Kriterier är ett vanligt återkommande ord i all hundträning. Kriteriet är vad hunden ska göra för att nå sin belöning, den “klickpunkt” som föraren bestämmer sig för. Men kriterier innefattar lite mer än att bara göra övningen svårare eller enklare! Och kriterier påverkar föraren också – vi är alltid två som lär oss…

Kriterietrappan

Jag brukar likna träningsplanen vid en trappa. Längst ner startar vi, så ser beteendet ut idag. Högst upp är målet. Varje trappsteg är en kriteriehöjning, alltså en ökad svårighet. Trappstegen bör vara låga och många, om trappsteget blir för högt så klarar inte hunden nästa steg. Väldigt ofta är det här vi hittar problemet när hunden inte förstår vad vi menar: vi behöver hitta mindre trappsteg.

Jag har en ganska enkel tumregel för när jag höjer kriteriet i träningen: så fort hunden är säker på det kriteriet vi jobbar på. För att hålla koll enkelt använder jag 80%-regeln: når hunden kriteriet mer än åtta gånger av tio försök så gör jag träningen lite svårare.

Jag har en lika enkel regel för när jag sänker svårigheten: om hunden når kriteriet färre än åtta gånger av tio försök under två pass (med en paus emellan) på rad. Det spelar ingen roll om hunden kunde det igår, eller hemma, eller alldeles nyss när ingen tittade! Nu är nu. Alltså: om hunden helt plötsligt börjar gå under 80% lyckade repetitioner så tar jag först en paus. Ofta räcker det, hunden behövde bara återhämta sig en stund. Ibland är pausen över natten. Blir det fel igen så sänker jag svårigheten till “last point of success”, alltså den nivån som vi redan har fixat perfekt. Därifrån försöker jag sedan hitta mindre trappsteg.

En sak i taget: del 1

För att göra det enkelt och tydligt för både hund och människa jobbar vi med ett kriterie i taget. Hundar kan ju göra fler saker på en gång, men så fort det finns ett “och” i ditt kriterie bör du fundera en vända till. FÖRST måste hunden kunna båda sakerna var för sig, SEDAN kan vi sätta ihop dem.

Ett exempel kan vara ett trick som vi jobbar på: att Midori rundar en kon samtidigt som hon bär ett föremål. Jag kan inte lära in båda sakerna samtidigt, det blir väldigt svårt att förstå! Först behöver hon lära sig hålla föremål, sedan att runda konen, SEDAN kan jag sätta ihop det. Och här kommer grejen: när jag sätter ihop dem måste jag backa i träningen på åtminstone det ena kriteriet. Om hon kan runda en kon från fem meters håll helt utan hjälp så kanske jag flyttar närmare och går tillbaka till en targethjälp när hon ska lära sig samma sak med något i munnen. Sedan börjar vi gå upp för samma trappa igen, nu med tillägget att bära något.

Samma sak om hon kan ge tass när hon sitter ner – det är inte samma sak som när hon står upp och absolut inte samma sak som när hon ligger ner.

En sak i taget: del 2!

Fler aspekter som är kriterier som behöver tränas var för sig:

Ny miljö
När hunden byter miljö bör vi gå ner ett par steg i trappan till att börja med. Det blir mycket enklare att snabbt röra sig uppåt steg för steg om man slipper backa först. Alltså: starta inte för högt upp! Även om “hunden kan det”. Du vet inte vad som påverkar i denna miljön.

Störningar
Finns det störande grejer runt din hund? Alltså sådant som DU uppfattar som störningar eftersom det tar hundens uppmärksamhet? För din hund så lär DU vara störningen när det finns något intressantare att pyssla med, om du inte gör något åt det snabbt! Min lösning är hjärntvätt: jag jobbar med planerade störningar som jag kan bestämma nivån på ihop med enkla och välbelönade beteenden. Jag vill att min hund ska tänka “Yey, störningar! Då är det SUPERENKELT att vinna de allra bästa belöningarna!” Ner till botten av trappan om det behövs.

Har du en störningskänslig hund så är det ett långsiktigt arbete. Tro mig, jag vet. Jag har ett flertal filmbevis på hur lätt Valle totalt kopplade bort mig i träningen när det dök upp något mer intressant: ett löv, en fågel 20 meter bort, ett grässtrå i en annan grön nyans, luft som rör sig annorlunda. Och jag vet också att det GÅR!

Duration
Vill du att hunden ska hålla en position längre och längre tid? Det är ett kriterie att jobba separat med, det kräver en hel del koncentrationsförmåga! Du kan med försdel jobba med duration parallellt med störningsträning och precision, men när du gör en aspekt svårare behöver du göra de andra två enklare. Kom ihåg: en sak i taget!

Avstånd

Distansarbete är kul! Men det är också svårt för de flesta hundar. Både durationsbeteenden som till exempel platsliggning och trick som du helt plötsligt vill att hunden gör på avstånd. Här krävs att du 1: lär in tricket bra först, och 2: sänker kriteriet på precision när hunden gör det på avstånd. Kom ihåg att dina signaler ser väldigt annorlunda ut när hunden är några meter från dig jämfört med när du är nära, ur hundens synvinkel behöver den lära sig ett nytt signalsystem!

Glöm inte föraren!

Idag har jag tränat på vårt HtM-program i en inomhushall. Jag har pluggat in det hemmavid, jag har lyssnat på låten typ tusen gånger, jag KAN det. Hemma. I vardagsrummet. Utan hund.

Eftersom jag vet att jag också behöver jobba med ett kriterie i taget så började jag med att dra igenom programmet till musiken utan hund. Svårigheter att jobba med:

• Storleken på hallen – det är en helt annan sak än mitt vardagsrum…
• Att mina träningskompisar tittar på mig. Jag är inte vidare obekväm med att folk tittar på mig, men visst påverkar det.
• Att tajma musiken.

Vad hände? Jag glömde programmet. Så klart. Men efter några genomlyssningar hittade jag tillbaka, och anpassade mig (nja, någorlunda iallafall) till storleken.

Sedan började vi fundera på att vrida programmet, och mitt huvud kraschade totalt! Det gick mycket knappt att vrida 90 grader, och när vi testade diagonalt så gav jag upp… Det är samma sak som att hunden kan snygga snabba lägganden hemma i köket men inte på appellplanen. Eller att den kan det framför dig men inte bredvid dig.

Till slut tog jag bort musiken, vred tillbaka programmet till hur jag startade, plockade ut Midori, och började baklängeskedja del för del. Programmet är inte svårt. Vi kan alla delar. Vi är vana att kedja. Hon är i en bra miljö där hon är van att träna. Hon har god koncentrationsförmåga. Så vi lyckades ta oss igenom hela programmet till slut. Utan musik och utan att börja fundera över hur jag ska kunna utnyttja utrymmet – det är kriterier som jag lägger till så fort BÅDE hon och jag har nått 80% lyckande på den nivån vi är.

Det är nyttigt!

Att känna sig vilsekommen och frustrerad över sin egen oförmåga att “bara sätta ihop” enkla grejer är nyttigt för att hålla sig ödmjuk… Jag glömmer ibland hur svårt det är just för den tvåbenta i ekipaget när jag håller kurs. Hundarnas kriterietrappor är jag för det mesta bra på, men jag ska verkligen bli bättre på att hålla i huvudet var på trappan föraren befinner sig, just här och just nu.

Och vi ska sätta det där heelworkprogrammet! Jag ska filma och visa. Inte för att det är vidare fantastiskt, utan för att jag alltid ska kunna påminna mig själv om att träna BÅDE hund OCH förare ett trappsteg i taget.