Publicerad Lämna en kommentar

Vad då belöningsbaserad hundträning?

Det verkar nästan omöjligt att beskriva hundträning på ett sätt som enkelt och tydligt klargör vad det handlar om. “Positiv” hundträning, “klickerträning”, “naturlig” träning, “relationsfokuserad” träning, “balanserad” träning, och så vidare, med mera, etc… Men vad är det? Menar två tränare ens samma sak när de använder samma ord?

Nej oftast inte. Kanske för att någon missförstått vad något egentligen är, kanske för att något helt enkelt saknar en egentlig definition, kanske för att någon vill marknadsföra sig med ord som lockar kunder. Så jag ville prata lite om vad just vi gör, och vad det betyder rent konkret.

Ös in belöningar här, please!

Att bli bränd av en tränare

Både Åsa och jag har varit där. Vi har vänt oss till någon som skulle vara experten i situationen, den som tar betalt för att veta mer än vi. Och blivit brända. Rejält brända. Det gör att när nya kunder vänder sig till oss med ett stort mått misstänksamhet och försiktighet så förstår vi verkligen vad det handlar om och vi tar det inte personligt. Ställ frågor! Ifrågasätt svaren! Om ni går hos oss eller till någon annan, det är minst sagt rimligt att veta vad det är för tjänst ni egentligen köper.

Det låter ju ofta så himla bra! Oavsett hur någon tränar så formuleras det nog så gott som alltid som att det är för hundens bästa. “Det är för hundens bästa som du ska hota och straffa den, du måste göra så för att den ska få ett bra liv. En lydig hund är en lycklig hund. En hund som har en tydlig ledare är en trygg hund. Konsekvenser är naturliga. “

De flesta hundtränare, hur de än tränar, är inte onda människor. De vill inte lära ut felaktigheter eller skrämma hundar. De som tränar straffbaserat har en annan övertygelse i grunden än jag och Åsa har, vilket påverkar deras beteenden. Precis som med hundarna så är det grunden allt annat bygger på som är det viktigaste. Den syns kanske inte så tydligt sedan man byggt flashigare saker ovanpå, men den finns alltid där och den är helt avgörande för allt annat.

Belöningsbaserad = belöningar i grunden

Jag är en belöningsbaserad tränare. Jag sysslar med belöningsbaserad hundträning. Det är inte samma sak som att jag använder belöningar för att förstärka önskade beteenden (även om det naturligtvis är en del)! Att vara belöningsbaserad handlar om att min grund består av belöningar, det är vad allt annat ska bygga vidare på. Min grund är inte “belöningar och“, det är belöningar.

Ofta verkar belöningsbaserad hundträning blandas ihop med att man för det mesta använder belöningar, så länge majoriteten av de konsekvenser man ger hunden är belöningar så är man belöningsbaserad? Det stämmer helt enkelt inte.

Skillnaden mellan belöningsbaserad och straffbaserad hundträning

Så länge en tränare behöver straff (här menar jag straff i betydelsen någon form av obehag, även om det är något väldigt milt) för att få belöningarna att fungera så är det tränaren gör inte belöningsbaserat.

Om vi tänker oss att jag tränar inkallning, när hunden kommer till mig så får han jättegott godis som belöning? Woohoo, belöningsbaserad träning! Men om han vill stanna till och nosa på en fläck när jag ropar, vad gör jag då? Om jag då lägger på ett obehag för att få honom att låta bli fläcken, om det så bara handlar om en harkling och en sträng blick, för att sedan belöna med ett helt otroligt dunderparty när han kommer rör det sig inte om belöningsbaserad träning. Utan obehaget när han gjorde “fel” hade jag inte haft något att belöna, alltså är den grundläggande förutsättningen att jag har fungerande straff och då rör det sig om straffbaserad träning.

Straffet behöver inte vara ofta, det behöver inte vara brutalt och hemskt, men om det finns där så rör det sig om straffbaserad träning. Då är det grunden jag bygger allt annat på, det är den grunden jag måste återvända till när något inte fungerar, det är den grunden som avgör vad och hur jag kan bygga vidare från. Vad gör jag när något inte fungerar som det var tänkt? Om jag inte går till belöningar så är min träning inte belöningsbaserad – hur mycket godis och leksaker jag än dräller över hunden när det går bra. Ingen(?) kallar sin träning straffbaserad, men om straff är lösningen när något går fel så är det basen i träningen.

Myten om fri uppfostran

Nu är ju jag belöningsbaserad, inte straffbaserad. Det betyder givetvis att hos mig får hundar göra vad som helst! Man får absolut inte stoppa dem, som mest får man vifta med en köttbulle och bedjande gulla lite och hoppas att hunden låter sig övertalas. Såklart.

För det är ju det självklara alternativet om vi tar bort hot och obehag?

Verkligen?

Hm.

Jag gör vad jag vill, när jag vill, hur jag vill!

Målet med min inkallningsträning är nog detsamma som de flesta andra tränares faktiskt. Det är en hund som kommer direkt, hela vägen fram till mig, och stannar hos mig. Skillnaden ligger i vad jag gör om hunden gör “fel”. Jag kommer alltså inte att försöka förklara för hunden att det var just fel, att det beteendet är oönskat. Men jag kommer inte heller att strunta i att kunna kalla in hunden om det finns intressanta doftfläckar i världen. Istället kommer jag att återvända till mina grunder, effektiva belöningar, och bygga upp från den tills doftfläckar inte är ett problem längre.

Rent konkret: träna utan störningen, träna med en mindre aspekt av störningen, lägg gradvis till större och större störning i den mängd grunden håller för och träna vidare tills du har en stabilt byggd inkallning som vilar på en stark grund av belöningar som håller även för starkare störningar. (Och i stunden, gå och hämta hunden – utan drama – som stannat någonstans istället för att komma till mig sedan jag ropat.)

Mål är mål, det är vägen dit som skiljer sig åt

Att jag är just belöningsbaserad tränare betyder alltså inte att hundar som går hos mig springer vilda omkring och gör precis vad som faller dem in. Jag sätter upp mål, tränar bort befintliga beteenden och lägger till nya önskvärda precis som vilken tränare som helst. Skillnaden ligger inte så mycket (i alla fall på ytan) i vad jag bygger utan hur. Mina verktyg ser annorlunda ut och ritningarna skiljer sig kanske en del också, men jag kan bygga i stort sett vad jag vill på de grunder jag lägger.

Jag gillar precision och detaljer. Det märks nog inte alltid i min träning som kan se ganska kaosartad ut, men det är inte för att jag saknar förmågan utan helt ärligt för att jag är så trygg i att jag kan styra upp det när jag vill att jag inte känner något behov av att göra det särskilt ofta. (Åsas träning är betydligt mer uppstyrd än min, det är inte för att hon inte är en lika bra tränare som jag – ha! 😂 – utan bara för att hon inte har samma dragning till kaos som jag.) Mitt nuvarande sätt att träna har gett mig en enorm frihet som jag inte hade innan jag bytte ut grunden allt vilar på.

Det etiska perspektivet

För mig personligen är inte etiken någon stor del i varför jag väljer att träna belöningsbaserat. Inte för att det inte är viktigt utan främst för att jag inte behöver fundera på det ens eftersom belöningsbaserad träning är den mest effektiva. Det finns ingen konflikt där, helt enkelt.

Men dessutom tycker jag det är lite… meningslöst. Straffbaserade/balanserade tränare anser inte att deras träning är oetisk – tvärtom! Ur det perspektivet lägger man aversiver på hunden för att den behöver det, det är så man hjälper den att må bra. Det finns nog väldigt få tränare där ute som anser att deras träning är oetisk, inbyggt i de olika modellerna finns förklaringar till varför de är helt i linje med hundens behov. “God ledare.” “Tydlighet.” Den man älskar agar man…

Jag är trygg med att mitt val vilar på en solid etisk grund. Men detsamma känner de som är mina direkta motståndare i den här frågan. Därför lägger jag helst det etiska perspektivet helt åt sidan. Mitt fokus tenderar att vara mer tekniskt och jag planerar att prata mer om det i ett senare blogginlägg. Nerd Alert framöver alltså!

Rätt tränare för dig?

OK, så vi är inte överens i hundvärlden. Samma ord används för olika betydelser. Alla anser att just deras metod är bäst. Så hur kan man som hundägare hitta rätt i djungeln?

Det är svårt! Men det finns några saker du kan fokusera på för att sålla

  • Vad händer om hunden “gör fel”? Handlar svaret om ramar, tydlighet, ledarskap eller liknande? Stor risk för att det inte handlar om belöningsbaserad träning, speciellt ordet “ledarskap” är något av en röd flagga.
  • Varför ska vi göra på ett visst sätt i träningen? Det bör finnas en begriplig och konkret anledning. Om tränaren inte förstår sina val, hur kan du då lära dig något användbart?
  • Om något inte fungerar, vad gör vi då? Finns det fler alternativ, kan vi ändra något? Individanpassning är viktigt, och det visar även att systemet är flexibelt. Rigida system tål inte så mycket utan att gå sönder…
  • Vad vilar dina träningsgrunder på? Någon utbildning? Någon stor tränarpersonlighet som du ser upp till eller har som mentor? Principiella övertygelser? Vad driver dig som tränare? Välj en instruktör som håller din linje och delar dina värderingar.

Det kan säkert finnas fler saker att ta reda på – och tipsa hemskt gärna om det i kommentarer! – men det här är vad jag själv tar reda på innan jag går kurs för någon. (Ja, vi går också kurser! Ofta och gärna!) Jag vill hitta tränare som är rätt för mig, och som kan lära mig något. Jag behöver inte nödvändigtvis matcha 100% med svaren men jag vill veta innan jag bestämmer mig. Och misstänker jag att det kommer att förekomma aversiver backar jag definitivt. Även om det inte kommer att rekommenderas just mig. Jag vill inte vara en del av det. Mina pengar ska inte stödja det. Och min hund ska inte behöva se andra hundar utsättas för det!

Åsa och jag är inte rätt för alla hundägare. Inte alla söker vår typ av träning. Vi försöker vara tydliga med vilka vi är och vad vi står för så att ingen hundägare hamnar fel. Alla hundar som kommer till oss har dock hamnat rätt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *