Åsa skrev ett fantastiskt vackert kärleksbrev till sin hund Midori i förra bloggen – om du inte har läst det rekommenderar jag dig varmt att göra det! Jag har fått frågan om jag inte kan skriva något motsvarande om Totoro, och visst kan jag det. Han är fantastisk och jag älskar honom djupt. Men… Jag fick en annan tanke. En svårare tanke.

Älskar Totoro mig?

Enormt motstånd

Det här blogginlägget visade sig bli det svåraste jag någonsin skrivit. Jag tror – vet! – att Totoro älskar mig. Djupt och innerligt till och med. Men därifrån till att faktiskt försöka uttrycka det? Om mig!? Jag förtjänar ju inte den här kärleken, det är en absolut sanning. Alla försök att formulera vad han älskar med mig, varför och hur – det gör fysiskt ont! Det tar emot något så fruktansvärt, och alla saker jag kommer på måste genast kvalificeras med en lång (låååååång) lista med “trots att”, “men” och så vidare…

En så enkel sak som “för att hon ger mig mat” följs omedelbart med “fast inte så mycket som jag vill ha”, “ofta senare än det var meningen”, “ofta skulle hon glömma helt om jag inte påmint henne”, “skålen är inte alltid nydiskad”, “för det mesta äter jag ensam medan hon passar på att göra annat”, “jag får inte välja mat själv”, “hon tycker inte om mina pussar direkt efter jag ätit”, och det bara fortsätter. Jag får slita fram en sak jag kan gå med på kanske gör honom lite, lite glad och som är lite förknippad med mig – men anledningarna till att det inte bara inte borde räknas, utan faktiskt snarare är något att ogilla mig för kommer efter i en strid ström.

Jag förtjänar inte hans kärlek.

Kärlek är inte lön för möda

Jag förtjänar inte hans kärlek, men det behöver jag inte heller göra. Jag behöver förtjäna hans förtroende, hans tillit, hans arbetsglädje, hans samarbetsvilja, hans respekt. Men kärlek är något jag får. Och att det är så fruktansvärt, fruktansvärt svårt för mig att uttrycka att Totoro älskar mig – utan att förklara att han kanske inte borde för att jag är en usel matte – gör att jag tror att det här är något väldigt viktigt att faktiskt göra. Så. Här är mitt försök. Jag tror – vet! – att Totoro älskar mig, jag tänker lista saker han älskar med mig och jag tänker försöka att inte bara lista prestationer. Min lista över saker jag älskar med honom handlar inte om saker han presterar, alls, och hans kärlek till mig är inte sämre.

Jag vill inte. Det här. Är. Svårt!
Det får bli i punktform…

• Matte är varm och mjuk, och förstår när jag vill att hon ska lyfta på täcket på natten, när hon ska vända på sig så jag kan skeda in mig mot hennes mage och när hon ska vända sig åt andra hållet så jag kan trycka mig raklång mot hennes rygg.
• Hon är nästan alltid med mig.
• Hon försöker hålla om och stötta mig när jag vill sitta i knät så jag inte ska ramla av trots att det har blivit mycket mindre sedan när jag var valp (av någon konstig anledning).
• När jag ser eller hör något som kan vara farligt hänger hon med och kollar vad det var.
• Hon skrattar massor vilket gör mig också glad.
• Hon tar med mig och åker till mina bästa vänner Åsa och Anna-Lena ganska ofta!
• Om jag ber henne slutar hon i alla fall ibland med det hon håller på med och gör det jag vill göra istället.
• Hon hittar på roliga lekar och mysterier för mig att syssla med.
• Vi åker och upptäcker nya platser tillsammans.
• Hon ger mig godis och leksaker!
• Hon har sköna händer och förstår vad jag vill att hon ska göra med dem – klia här, kläm där.
• Hon lägger mjuka mattor och kuddar nästan överallt åt mig.
• Vi hittar på nya lekar tillsammans, hon hakar på mina idéer även om hon inte förstår dem.
• Hon låter mig nästan alltid smaka på det hon äter – även fast det oftast smakar illa är det roligt att testa.
• Hon smakar gott att tugga på.
• De gånger vi varit ifrån varandra blir hon jätteglad att se mig igen!
• Hon luktar spännande, särskilt när hon varit någonstans utan mig.
• Hon klappar och kramar mig när jag tycker något varit jobbigt.
• Hon hjälper mig när andra hundar är arga på mig.
• Hon kan öppna dörrar!
• Hon blir glad av att jag är glad.
• Hon uppskattar mina påhitt.
• Hon sjunger godmorgonsången varje morgon.
• Hon hittar på nya saker att prova
• Hon sätter sig med mig och vi lutar våra huvuden mot varandra och bara är tillsammans…

En oändlig lista!

Av två anledningar var den här listan nästan lika svår att avsluta som den var att påbörja. Det ena är självklart: Totoros kärlek är oändlig, jag kan alltså bokstavligen inte nå slutet. Det andra är för att jag bestämde mig för att för varje gång jag skrev något jag blev tvungen att sudda, som tex “fast hon jobbar alldeles för mycket, tråkmånsen” måste jag skriva fem nya saker (och som inte handlade om att jag ger honom något). Det gör också det här till ett evighetsuppdrag. Så nu bara slutar jag, utan att vara klar – jag kom längre än jag trodde jag skulle göra!

Jag vet att Totoro älskar mig. Men därifrån till att känna att det är ok är tydligen steget ganska stort… Att acceptera hans ärliga känslor är dock en fråga om respekt. Varje gång jag förklarar att han egentligen inte borde älska mig, pga x, y eller z, säger jag ju att han har fel. Han är för dum för att förstå, han vet inte bättre.

Det tror jag faktiskt inte alls. Han har rätt att älska mig, och få den kärleken accepterad!

Jag tror vår kärlek till varandra även syns i våra kursfilmer – vad ser du?