Jag brottas med en enorm att göra-lista (… att ha gjort redan-lista), Totoros mormor har precis åkt hem efter en veckas Totoroparty, och Totoro känner sig åsidosatt. Minst sagt. Livet är orättvist! Och jag kan i princip välja mellan att bli irriterad och förklara för honom att a) det är inte alls synd om honom! och b) matte har faktiskt saker hon måste göra och du får faktiskt acceptera att vänta ibland! eller acceptera att han är ärlig med hur det känns för honom. Jag kanske tycker att det inte borde vara så himla synd om honom. Kanske tycker jag att han är något av en drama queen. Eventuellt känns det ibland som att när mitt jobb betalar för hans mat och leksaker kanske han borde kunna chilla och låta mig jobba!

Men han har inte valt det här, och han ljuger inte. Och, inte minst, det är lättare för mig med att bara acceptera det. Han är uttråkad. Mitt perspektiv hör inte hemma i hans upplevelse. Plus att det är rätt orättvist att förvänta mig att han kan förstå att göra-listor…

Samtidigt måste jag ju göra saker jag måste göra! Det verkar vara en omöjlig ekvation.

Kul för mig eller kul för dig?

Njä, fullt så omöjligt är det inte. Det som är svårt är att få till “riktig” träning. Sådan som jag tänker är bra för honom. Utvecklande och långsiktig. Men det är ju mina mål, inte hans! Hans mål är att ha kul, punkt. Nämen allvarligt, det är ju det! Vad vet han om framtida tävlingar, hantering hos veterinären eller trånga tågresor? Han vill bara få utlopp för sin energi, och kanske tjäna ihop lite godis/lek/beundran.

Så jag får släppa alla tankar på kilometerlånga spår just nu. Visst skulle han bli underbart trött och nöjd, men jag hinner inte. Och jag kan inte träna rallygrunder, jag är för stressad och kommer att lära honom fel. Men nonsens? Nonsens är super i det här läget!

Nonsens är allt som inte är avsett att leda någonstans. Varken han eller jag har något investerat i hur det går, resultatet spelar ingen som helst roll. Det är verkligen bara att vi gör det som är viktigt. Så här kommer en liten tipslista på nonsensövningar att ta till när hunden är less på att du är trött.

Nonsenslista

• Säg mamma! Det här är en favorit hemma hos mig, men den passar inte för alla hundar/människor. Jag försöker lära Totoro – som jag lärde Fargo en gång i tiden – att säga “mamma”. (Och “nej”, “ja”, “mormor”, och lite andra jäääääääätteviktiga ord.) Det går ut på att jag sätter mig och stirrar på honom med en klicker i näven och markerar alla ansiktsrörelser, sedan munrörelser, sedan ljud, sedan ljud som involverar någorlunda rätt munrörelser, osv. Spelar det någon roll om han säger “mamma” eller “mmmmwwaauuoom-waaarrr”? Nä. Men det är väldigt, väldigt svårt för honom så han får jobba hårt. Perfekt!
  Obs! Den här träningen tenderar att göra många hundar mer intresserade av att göra ljud generellt! Om du inte vill ha en pratig hund, prova inte det här. Fundera istället på något annat nonsenstrick som är krävande för hunden, kanske blinka med ena ögat?
  
  
• Skattjakt! Jag är inte så förtjust i att gömma godisar som hunden får leta reda på. Det är godisar som jag fastnar på. Jag gillar inte att starta honom in i en aktivitet som liksom rinner ut i sanden när han upplever att det är lika bra att lägga av. Antingen letar han för lite och ger upp medan det finns godisar kvar, eller så gör han ett jättebra sökarbete även efter allt är slut och får ingen belöning för det. Det bär mig emot… Så jag gör ett lite alternativt upplägg: jag gömmer en godis, men svårare och svårare. Första gången kanske lös i rummet, sedan invirad i en papperstuss, därefter godis i papperstuss med snören knutna runt, osv. Totoros skatter är numera oftast en godis inlindat i papper, i en liten kartong som jag tejpar ihop noga, inuti en plastpåse som knyts ihop, inuti ett i hoprullat tygstycke, inuti en lite större kartong (ihoptejpad), i en filt som är rullad och knuten, och så gömd någonstans i huset. Fortfarande en aktivitet som går fort för mig men kräver lite jobb för honom att både hitta och öppna.
  
  
• Hårda spår. Ett “riktigt” spår tar lite för mycket tid att lägga och gå just nu, men ett hårt spår är svårare för hunden och kräver mindre av mig. Hårt spår betyder att vi lägger ett spår på en hård yta, dvs något som inte påverkas av att vi går på den. Ett spår ute i naturen lämnar bokstavligen spår, våra skor sätter avtryck i jorden, kvistar och gräs bryts och växtsaft sipprar ut, döda löv sparkas upp, osv. Det är inte bara doft från oss, det är doft från vad vi ställt till med när vi klampat fram. Går du över en asfalterad parkering får du ta i rätt rejält för att lämna sådana spår… Och hunden får följaktligen jobba desto hårdare, när det bara finns lite vittring från dig på en kal yta att följa.
  
  
• Miljöpromenader. Promenader kan jag inte helt välja bort, hur upptagen jag än är. Totorostackaren måste få komma ut! Men vi kan kanske inte sätta oss i bilen och åka till skogen som han älskar (en timme i bil härifrån, suck…), och de kan kanske inte bli så långa som han skulle önska. Och jag är stressad och trött, det får bli det gamla vanliga runt kvarteren där vi bor! Eller? Varför inte kombinera nytta med nytta? När jag ändå måste åka någonstans, passa på att gå en promenad på en helt ny plats. Jag kör aldrig till Malmö frivilligt och när jag väl är där vill jag bara därifrån (det handlar inte om Malmö, det handlar om städer generellt), så ett annat sätt att se på det: för Totoro är det en helt ny värld. Nya dofter, nya ljud, nya saker att se. En promenad som kräver noll extra tid eller ansträngning från mig – utöver att komma på att det kan vara värt att stanna i Malmö en halvtimme extra – ger honom tusen nya intryck. Nöjd hund, ingen extra tid! Vi är vanedjur och vi tänker sällan på hur många möjligheter vi faktiskt får att bryta rutinerna.
  
  
• Hinderbana! En enkel hinderbana gör vilken unge eller hund som helst glad i min erfarenhet. En skokartong att stå i, en soffkudde att vingla över, en stol att krypa under, en låda att balansera längsmed, ett rep att hoppa över, en stövel att runda… Se dig omkring där du sitter, nog har du väl en massa grejer hemma? Om hunden får röra dem går de att använda till en hinderbana! Det behöver inte vara högt/svårt/avancerat (ju enklare desto bättre faktiskt, du är ju stressad och trött så det är bättre om det inte kräver några träningsskills eller säkerhetsmedvetenhet), de enklaste prylar blir roliga hinder om man sätter ihop en hel bana av dem.
  Obs! Tänk på säkerheten! Använd inte saker av glas tex, ifall hunden är stor eller brötig kan de gå sönder och skapa farliga skärvor.

Sådärja!

Nu har jag både jobbat och gett mig själv några idéer för vad jag ska göra direkt jag postat den här bloggen! Det var inte helt fel, och jag hoppas den är till nytta för dig med. Det behöver inte vara på så blodigt allvar hela tiden, hundträning är ju egentligen bara att göra roliga saker tillsammans med hunden. Det är en lek! Spara planerandet och utvärderingarna till bättre dagar, se bara till att hunden får göra något kul.