fbpx

Vilken aktivitet passar dig och din hund?

Jag började göra lite research för att se vilka organiserade aktiveringar och sporter det finns att pyssla med ihop med sin hund. Låt mig säga så här: hundägare är uppfinningsrika!

“Så mycket kul att välja mellan! Matte, visst kan vi träna minst tio olika sporter samtidigt?”

Ett urval av sporter och aktiveringar

Det finns ännu fler än jag listar här, jag har valt de som har någon sorts regelverk att förhålla sig till för att få lite ramar runt urvalet. Och jag har säkert missat ett gäng – känner du till fler så lägg i kommentarerna!

Många av sporterna har dessutom olika inriktningar/grenar, och så gott som alla har olika nivåer…

Måste du välja?

Det finns ju så mycket som verkar kul! Hur ska du få någon reda, det känns mest som kaos?

Först och främst behöver du faktiskt inte välja, det går utmärkt att bete sig som jag gör på en buffé: lite av allt som verkar gott.


Fördelen med det är att ni testar en massa munsbitar av olika sorters aktivering, och märker vilket smak som är godast. Nästa vända på buffén vet ni mer vad som verkligen är värt att ta många bitar av.
Nackdelen är att varken tiden eller träningsorken räcker till för att fördjupa sig i ALLT som verkar roligt. De flesta maträtter blir riktigt smaskiga först när man börjar mixtra lite med receptet för att få det heeeelt perfekt – tycker iallafall jag. Samma med hundaktivering: först när man börjar få grundläggande kunskaper och kan anpassa till sin egen hund blir det intressant på riktigt.

“Mmmmmm…Smakar som kyckling!”

Men om du nu faktiskt vill begränsa dig lite då?

Genom att träna färre sporter, eller kanske satsa helt på en sport, så är det förstås enklare att bli riktigt duktig på just den. All träning drar ju åt samma mål. Här är några frågor du kan fundera över när du väljer:

Vad vill din hund?

Ni är ju två om det här, så det är bara rättvis att din hund får ha något att säga till om. När jag fick min Mårran ville jag tävla lydnad – men hon trivdes bäst i skogen och var en hejare på viltspår. När jag köpte Valle var det för att tävla lydnad – men han har tydligt visat att det är nosework som gäller (om han nu inte får hänga med fåren 24 timmar om dygnet). Och när jag köpte Midori så var det för att tävla lydnad – men hon tycker att rallylydnad och parkour är så mycket roligare…(Och agility. Hon vill ha en agilitymatte. Men där drar jag gränsen, agility är inte min grej trots flera försök.)

Hundens ras ger ofta en ledtråd till vad hunden gillar att göra, de flesta raser är avlade med ett syfte. Om du inte redan har koll på din ras så läs på – det är roligt (och nyttigt)! Det är inte jättekonstigt att en working kelpie har får som sitt största intresse, eller att en hund som är till hälften vildhund (Mårran) tycker bättre om att spåra vilt i skogen än stå på lydnadsplan.

Men rasen är långtifrån allt! Ännu viktigare är individen. Titta på din hunds kroppsspråk, är den glad, förväntansfull, tillfreds? Hur reagerar den när du tar fram utrustningen eller kommer till träningsplatsen? Har den lätt eller svårt för uppgifterna som ingår?

Vad vill du?

Ni är ju, som sagt, två om det här. Som jag skrev nyss så ser jag inte tjusningen i agility trots ett flertal försök. Visst, det är väl kul att springa en bana, men värt besväret att bygga den? Nope! Och eftersom min enda hund som älskar agility också älskar andra aktiviteter lika mycket så är det inget problem. Om det hade varit det ENDA I HELA VÄRLDEN som hon hade älskat så mycket kanske jag hade tänkt om, glädjen i att ge min hund det hon verkligen älskar höjer värdet rejält för mig! Eller så hade jag frågat en agilitymänniska om hen vill träna och tävla min hund i agility.

Jag är inte heller superintresserad av nosework, men Valle tycker att det är höjden av lycka. Det finns inget annat jag kan göra ihop med honom som gör honom lika glad. Alltså kör vi nosework, och jag tycker att det är roligt eftersom han tycker att det är roligt.

Hur enkel är sporten att träna?

Ytterligare en anledning till att jag valt bort agility men kör nosework är tillgängligheten. För agility behövs en bana. För nosework behövs doftgömmor, var som helst. Det är STOR skillnad på hur mycket tid och ansträngning jag behöver investera!

De sporter som jag gillar mest kan jag träna mestadels ensam, möjligtvis med en eller två träningskompisar då och då. För vissa personer är detta en nackdel – de gillar den sociala samvaron och att ha regelbunden träning med träningsgänget. Jag? Inte lika mycket…Dels jobbar jag udda tider, och dels är jag ganska osocial. Jag tränar hellre ihop då och då med en mycket liten, väl utvald, skara.

Det som känns krångligt att träna blir ofta inte tränat så ofta, oavsett om det är roligt när ni väl är igång.

Vilken är din målsättning?

Vad driver dig i träningen?

Att tävla? Då bör det finnas rimligt med tävlingar inom ett rimligt avstånd.

Att lösa träningsproblem? Då spelar ju tävlingsbiten mindre roll, men istället kan det vara guld att det finns kurser i din valda sport – det är kul att lösa träningsprolem så länge det funkar (någorlunda iaf), men när man kör fast på allvar är det skönt om det finns hjälp att få. Likadant om det börjar gå slentrian i träningen och man vill få lite nya idéer.

Eller så är det något helt annat. Men det är värt att fråga sig själv VARFÖR man vill göra just detta.

Jag gillar dog parkour av en mängd anledningar. Midori visar tydligt att hon tycker att det ger promenadena guldkant, det bygger fysik, kroppskontroll och självförtroende, det är enkelt att träna och enkelt att variera, det finns gott om intressanta träningsproblem efterhand som det blir svårare hinder och kombinationer, och vi kan ta titlar. Check på allt som känns viktigt för mig!

Är det fel att byta?

Säg att du har bestämt dig för en sport. Ni satsar, börjar komma någonvart, får problem, och… du börjar snegla på något annat. Kanske är det enklare att börja om med något nytt?

Givetvis får du byta sport! Jag menar, det är ju du som har valt, då får du välja om! Om du råkar köra in på en återvändsgränd så backar du och väljer en annan väg, inte sant?

Med det sagt: fundera över ditt motiv till att byta sport. Är du motiverad av glädje, nyfikenhet, att något annat verkar roligare? Go for it! Är du däremot motiverad av rädsla att misslyckas, inte vara bra nog, inte räcka till? Då finns det en risk att du sätter upp onödiga spärrar för dig själv. Jag säger inte att det ÄR så, jag säger att det finns en risk.
För vems skull tränar du? Jag hoppas att det är för din och din hunds skull, inte någon annans. De där rädslorna brukar (och återigen – jag säger inte att det alltid är så) tyda på att man gör saker för att få andras godkännande. Eller ännu värre – vad man inbillar sig är andras godkännande, när de egentligen inte bryr sig ett smack utan gillar er ändå.

Så kort sagt: är det mer lockande att testa något annat? Gör det! Gör det av glädjen att lära något nytt, nyfikenheten på en annorlunda sport, för att skaffa nya erfarenheter!
Men beröva inte dig själv att faktiskt få jobba mer på djupet, lösa problem, få en ökad förståelse bara för att du är rädd att “misslyckas”. Så länge ni har kul och lär er så lyckas ni – oavsett “resultat”.

Kombinera flera sporter

Fakta: ju fler sporter/aktiveringar ni tränar regelbundet, ju mer splittrad blir träningen eftersom olika sporter har lite olika utförande och fokus. Men. Det kan ändå finnas en vits i att träna flera sporter parallelt ÄVEN om man siktar på att bli riktigt, riktigt duktig i en av dem.

Att kombinera en väldigt “uppstyrd”sport som tävlingslydnad med en betydligt friare och mer självständig sport som nosework kan säkerställa att hunden bygger självförtroende i självständigt arbete. Eller kombinera tävlingslydnaden med rallylydnad, för att få både precision och helhetsträning (och fysisk liksidighet genom högerhandlingen). Eller tävlingslydnad med dog parkour, för att få in en mer allsidig fysisk träning och kroppskontroll. Eller tävlingslydnad och spår, det ena på appellplan och det andra i skogen. Det finns mängder av kombinationer som ger bra effekter på båda sporterna (eller alla tre).

Min personliga erfarenhet är att fler än tre sporter är svårt att hålla vid liv samtidigt, men du och din hund kanske har bättre simultankapacitet 😀

Vill du ha hjälp?

Enklaste sättet att testa en intressant sport är att gå en kurs, online eller IRL. Testa praktiskt med starthjälp helt enkelt. Starthjälpen gör det enklare att anpassa till just dig och din hund, så att ni inte fastnar redan innan ni har startat.

Den mest heltäckande kursen vi har är vår Hundtränarutbildning. Inlärningskunskap och grundträningen av hunden är gemensam för de allra flesta sporter. Under fem helger får ni en massa bra grundträning, som kan anpassas till en MASSA olika sporter – och du får dessutom välja din favoritinriktning. Vi ger dig både starthjälp och verktyg att gräva djupare med. Klicka på Valle och läs mer!

SISTA ANMÄLNINGSDAG 29/2!

Du kanske också gillar…

Förebereda inför tävling

Förebereda inför tävling

Om knappt en vecka debuterar vi i både HtM och Freestyle, Midori och jag. För en gångs skull har jag faktiskt haft en...

Hantera tävlingsnerver

Hantera tävlingsnerver

Under dagens banvandring på vår öppna rallyträning kommenterade en av deltagarna "Så skönt att se att det inte bara är...

Lär du hunden vakta sina grejer?

Lär du hunden vakta sina grejer?

Resursförsvar kallar vi det när hunden försvarar sådant som är viktigt för den. Det är något som är helt naturligt,...

1 kommentar

  1. Jessica

    Ja det är rätt fantastiskt vilket utbud det finns. Lärde mig så sent som igår att det från 2020 finns en ny gren under IGP som heter StPr och är en variant på uppletande. Hade ingen aning!
    Själv blir jag lätt uttråkad av att “bara” köra en gren så vi kör lite i perioder med brukset och rallyn och provar dessutom på lite annat då och då. 🙂
    Det är roligt med variation och det tycker min hund också.

    Svara

Skicka en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.