fbpx

En snart treårig kokosboll – snacka om surdeg!

Totoro har fått ett lite märkligt liv. Dels var det från början dömt att bli märkligt – att vara min hund är inte ett normalt liv. Jag hör ofta att hundar hos mig måste ha ett perfekt liv (och kan jag inte snälla ta hand om en hund med svåra problem, hos mig skulle den ha det så bra – tyvärr är det helt tvärtom), men livet som instruktörhund är till stora delar skomakarens barn. Det är långa dagar där matte jobbar med andra hundar, ibland låter egen hund vara med en kort stund för att – ofta i kallstart – demonstrera någon övning lite kvickt, och sedan är det vänta igen. Det blir hipp-som-happ-träning där Totoro förväntas kunna saker bara för att han “borde” utan att jag egentligen lagt grunden – jag vet bättre, men jag glömmer, hinner inte, orkar inte, och han låter mig ofta komma undan med det genom att vara briljant.

Ovanpå det var Totoro inte planerad. Jag hade Fargo, vi skulle börja kika efter en lillebror nästa år någon gång – och så dog han… Totoro flyttade in på en tisdag, på torsdag hängde han med på kurs för att börja jobba. Mitt schema var inte lagt efter valpplaner.

Och sedan kom corona. Inga tävlingar, inga kurser, ingen ordning och reda (det är det redan ont om i mitt liv 😆), och mycket osäkerhet. Inte har det styrt upp livet precis.

Jag är helt normal! …Med tanke på.

Dags att fixa!

Nu får det faktiskt vara nog. Jag petar i grunder varenda dag och påpekar hur viktigt det är att lösa knuten i botten istället för att dra i trassliga trådar och bara göra saker krångligare längre fram. Jag pratar mig varm för värdet i att lägga stadiga grunder för att inte korthusen ska rasa i mer avancerad träning. Jag har flera grundkurser som jag alltid, alltid, alltid rekommenderar att man börjar med att jobba igenom när man behöver lösa något – ofta löser sig saker av sig självt om man justerar grunden. Men gör jag det själv?

Japp! Eller i alla fall snart så. 😁

Jag har en kurs som jag tänker på som “istället för vardagslydnad”, helt enkelt för att jag inte gillar idén vardagslydnad över huvud taget. Jag vill att vi ska funka ihop, att vardagen ska fungera och vara trevlig, men jag vill inte att det ska bygga på lydnad. Det finns en inneboende konflikt i det begreppet, hunden gör som jag vill trots att det är tvärtemot vad han själv vill. Jag föredrar att vi båda vill samma sak. Och det är därför Goda grunder existerar!

Du kanske också gillar…

We are the Champions!

Igår tävlade vi, idag firar vi! Lite avslagna, lite dagen efter, men väldigt nöjda. Rocket är freestylechampion! "Ja...

Ensam är inte stark.

För andra gången i mitt hundliv siktar jag högt tävlingsmässigt. Förra gången var 12 år sedan, då jag valde Valle för...

Träna på att tävla

Träna på att tävla

I söndags höll vi ett kort sommarprat om att prestera på tävling. Det var inriktat på den tvåbenta delen av ekipaget,...

2 Kommentarer

  1. Victoria

    Perfekt även för mig som verkar tro att det räcker att prenumerera så gör jobbet sig själv (märkligt trott av mig för jag har aldrig blivit vältränad av att köpa ett gymkort heller) – jag och Tjorven hänger på!

    Svara
    • Ulrika Högbom

      Den övertygelsen är du verkligen inte ensam om – visst BORDE det funka så!? 😂

      Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.