fbpx

I ständig rörelse

Sedan hon flyttade in för över sju år sedan har hon varit i (nästan) ständig rörelse, kelpan. Hon gillar att använda sin kropp och sitt huvud! Det här med att vara stilla är inte för henne. Inte det här med att hålla sig till en och samma sak för länge heller. Hon gillar rörelse omkring sig också, alltså omväxling!

perpetuum mobile

Valle tittar på henne och skakar på huvudet innan han dyker ner bakom sin soffkudde, drar sin filt över huvudet och fortsätter snarka. Var får hon sin energi ifrån?

Jag undrar detsamma när hon klockan fyra på morgonen har letat upp en strumpa (husse har börjat göra väldigt intressanta strumpgömmelekar, det är NÄSTAN för svårt att få tag på dem ibland!) som hon överlycklig försöker stoppa in i min mun. “Vaaaaakna! Det är MORGON!!! Eller nästan, det kunde varit, och jag vill GÖÖÖÖÖÖÖRA SAKER!!!”

Och det vill hon. Det är ingen smart plan för att få min varma plats i sängen, så som Valle kan göra ibland, utan hon springer förväntansfullt till dörren om jag går upp. Sömndrucket pekar jag på hundluckan. “Är du dum i huvudet? Jag vill inte ut ENSAM! Vi ska gå ut tillsammans, det är jättekul! Kom igen matte!!” (Midori pratar alltid med mängder av utropstecken, också mitt i natten). Jag berättar för henne vad jag tycker om kelpor som vill nattsudda medans jag masar mig in till sängen igen. Hon brukar göra ett allvarligt menat försök att somna efter det. Ibland lyckas hon hela en och en halv timme innan hon flyger upp igen. “KLOCKAN ÄR SNART HUSSEVAKNARDAX!!!” Husse går upp 5.45 på vardagar. Inte helger. Så för att stackaren ska få sovmorgon ibland så går jag upp 5.45 på helger. Vadå, jag är ju redan halvvaken efter att ha vaknat av en strumpa i munnen…

“Jag har den STÖRSTA pinnen, jag ska bära den LÄNGST och jag ska göra det SNABBAST!”

Hennes rörelseglädje gör att hon passar bra för att träna sporter med en massa rörelse. Hon är enormt nöjd med att vi äntligen tränar agility regelbundet sedan i somras – hinder och tunnlar och slalom, oh my! Springmomenten i lydnaden är kul, och rallyn går ju faktiskt att göra väldigt snabbt. Det är ganska kul med följsamhet också, när matte går på ordentligt!

Moment som Fröken INTE uppskattar är att vara stilla. “WHYYYYYYYY!!!” kommer ur hennes mun när jag ber henne vänta vid startlinjen, inför en inkallning, eller när jag går ett varv runt henne. Alltså det kryper i tassarna! De MÅSTE röra sig! För det mesta förstår hon vad jag vill – tror jag – men som för en fyraåring med spring i benen så går det bara inte. Tassarna är utanför hennes kontroll!

Jag har anpassat mig. Efter sju år vet jag när det är läge att träna stadga och bygga värde i att vara stilla, och när sådan träning bygger mer frustration än självkontroll. Eftersom flera av de sporter vi tävlar i innehåller delar av stadga så behöver jag upprätthålla den, och jag tror också att det faktiskt är nyttigt för henne att få lite balans mellan rörelse och stillhet. Men jag väljer att lägga den största delen av den träningen när hon är i mottaglig sinnesstämning och aktivitetsnivå, inte när hennes pupiller täcker hela irisen och ser ut som de tunnelöppningar, eller möjligtvis bollar, som hon antagligen tänker på just då.

Med en hund som ALLTID är på, som ALLTID vill mer så behöver jag hålla i litegrann. Det är inte nyttigt för henne att få göra det hon vill så mycket som hon vill. Om vi till exempel hade sprungit agilitybanor varje dag hade hennes stressnivåer aldrig hunnit bli normala. Istället växlar vi in mycket nosarbete och långa promenader, och parkour så klart. Kontrollerade kroppsövningar med balans och styrka ger henne utlopp för sitt rörelsebehov på ett sunt och stressfritt sätt.

Vissa saker har hon också begränsad till gång till. Hennes “magiska fotboll”, den där som smiter och rullar och studsar och bara går att gripa på ett enda ställe och som gör henne överlycklig, den plockas bara fram under korta stunder någon gång i veckan – eftersom den också gör henne snudd på manisk.

Istället har vi ett stort konto på tuggisar, lickimat och vedträn. Att få flisa ett lagom smaskigt vedträ gör henne lyckligt lugn. Och en lycklig Midori är värd städningen efteråt.

Hennes springtokighet gör det ganska enkelt att hitta riktigt bra belöningar.

Godis från min hand? Ja tack. Godis från en skål SOM HON FÅR SPRINGA TILL? Himmelriket!

Leka kamplek? Ja tack. Vinna leksaken och SPRINGA ÄREVARV? Himmelriket!

Eftersom jag är lugn och lat och väldigt medveten om att det hon vill inte alltid är det hon behöver, så matchar vi ganska bra både i vardag och träning. Mycket bättre än jag och Valle som båda är lika mellow, vi funkar fantastiskt i vardagen men har gett upp att träna något annat än det han bjuder in till (nosework, nosework, nosework och ibland trix). Lat matte + aktiv hund = fungerar utmärkt! Vi drar lagom mycket i varandra åt våra respektive håll.

“Åh, kom igen matte! Vad skulle vi annars göra?”

Vad vill jag att du tar med dig från detta blogginlägget? Att aktiva hundar med stort rörelsebehov ofta behöver hjälp att hitta en balans mellan aktivitet och passivitet. Att de behöver erbjudas andra outlets för sin energi för att inte bli stressmonster. Att den enkla vägen ut ibland gör skada långsiktigt även om det fungerar kortsiktigt. De BEHÖVER komma ner i varv, vare sig de vill eller inte, då och då.

Och kanske framför allt: ha koll på vad du skaffar dig. Jag visste precis vad jag köpte när jag valde Midori. En hund som är superpå i träningen är också superpå i vardagen, och behöver hamna i ett hem där det är OK att väcka sina människor klockan fyra på morgonen bara för att man är så lycklig över att en ny dag startar. Hundar har inte förmånen att få välja sina människor, så det är upp till oss att välja klokt. Behöver du lite hjälp att balansera?

Du kanske också gillar…

Förebereda inför tävling

Förebereda inför tävling

Om knappt en vecka debuterar vi i både HtM och Freestyle, Midori och jag. För en gångs skull har jag faktiskt haft en...

Hantera tävlingsnerver

Hantera tävlingsnerver

Under dagens banvandring på vår öppna rallyträning kommenterade en av deltagarna "Så skönt att se att det inte bara är...

Lär du hunden vakta sina grejer?

Lär du hunden vakta sina grejer?

Resursförsvar kallar vi det när hunden försvarar sådant som är viktigt för den. Det är något som är helt naturligt,...

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.