fbpx

För utveckling!

Denna veckan kommer jag och Ulrika och våra hundar att hänga med ett helt gäng gymnasieelever. Hela veckan har de specialvecka med inriktning klickerträning. Jag har varit engagerad i just denna specialveckan – som följs upp med ytterligare en vecka på hösten – i snart tio år, och det är faktiskt smått fantastiskt att se den utveckling som sker hos både tvåbeningar och fyrbeningar.

En av mina “egna” hundelever som fick gå klickerutbildningen. Elin och Basil. För evigt i mitt hjärta.

En del av min roll som lärare är att visa nya stigar som eleven kanske inte hade snubblat över, eller valt att följa, om jag inte varit med som guide. Att ge nya tankar, att vända på felaktiga föreställningar inte genom att säga “fel” (om det inte är väldigt, VÄLDIGT fel och måste stoppas omedelbart) utan genom att visa alternativ som fungerar bättre, förklara fakta, och hjälpa eleven att förstå och utvecklas.

När man slutar sträva framåt börjar man gå bakåt

Jag är inte bara lärare. Jag är lika mycket elev. Även om jag är hyfsat nöjd med mina skills som tränare, hundägare, lärare, så vill jag utvecklas! Lära mig mer! Ifrågasätta – min inställning, mina metoder, min målsättning. Finns det något jag kan göra bättre? (Svar: ja. Världen är full av människor som gör typ allt bättre än mig. Jag kan ALLTID bli bättre! Tack och lov, så tråkigt det hade varit att känna sig “färdig”.)

När jag under förra året skrev om min tio år gamla bok “Vardagslydnad med klicker” insåg jag hur mycket jag utvecklats under dessa tio åren. Hur mina skills som tränare har förbättrats, hur många fler verktyg jag har att jobba med, och hur annorlunda jag väljer mina verktyg idag jämfört med då.
Går jag tillbaka ytterligare fem år så kan jag titta på gamla arbeten från tiden jag började läsa till instruktör, när tidningen Canis gavs ut, och jag försökte få ihop allt det nya i mitt huvud som redan var fullt av gamla “sanningar” om ledarskap, straff och dominans som jag aldrig ens hade ifrågasatt förrän då.

Glädjen i att hitta bättre vägar

När jag upptäckte att det finns massor av intressant forskning runt både beteende och hundar blev jag jätteglad. Någon annan hade varit lika nyfiken som jag, och undersökt hur saker och ting hänger ihop. På riktigt. Jag behövde inte gissa, eller dra från min egen ganska ringa erfarenhet som byggde på tre hundar. Någon annan – faktiskt ganska många “någon annan” – hade redan gjort jobbet!
Det svåraste var insikten om hur många av mina sanningar som inte alls var sanningar. Hur många saker jag gjort som kunde göras enklare, effektivare, och betydligt trevligare för alla inblandade. Med bättre resultat dessutom.

“Julafton i september? Matte, jag älskar dig!”

Frustrationen när huvudet kraschar

Det är en process. Det får ta lite tid. Jag hängde på klickerforum och var en pain in the ass eftersom jag ifrågasatte allt (tack alla som tålmodigt svarade och diskuterade med 29-åriga jag – det hjälpte!). Jag skickade efter DVDer och böcker från amerikanska klickertränare – Bob Bailey och Kathy Sdao var bland de första. Tittade, antecknade, läste, och ersatte lite i taget felaktigheter med bättre alternativ. Testade på mina hundar. Testade på andras hundar. Testade på människor. Förändrades.

Då var det jobbigt att få ny information som kraschade med det jag trodde att jag visste.

Idag är det jobbigt att se hur mycket av det som jag förkastat eftersom det bevisligen finns bättre fungerande alternativ väcks till liv igen. På TV-rutan, i diskussioner på nätet, i hundtidningar. Jag känner mig lite hjälplös – men hallå, vi har ju gått igenom det här? Eller? Var det bara jag? Varför vill någon välja alternativ som bygger på obehag och hot när det inte behövs? Är det verkligen så vi är som människor, att vi väljer bort att lära oss bättre alternativ för att det är “jobbigt”?

Nej. För jag ser också bevis dagligen på motsatsen. Kollegor som visar upp alternativ. Som tålmodigt förklarar och visar både den som är ny i hundvärlden och den som vill förändra gamla “sanningar” som inte alls är sanna. Som diskuterar med dagens motsvarigheter till 29-åriga Åsa. Den som säger att belöningsbaserad träning inte fungerar – ÖPPNA ÖGONEN! Låt inte dina fördomar och förutfattade meningar stå i vägen för att faktiskt observera vad som finns mitt framför dig.

Balanserade tränare på modet

En balanserad tränare är en tränare som använder både belöning och straff. Både trevliga konsekvenser när hunden gör rätt och otrevliga konsekvenser när hunden gör fel. Det låter vettigt, inte sant? Tydlighet är ett ledord. “Mot balans”.

Och det funkar. Men det är inte nödvändigt, och det har en del bieffekter som inte är så trevliga. Hur vet jag det?

  1. Forskning. Jag tänker inte länka till specifika rapporter (det är redan gjort av en mängd av mina kollegor), men det finns mängder av forskning gjort på hur straff och korrigeringar (som är straff, men med ett “snällare” ord) har negativa sidoeffekter i träningen. Alltså: visst funkar det – men det för med sig en massa skit som åtminstone inte jag vill ha in i min träning: osäkerhet, passivitet, aggression, rädsla, stress, otrygghet. Sämre livskvalitet, sämre relation, helt i onödan.
  2. Erfarenhet. Inte bara min, utan en stor mängd djur och människotränare som jobbar med djur, människor och inlärning på olika sätt. Varje fredag presenterar vi någon ny på vår FB-sida, och kommer att fortsätta med det. Här hittar vi människor som jobbar med sällskapshundar och problemhundar. Fjärilar och tigrar. Marina däggdjur och barn med inlärningssvårigheter. Alla säger samma sak: belöningsbaserad träning är det långsiktigt effektivaste sättet att lära en individ något.

Ärligt talat: ordet “balans” i hundträning är för evigt förstört för mig. Jag tänker inte ens försöka rädda det. Jag tänker använda “harmoni” istället. Harmonisk hundträning. Hundträning på lika villkor, där alla inblandade har kul. Kul för tvåbeningen eftersom det är effektivt och ger resultat. Kul för fyrbeningen eftersom den får en vettig chans att lära sig rätt beteende, bygga upp en vana av att göra rätt i allt svårare situationer, och därmed inte längre är motiverad att utföra “fel” beteende längre.

För utveckling!

Vad det handlar om är viljan att bli en bättre hundtränare och kanske också människa (jag vet att jag har en del kvar där…). Viljan att t ex kunna träna frivillig hantering, kanske inte lika bra som de bästa men något åt det hållet. Viljan att t ex träna hundmöten med hundens känsla av trygghet och förtroende i centrum istället för att använda hot om obehag.

Viljan att utvecklas.

Vi kommer därför att börja använda taglinen “För utveckling” när vi postar något som vi tycker är viktigt. Det är inte vår tagline på något sätt, alla som tycker att den passar in på något som ni postar är välkomna att använda den. Det är för oss ett sätt att hålla fokus på rätt saker. Bli bättre.

För utveckling!
/Åsa

Du kanske också gillar…

Förebereda inför tävling

Förebereda inför tävling

Om knappt en vecka debuterar vi i både HtM och Freestyle, Midori och jag. För en gångs skull har jag faktiskt haft en...

Hantera tävlingsnerver

Hantera tävlingsnerver

Under dagens banvandring på vår öppna rallyträning kommenterade en av deltagarna "Så skönt att se att det inte bara är...

Lär du hunden vakta sina grejer?

Lär du hunden vakta sina grejer?

Resursförsvar kallar vi det när hunden försvarar sådant som är viktigt för den. Det är något som är helt naturligt,...

0 kommentarer

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.