Så var det dags för Premacks princip – såklart! Vad är mer fredagsfestligt än en psykologisk teori som har 60 år på nacken?

Premacks princip

är både enkel och komplicerad. Enkel version: om du får göra något kul efter du fått gjort något tråkigt blir det lättare att få det tråkiga gjort. Exemplen handlar ofta om människor (Premack var psykolog, inte hundtränare) men vi gillar hundar så vi tar exempel därifrån istället, att åka bil (tråkigt) följs av att komma till skogen (kul) vilket gör bilåkandet roligare.

Lite mer komplicerad version: straff och förstärkare är inte saker (en köttbulle), det är aktiviteter (att äta en köttbulle). Straff och förstärkare är dessutom exakt samma sak. Samma aktivitet – hunden äter en köttbulle – kan vara endera beroende på vilken aktivitet som föregår köttbullsätandet. Få se nu, ett exempel…

Exempel:

Vi har en hund som älskar bollar, det är det bästa i hela världen! Och så gillar han godis, godis är himla bra! Något som inte är så bra, det är halsbandet, usch och fy! Och nu ska jag ju formulera det här Premackst, så vi har en hund som

• högst sannolikt leker med bollar
• sannolikt äter godis
• högst osannolikt sticker huvudet i halsbandet

Vi sätter upp ett scenario där en godis följer efter hundens halsband (det här är de flesta av oss rätt bekanta med redan). Eftersom han fick en köttbulle för att ta på sig halsbandet kommer han att tycka mindre och mindre illa om halsbandet, eller hur? Formulerat enligt Premacks princip så följer ett mer sannolikt beteende (äta godis) efter ett mindre sannolikt beteende (ta på sig halsband) vilket leder till att sannolikheten för halsbandspåtagningsbeteendet ökar.

Hur?

Anledningen till detta är det relativa värdet mellan halsbandsbeteendet och godisbeteendet, och relativt är nyckelordet här. Samma hund, liknande scenario – men den här gången följer köttbulle efter boll. Hunden leker med en boll och därefter äter han en köttbulle, med allt annat identiskt som i det första scenariot (hunden är lika hungrig/mätt, är i samma hälsoläge, osv) är köttbullsätandet i det här läget ett straff! Att leka med bollar är ett mer sannolikt beteende än att äta köttbulle, ett beteende med hög sannolikhet har alltså följts av ett med lägre sannolikhet. Beteendet att leka med bollar är i det här scenariot straffat av köttbullsätandet.

Sätt på ljudet på datorn och spela filmen.

Det här kan vara flummigt, ointressant, korkat, eller helt magiskt beroende på vem man är. Såklart är rätt reaktion att det är helt magiskt, jag har kollat i facit. Hela poängen här är att det handlar om relativa värden, alltid, överallt. Det finns inget som är “en belöning”, något kan bara vara en belöning i relation till det man försöker belöna!

Vi kan med fördel använda Premacks princip till en massa praktiska saker

som att gå fint i koppel (ett osannolikt beteende som ökar i sannolikhet om det är så man kommer dit man vill gå), eller vänta på sin tur medan en annan hund tränar (ett osannolikt beteende som ökar om det är så man kommer ut i träning), eller sätta sig ner och ta kontakt med sin människa när en hare störtar upp under fötterna (ett osannolikt beteende som ökar om det följs av harjakt), och det är verkligen helt super! Men det behöver inte stanna där.

Vi kan också få djupare insikter i vad som faktiskt är belöningar och inte, och flytta fokus lite ifrån oss själva. Är jag den som tillhandahåller belöningarna eller är hunden den som upplever belöningarna? Det kan verka som en liten skillnad men den är ofta avgörande viktig: om vi antar att vi har en belöning och vi ger en belöning så riskerar vi att missa väldigt viktiga saker om vad som faktiskt händer ur hundens synvinkel. Är det en belöning? Vad är det relativa värdet av den här aktiviteten, i den här situationen?

Det håller på att vara dags att runda av (innan Åsa förbjuder mig att någonsin skriva på bloggen igen pga klarar inte av att sluta säga “och dessutom!”), men innan dess är det en sak till ni kanske funderat på när ni läst såhär långt (alla ni två personer som inte gått vidare till vad annat internet har att erbjuda idag): vad är det där krånglet om mer eller mindre sannolika beteenden? Varför handlar det om just sannolikhet?

Frihet?

Vad det står för är att individen i den Premackade situationen inte har ett fritt val av beteenden. Vår bolltokiga hund skulle helt enkelt inte sluta leka med bollen för att äta köttbullen, vad Premacks princip bygger på är att beteenden är olika sannolika i en situation där samtliga är tillgängliga (hunden är i ett rum med halsband, köttbullar och bollar och får göra vad han vill), det är grundläget som sedan förändras genom att tillgången på olika beteenden strikt kontrolleras.

Hunden har inte ett val mellan köttbullen och bollen: bollen försvinner, och här ät en köttbulle. Så är det ofta i träning (och även i vardagen), vi kontrollerar vad hunden har tillgång till och inte och arrangerar saker så vi får effekter vi är ute efter. Jag tänker inte säga att det är fel (det är ju i princip exakt vad jag jobbar med), men däremot är det något att vara medveten om. Behöver vi alltid kontrollera och tillrättalägga allt, eller kan fria val få vara en del av situationer också?

…Och dessutom!

Relativa värden kan förändras genom konsekvent applicering av den här processen! Dvs ett beteende med låg sannolikhet som konsekvent följs av ett beteende med hög sannolikhet kommer att öka i sannolikhet till dess det relativa värdet blir det omvända. Hunden vill inte längre lämna sin filt för det har blivit roligare att vänta på sin tur att träna än att faktiskt träna.

… Och dessutom! Premack konstruerade inte bara en princip och sen satte han sig ner och rullade tummarna resten av livet. Visste ni att det här är samma snubbe som formulerade theory of mind? Ett viktigt begrepp bland annat när det kommer till studier av andra arters kognitiva förmågor… Förstår andra djur än människor att andra individer är separata från en själv och har separata upplevelser? Svaret är ja, som David Premack först demonstrerade med chimpanser på 70-talet. Men vilka arter förstår det, och på vilket sätt? Det är där vi står idag…

… Och dessutom! Det mindre sannolika beteendet att jag slutar pladdra i all oändlighet om saker förstärks i mitt fall av det mer sannolika beteendet att jag gör det igen i framtiden. Så den här nörden biter ihop och går och låter hunden trampa på henne en stund.

Premack i livet

Premack är inte krångligt men det kan kräva lite omställning att få ordning på. I våra kurser finns Premack alltid med, antingen i förgrunden eller bakgrunden. Så vill du ha lite hjälp?