Det här med att planera, det funkar inte för mig. Den beska sanningen är dock såklart att det inte funkar för att jag inte känner för att få det att funka. I någon mån – trots alla mina protester – trivs jag antagligen i röran. Vilket är synd! För saker skulle verkligen gå så mycket bättre om jag faktiskt hade lite mer struktur…

Idag vaknade jag med vetskapen om att jag skulle blogga, det var prio 1 att verkligen få bloggen klar idag – jag har missat två veckor på raken av diverse anledningar (host, harkel, “anledningar…”). Men först skulle jag bara kolla några minuter på en föreläsning. Sedan behövde jag plugga booleska funktioner och bézierkurvor. Testsända inför live imorgon. Hoppsan, bilen har visst fått körförbud för att jag inte hunnit (host, harkel, “hunnit…”) iväg till besiktningen i tid! Ojdå, för två veckor sedan fick jag läxa på en kurs att träna slalom, kanske borde leta reda på några pinnar? Jag behöver spela in filmer till tre olika kurser också. Vänta, saknar vi en reklamfilm nu igen – till effektstudion!

Och så sitter jag här, med Totoro i knät, kl nio på kvällen utan blogg skriven.

Hur gick det till?

Men…

Samtidigt fungerar det ju. I någon mån. Idag har jag lärt mig flera viktiga funktioner jag inte hade koll på tidigare – och kolla här, jag har något slags blogg på gång i alla fall. Vi har allt redo för sändning imorgon, och planer för att använda den tekniken vidare. Och? Vi har en reklamfilm!

Det är ju så, om man inte ändrar något kommer man inte att se någon förändring, och om man säger att man tänker ändra på saker hela tiden och inget händer? Då kanske man inte riktigt vill ha den där förändringen ändå. Jag ska inte påstå att jag vet varför, men jag har i alla fall blivit bättre på att inte ljuga för mig själv (fullt så mycket). Jag saknar inte verktygen, jag saknar inte möjligheterna, om jag fortfarande inte ändrar på saker så är det nog viljan som saknas.

Men till min stora överraskning

inser jag att saker faktiskt har förändrats också! Jag har blivit bättre, och fortsätter att bli bättre, på att planera åt Totoro. Visst jagar vi idéfjärilar tillsammans efter diverse glada infall, men jag har struktur också. Faktum är att det nya temat i medlemsgruppen är just planering och struktur – och det var min idé! Det är jag som valt det och det är jag som håller i det. Därför att det är viktigt, och det gör mig till en rättvisare tränare.

Coronaåret har inte varit snällt mot oss som redan var lite organisatoriskt tafatta tror jag. En helt osäker framtid, inga mätpunkter (tävlingar) i kalendern, nästan inga kurser eller träningsgrupper… Jag vet inte vad vi har hållit på med, Totoro och jag, men jag har börjat märka hur mycket jag har låtit saker – rena grunder – glida iväg. Bot och bättring!

Tack och lov skojade jag verkligen inte när jag sa att jag inte saknar vare sig verktyg eller möjligheter – jag jobbar med Åsa, skulle jag så mycket som andas att jag behöver hjälp att få struktur på något dimper det ner femton nya verktyg inom en timme. Men det är sällan jag har anledning att säga något sådant, eftersom det finns så många finfina verktyg redan färdiga i alla möjliga av våra kurser! Jag gissar att ingen kan tro det, men jag är faktiskt själv med i vårt medlemskap, trots att jag skapat många av kurserna. Just för att de ger en struktur och mätbara mål och delmål som jag inte klarar av att hålla reda på på egen hand – jag är inne bland våra kurser dagligen, precis som vem som helst! (Och berätta inte för Åsa att jag skvallrat, men jag vet att hon gör detsamma.)

Jag pratar mig alltid varm om medlemskapet, och jag misstänker att många tror att jag kanske bara försöker göra reklam? Men jag älskar vårt medlemskap – över 30 kurser och föreläsningar i ett enda, jättebilligt paket!? kom igen! – för att jag har konkret användning för det. Utan det vore jag en sämre tränare och matte åt Totoro. Helt enkelt!