fbpx

En bit i taget

Pausa ett ögonblick. Tänk tillbaka på din hundträning förra året vid denna tiden. Ditt LIV förra året vid denna tiden. Vad gjorde du då? Vad har hänt sedan dess? Har du lärt dig någon nytt? Hittat lösning på något problem? Hittat HELT NYA problem? Uppnått ett mål – stort eller litet – eller kanske gjort om målet så att det passar dig bättre?

Förra året? Jag var awesome. Precis som detta året. Ingen skillnad!

Kom du på något? Jag roade mig med att leta fram förra året i min FB-profil, bara för att se vad som hände då. Ni vet, minnet är bra men kort… Där fanns en härlig blandning av Monsterjakt, första starten i nosework, lära mig layouta e-böcker, och vidareutbildning inom dog parkour.

(Finns det en poäng med denna promenad längst minnenas allé? Ja. Jag lovar. Vänta lite bara…)

Flera av de där sakerna känns jäääääääättelänge sedan. Bara ett år?

  • Monsterjakten var vårt första event som HHE. Det var kul, kanske dags för en repeat? Lite annorlunda upplagd, vi har lärt oss sedan dess vad som fungerar och vad som blir mindre bra.
  • Jag kommer ihåg Valles totala förvirring under hans första noseworktävling – hade visste inte varför han var där, vad han skulle göra, men OJ eukalyptus av en ren slump och på ren tur var han snabbast i inomhussöket.
  • Jag satt många timmar med youtubetutorials framför datorn för att lära mig ett nytt program, samtidigt som jag pluggade typografi och grafisk design. Superintressant, tycker jag fortfarande! Vi måste göra en bok snart igen.
  • Jag hade börjat snegla på IDPKA:s högre titlar inom dog parkour och funderade över hur vi skulle fixa allt det där…Och signade upp för en instruktörsutbildning. Lika bra liksom.
“Matte, det var faktiskt bara DU som tyckte det verkade svårt. Jag tycker allt är superenkelt!”

OK. NU kommer poängen!

Helt utan att jag har märkt det så har det skett en utveckling. Bit för bit. Lite i taget. Vi har hållit fler events som har funkat betydligt bättre. Valle (och jag) har numera betydligt bättre koll på det här med nosework. Numera kan jag använda det där programmet för att skapa hyfsat snygga flyers, broschyrer, och annat som vi behöver utan att behöva slå upp varenda litet steg i processen. Och de där titlarna som verkade helt omöjliga – de är snart klara allihopa.

Ibland behöver man ta ett steg tillbaka och titta på det stora hela för att se hur långt man har kommit. Det känns ofta som att det går väldigt sakta framåt, att varje bit är så liten. Vi är så upptagna med den biten som vi är på just nu att vi missar att många små smulor faktiskt blir en ganska stor kakbit.

För egen del så handlar det om att slappna av och lita på att om jag bara gör en bit i taget så kommer vi framåt. Hålla fokus på glädjen i utvecklingen, vägen framåt, snarare än att ha bråttom mot ett mål som jag ändå kommer att flytta fram när jag väl är där (jag känner mig själv…). Och då och då se tillbaka och se hur långt vi faktiskt har kommit!

Du kanske också gillar…

Förebereda inför tävling

Förebereda inför tävling

Om knappt en vecka debuterar vi i både HtM och Freestyle, Midori och jag. För en gångs skull har jag faktiskt haft en...

Hantera tävlingsnerver

Hantera tävlingsnerver

Under dagens banvandring på vår öppna rallyträning kommenterade en av deltagarna "Så skönt att se att det inte bara är...

Lär du hunden vakta sina grejer?

Lär du hunden vakta sina grejer?

Resursförsvar kallar vi det när hunden försvarar sådant som är viktigt för den. Det är något som är helt naturligt,...

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.