Rocket är 15 veckor nu. Han har bott hos mig i sju veckor, placerat sig själv i centrum med samma beslutsamhet som en bulldozer, och tar aldrig någonsin ett “nej” från någon av de andra hundarna som något annat är starten på ett förhandlande.

-“Jag vill ha ditt tuggben.”
-“Nej.”
-“Jojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojojo” (med gälla skall, tills han får tuggbenet eller jag tar ut honom så han får coola ner sig).

-“Jag vill ligga nära dig.”
-“Nej.” (Flyttar sig.)
Rocket flyttar efter. Och efter. Och efter. Och efter…
-“WHATEVER! Ligg här. Bara låt mig sova!”

Hans bulldozerteknik fungerar utmärkt. Han lär sig snabbt! (Och ja, jag går in och ser till att inte de stora hundarna blir trakasserade av en väldigt irriterande och envis valp…)

Valpar lär sig non stop. WIN!

Då och då får vi frågan om hur mycket man bör träna valpen. Sanningen är att valpar “tränar” alltid. Inlärning stängs liksom inte av utanför det jag kallar ett träningspass. Så även om jag tar tio minuter då och då och tränar fokuserat på sådant som jag vill utveckla, så har jag verkligen försökt ta till vara vardagen. Promenad? Koppelgående, kontakt, inkallning. Ta på selen? Frivillig hantering. Matdags? Hälften går till trickträning (just nu “följ benet” och frivilliga lägganden). Jag har sakta vävt in “ensam i bilen” när han följer med till ICA efter kurs, han socialiseras genom att vara med mig överallt, han tränar passivitet buren i min famn när jag instruerar.

I tillägg följer jag vår egen ValpVerkstan för att inte lägga lite extra fokus på ett område varje vecka. Det är enkelt att väva in i resten av dagen – två minuter här och där räcker! Valpar är fantastiska inlärningsmaskiner.

Valpar lär sig non stop. FAIL!

Eftersom valpar är fantastiska inlärningsmaskiner lär de sig inte bara bra saker. Tyvärr.

Rocket väger nu lite över nio kilo, och är inte jätteförtjust i att bli upplyft längre. Det betyder att situationer när han ska bli lyft – till exempel in och ut från bilen – har han blivit lite avvaktande.

Att det fungerar att skälla på sina kompisar innebär att han tycker att det är en utmärkt lösning när han vill något. Resten av familjen? not so much. Vi vill att det där gälla skallet ska upphöra så snart som möjligt – och det är just därför det är en så lyckad strategi för honom…

När han är övertrött gillar han att ha något i munnen, helst något levande. Händer är en favorit. När jag föredrar att mina stackars händer ska få en kväll utan blodutgjutelse har han hittat något som ALLTID är med: svansen. Han jagar, han fångar. Inte bra!

Alla situationer som inte fungerar som jag vill kan jag se på två sätt:

1. Skit också.
2. OK, han har lärt sig något som jag inte gillar. Hur kan jag lära honom en ny strategi? Note to self: detta är en del i hans personlighet som jag behöver ha lite koll på…

Förekom och planera

Sådant som valpen gör ofta blir den bra på. Det betyder att om jag vill ändra på något som Rocket gör handlar det om två delar.

Förekom så att det inte händer. Första gången något händer är det omöjligt så klart, men väldigt snart ser man ett mönster. Det händer i vissa situationer, ofta när man har lite för lite tid på sig eller känner att man “måste” göra en viss sak (som att ta på selen för att man måste åka NU!). Jag vet att Rocket kommer att skälla på de andra hundarna i vissa lägen, så jag kan se till att de situationerna inte händer – och OM de händer bryter jag upp dem så fort jag kan. Om vi har bråttom behöver jag inte stressa på selen innan vi åker, jag kan ta honom till bilen med en köttbulle framför nosen. En ramp och en till köttbulle i buren gör att jag slipper lyfta. Och jag har alltid ett “nödgrisöra” redo, när jag inte vill offra en hand och behöver hjälpa honom varva ner utan svansjakt.

Planera hur du kan träna så att situationen fungerar. Jag kan lära Rocket att be om saker på andra sätt än att skälla, vi jobbar med frivilliga lyft, och jag övervakar hans stressnivåer och lär honom andra sätt att lugna ner sig på som inte innehåller svansjakt eller handtuggande.

Använd informationen du får

Valpens beteende är dessutom information. Jag vet att han är uthållig, envis och aldrig ger upp när han tror att något kommer att ge honom det han vill ha. Jag vet att han är helt orädd och aldrig backar. Jag vet att han gillar ACTION. Suveräna egenskaper för en blivande tävlingshund! Och något att ha lite koll på i vardagen, så att jag inte sätter oss i en situation som blir en onödig konflikt (och alla konflikter är egentligen onödiga…)

De allra flesta egenskaper som hunden har är både bra och mindre bra, beroende på situation. Ju mer vi lär oss om hur hunden fungerar, desto bättre kan vi förebygga och planera redan innan problem uppkommer, eller se potentiella problem tidigt. På samma sätt lär vi oss också hur vi kan utnyttja samma egenskaper till vår och hundens fördel! Så gott som alla egenskaper som ger problem å ena sidan ger också fördelar å andra sidan. “Envis” är ju till exempel suveränt, när hunden envist fortsätter med något vi gillar! Då kallar vi det “uthållighet”. Två sidor av samma egenskap.

Att se sin valp, verkligen SE sin valp, är svårt. Det är så mycket känslor och förväntningar i vägen, plus att de är i snabb förändring: det som var sant förra veckan stämmer inte denna veckan. Men som vanligt blir vi bättre på sådant vi övar på!