Jag har tävlat sedan jag var 10 år gammal, först med häst och sedan med hund. Jag är uppvuxen med en pappa som tävlat i segling på elitnivå hela min barndom. Tävling har varit en naturlig del av mitt liv. Det har tagit lite tid att hitta rätt mentalt i att tävla – för det ska vara roligt att tävla! Det är trots allt frivilligt. Och när vi är två om upplevelsen så måste det vara roligt för båda.

Jag tävlar i tävlingslydnad och rallylydnad, och enligt Ulrika snart i nosework. De senaste åren har tävlandet legat lågt – det har hänt mycket i livet och jag har prioriterat annat. Men nu drar det lite i tävlingsnerverna igen… Lite sugen är jag allt!

Varför tävla?

Igår berättade Ulrika lite om sitt “varför”. Mitt är liknande. Tävling ger mig mål och riktning. Tävling är ett kvitto på vår träning. Tävling ger mig en utvärdering på var vi står, just nu. Vad funkar? Vad behöver vi stärka?
Mitt mål är bara resultatbaserat såtillvida att jag behöver vissa poäng för att komma upp i klasserna och få tävla i nya moment, i övrigt bryr jag mig inte så mycket om hur jag står mig i förhållande till andra – jag är intresserad av VÅR resa. Min och min hunds. Vår utveckling tillsammans.
Och för mig är känslan på plan det viktigaste. Att vi är en enhet, att vi har kul, att jag kan anpassa upplevelsen för att få min hund att känna sig som värsta bästa superhjälten! Poängen är sekundärt.

Här är en film på en av mina bästa tävlingar känslomässigt. Valle är strax under året, det är vår första tävling, och jag är genom hela rundan så oerhört stolt över att han gör sitt allra, allra bästa. Är det perfekt? Långt ifrån! Är det vårt personbästa i den situationen? You bet!

Att hitta “rätt känsla”

Hur hittar man den där “rätta känslan” då? Jag kan ju bara prata för mig själv, men för mig handlar det om två saker som hänger ihop:

1. Målsättning
2. Fokus

Målsättning

Jag gillar att formulera min målsättning tydligt för mig själv, och skriver gärna ner den. Då tvingas jag att verkligen formulera mig konkret. Min övergripande målsättning är alltid densamma:

JAG SKA VISA UPP EN GLAD HUND
OCH TREVLIG TRÄNING

Alla andra mål är underordnade. “Glad hund” och “trevlig träning” är ganska luddiga begrepp (hur ser det ut liksom), men jag vet vad det innebär. Viftande svans, villig att samarbeta, utför uppgifter med stor glädje och engagemang. Respekt för hunden, hjälpa och stötta vid behov, beröm och belöningar, relation före prestation.

Fokus

Nästa viktiga sak är: var har jag mitt fokus? Rätt svar för mig: på sådant jag kan påverka. Vad kan jag påverka? Mig själv.
Jag kan inte påverka vädret, startordningen, vad andra gör med sina hundar, vem som är domare, om jag får vänta, om de använder gula koner istället för röda. Jag kan inte ens direkt påverka min hund – det min hund presterar idag är till största delen ett resultat av tidigare träning. Men jag KAN påverka mitt beteende, och på så sätt göra det lättare för både mig själv och min hund att prestera så bra vi kan under de förutsättningar som ges.

För att komma till mitt övergripande mål har jag alltså ett antal uppgifter till mig själv. Uppgiftsmål helt enkelt. Det alla mina uppgiftsmål har gemensamt är att de fokuserar på MIG. Vad JAG ska göra. Inte min hund – JAG.

• Ät frukost även om jag inte vill (blodsockerdipp är inte bra för humöret)
• Packa kvällen innan
• Dubbelkolla hundgodis, leksak, halsband, koppel
• Åk i tid (tidsoptimist javisst)
• Starta med 15 minuters avslappningspromenad på området
• Anpassa uppvärmning efter vädret
• Börja uppvärmningen med att checka bästa belöningen för dagen
• Påminn om svåra delar med max belöning (kan vara mer för min egen skull än hundens)
• Håll sockernivån jämn
• Titta om möjligt på minst två hundar, lär mig banan
• Le mot domaren, hälsa glatt
• Andas
• Ett moment i taget – här och nu

Lite så kan några av mina egna uppgiftsmål se ut. Om jag genomför alla mina uppgifter så ökar chansen betydligt att vi båda är på bra humör och är laddade på rätt sätt när vi går in på banan. Väl inne på banan väntar ett nytt gäng uppgifter till mig själv, som säkerställer att jag ger min hund bra förutsättningarna att göra sitt bästa inför och under varje moment.

Bygga framåt

En viktig sak som jag alltid har i bakhuvudet är att jag tränar långsiktigt. Jag tror att en förutsättning för bra resultat är att mina hundar gillar att tävla. Jag VET att en förutsättning för rätt känsla på banan är att mina hundar gillar att tävla. Hur får jag dem att gilla att tävla? Jag ser till att tävlingar är ett magiskt ställe där allt är fantastiskt och inget kan gå fel. Om min hund missar något, nollar ett moment, checkar ut, så är det ett kvitto på att något behöver ändras i TRÄNINGEN. Det fixar jag inte på tävlingsbanan. Det fixar jag i träningen inför nästa tävling, eller kanske nästa igen beroende på vad problemet är.

Att vara medveten om sina svagheter

Jag vet att jag blir nervös. Lagom nervös är bara bra, då skärper jag till mig. Blir jag för nervös blir jag otrevlig – INTE bra. Genom att hela tiden ha uppgifter till mig själv motverkar jag nervositeten och håller min hjärna i schack. Jag och nervositeten känner varandra ganska bra efter väldigt många år av tävlande, och jag har lärt mig att hitta rätt läge och hålla mig där. Genom att vara medveten om hur min nervositet påverkar mig, att det är en svaghet som jag behöver hålla koll på, så blir jag en bättre hundförare och bättre tävlande.

Jag vet att om jag inte vaktar på min hjärna så glider den lätt in i prestationsträsket. Där finns inga bra saker – där finns dåligt självförtroende, där finns jämförelse med andra, där finns tvivel på mitt eget värde. Fokus på sådant jag INTE kan påverka. Det är en av anledningarna till att jag skriver ner samma målsättning innan varje tävling – jag behöver påminna mig själv varenda gång.

Jag vet att vi är två, och min hund har inte skickat iväg anmälan – det har jag gjort. Hon är samma hund när vi åker hem som när vi kommer dit, oavsett hur det går, oavsett vad hon gör (eller inte gör). Hon presterar sitt bästa utefter de förutsättningar som jag ger henne – och dit räknas relation, träning, uppvärmning, mitt agerande under tävlingsdagen, etc. Även om hon inte gör som jag hade tänkt mig, inte presterar som jag “vet att hon kan”, så har jag INGEN RÄTT att bli besviken på henne! Mig själv, möjligtvis, om det är konstruktivt – inte om jag bara trycker ner mig själv. Aldrig min hund.
Och det här med “vet att hon kan”… Det är ett uttryck som jag avskyr. Gör hon det inte så kan hon det inte tillräckligt bra eller är tillräckligt motiverad – båda hänger på mig!

MIN HUNDS VÄRDE
LIGGER I HENNES PERSON
INTE HENNES PRESTATION

Glöm aldrig:

1. Tävling är frivilligt
2. För oss – inte våra hundar…
3. Därför är det din skyldighet att ge din hund en bra tävlingsupplevelse!