Publicerad Lämna en kommentar

Berikning för människor?

I måndags skrev Åsa om berikning för hundar, ett väldigt viktigt ämne som börjat få lite mer uppmärksamhet de senaste åren. Men jag har funderat lite… Berikning fyller beteende- och miljöbehov för alla djur. Vi är ju också djur?

Men, kanske du säger, berikning är ju till för att kompensera för brister i en onaturlig miljö. Vi är inte tigrar i burar, så vår miljö är redan naturligt optimerad.

Är den det?

Frihet = klart?

I och med att vi (som inte tex sitter i fängelse) är fria att göra vad vi vill (inom vissa gränser), ser vi spontant till att uppfylla våra naturliga behov. Det är självklart!

Men är det verkligen så?

Tror du människor är smarta nog för det…?

Det är många frågor i den här bloggen, för jag vet helt enkelt inte svaren – jag har misstankar, men säker är jag inte. Jag misstänker att det inte alls stämmer. Jag misstänker att vi är ganska dåliga på att spontant, på individuell nivå, uppsöka berikningsmöjligheter. Och jag misstänker att vi är dåliga, på samhällsplanerande nivå, att väga in berikningsbehov för arten människa. Vet vi ens vad de är?

Artspecifika behov

Jag har letat, men hittat väldigt lite. Det här är ett område där jag i vanliga fall aldrig är inne och rotar, så det kan bero på att jag letar på fel ställen, efter fel saker, med fel terminologi. För nog borde det vara undersökt?

Det jag har hittat tyder på att några saker kan listas i alla fall

  • Grönområden
  • Skog (ja, som en separat punkt, just skog har tydligen en stark påverkan)
  • Sociala kontakter med artfränder
  • Mentala utmaningar – vilket är så ospecifikt att jag tvekar på att ens ta med det…
  • Tystnad? men jag förstod inte riktigt om det var specifikt för att kompensera för buller i städer eller var ett grundläggande behov oavsett
Häng med, vi behöver gå hitåt!

Tja, som ni ser, det är luddigt och ganska tomt på den där listan. Så nu efterlyser jag helt sonika hjälp! Vet ni var jag kan hitta bättre information? Har ni själva idéer på vad som utgör typiska berikningsbehov för vår art? Jag tar tacksamt emot alla tankar, jag tycker nämligen det är väldigt intressant.

Jag är lite enkelspårig… Människor som inte lider av stora brister i sitt liv kommer att vara bättre på att umgås med och träna hundar på ett bra sätt. Såklart. 😁

Huuuuuuuundarna!

Är ju en punkt som jag ser som självklar. Såklart. Jag som individ har ett stort och högst verkligt behov av hundar i mitt liv. Mina stressnivåer har varit skyhöga och jag har definitivt inte uppvisat normala beteenden i perioder där jag tvingats vara utan hund… Jag är även säker på att detsamma gäller för många, många andra.

Haha! Hon tror att hon uppvisar normala beteenden när jag är med!?

Jag nämnde i ett webinar på alla hjärtans dag i vår aktiveringsgrupp att jag misstänker att det finns en variation i människors förmåga att knyta an till hundar, och det är ju en aktuell tanke även i detta. Förmodligen har inte alla människor ett behov av hund. Och många kanske mår bättre med hund men mår helt ok utan också. Medan en del är som jag och helt enkelt går sönder om inte det behovet uppfylls.

Men just det behovet är extremt tydligt för mig. Jag vet också att jag mår dåligt om jag inte är ute i naturen mycket. Men hur många behov är lite mindre dramatiska, men är en av de där många bäckarna små? Hur mycket lågnivåstress skulle vi kunna kapa genom att tänka mer berikning för oss?

Och, givetvis, hur mycket trevligare skulle det betyda att vi blev för våra hundar att leva med? 😂

Men jag har sagt samma sak i hela mitt liv – häng med här, vi behöver gå hitåt!
Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *