… är i princip mitt livsmotto. Jag börjar på saker, är helt inne i dem, jag ska – titta, en fjäril! Inte helt självvalt kanske, men jag kan inte säga att jag har gjort särskilt stora ansträngningar att ändra på det heller. Tror jag. Jag kan säkert ha försökt, men jag fick antagligen syn på en fjäril.
Fjärilar i det här sammanhanget är alltså något nytt, spännande, intressant, lockande – en störning. Som jag glatt jagar efter medan jag släpper det jag hade i händerna.
Av någon anledning tenderar mina hundar att ha lite svajigt fokus också. Hm…
Kaos
Mitt liv är kaos, min hjärna är kaos, min träning är kaos. Jag tycker inte att det är bra, jag har bara nått något slags acceptans att det är såhär det är. Jag kan bokstavligen vara på väg med en hög tvätt till garderoben, få en annan idé halvvägs där, och bara släppa högen med – dittills – ren tvätt på golvet och gå därifrån. Detsamma händer i träning. Jag börjar med en plan, vi ska fila på detaljer i fotgåendet, mitt i slås jag av hur kul det vore om vi hoppade känguruhopp tillsammans istället. Så då börjar vi såklart träna på det.
Bra idé? Nej. Inte om jag vill få ett bättre fotgående. Inte om jag inte vill att Totoro spontant ska testa att börja hoppa mitt under ett pass fotgående någon helt annan gång. Och såklart inte en bra idé om jag någonsin vill ha ren tvätt.
Kaos som sagt.
Men jag är medveten om mitt kaos, och om jag tycker att känguruhopp är bättre än fotgående just där och då så är det ju så. Vi har jäkligt kul längs vägen! Och om jag inte blir arg eller frustrerad när Totoro blandar ihop fot och hopp, utan förstår varifrån han fått kopplingen och ser det som en rolig utmaning att reda ut ihop med honom, vad spelar det för roll? Jag skulle inte säga att jag är nöjd med det här, men varför skulle man vilja vara nöjd? Det finns ju massor av fjärilar! Åt alla håll…
Hundflix
Ett abonnemang för hundkurser. Hundflix!
Bli medlem hos oss och få tillgång till alla våra onlinekurser och föreläsningar! Titta när du vill och så mycket du vill för en fast månads, halvårs, eller helårskostnad.
Just nu ligger över 50 kurser och föreläsningar och väntar på dig – och fler kommer varje månad!
D…
Vårstädning
Jag vårstädar inte. Några gånger per år vräker jag ut allt jag har på gräsmattan, skurar hela huset, och tar in grejerna igen och sätter dem på sin plats. Fast oftast glömmer jag bort vad jag håller på med mitt i, lämnar möbler, kläder och saker i trädgården och jagar efter en ny fjäril. Där blir de ståendes tills jag upptäcker att jag behöver dem, eller de blir förstörda. Bra! Tydligen var de inte viktiga.
Ungefär detsamma händer i min hundträning. Jag påbörjar en ny sport, ett nytt program, en ny teknik, överger det och går och gör något annat. Om jag vill plocka upp det igen så finns det kvar, vi kan damma av det och fortsätta. Eller kombinera det med något annat vi gjort under tiden och skapa något nytt av det. Känner jag aldrig för att återvända till det var det antagligen inte något vi behövde.
Det finns fördelar med mitt “system” också, framförallt har jag en löjligt flexibel hund som tar allting som en rolig ny utmaning. Vår precision är i gengäld inte den bästa, men jag kan leva med det.
Vad ville jag ha sagt med allt det här då? Egentligen bara att man mår bäst av att acceptera den man är. Du är garanterat helt bäst på att vara du, på ditt sätt. Och kanske skulle du må bättre av att tänka lite mer på det ibland? Vi är alla världsbäst på att vara vi, och det kan – faktiskt – vara något riktigt bra. Det brukar vara betydligt lättare att falla in i vinklarna där det ser dåligt ut, så det kan vara värt att påpeka.
Eller så kanske det var så att jag började skriva om något helt annat, som handlade om – titta, en fjäril!
Kanske.
Underbart ?