Min hund Totoro fyller snart 1 år. Jag har idag fått besked om att vi fått plats på två tävlingar i augusti, har sedan tidigare fått plats på en i juli, och väntar besked på en som ligger mellan dessa. Dessutom har han nyss gjort ett doftprov och är anmäld till två till i juli. Fyra tävlingar plus två nästan-tävlingar på fem veckor blir det i så fall, direkt han är gammal nog att komma ut på banorna… Det var inte riktigt planen, jag anmälde till “allt” så snart vi hade möjlighet, i tanken att det kan vara svårt att få plats.

Varför tävla?

För mig är det inte någon tom eller vag fråga, för mig är det avgörande. Jag kommer aldrig att ge mig ut på en tävlingsbana med min hund utan att faktiskt ha synat ordentligt vad som motiverar mig till att vara där. Tävlingar är svåra saker för det sociala djuret människa! Vi tänker att vi måste miljöträna våra hundar att vara på tävlingsplatsen, när i själva verket situationen ofta är betydligt värre för oss. Om jag dessutom är där av fel anledningar kommer inte mitt beteende att vara… optimalt.

För mig är tävling en källa till information. Jag nämner det ibland som min grundmotivator i hundträning, anledningen till att jag jobbar med det här, anledningen till att jag gör så många olika saker med min egen hund. Information. Jag blir hög på att lära mig mer! Den information jag kan få i situationer skapade av mig är ganska olik den information jag kan få i situationer skapade av andra. Till viss del kan jag få det i träningsgrupper, men där har jag ändå ganska mycket kontroll. På tävling är det inte upp till mig, och för mig är det en utmärkt situation för att få ny information.

En extra koll

Vi väljer att tävla, träna, åka till parken, osv. Förhoppningsvis tycker hunden att det är kul, men det är inte han som planerat kalendern. Tar vi initiativet till saker får vi också ta ansvaret för att se till att båda trivs med aktiviteten.

Det finns faror med min motivator också. Information är neutralt, jag är egentligen lika intresserad av att få veta mer om vad som händer när hunden är rädd och olycklig som när han är glad. Värdet på just informationen blir detsamma. Givetvis skulle jag aldrig avsiktligt sätta min hund i en obehaglig situation för att få lära mig mer om vad som händer då, men det är en risk att jag kan missa att det händer för att jag är för upptagen med att observera och lära mig mer.

Vilket betyder att jag behöver villkora mina varför. Jag vill få ny information – om Totoro är glad. En väldigt enkel liten check, men viktig. Den är för all del ganska flummig, vad betyder “glad” uttryckt i konkreta beteenden? Men den fungerar för oss, jag känner min hund och behöver inte stolpa upp det närmare än så. Totoro är dessutom en kille som ser till att göra sig förstådd: är han inte glad så biter han. Han känner mig minst lika väl som jag känner honom, och han vet att det inte är någon idé att vara diskret. Med matte pratar man med stora bokstäver.

Att tävla eller inte tävla?

Just vi är i början av vår tävlingskarriär – om det nu blir någon. Men eventuella resultat kommer aldrig att bli en anledning för mig att tävla. Jag räknar med att vi kommer att nå vissa framgångar, men dessa ligger i så fall flera lager bort, bortanför min direkta kontroll. Det enda jag kan kontrollera är mig själv, och knappt ens det. Men sätter jag genomtänkta, konstruktiva mål som är inom min kontroll så kan jag och min hund ha kul på tävling oavsett om domaren har magknip eller ej. Det är banne mig att tävla för att det är roligt. ?

Och allt det här pladdret om tävling? Det gäller inte bara för tävling. Alla aktiviteter du gör med din hund faller under samma regler och har i princip samma inbyggda fällor. Det bara syns mer i tävlingssituationer. Vi kan alltid bli bättre på att se över varför vi gör saker med våra hundar, och hur vi kan göra det trevligare för dem – och oss!

Den här veckan har vi tema tävling, jag kommer att skriva lite djupare om det här ämnet i kommande blogginlägg…