Just nu håller vi på med ett trickprojekt. Vi har ihop med tre andra satt ihop en instruktörsutbildning för att bli instruktör i svenska hundtricksporten, och pilotgruppen är i full gång! Två veckor framåt handlar om inlärning av olika trick och jag ser fram emot att fördjupa mig ihop med eleverna.

Vår egen trickträning utvecklas

Utbildningen bygger på tricklistan för nivå 1 och 2 i svenska hundtrickklubben (så fort tricklistorna är fastställda kommer de att läggas på hemsidan). Givetvis kan jag inte lära ut något som jag inte själv behärskar, så även om vi har tränat de flesta tricken som är med så har vi under veckan tränat in ett par nya: footsies (hunden går i mellanposition med sina tassar på mina fötter), fånga, och rulla ut en matta. Jag vill vara väl förberedd!

Midori har haft jätteroligt. Nya utmaningar som hon snabbt har förstått tack vare de grunder vi redan har.
“OK, du sätter en target på din FOT…? Tass på target, jag fattar. Och sedan tar du bort den. Tass på…fot…? YES! TASS PÅ FOT! JAG ÄR BÄST!”
” En hoprullad yogamatta. En shapingsituation. Tassar på? Upp på den? Nos på den? YES! NOS! NOS! Och nu då – vad ska jag göra med nosen…trycka? Gripa? Puffa? JA! PUFFA! “Jag är DROTTNINGEN av kelpies. BUGA INFÖR MIN EXCELLENS!”

Något fritt översatt från Kelpiska, men jag är ganska säker på att det är korrekt 😁

Nya titlar

Svenska hundtrickklubben är på väg att skapas just nu. Så fort tricklistor och regler blir fastslagna kommer jag och Midori att ge oss på de tre första titlarna. Det är kul med mål och riktlinjer, och en svensk hundtrickklubb tror jag verkligen kan öppna upp vägen till rolig och intressant träning för många ekipage!

När man sedan har hållit på med trick ett tag och börjar inse att allt är trick, då blir det så mycket enklare att – om man vill – expandera till andra sporter. Grunderna finns redan på plats: hunden har lärt sig samarbeta, targetövningar, shaping, självkontroll. Resten är bara en fråga om att lära in nya trick.

Alla behöver inte kunna allt!

En av de grejer jag verkligen gillar i hundtricksporten är att alla hundar behöver inte kunna allt. På tricklistan fick väldigt många fler trick än vad man behöver visa upp för att ta en titel, vilket betyder att man kan välja trick antingen efter vad hunden har lätt för, eller vad man tycker är extra roligt och utmanande (det är inte alltid samma!). Att jag tränar in samtliga trick har att göra med att jag i min tur lär ut hur man gör – och då behöver jag så klart ha praktisk erfarenhet av att träna in de olika tricken.

Midori är en allsidig hund. Hon har sina svagheter – stadga och avståndsarbete över 10 meter – men i övrigt är hon med på det mesta, och hon är ganska vältränad fysiskt. Därför har vi väldigt få begränsningar i vad vi tränar på. En hund som inte har samma fysiska förutsättningar behöver anpassningar, det är viktigt att komma ihåg.

Glädjen i utmaningen

En rolig sak som jag har märkt de här senaste dagarna är att hon verkar se ett nöje just i utmaningen med nya trick som hon inte har jobbat med tidigare. Alltså sådana trick som hon inte ens har funderat över! Hennes rena glädje när hon insåg att hon kunde sätta sina tassar på mina fötter var en sådan grej, det var som att hon fick en lite ändrad världsbild. Jag ser fram emot fler sådana insikter i att världen fungerar lite annorlunda än hon trodde – och att det gör den till en lite bättre värld!

Ulrika jämför det ibland med att spela datorspel. Svårighetsnivån ska vara precis rätt, då är det som allra roligast. Utmanande men görbart. För lätt: tråkigt. För svårt: ger upp. Precis rätt: spelar i timmar utan paus…