fbpx

En snart treårig kokosboll – snacka om surdeg!

Totoro har fått ett lite märkligt liv. Dels var det från början dömt att bli märkligt – att vara min hund är inte ett normalt liv. Jag hör ofta att hundar hos mig måste ha ett perfekt liv (och kan jag inte snälla ta hand om en hund med svåra problem, hos mig skulle den ha det så bra – tyvärr är det helt tvärtom), men livet som instruktörhund är till stora delar skomakarens barn. Det är långa dagar där matte jobbar med andra hundar, ibland låter egen hund vara med en kort stund för att – ofta i kallstart – demonstrera någon övning lite kvickt, och sedan är det vänta igen. Det blir hipp-som-happ-träning där Totoro förväntas kunna saker bara för att han “borde” utan att jag egentligen lagt grunden – jag vet bättre, men jag glömmer, hinner inte, orkar inte, och han låter mig ofta komma undan med det genom att vara briljant.

Ovanpå det var Totoro inte planerad. Jag hade Fargo, vi skulle börja kika efter en lillebror nästa år någon gång – och så dog han… Totoro flyttade in på en tisdag, på torsdag hängde han med på kurs för att börja jobba. Mitt schema var inte lagt efter valpplaner.

Och sedan kom corona. Inga tävlingar, inga kurser, ingen ordning och reda (det är det redan ont om i mitt liv 😆), och mycket osäkerhet. Inte har det styrt upp livet precis.

Jag är helt normal! …Med tanke på.

Dags att fixa!

Nu får det faktiskt vara nog. Jag petar i grunder varenda dag och påpekar hur viktigt det är att lösa knuten i botten istället för att dra i trassliga trådar och bara göra saker krångligare längre fram. Jag pratar mig varm för värdet i att lägga stadiga grunder för att inte korthusen ska rasa i mer avancerad träning. Jag har flera grundkurser som jag alltid, alltid, alltid rekommenderar att man börjar med att jobba igenom när man behöver lösa något – ofta löser sig saker av sig självt om man justerar grunden. Men gör jag det själv?

Japp! Eller i alla fall snart så. 😁

Jag har en kurs som jag tänker på som “istället för vardagslydnad”, helt enkelt för att jag inte gillar idén vardagslydnad över huvud taget. Jag vill att vi ska funka ihop, att vardagen ska fungera och vara trevlig, men jag vill inte att det ska bygga på lydnad. Det finns en inneboende konflikt i det begreppet, hunden gör som jag vill trots att det är tvärtemot vad han själv vill. Jag föredrar att vi båda vill samma sak. Och det är därför Goda grunder existerar!

Du kanske också gillar…

Förebereda inför tävling

Förebereda inför tävling

Om knappt en vecka debuterar vi i både HtM och Freestyle, Midori och jag. För en gångs skull har jag faktiskt haft en...

Hantera tävlingsnerver

Hantera tävlingsnerver

Under dagens banvandring på vår öppna rallyträning kommenterade en av deltagarna "Så skönt att se att det inte bara är...

Lär du hunden vakta sina grejer?

Lär du hunden vakta sina grejer?

Resursförsvar kallar vi det när hunden försvarar sådant som är viktigt för den. Det är något som är helt naturligt,...

2 Kommentarer

  1. Victoria

    Perfekt även för mig som verkar tro att det räcker att prenumerera så gör jobbet sig själv (märkligt trott av mig för jag har aldrig blivit vältränad av att köpa ett gymkort heller) – jag och Tjorven hänger på!

    Svara
    • Ulrika Högbom

      Den övertygelsen är du verkligen inte ensam om – visst BORDE det funka så!? 😂

      Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.