En av de vanligaste – och samtidigt mest skamfyllda – svårigheter jag ser är hundar som inte klarar hundmöten utan att skälla, morra, dra, slänga sig i kopplet, hugga i luften eller på annat sätt “bete sig illa”. Ouppfostrade hundar med curlande ägare!

Eller inte, då.

Att möta andra hundar i koppel är svårt, det är en väldigt onaturlig och frustrerande situation som ofta bara antas ska fungera. I tillägg gör social press (och dåliga råd…) att människan med den “besvärliga” hunden inte alltid reagerar optimalt. Jag kan kanske inte få min hund att sluta, men det kan i alla fall synas att jag försöker!

Varför?

Ett artigt sätt att möta en främling är att gå i en båge och närma dig från sidan, om du är hund. Det är trevligt att visa dig lite ointresserad, kolla på annat och nosa här och var. Ett avslappnat kroppsspråk är viktigt.

I koppel sabbar vi det mesta! Att på en rak linje emot en mötande hund? Hot. Konstant tempo, inga variationer? Hot. Sträckt koppel så hundens kropp är spänd? Hot.
Både den mötande och din egen hund har en dålig dag redan på avstånd…

Hundar lever med oss och anpassar sig till våra naturliga beteenden i väldigt hög utsträckning, men när det kommer till kopplade möten måste vi förstå att de är en annan art. Våra beteenden är inte deras beteenden. Det som är självklart för oss är inte alltid det för dem.

Men han är ju snäll!?

Många hundar som inte klarar kopplade möten har egentligen inga problem med andra hundar. Är de lösa finns inga av dessa oönskade beteenden att se. De har vänner, leker trevligt, är “snälla” hundar.

När Fido var liten valp så brukade han älska att möta nya hundar i koppel! Men så en dag…

Ofta får valparna hälsa på nästan alla. Valpen är ju så sööööt, den vill så gärna! Och mötande hundar och människor tycker också den är söt, klart vi ska passa på att stanna till och socialisera en stund. Men så blir valpen större, vi kan inte alltid stanna överallt och hälsa på alla. Långt ifrån alla uppskattar dessutom en unghund på samma sätt som en valp, bäst vi går vidare.

Fido har lärt sig en strategi för att möta andra i koppel, var vänlig till tusen! Umgås, lek, bli kompisar. Han har fått en förväntan på att de han möter ska han interagera med. Plötsligt ska han istället marschera rakt fram och passera utan att hälsa alls? Så han stretar emot lite, försöker göra som vanligt. Kopplet blir spänt – kanske blir du också spänd? – och den mötande hunden ser ett förvirrat och irriterat par som kommer rakt emot den med aggressivt kroppsspråk. Den stelnar förmodligen i sin tur till och säger “kom inte hit”. Förvirringen är total. Alla älskar väl Fido?

Snabbt är vi inne i en ond cirkel, där Fido blir frustrerad över att saker inte längre går som förväntat. Vi blir irriterade för att Fido kämpar emot kopplet och försöker hälsa. Fido blir ännu mer förvirrad av vår irritation, osv. Snart är inte mötande hundar en start på något trevligt, utan något jobbigt. Är det kanske deras fel alltihop!? Nå, då kan de minsann dra åt skogen!

Och så är vi igång. Trots att Fido egentligen älskar alla och inte har något problem utan koppel, trots att det ju fungerade jättebra förut, och trots att det här borde ju inte alls vara svårt – det är väl bara att gå för i jösse namn!? Promenader är nu allt annat än trevliga, för människa, hund, och mötande…

Släpp fångarne loss!

Nä. Tyvärr. Det är inte lösningen heller. I dagens samhälle fyller kopplet en väldigt viktig funktion, vi kan inte bara släppa alla hundar lösa och låta dem göra som de vill. Vi har trafik, hundrädda, andra djur som inte får störas, med mera. Kopplade möten är en nödvändighet.

Så är det kört då? Ska vi bara släpa en rabiat Fido trottoaren fram samtidigt som vi ömsom väser åt honom att lägga av och ber om ursäkt till mötande och förklarar att han egentligen är så snäll så? Såklart inte! Men vi måste möta Fido en bit på vägen. Hitta sätt att bryta de onda cirklarna och kanske tänka om lite på vad som är självklart och inte.

Kom ihåg att Fido dummar sig inte, och hans “dåliga” beteende är inte riktat mot dig. Titta på honom. Har han en trevlig upplevelse? Nej, han behöver din empati och hjälp, han kan inte lösa situationen själv. Ni är inte i konflikt, ni har ett missförstånd. Hjälp honom att slappna av, att redan på avstånd skicka rätt signaler till den mötande hunden, och ge honom bättre alternativ. Helt enkelt.

Vill du ha lite extra hjälp på vägen? Vår väldigt uppskattade onlinekurs “Trygga hundmöten – från dröm till verklighet” ingår i vårt medlemskap.