Publicerad Lämna en kommentar

Krånglande belöningar

Det här blir – har jag tänkt när jag börjar skriva den – en kort och enkel blogg idag. Belöningar är livet, de är allt, de är våra verktyg för att få fram de beteenden vi vill se – men ibland fungerar de inte som vi tänkt. Varför?

Det här leendet är för att matte har slutat pussa mig…

Här är några av de vanligaste problemen jag ser.

Godis

Du ber hunden om ett beteende, hunden utför det, du klickar och ger en godis. Hunden tar inte emot den, tar den och spottar ut den, tar den och ser besviken ut, eller kanske vandrar iväg. Vad hände? Godis brukar ju vara populärt, det är ju till och med er vanligaste typ av belöning! Mysko…

  • Mätt? Hundar blir – tro det eller ej – mätta. Har ni tränat länge kan det ha blivit ganska mycket godis på den tiden. Hundar som gillar att träna och tycker uppgifterna är roliga kommer att fortsätta ta emot godis som belöning en bra bit över sin “vill inte just ha”-gräns, just för att godisarna betyder att de gjort rätt. De gillar informationen. Men förr eller senare blir de mätta att äta en godis till faktiskt blir straffande.
  • Törstig? Framförallt torra eller salta godisar (hundar ska givetvis inte äta salt, men ibland blir det en avvägning mellan det och något absolut supersmaskigt från charkdisken eller hur?) förlorar sin belöningskraft snabbt, särskilt om det inte finns vatten fritt tillgängligt.
  • Nödig? Mycket godis kan trycka på, du har säkert rastat din hund innan träningspasset men har det blivit fullt i magen kan det vara dags igen. Och har du vatten fritt tillgängligt som hunden dragit nytta av (bra!) så kanske det är dags att kissa. I inget av de lägena känns det superintressant att stoppa något i munnen, eller hur?
  • Variation? Hundar kan ledsna på samma-samma, för en del går det fort medan för andra kan det dröja ett bra tag. Och andra ledsnar aldrig – det verkar vara väldigt beroende av personlighet. Om det har varit godis-godis-godis ett tag kanske det blev för monotont? Bryt upp med lite andra belöningar, eller om godisbelöningar är det enda ni har kan du variera vilket godis du ger.
  • Blärk! Hur färskt är ditt godis? Har du städat godisväskan? Till och med en matglad hund kan rynka på näsan åt en bit kyckling som skumpat runt i en ficka i en vecka… 🤢
  • Besvikelse? Om hunden väntar sig något bättre kan det kännas som ett misslyckande att få något sämre. Kanske tränar ni medan någon grillar på granntomten? Innan doften av grillat kött snirklade sig in i ert träningspass funkade torrisar alldeles utmärkt, men nu har hunden något att jämföra med i nosen – och jämförelsen faller inte ut till torrisar fördel.
  • Association? Att använda godis fel kan vara väldigt kraftfullt. Typexemplet är någon som vill ändra sin hunds känslor för andra hundar, och vill motbetinga genom att ge godis varje gång en hund dyker upp. Det känns bråttom att hinna ge godiset innan ens egen hund jagar upp sig, så man är för snabb. Istället för ordningen hund ser hund, får godis blir det hund får godis, ser hund… Istället för den tänkta associationen att andra hundar ska göra den egna hunden på gott humör för det händer bra saker direkt efter de dykt upp, skapar man associationen att det där godiset är en varningssignal att strax händer det något hemskt. Det är långt ifrån det enda sättet att skapa otrevliga associationer, kanske gav jag en köttbulle och snubblade sedan direkt till och trampade på hunden? Kanske gav jag en frolic och grannarna brände av en salva fyrverkerier? Mycket kan ha hänt där hunden kan ha skapat en association till en viss typ av godis, så istället för belönande fungerar den nu varnande.
  • Avundsjuka? Får hunden som tränar granne bättre belöningar? Orättvist! Varför ska jag nöja mig med torrisar när hen får kyckling!? Jodå, hundar kan jämföra så.
  • Trött? Hur länge har ni hållit på egentligen? Till slut blir varje godis bara en påminnelse om att det är dags att jobba igen så fort du ätit upp den…

Det här är långt ifrån alla anledningar till att godis förlorar sitt värde i träningen, men det är några vanliga anledningar i alla fall. Felsök när det händer! Ryck inte bara på axlarna och tänk att det var konstigt, eller – värre – bli irriterad över att hunden inte beter sig som den ska. Det finns en anledning, hitta den. Och, för det mesta, bättra dig. För det är ju vi som felat. 😁

Lek

Utmärkt belöning! Funkar jämt, och precis som det var tänkt! Eller hur? Jaså det kan också sluta fungera som man tänkt sig!? Suck, jaja, vad kan gå fel då?

Har ni såhär kul ihop? Inte? Utrymme för förbättringar då…
  • Ont? Det här är ganska vanligt, men något som är lätt att missa. Lek är (för det mesta) väldigt fysiskt och explosivt. Att springa efter en boll och tvärnita, att slänga sig akrobatiskt efter en frisbee, att kampa järnet med sin människa – det finns verkliga skaderisker här. Ibland blir det dramatiska skador och det missar vi inte, men ibland svider det bara till litegrann. Inget allvarligt, men det gör lite ont i tassen, munnen, länden… Att göra om samma ansträngning igen i det läget är inte alltid supermotiverande. Tänk på att värma upp innan lek, leka så säkert det går, och lyssna på minsta signal från hunden att den inte är helt ok. Småsaker är just småsaker, det är inget allvarligt och behöver ingen åtgärd, men vi kan låta bli att göra det värre.
  • Trött? Lek är fysiskt ansträngande, det tar på krafterna! Det är så gott som omöjligt att få in lika många belöningar med lek som med godis under ett träningspass, hundar orkar inte hur mycket som helst – även om det kan verka som de gör. Som med ätande av godis efter de är mätta kan många hundar som tycker om att träna fortsätta leka ett tag efter de egentligen är för trötta för att det ska vara roligt, men även det kommer att ta slut (och innan det tar slut så sjunker belöningsvärdet för beteendet ni tränar, kom ihåg det). Lek är jättebra, men det kräver mer av hundens fysik. Så är det bara.
  • För mycket? Lek är som regel en aktivitetshöjande belöning. Hunden går upp i varv. För varje belöning vrider vi fjädern ett varv till – till slut kan den bli för spänd! Hunden klarar inte mer. Växla mellan aktivitetshöjande och aktivitetssänkande belöningar för att inte gasa hunden in i fördärvet.
  • För lite? Lek är lek! Det är inte ett ritualiserat 1. fram med trasan 2. ta trasan 3. dra, dra, dra 4. undan med trasan. Det är väldigt lätt hänt att råka glida in i att lekbelöningen – som ju till sin natur tar betydligt längre tid än godisbelöningen – blir något vi bara ska klara av. Är du klar snart, så vi kan börja jobba igen? Det är inte kul! Det är inte ens lek, det är bara en annan typ av jobb. Lek ska vara glädje, annars kan du lika gärna skippa det.
  • Lånad leksak? Har du glömt kamptrasan hemma? Inga problem, träningskompisen har med sig så det räcker till er med, suveränt! Eller inte då, om du frågar en del hundar. Det där är inte min leksak! Den smakar äckelpäckelhund! Inte alla hundar bryr sig om det här, men det finns absolut de som verkligen inte gillar att behöva ta en annan hunds saker i munnen.
  • Se ovan. Mycket av det som kan hända med godisbelöningar kan även hända med lekbelöningar. Den fysiska aktiviteten kan göra hunden nödig och törstig. Någon annan hund får en jämförelsevis bättre belöning, det är orättvist! För lite variation, dåliga associationer och besvikelse är saker som kan spöka även i leken.

Det är upp till dig att se till att lek är säker, rimlig och kul.

Sociala belöningar

Min hund älskar att jag klappar och kliar honom! Det är garanterat den absolut bästa belöningen, han kan aldrig få nog av det hemma ju. Ööööh…

Bort med tassarna din stora apa!
  • Tafsa inte! Det här är det vanligaste problemet jag ser, hundar som med hela kroppen skriker men vad gör du, sluta tafsa på mig! medan människan “belönar” med gos, kel och kli… Jag tror att de allra, allra flesta hundar faktiskt inte gillar det här som belöning i träning. Det betyder inte att de inte älskar oss, det betyder inte att de inte tycker jättemycket om det utanför träning, och det betyder inte att de inte kan komma att uppskatta det i träning också. Men vi måste jobba på det, och första steget där är att acceptera att det inte fungerar av sig själv. (För en del hundar funkar det problemfritt redan från början, men det är i min upplevelse inte så många som är funtade så.)
  • Se ovan. Igen, mycket av det som gäller för de andra typerna av belöning gäller även här. Får någon annan jämförelsevis bättre belöningar, har hunden ont någonstans som du råkar komma åt (och kanske skapar otrevliga associationer till nästa gång), är det för repetitivt, är det pliktskyldigt snarare än mysigt, osv.

Det här avsnittet är kort för att jag vill verkligen att alla funderar på första punkten. Det brukar nämligen vara jättesvårt att acceptera – vi känner oss avvisade, sårade, kanske förödmjukade… Men det är specifikt för träningssituationen, inte för vår relation med hunden! Många, många hundar vill inte att vi tafsar på dem när de är upptagna, det fungerar helt enkelt inte som en belöning där och då. De flesta kan lära sig att tycka att det är jättetrevligt, så det enda problemet är egentligen bara att vi gjort ett antagande och gått för fort fram.

Felsök

Kort sagt: anta inte så mycket. Var alltid öppen för att det som fungerat utmärkt som belöning plötsligt slutar fungera. Anpassa dig, ha fler saker att växla till istället – och givetvis, avsluta träningspasset om det är det som behövs. Kom ihåg att ditt främsta ansvar är att leverera perfekta, uppskattade belöningar till hunden. Kompetensutveckla dig! Det är en rolig utmaning som låter dig växa i ditt jobb. 😁

Jag lär mig hela tiden – jag tycker att du kan ta och ta i lite också, ok?
Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *