Såklart.

Target är, baske din faster, det bästa som finns. Fråga vilken hund som helst! Äntligen gör sig tvåbeningarna begripliga – det var sannerligen på tiden.

En target är en sak, ett fysiskt föremål som existerar i vår rymd och tid (ja det är bäst att vara riktigt exakt, man vet aldrig) som “innehåller” ett beteende. Hunden ska relatera med sin kropp på ett bestämt sätt till detta föremål. Föremålet i sig kommunicerar till hunden vad han ska göra.
Det finns till exempel “nosen följer mig”-targetar, “vänster tass står på mig”-targetar, “ögonen fixerar på mig”-targetar, “hela hunden ligger på mig”-targetar, “hunden är i rät vinkel till mig”-targetar, “höger skuldra rör vid mig och följer mig”-targetar, “hunden passerar mig medsols”-targetar, och oändligt många fler. Och jag menar verkligen ordet “oändligt”, det går alltid att uppfinna en ny target! Vill du ha en? Gör den.

Vad är det för föremål? Vad som helst. Bokstavligen. Du kan använda en sko, en lampa, en kudde – vad du vill. Det måste vara säkert, du kan till exempel inte använda ett dricksglas som en tasstarget för en stor hund. Fast det är jag som säger det, inte targetlagarna – du kan lära hunden att tasstargeta ett glas, det är bara väldigt korkat och jag förbjuder det. Din hund ska ha hälsan kvar att lära sig nya trick imorgon också.

Det finns många anledningar till att jag älskar target – inte minst att de som sagt gör hundar så glada – och jag vill nämna en anledning speciellt: det gör människor rättvisa(re).
Det händer något när vi har en grej med i bilden, plötsligt är det inte antingen jag eller hunden som har fel om något inte funkar som det ska i träningen – det måste vara targeten som inte funkar! Mycket bättre än antingen en deprimerad tränare (“jag är så dålig, jag kan inte lära hunden något!”) eller deprimerad hund (“du är så dålig, du kan inte lära dig något!”), jag vågar lova på stående fot att en musmatta inte bryr sig ett dugg om att någon anser att den är defekt för att en hund inte ställer sig på den.
(Obs, överdrift ovan! Det händer nästan aldrig att jag ser någon bli upprörd på sin hund och skrika att han inget förstår. När det gäller människor som blir besvikna på sig själva, så är det dock alltför vanligt…)

En target gör dessutom att risken för att träningen inte ska funka blir avsevärt mindre. Det är så mycket lättare att se och förstå en target.

Det blir väldigt konkret för mig som tränare vad en target måste betyda, “innehålla”, för att jag ska få fram det beteende jag är ute efter – exakt vilket beteende jag vill belöna blir tydligt. Det betyder att variationen i vad jag belönar blir mycket mindre. “Bra nog” är förrädiskt i träning.
Det känns ofta generöst att belöna något annat än vad som egentligen var rätt, för “hunden försökte ju i alla fall och det är svårt, och det var länge sen jag fick ge honom han fick någon belöning, juuuu!”. Men det är inte riktigt så snällt som det känns, istället ger vi hunden falsk information om vad som är rätt och inte – vi ändrar reglerna hela tiden. Även om hunden får mycket belöningar kan det vara frustrerande eller rentav lite otäckt.
Med target gör man så i mycket mindre utsträckning – han rörde vid den eller han rörde inte vid den, han tittade på den eller han tittade inte på den. Det blir så väldigt tydligt att om det blir ett läge där det blir för långt mellan belöningsmöjligheterna så rättar man till upplägget så hunden lättare kan lyckas, snarare än att börja belöna “bara för att”.

En generalisering givetvis! Men det är en väldigt viktig skillnad, och jag är rätt säker på att det är i alla fall en del i varför hundar tycks så förtjusta i targetträning: äntligen följer människorna sina egna regler. Du kanske är en övermänniska som aldrig är orättvis i träning – det är inte jag – men för de flesta andra betyder target att hunden hojtar MEN ÄNTLIGEN GÅR DET ATT BEGRIPA DIG!!!

Och det är ju faktiskt rätt kul.