fbpx

Varför gör du så?

En sak vi ofta missar är att vi är två som beter oss och lär sig. Även fast man vet om det kan det vara svårt att riktigt få in den tanken praktiskt. Det är ju jag som tränar hunden, eller hur?

Tittut! Här kommer jag och spräcker din bubbla…

Vad jag gör, hur jag gör det, när jag gör det, det är hur jag får saker att hända i träningen, eller hur? När jag klickar, var jag väljer att lägga in en hjälp, hur jag belönar, det här är mina verktyg för att lära hunden saker. Men vad de också är, är beteenden – och beteenden formas av erfarenheter.

Vem tränar vem egentligen?

Kedjan ABC är de flesta kanske bekanta med? A = antecedent (det som kommer före), B = beteende, och C = konsekvens. Tex

A: Jag säger “sitt”
B: Hunden sätter sig
C: Jag ger en godis

Hunden har lärt sig att i antecedent “jag hör matte säga sitt” lönar det sig att sätta sig. För det här är hundens ABC-kedja. Jag har också varit i en situation, utfört beteenden och fått konsekvenser för det. Det skulle kunna se ut ungefär såhär

A: Hunden tittar på mig
B: Jag säger “sitt”
C: Hunden sätter sig

Ser ni den lilla finurligheten här? Det som händer är detsamma för oss båda, men kedjan är förskjuten. Hundens beteende är min konsekvens (och antecedent), mitt beteende är hundens konsekvens (och antecedent). Mitt beteende påverkar ditt beteende – och ditt beteende påverkar mitt beteende!

Vad betyder det här då?

Kanske inte så mycket egentligen, jag tycker mest är coolt… Så länge saker går bra, alltså. Om det smyger in några krångligheter i träningen (det händer väl aldrig?) så är det något som är väldigt, väldigt viktigt att vara medveten om. Beteenden utförs för att uppnå konsekvenser (det är en förenkling men den funkar i det här sammanhanget), och beteenden är flytande – om inte den önskade konsekvensen uppnås kommer beteendet att förändras för att försöka få konsekvensen att hända på något annat sätt då. Det här utnyttjar vi ofta i träning, vi vill ha mer av något beteende, ökat tempo, längre uthållighet, noggrannare placering – håll inne belöningen (konsekvensen) tills beteendet förändras lite.

Men det är ju inte bara hundens beteenden som förändras när konsekvenser uteblir… Om jag säger “sitt” i förväntan att hunden därefter sätter sig – och det inte händer!? Risken är stor att jag kommer att göra någon ny version av mitt beteende – inte längre “sitt” utan kanske “SITT!“, eller “sitt!”+ta ett litet steg fram, eller “sitt”+höj godishanden. Inte avsiktliga, planerade variationer, utan ett automatiskt försök att uppnå önskad konsekvens – hunden ska sätta sig.

Och om hunden då sätter sig? Hurra! Önskad konsekvens uppnådd! Jag lyckades, woohoo!

Ja? Det gör väl inget?

Haha! Nä, absolut inget alls, jag har inte lärt dig något genom att bara stå här en sekund extra…

Jag tror ni har räknat ut det här redan, va? Vad har nu hänt med mitt beteende att säga “sitt” för att få hunden att sätta sig? Just det, det har blivit påverkat av inlärning – “sitt” fungerar inte, men “sitt”+handen upp fungerar – alltså kommer det att vara mitt mer sannolika beteende nästa gång jag vill ha konsekvensen att hunden sätter sig. Sakta men säkert glider våra beteenden iväg… Sitt + hand kanske inte känns så himla allvarligt (om du inte tävlar lydnad och är rädd för dubbelkommandon), men exakt det här händer med precis vad du än gör med din hund. Hunden som tigger, drar i kopplet, gör utfall? De beteenden du använder i de situationerna påverkas av de konsekvenser du får, och du lär inte ens märka det…

Kan man göra något?

Japp! Eller snarare, både ja och nej. Men, jobba för andra konsekvenser. Det här är känslomässigt styrt, vad som är en önskad konsekvens är ju just vad man önskar sig ska hända – vad ger mig en känsla av välbehag när det händer? Om du fokuserar på att hunden ska sätta sig så är det din önskade konsekvens. Men om du – ärligt, inte något du bara försöker intala dig själv – fokuserar på att hunden ska lära sig något om att sätta sig när du säger sitt, så kommer inte ditt “sitt” (som ju är tänkt att vara hundens tydliga A för det beteendet för all framtid) att variera så lätt bara för att inte hunden sätter sig.

Du kommer att variera andra beteenden – beteenden som du utför för att uppnå konsekvensen att hunden lär sig saker. Men det är för det mesta något bra. (Inte alltid dock, var uppmärksam på vad du faktiskt gör.)

Vi är alltid två som lär oss, på precis samma sätt. En dans där vi båda leder och följer varandra, i våra förskjutna kedjor som korsar varandra hela tiden… Vi behöver acceptera det och hitta strategier för att vara uppmärksamma på vad som händer och vad vi kan göra åt det. Det är oundvikligt, men inte nödvändigtvis negativt.

Du kanske också gillar…

Förebereda inför tävling

Förebereda inför tävling

Om knappt en vecka debuterar vi i både HtM och Freestyle, Midori och jag. För en gångs skull har jag faktiskt haft en...

Hantera tävlingsnerver

Hantera tävlingsnerver

Under dagens banvandring på vår öppna rallyträning kommenterade en av deltagarna "Så skönt att se att det inte bara är...

Lär du hunden vakta sina grejer?

Lär du hunden vakta sina grejer?

Resursförsvar kallar vi det när hunden försvarar sådant som är viktigt för den. Det är något som är helt naturligt,...

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.