt förbannade jobb och sätta sig in i hur och varför detta är helt uppöver väggarna och vilka alternativ det finns.

Finns det någon möjlig anledning jag missar? För faktamässigt är det fel – hunden försöker inte ta över något ledarskap. Etiskt är det fel – det är misshandel rakt av, fysisk såväl som psykisk. Och effektivitetsmässigt är det fel – det finns betydligt bättre och mer långsiktiga sätt att förändra beteenden. Så varför tar folk betalt för att lära ut dumheter?

Jag var själv en av hundägarna som blev lärd detta en gång i tiden. “Experten” jag lyssnade på måste ju ha rätt – det här var hens jobb, kursen var dyr, och där var en massa andra människor med som också lyssnade. Självklart visste hen vad hen pratade om. Det kändes inte nödvändigtvis rätt, men det var ju mitt problem.

Jag förstår till 100% alla hundägare som går till sådana här tränare och tror att vad de säger är sant, rätt och riktigt. Det är för deras expertis man anlitar folk, det är för att jag själv inte vet som jag frågar en expert. Men jag förstår inte hur tränarna kan göra det…

I vår bransch är det ju tyvärr så att det enda som krävs för att du ska vara expert i ämnet är att du säger att du är det. Vi har bokstavligen “kollegor” som sett hundprogram på TV och sedan börjat hålla kurser. Det finns ingen lägstanivå. En frivillig lägstanivå är att nå upp till att bli H-märkt dock! Letar du hjälp och vet inte hur du ska sortera är det ett bra ställe att börja på.

Men det är ju inte bara de TV-“utbildade” tränarna som är problemet tyvärr. Våldet och felinformationen förekommer på många olika nivåer…

Alternativet då?

Så om man inte tror på den enkla “förklaringen”, att hunden försöker ta över ledarskapet så fort den gör något jag inte gillar och genom att demonstrera ledarskap (dvs misshandla hunden) kan jag fixa allt (och om det mot förmodan inte fungerar är det jag som måste fixa min dominansnivå – det är inget fel på vare sig förklaringen eller teknikerna givetvis), vad finns det kvar då? Det måste väl betyda att vi inte kan göra något åt problemen!? Så man får bara leva med en hund som biter grannarna, slänger sig runt i kopplet, och har klor som växer hela vägen runt?

Djävla köttbullehippies!

Upprörd i Göteborg

Jestanes och kära hjärtanes… Ibland – ok, ofta – får man höra att belöningsbaserad träning (dvs träning utan hot, rädsla och våld, inga obehagliga konsekvenser för felbeteenden som hunden vill undvika) kaaaaaaaanske kan funka. Om man har milda meshundar som inte vill så mycket och är så enkla att den där fria uppfostran inte kan göra så mycket skada ändå.

Åsa har kelpie. De är visserligen små (ur mitt perspektiv i alla fall) men vilja och intensitet saknas inte precis. Själv har jag cane corso. Ja jösses vad det här är hundar som inte behövt läras något för de fungerar automatiskt precis som förväntat och skulle aldrig kunna ställa till med något. De har dock aldrig, någon av dem, blivit koppelryckta, alfarullade eller fått skrammel kastade. Ingen av dem är bitna i örat, morrade åt eller knäade heller.

Vad vi gjort istället, när någon av dem sysslat med ett beteende vi inte vill ha:

• Analyserat varför. Hunden utför inte slumpmässiga beteenden, de har ett syfte – vad är det hunden försöker nå genom att bete sig såhär? (Ledtråd, svaret är aldrig att den försöker ta över ledarskapet.) Exempel: den vill komma fram till en doftfläck, den vill få större avstånd till något den inte gillar, den har tråkigt och vill leka, den har skadat sig och har ont någonstans (det här återkommer vi till strax).
• Ställt upp ett alternativ. Hunden kan inte bara sluta med något, att icke-bete sig finns inte. Den måste göra något annat istället, så vad vill jag att hunden ska göra? Exempel: gå vid min sida, ta kontakt med mig och hålla den med stadga, hämta en specifik sak för att kommunicera ett specifikt behov.
• Tränat det alternativa beteendet. Hundar, precis som människor, behöver lära sig nya saker. Jag kan inte spela piano bara för att någon säger till mig att jag ska, jag måste öva. Vi behöver börja på en nivå där det går att göra rätt, och gradvis öka svårigheterna i den takt som fortfarande fungerar. När jag var liten hade jag skor med kardborreband – jag var gammal nog att själv ta på mig skorna, men jag kunde inte knyta dem. Ingen skällde ut mig för det, eller brottade ner mig på golvet och vrålade åt mig. Jag fick skor jag kunde använda, och trots denna totala brist på ansvar hos mina föräldrar använder jag idag skor med snören utan problem. Exempel: komma in i fotposition, följa fotposition i ett steg, följa fotposition i flera steg, i svängar, i olika tempo, börja om i ett nytt rum, i trädgården, på gatan utanför vårt hus, med och utan koppel.
• Utvärderat motivatorn. Det hunden är ute efter när den utför sitt oönskade beteende, är det något den kan få? Eller är motivatorn i sig oacceptabel? Om motivatorn är “kissfläck som luktar spännande där borta vid stolpen!” kan det få fungera som belöning för det alternativa beteendet i punkten innan, men om den är “jaga grannens katt!” kan den inte få vara kvar i ekvationen. Om jag behöver byta motivator behöver det också tränas, att ta belöningar som är något annat än man väntar sig är ett beteende – en färdighet hunden måste lära sig. Kan hunden äta en köttbulle om kamptrasan hänger i andra handen, tex? En del motivatorer (belöningar) är mer lika varandra än andra, för det nya beteendet kan jag vilja välja en alternativ motivator som är så lik som möjligt. Exempel: gå fot fram till stolpen, belöningen är att få nosa på fläcken. Ta kontakt med mig när katten springer över gatan, så leker vi kamplek med en skinnkampis.
• Upprätthållit den nya situationen. Beteenden måste fortsätta löna sig. Enkla, mer eller mindre automatiserade beteenden (vanor) behöver inte löna sig ofta eller mycket, men de måste löna sig lite, ibland. Om de är utsatta för konkurrens (ett alternativt beteende som är lika enkelt att utföra hade lett till en bättre belöning) behöver de upprätthållas mer aktivt. Exempel: när hunden spontant kommer in i fot på promenaden får han ett leende och beröm. När hunden tar kontakt för den sett en katt springer vi runt och tjoar en stund i ren glädje.

Det låter jobbigt va? Det är bara för att jag försöker bryta ner det i detaljer och förklara. Hur det ser ut i vardagen? Jag lär min hund saker jag vill att han ska göra, och ber om dem om han gör något annat som jag vill att han ska sluta med. Jag har så gott som alltid godis i fickan, det är sant! Men jag förstår inte riktigt problemet med det, jag har alltid bajspåsar med mig också. Och nycklar. Mobil, plånbok – jag har en massa grejer med mig. Några hundgodisar i fickan känns inte precis betungande.

Aj!

En sak som är ohygglig, skrämmande och sorglig är tanken på alla de hundar som agerar i smärta. I ett belöningsbaserat system finns utrymme för hunden att förändra sitt beteende och demonstrera att något är fel. I “du måste vara ledaren, låt inte hunden mopsa sig!!!”, vad händer om hunden har ont någonstans? Om den utför saker långsamt, tappar fokus, är lättirriterad, eller försöker dra sig undan? Blir den brottad ner på marken och fasthållen tills den “ger sig för ditt ledarskap”? För skador är inte alltid så lätta att se. (Och många av de här teknikerna kan orsaka skador för i jösse namn!)

Egentligen, vad får de här hundarna uttrycka över huvud taget? Annat än “ja, chefen!”?

Men visst. Jag kan se fördelarna! Det blir så himla, himla enkelt att hålla kurs. Bara: ta ledarskapet för i bövelen! Jaså det hjälpte inte, jamen skärp dig då vekling och bli en bättre ledare! Ska jag behöva förklara allt för dig eller!? Det är bäst du kommer på en kurs till, så jag kan förklara för dig mer vilken dålig ledare du är – och knyckla ihop din hund åt dig då och då så du får se hur en riktig ledare sätter sig i respekt.

Enkelt! Och så behöver jag inte lägga några pengar på fortbildning heller! Om det inte vore för det där jäkla samvetet…