Dagens ämne är lek med leksak. Av någon anledning har jag pryltokiga hundar. En del tittar menande på min bil där det inte går att få plats med passagerare på grund av alla nödvändiga hundsaker som fyller den nästan upp till taket, eller på de där sakerna jag bär med mig in på träning i fickor, ryggsäck, väska, slängt över axeln, under båda armarna, i ett krampaktigt grepp i båda händerna, och ibland klämt mellan knäna. Jag fattar inte vad de menar med de där blickarna, kan det finnas något slags koppling till mina hundars föremålsintresse?

Kanske, kanske inte… Men oavsett så är jag tacksam att den glädjen finns där. Att använda lek med leksak som belöning är enormt värdefullt i vissa lägen.

Kan man leka “fel”?

Det finns olika stilar i hur hundar leker med leksak. En del älskar den sociala biten, leksaken är något vi har och använder tillsammans. Andra vill ha leksaken, de kanske gillar att retas lite och rusa nära dig med den men det är inte riktigt lika kul att du tar den. Några vill döda den, slita den i bitar och sprida dem omkring sig, kanske rulla sig i det härliga bytet… Min förra hund hade inget intresse av en “ensam” leksak, antingen lekte vi båda med leksaken eller så var den värdelös. Min nuvarande kan rusa runt med en leksak i timmar, antingen retas med den genom att komma nära och bjuda in till lek för att så rusa iväg igen när jag försöker svara på inbjudan eller helt enkelt på egen hand där han kastar den upp i luften, skakar den, hoppar på den, slår sig själv med den och springer omkring med den. Han kan absolut tänka sig att kampa med mig också (men då blir det även minst 50% brottning av det hela), men han behöver mig inte för att ha kul.

Det finns inga rätt eller fel sätt att leka med en leksak. En del kan tycka att det är lite läskigt att hunden gillar att “döda” leksaker, eller känna sig bortvalda när hunden inte helst leker tillsammans med sin människa. Medan andra kanske tycker att det skulle vara riktigt skönt om hunden sprang omkring och lekte på egen tass en stund. Men än en gång är poängen: det handlar inte om oss! Det är hundens upplevelse som är i centrum. Är det kul? Då är det en belöning! Hur spelar ingen roll i den aspekten.

Att använda leken som en träningsbelöning

Däremot kan det vara frågan om att hundens lekstil är olika praktisk – eller opraktisk – för att användas i träning. En hund som vill springa iväg och leka med sin leksak själv i en halvtimme är svår att leksaksbelöna annat än som avslutning, tex – annars blir det väldigt långa träningspass… I det läget kan det vara idé att titta lite på hur man kan forma leken till en mer praktisk belöning.

Hundflix

Ett abonnemang för hundkurser. Hundflix!

Bli medlem hos oss och få tillgång till alla våra onlinekurser och föreläsningar! Titta när du vill och så mycket du vill för en fast månads, halvårs, eller helårskostnad. 

Just nu ligger över 50 kurser och föreläsningar och väntar på dig – och fler kommer varje månad!

D…

Från: 249 kr / månad med en provperiod på 1 dag

Handla nu

För det går att påverka hur hunden gillar att leka med leksaker (och för all del även om hunden gillar att leka med leksaker alls!) och få det beteendet dit vi vill. För precis som med godisätandet är leksaksleken just ett beteende, något vi kan träna och förändra.
Var bara vaksam så att inte leken får för mycket ton av “träning” och tappar sitt belöningsvärde. Det viktiga är ändå glädjen! Finns glädjen där har vi det vi behöver, alltså en riktigt bra belöning, resten är pynt.

Din hunds personlighet är unik och fantastisk! Och hur den tar sig uttryck i beteenden kan vi forma. Som Åsa tog upp i gårdagens blogginlägg kan man tänka på optimal träning som olika lämpliga växlar, och leksakslek tenderar att innebära att vi växlar upp. Fokusera på glädjen och bygg vidare i den riktning du vill att ni rör er, om det är mer samarbete, högre intensitet, kortare intervall, försiktigare lek – vad som helst! Bevara känslan ( = belöningsvärdet) samtidigt som du formar beteendet.

Lek så det ryker!
/Ulrika