I förra veckan skrev Ulrika ett inlägg om omvänt lockande ur ett härligt teoretiskt och nördigt perspektiv – superintressant tycker jag! Detta inlägget kompletterar med hur vi lär in det, hur vi använder det, och inte minst varför vi tycker att det är ett suveränt verktyg i hundträningen. Och så dödar jag ett par myter runt omvänt lockande på köpet.

Vad är omvänt lockande?

Rent konkret är det i startformen en övning där hunden lär sig avstå från en “lockande” godishand och istället vänta på varsågod. Men det är så mycket mer!

Det är signalkontroll, eftersom vi lär hunden att åsynen av något lockande är en signal för till exempel kontakt, eller stadga, eller håll fast, eller titta på en skål, eller… allt beroende på sättningen.

Det är självkontroll, eftersom det faktiskt händer saker i hjärnan på hunden när den får lära sig att VILJA HA men behöva ta en liten omväg via andra beteenden för att FÅ.

Det är störningsträning, eftersom vi inte bara använder omvänt lockande med godis utan med allt hunden kan tänkas vilja ha. Att vi startar med godis i handen är bara för att på ett väldigt enkelt och konkret sätt kunna lära hunden grunderna.

Det är uthållighetsträning, eftersom det är ett verktyg som effektivt hjälper hunden att till exempel hålla en övning under längre och längre tid.

Det är ett sätt att förklara spelreglerna för hunden – först jobbar man, sedan får man sin belöning. Det gör att vi kan använda de ABSOLUT BÄSTA OCH HÄFTIGASTE belöningarna i träningen utan att hunden går överstyr. Det blir ett signalsystem där jag väldigt tydligt kan förklara för hunden vad som lönar sig och få den att fortsätta med det beteendet. Det är grunden till externbelöning, hälsa fint, hantering, gå fint i kopplet, antijakt. Det kan användas för att bromsa heta hundar och peppa sega hundar.

Jag kan fortsätta…men ni fattar. 😂

Hur gör man?

Myt nr 1: omvänt lockande går ut på att hunden ska ge upp.

Definitivt INTE! Omvänt lockande går ut på att belöna beteenden, precis som all annan träning vi sysslar med. Fokus på vilket beteende vi vill ha. Alltid!

Så här tränar jag, steg för steg.

1. Visa hunden att du har godis i ena handen, stäng handen, erbjud hunden din stängda hand. En godisdriven hund kommer att försöka ta sig in i handen. Det vi tittar efter är minsta tendens att testa ett annat beteende än att bita, slicka, puffa, krafsa på handen. Inte att hunden ger upp och blir ointresserad, utan att den testar något annat. Oftast är det första vi fångar att hunden stannar upp med nosen eller rör nosen från handen. Markera med en belöningsmarkör som ett klick eller “bra”, och antingen droppa en godis på marken eller ge en från andra handen. Upprepa tills hunden tittar på handen så fort du presenterar den. Den stängda handen har blivit en signal som berättar för hunden vilket beteende som lönar sig: att titta på handen.
2. Nästa steg är att istället belöna från den stängda handen. Hunden tittar på handen eftersom det har blivit belönat x antal gånger, du markerar, och sedan öppnas handen och hunden får godiset. Markören betyder “korrekt, inkassera”.
3. Bestäm dig för vad du vill att hunden ska göra när den ser den stängda handen – titta på handen, titta på dig, sätta sig, etc? Välj något som hunden redan erbjuder – i detta exemplet väljer jag att hunden tittar på handen. Börja belöna enbart det beteendet genom att markera, öppna handen, belöna.
4. Nu visar du handen öppen. När hunden försöker ta godiset stänger du handen – en signal som hunden kan som betyder titta på handen. Att hunden återgår till att titta på handen belönas OMEDELBART av att handen öppnas och hunden får en ny chans. Alltså, i samma millisekund som hunden väljer att ta bort sin nos öppnar du handen! Om hunden har fått många belöningar i föregående steg för att titta på handen så kommer den snabbt att testa det beteendet även när handen är öppen. Markera och belöna valet från hundens sida att titta på handen. Kom ihåg, markören betyder “korrekt, inkassera”.
5. Hunden börjar förstå konceptet! Öppen hand = fortsätt med vad du gör tills du får belöningssignal. Handen stängs = återgå till vad du nyss gjorde.
   Föraren börjar förstå konceptet! Visa öppen hand. Försöker hunden ta godiset innan belöningssignal = stäng handen. När hunden återgår till att titta på handen = öppna handen. När hunden fortsätter titta på handen trots att du har handen öppen = markera och belöna.

Där har du grunden. Istället för att testa det som hunden är “grundprogrammerad” att göra – ta det den vill ha – så har du lärt hunden ett annat beteende – avvakta och titta på handen – som ger samma resultat. Den har tränat impulskontroll. Signalkontroll. Hantera en störning (godis) och fortsätta träna. Fokus. Uthållighet. En massa saker som vi har stor nytta av i olika övningar!

Fallgropar

Myt nr 2: Omvänt lockande gör hunden rädd för godishanden
Om hunden blir rädd för godishanden så har något gått snett i träningen, och upplägget behöver ändras.

Ett bra omvänt lockande består av två saker: en hunden som vet när den ska vänta på belöningssignal, och en hund som direkt och utan tvekan tar godiset på belöningssignalen. Det är därför belöningssignalen är med från början, även när handen är stängd. Detta är en nackdel med övningen – den övar två saker på en gång och det är inte alltid säkert att föraren förstår att den övar två saker på en gång. Vänta OCH varsågod. Båda är lika viktiga.

Därför är det väldigt viktigt att hunden inte uppfattar det som obehagligt att handen stängs. Inga bannor! Inget “nej”, inte ens om du är för långsam och hunden lyckas stjäla en belöning utan belöningssignal. Din målsättning är att handen ska vara ÖPPEN och berätta för hunden rätt, rätt, rätt, fortsätt, inte att den ska stängas. Du behöver alltså anpassa svårigheten så att hunden lyckas! Det gör du med tiden som hunden ska vänta på sin belöningssignal, avståndet från belöningen, svårigheten i övningen, hur mycket andra störningar som finns, osv. Det ska vara en lek för hunden, en lek där du försöker “luras” men den är lite smartare än dig och säger “anä, det går jag inte på! Jag vet vad som lönar sig”!

Att hunden har lärt sig vilket beteende som lönar sig betyder INTE att den är rädd för handen. Jisses amalia, definitivt inte! Det betyder att den har lärt sig en bättre strategi för att få sin belöningssignal än att försöka stjäla.

Vissa hundar lär sig själva “vänta-biten” väldigt bra, men “ta belöningen på varsågod-biten” hänger inte riktigt med. Hundar har olika lätt för olika saker, och vissa har helt enkelt väldigt lätt för att vänta. En sådan hund behöver ofta läras själva beteendet “ta en belöning” på belöningssignal separat. Vi glömmer ofta att det också är ett beteende och utgår bara ifrån att det ska fungera.
Med en sådan hund behöver du alltså bryta ut det beteende som inte fungerar och träna upp det precis som vilket beteende som helst. Först spontant, sedan sätter du på signal. Kul träning för hunden som först får x antal belöningar för ingenting, sedan x antal belöningar med belöningssignal framför, och sedan får göra sitt älskade vänta innan den får belöningssignal och belöning.

Vi glömmer lätt att omvänt lockande är JOBBIG träning för hundarna (precis som all självkontrollträning), de tar slut! Håll passen korta. Bygg lite i taget. När hunden blir för trött blir inte träningen rolig längre.

Och ibland är det så enkelt som att belöningen inte är tillräckligt åtråvärd. Jobba med fördel med riktigt, riktigt bra belöningar i omvänt lockande!

Användningsområden

Så fort hunden förstår grunden – välj bort för att få – så kan du börja inkorporera det omvända lockandet i andra övningar. Det fungerar bäst i durationsövningar, alltså övningar där hunden ska fortsätta göra samma sak en längre eller kortare tid. Stadga, hålla fast en apport, hålla position i fotgåendet, titta på en skål under hantering. Det blir så oerhört tydliga signaler för hunden!

Stadga

Hunden ställer sig. Du presenterar handen öppen i ett omvänt lockande (=bra, fortsätt). Hunden flyttar en tass – handen stängs (=återgå till det du nyss höll på med). Hunden blir stilla – handen öppnas (=bra, fortsätt). Hunden fortsätter vara stilla – belöningssignal (=korrekt, inkassera!). Hunden äter sin belöning. Ny repetition.

Det funkar i alla positioner. Sitt, ligg, stå, sitt fint (om hunden har balansen och fysiken att hålla positionen), stå kvar i buga, håll huvudet framåt, hakan i backen… Hunden lär sig snabbt att det omvända lockandet innebär att stadga lönar sig.

Störningsbrygga

När jag tränar mina hundar i stadga jobbar jag med MYCKET störningsträning! Jag upplever att det verkligen ger en förståelse för uppgiften. Störningar från mig, störningar från omgivningen.

När jag introducerar en ny störning kan jag använda det omvända lockandet som en “brygga” för att få hunden att förstå att den här störningen är OCKSÅ en del av leken. Jag använder till exempel att jag rör mig runt hunden. För att hjälpa hunden att förstå att den ska fortsätta med det den gör oavsett vad jag gör använder jag det omvända lockandet samtidigt som jag rör mig i början. Eller prasslar med godispåsen. Eller bollar med en boll. Eller snackar i telefon. Eller gör ingenting och bara tränar ökad tid.

Jag kallar den leken för “kan du stanna kvar om…?” och den hålls alltid på en nivå där hunden får vara lite smartare än mig. Jag försöker luras, men min hund vet minsann bättre!

Externbelöning

När hunden förstår omvänt lockande med godis handen flyttar jag godiset till marken. Samma sak, men jag får vara lite mer beredd eftersom jag nu behöver hinna sätta handen över. Nästa steg är att lägga godiset i en skål.

Nu övergår övningen från omvänt lockande till externbelöning, som är närbesläktat men inte har samma signalspråk för hunden. Externbelöning är ett fantastiskt sätt att hjälpa “virrpannor” att hålla fokus på jobbet, eftersom belöningen hela tiden är synlig för hunden och påminner den om vad den jobbar för.
Många hundar tycker dessutom att det är ÄNNU ROLIGARE att få springa till en skål än att få en godis ur handen.
Skålens placering kan hjälpa hunden att tänka bakåt, åt sidorna, eller framåt, vilket påverkar hur hunden rör sig. Vill du ha bättre tempo? Placera skålen framför. Drar hunden åt vänster? Ställ skålen till höger.
Och inte minst hjälper externbelöningen hunden att träna på sin impulskontroll – först jobbar man, sedan får man, oavsett hur gott godiset är.

Under inlärningen är en skålvakt bra att ha, men har hunden en bra förståelse för omvänt lockande brukar det faktiskt inte behövas. Bygg upp successivt vad hunden ska prestera för att få sitt varsågod, och glöm inte att du kan växla in belöningar från fickan!

Smiter hunden till skålen? Tänkte att du sa nog varsågod, eller tänkte göra det, eller glömde göra det? Well…Gratulera hunden som överlistade dig och backa lite i träningen. Det är alltid viktigast att hundens vilja att springa till skålen är tveklös och omedelbar!

Omvänt lockande med annat än godis

Exakt samma tankesätt går utmärkt att använda med leksak, personer, andra hundar, kattbajs, få hoppa hinder, etc. Allt hunden vill göra faktiskt!
Leksaken är framme = bra fortsätt. Leksaken försvinner = återgå till det du nyss gjorde. Belöningssignal = korrekt, inkassera.
Personen fortsätter mot hunden = bra fortsätt (sitta till exempel). Personen stannar eller backar = återgå till det du nyss gjorde (sätt dig igen). Belöningssignal = korrekt, inkassera (varsågod att hälsa).

Det är ren och skär kommunikation.

Nackdelar

Myt 3: man kan inte locka en hund att göra saker om den är van vid omvänt lockande.

Jepp! Det stämmer. Om du vill kunna locka din hund att göra saker behöver du hålla handen annorlunda, tex göra omvänt lockande med öppen hand och ha lockbetet i nypan.
Själva jobbar vi inte med lockande som inlärningsmetod pga ineffektivt (vi använder target och shejping istället) så just den nackdelen är inte en nackdel för oss.

Man måste vara medveten om att ett omvänt lockande är en hjälp, och som alla hjälper behöver den jobbas bort om du inte vill ha den i det färdiga beteendet. Det blir jobbigt att hunden BARA kan sitta kvar om du håller handen på ett visst sätt. Hjälpen jobbas bort som alla hjälper – när beteendet fungerar bra så blir hjälpen mindre och mindre tills den inte längre behövs. Det är lätt att tro att hunden kan beteendet bättre än den faktiskt kan – och DET är DEFINITIVT en nackdel.

Övriga nackdelar har att mestadels att göra med hur väl man anpassar träningen efter hunden man jobbar med. Precis som all annan träning! Du behöver ha en balans mellan vänta och varsågod i träningen. En passiv hund behöver mer varsågod, en aktiv hund behöver mer vänta. En hund som du vill ska ta mer initiativ behöver mer varsågod, en hund som du vill dämpa behöver mer vänta. En hund med litet beteendeförråd behöver mer varsågod, en hund som kommer på nya grejer varje dag behöver mer vänta.

Lite exempel

Eftersom jag har omvänt lockande som en naturlig del i träningen så har jag också en del väldigt konkreta exempel på när det har gjort mitt och mina hundars liv mycket enklare. Jag tänkte dela med mig av några, bara för att visa på bredden av användningsområden!

• Min gamla hund Mårran var en orolig själ. Nya miljöer, nya människor, framför allt nya hundar – sådant var jobbigt. När hon blev stressad slutade hon ta godis. MEN! Om vi använde omvänt lockande, en setup som hon kunde väl och var trygg med, så kunde hon inte bara ta godis utan hela känslan vände. För henne var omvänt lockande så starkt förknippat med bra känslor att övningen i sig kunde framkalla glädje och självförtroende.
• Midori är en sådan hund som slutar leka när hon blir stressad. Eftersom hon vanligtvis älskar att leka kamplek så vet jag att det är ett bra sätt att få henne mer avslappnad och på gott humör, men hur gör man det när hunden inte vill ta leksaken? Vi byggde en rutin runt omvänt lockande med leksak, där jag viftade med den och använde “klara…färdiga…TA DEN!!!” och på Ta den fick hon så klart ta den och leka loss. Fungerar klockrent!
• Totoro hade länge för vana att tackla mig och hoppa på mig. Inte bara mig, alla människor…Tills jag av en slump upptäckte att om jag håller en godis i en omvänt lockande hand när han kom dundrande i 190km/h så…sätter han sig vid mina fötter. Det är MAGISKT! Man sitter för godis. Här betyder inte det omvända lockandet “fortsätt”, utan eftersom det ofta används till passivitet och stadga så är det vad han väljer.
• När Valle blir upphetsad så skäller han. Under en period följde han ofta med mig på tågresor, och att vänta på perrongen var definitivt en sådan plats där han högljutt krävde uppmärksamhet och varvade upp. Att han fick fokusera på ett omvänt lockande gjorde både medresenärer och mig betydligt gladare!
• Midori har under en stor del av sitt liv lånats ut som läromästare till elever. Att hon har haft god självkontroll runt belöningar har varit en nödvändighet! Utan det hade hon varit VÄLDIGT svårtränad för en nybörjare, Midori älskar sina belöningar…

Låt oss sammanfatta

• Ha alltid fokus på vad du VILL ha. Lägg upp träningen så att hunden gör rätt, rätt, rätt, rätt!
• Lär in “stängd hand” som en signal så att hunden vet vad det betyder, innan du jobbar med öppen hand.
• Sträva efter att handen ska vara öppen! Stäng den precis så mycket som behövs – inte mer – och precis så länge som behövs för att hunden ska välja ett nytt beteende – inte mer. Att handen öppnas är information för RÄTT VAL så du behöver öppna handen exakt när hunden gör rätt val.
• Jobba med BRA belöningar.
• Jobba i KORTA pass.
• Gör det LÄTT att göra rätt, speciellt i början. Anpassa hur länge hunden ska vänta, avståndet till handen, att belöna från andra handen, så att hunden förstår uppgiften. SEDAN kan du göra det svårare, du är ju signalsystemet på plats!
• Anpassa efter hunden. Har du en försiktig hund så är det mycket viktigare att den får många varsågod än att den aldrig lyckas stjäla. Det ÄR svårare med en försiktig hund, men genom att bygga upp en förväntan att snart – snart – SNART så kan omvänt lockande hjälpa till att öka självförtroendet på hunden.
• Skratta om det blir tokigt. Ge gratisbelöningar om du blir förvirrad. Busa med hunden. Få den att skratta ihop med dig. Det är inte blodigt allvar, det är en lek!

Att kategoriskt påstå att omvänt lockande är något som bygger på obehag och leder till hundar som ger upp, är för mig lite samma sak som att säga att shejping leder till stressade hundar. Det KAN vara så – men då behöver något i upplägget ändras. Att skylla ett upplägg som inte passar för hunden på övningen gör ingen tränare bättre.

Därför lär vi ut omvänt lockande på i stort sett alla våra kurser, i någon form. Men vi har fokus på att förstärka de beteenden vi vill ha, att det ska bli ett signalsystem som båda förstår, att det ska bli en lek för hunden där den får känna sig smart och duktig, och att anpassa efter individ.

Jag hade tänkt avsluta med en film på hur Totoro beter sig när han hälsar på mig med och utan omvänt lockande, men det gick sådär… Vi fick inte fram någon tackling (den lilla studsen mot mina ben i början var det värsta han hittade på) trots intensiva försök! Ni hör Ulrika på slutet “Vi har sabbat det här” – och det vi har “sabbat” är just att han inte längre tacklar mig.
Titta på honom. Titta på hans kroppsspråk. Titta på hans svans, hans hållning, hans öron. Han är så enormt nöjd med att veta exakt vad han ska göra för att jag ska plocka fram hans belöning. Och JAG är nöjd med att kunna lita på att jag slipper hamna på marken med 50 kg lycklig cane corso över mig. Omvänt lockande FTW!