Vad betyder det här då?

Kanske inte så mycket egentligen, jag tycker mest är coolt… Så länge saker går bra, alltså. Om det smyger in några krångligheter i träningen (det händer väl aldrig?) så är det något som är väldigt, väldigt viktigt att vara medveten om. Beteenden utförs för att uppnå konsekvenser (det är en förenkling men den funkar i det här sammanhanget), och beteenden är flytande – om inte den önskade konsekvensen uppnås kommer beteendet att förändras för att försöka få konsekvensen att hända på något annat sätt då. Det här utnyttjar vi ofta i träning, vi vill ha mer av något beteende, ökat tempo, längre uthållighet, noggrannare placering – håll inne belöningen (konsekvensen) tills beteendet förändras lite.

Men det är ju inte bara hundens beteenden som förändras när konsekvenser uteblir… Om jag säger “sitt” i förväntan att hunden därefter sätter sig – och det inte händer!? Risken är stor att jag kommer att göra någon ny version av mitt beteende – inte längre “sitt” utan kanske “SITT!“, eller “sitt!”+ta ett litet steg fram, eller “sitt”+höj godishanden. Inte avsiktliga, planerade variationer, utan ett automatiskt försök att uppnå önskad konsekvens – hunden ska sätta sig.

Och om hunden då sätter sig? Hurra! Önskad konsekvens uppnådd! Jag lyckades, woohoo!

Ja? Det gör väl inget?

Jag tror ni har räknat ut det här redan, va? Vad har nu hänt med mitt beteende att säga “sitt” för att få hunden att sätta sig? Just det, det har blivit påverkat av inlärning – “sitt” fungerar inte, men “sitt”+handen upp fungerar – alltså kommer det att vara mitt mer sannolika beteende nästa gång jag vill ha konsekvensen att hunden sätter sig. Sakta men säkert glider våra beteenden iväg… Sitt + hand kanske inte känns så himla allvarligt (om du inte tävlar lydnad och är rädd för dubbelkommandon), men exakt det här händer med precis vad du än gör med din hund. Hunden som tigger, drar i kopplet, gör utfall? De beteenden du använder i de situationerna påverkas av de konsekvenser du får, och du lär inte ens märka det…

Kan man göra något?

Japp! Eller snarare, både ja och nej. Men, jobba för andra konsekvenser. Det här är känslomässigt styrt, vad som är en önskad konsekvens är ju just vad man önskar sig ska hända – vad ger mig en känsla av välbehag när det händer? Om du fokuserar på att hunden ska sätta sig så är det din önskade konsekvens. Men om du – ärligt, inte något du bara försöker intala dig själv – fokuserar på att hunden ska lära sig något om att sätta sig när du säger sitt, så kommer inte ditt “sitt” (som ju är tänkt att vara hundens tydliga A för det beteendet för all framtid) att variera så lätt bara för att inte hunden sätter sig.

Du kommer att variera andra beteenden – beteenden som du utför för att uppnå konsekvensen att hunden lär sig saker. Men det är för det mesta något bra. (Inte alltid dock, var uppmärksam på vad du faktiskt gör.)

Vi är alltid två som lär oss, på precis samma sätt. En dans där vi båda leder och följer varandra, i våra förskjutna kedjor som korsar varandra hela tiden… Vi behöver acceptera det och hitta strategier för att vara uppmärksamma på vad som händer och vad vi kan göra åt det. Det är oundvikligt, men inte nödvändigtvis negativt.