fbpx

Lämna ensam

Vad är motsatsen till förväntan? Den där glädjen när man vet att snart, snaaaaart händer något underbart har ju också en baksida. När som helst, jag vet inte när, händer något jobbigt! Oväntan? Antiväntan? Vad man än kan kalla det så är det inte trevligt… Jag har senaste veckorna fått många frågor på olika teman som fått samma svar. Inte för att det är någon universallösning, utan för att det är en viktig pusselbit i grunden som kan göra stor skillnad: låt hunden slippa leva i oväntan.

I needs to know!

Hundar lever i en ganska svår situation med oss. De har väldigt lite kontroll över vad som händer, och ofta kommer det dessutom som en överraskning. I många fall kan exakt samma ledtrådar tyda på både något fantastiskt som ska hända – eller något jobbigt/tråkigt. Vi kan ta exemplet med att följa med eller bli lämnad ensam. Hur vet hunden varför du går till hallen? När vet han om du tar på dig skorna för att ni ska på promenad eller för att du ska lämna honom ensam? Vilka ledtrådar är desamma för båda alternativen? Finns det något som berättar för hunden att nej, den här gången ska han inte följa med eller hoppas han hela vägen tills dörren stängs?

Mellan hopp och förtvivlan

Det här läget där hunden både har förväntan på något kul och samtidigt en oro att det kanske istället är varningstecken han ser är inte nyttigt. Oron sprider sig, känslan av att inte kunna lita på förväntan leder till misstänksamhet och spända nerver. Vaksamheten för de allra första tecknen blir allt större. Först börjar känslokarusellen när du går ut i hallen och tar skohornet. Men efter ett tag är det när du börjar gå mot hallen. Sedan när du reser dig ur soffan, när du byter sittställning, när du drar efter andan, när du… Det finns alltid något som händer strax innan hunden inser att nu kan det vara dags! Och när sedan känslorna börjar storma kommer det som hände strax innan att bli ett nytt varningstecken.

Det här är jättejobbigt! Ja, det är jobbigt för dig att ha en hund som överreagerar och inte bara kan ta det lugnt. Men hur är det att vara hunden? Vilket konstant litet vardagshelvete lever han i…?

Zen… Aoooooooooommmm

Kommunikation

Det här är – förvånansvärt – enkelt att fixa. (Så länge ni inte har kommit väldigt långt i oväntan, då kanske ni behöver lite hjälp också.) Skilj på informationen! Se till att hunden inte behöver slitas mellan hopp och förtvivlan utan vet direkt vad det är som händer. Låt den inte gissa varför du gör som du gör, berätta. Ja, bokstavligen prata med hunden!

Jag tänker inte hävda att hunden förstår allt du säger – många hundar förstår väldigt mycket, men det varierar hur mycket och inte minst vad – men det spelar inte så stor roll. Om det är viktig information kommer hunden att lära sig att lyssna på skillnaderna i dina ljud, så behöver vi inte diskutera ordförståelse. (Fast det gör jag gärna! Men det får bli en annan gång.) Till en början blir det mycket prat och det kan kännas dumt, men du hjälper din hund att förstå en värld där han har väldigt lite kontroll och det borde få det att kännas bättre. Jag säger nämligen alltid att man börjar bäst med kulspruteapproach. Berätta allt.

Nu ska jag ta min kopp. Sedan sträcker du dig mot bordet och tar koppen. Nu ska jag byta kanal. Sedan plockar du upp fjärrkontrollen. Nu går jag till köket, jag kommer strax tillbaka. Sedan går du till köket och hämtar ett glas vatten. Nu går jag ut, du ska stanna hemma. Sedan reser du dig, går till hallen och gör dig i ordning, och lämnar hunden. Och tvärtom, Nu ska vi gå ut, du följer med. Sedan reser du dig, går till hallen och gör dig i ordning, och tar med hunden.

Från början kommer hunden att hänga med överallt precis som vanligt, fast i sin vanliga kamp mellan hopp och förtvivlan. Som vanligt kommer hunden att överreagera på allt du gör. Att du pratar betyder ju inget – än! Men när du är förutsägbar, efter du sagt X händer helt klart Y, kommer till slut avslappningen. Han behöver inte längre vara vaksam på första, första, första tecknet, och tecknet innan det. Han behöver inte vara redo att reagera – han vet att du går och gör något astråkigt i köket, finns inte ens en godischans, och sedan kommer du tillbaka. Så varför kliva upp och titta på? Det är ju skönare att ligga kvar här…

Efter ett tag faller det nya mönstret på plats. Hunden börjar lita på att om han inte får någon information händer det heller inget, och de små sakerna som tidigare kunde vara varningstecken (som att du byter sittställning enligt exemplet vi använt här) blir inte längre intressanta. Du behöver inte prata om precis allt du gör längre, utan bara berätta när du gör något som hunden behöver veta för att slippa gissa.

För det är jobbigt att leva helt utan kontroll. Det är otroligt stressfyllt att inte ha en aning om vad som kommer att hända härnäst, och om det kommer att vara något roligt eller hemskt. Och inte minst är det så onödigt.

Det är så mycket bättre när vi förstår varandra!

Du kanske också gillar…

Förebereda inför tävling

Förebereda inför tävling

Om knappt en vecka debuterar vi i både HtM och Freestyle, Midori och jag. För en gångs skull har jag faktiskt haft en...

Hantera tävlingsnerver

Hantera tävlingsnerver

Under dagens banvandring på vår öppna rallyträning kommenterade en av deltagarna "Så skönt att se att det inte bara är...

Lär du hunden vakta sina grejer?

Lär du hunden vakta sina grejer?

Resursförsvar kallar vi det när hunden försvarar sådant som är viktigt för den. Det är något som är helt naturligt,...

5 Kommentarer

  1. Cecilia

    Så bra inlägg!!
    Vilket får mig att fundera på detta med att lämna hunden ensam en stund hemma/ensamhets träning.
    Vilket finns på min nyfikenhets önskelista gällande teman på inlägg från er!

    (Kanske finns det redan i något äldre inlägg jag inte sett..)

    Svara
    • Ulrika Högbom

      Tack! Och så roligt att du har en önskelista, det hör vi gärna mer om ?

      Ensamhetsträning är något vi har planer på att gå in djupare på absolut! Det är ett jätteviktigt ämne – och väldigt svårt för många. Samtidigt vill vi vara riktigt noggranna när vi går in mer på djupet i det, eftersom det för många hundar handlar om rent lidande. Därför är det lite osäkert när exakt vi knåpar färdigt på det, eftersom det inte är ett ämne vi vill skriva om i farten riktigt…

      Svara
  2. Susanne Ström

    Väldigt bra skrivet!!
    Min make tyckte det var rätt roligt och lite udda att jag HELA tiden pratade med Sigge när han var liten. ”Nu ska vi göra si” och ”nu ska vi göra så” och lilla Sigge lyssnade och lärde sig allt efter tiden gick.

    Idag är en ung kille på 20 mån och han kan mönstret. Aldrig stressad över vad som ska ske. Jag pratar fortfarande lika mycket med honom, även om han inte förstår alla mina ord. Vi ”pratar” om vad dagen ska innehålla tex ”idag ska vi träna och träffa Ida” eller ”idag är det vilodag” … inget kommer som en överraskning för honom. Inbillar jag mig iallafall.

    Har testat honom vid några tillfällen och inget sagt till honom vad som ska ske. Jag märker direkt på honom att han blir ”frågande” och ser osäker ut. Men om jag vänder på steken och talar om vad som ska hända, så är han avslappnad. Tex ”matte ska handla lite och du får vänta hemma” – då kryper han upp i soffan och ligger där tills jag kommer hem.

    Jag tror på kommunikation och tydlighet. Mönster och ord som hunden kan tolka och förstå. Kommunikation är inte bara ord, det kan vara rutiner eller vanor som alltid följs. Man kanske alltid använder samma kläder när det är dags för promenad. Eller sätter på sig myskläder när dagen är slut och det är dags att slappna av i soffan – för alla. Servera mat på samma tider osv osv. Det finns massor av ”kommunikation” som hunden kan förstå och som kan ge hunden en trygghet i vardagen.

    Min kille ”kommunicerar” med mig också och visar vad han vill. Det är sällan jag går emot hans egen vilja. Nu har jag en Cane med stort behov att bestämma själv ?, men även det är en viktig del i en hunds vardag. Att själva kunna vara med och påverka sin situation. Men det är egentligen ett eget och annat ämnesområde.

    Jag pratar om allt med min hund och det kommer jag alltid att göra ?.

    Svara
  3. Gudrun

    Min hund följer med mig till jobbet varje dag. Nästan varje dag. Ibland måste han vara hemma med husse. Då säger jag till min hund att ”idag ska du vara hemma med husse”. Då lommar han iväg från hallen och vet precis att idag får han inte följa med. De förstår mer än vi tror.

    Svara
  4. Anders Nilsson

    Håller med ovanstående inlägg: det är bra att berätta vad man ska göra!

    Redan som valp berättade jag ”nu ska jag handla”, och det följdes alltid av samma procedur: husse gick ut själv, körde iväg med bilen och kom tillbaka efter en halvtimme.

    Annars, om jag går till hallen och tar på mig skorna, så betyder det att ”vi ska gå ut”. Men om jag säger att jag ska handla, då ligger han kvar på sin plats, för han vet att husse försvinner en liten stund.

    Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.