Ingen är expert på något som är nytt för en. Det fungerar ju helt enkelt inte så. Men inom hundvärlden verkar det ofta finnas något slags förväntan på att man måste vara jätteduktig på något för att det ska vara värt att börja med det…

Jag vet inte riktigt varför vi har den här kulturen? Kanske för att det generellt haglar ganska tätt med tvärsäkra påståenden istället för diskussioner? Så det kan verka som att “alla andra” minsann är just experter, och här kommer lilla jag och vet ingenting.

Kanske för att jag också har uppnått tillräckligt hög ålder? Men det är ungefär såhär jag känner för det hela. Jag har inget behov att bli “bäst” på något – vilket också betyder att jag och Totoro följer de flesta förflugna tankar och infall, och har jäkligt roligt längs vägen! ?

“Vinlista” för hundträning

Daras lista över vilka viner man behöver ha koll på kan kanske funka även för den som tvekar på om den vågar/kan/får börja med något som verkar intressant. Det här är vad jag – den absoluta auktoriteten, överste experten, och bästaste bäst-vinnaren någonsin inom allt – anser att du behöver veta och kunna för att testa något nytt inom hundträning:

• Kunna tolka om din hund har roligt och trivs
• Vad händer om ni visar er vara “dåliga” på det (hemligt facit: ingenting)
• Vad gör du om det inte visar sig vara så kul som du tänkt (hemligt facit: det är bara att sluta)
• Tänk om någon annan är bättre på det här än du!? (hemligt facit: massor av andra är jättemycket bättre på det här än du, det är en väldigt stor värld, men det gör absolut ingenting alls)

Det är ungefär allt. Har du kul? Har hunden kul? Mår ni bra av det? Då kan 6-åriga dinosaurieexperter hålla sina åsikter för sig själva, de små gullungarna.

Det är såklart också helt ok att vilja bli bättre på något man gillar! Det är för många av oss en del av vad som gör att det är kul, det är ett sätt att utvecklas. Och det är ju där sådana som Åsa och jag kommer in i bilden. Vi håller kurser och privatlektioner där vi hjälper till med *hur* för de som deltar – så de kan utvecklas och göra nya saker, men utan att behöva lägga 300 studietimmar innan de ens tittar åt hunden.

Bättre är rimligt (så länge det är, ja just det, kul), bäst är oftast ett hinder.

Prestige eller kul?

Du måste välja. Det går inte att lägga prestige i träningen och samtidigt ha kul, så vad är viktigt för dig? För mig är svaret i alla fall självklart, jag tränar för att ha kul. Jag provar nya sporter, nya idéer och följer konstiga infall för att det är kul. Totoro och jag är hyfsat bra på en del saker, bedrövligt dåliga på annat. Även det vi är riktigt, riktigt bra på finns det många andra som är betydligt bättre på. Än sen?

Det finns en enda sak vi är bäst på, som ingen annan kan vara bättre på! Vi är bäst på att vara vi. Det känns rimligt för mig att det räcker? Totoro har kul, jag har kul, har vi inte kul så gör vi något annat. (Eller ändrar hur vi gör det om det är något jag ändå vill fortsätta sikta på.)

Du och din hund är bäst på att vara ni. Totoro och jag, SM-vinnarna i sport X, polishunden Rex och hans förare Klang, vem du än kan komma på, är inte ens i närheten av hur bra ni är på att vara ni! Det är den position ni startar från: ni är redan bäst. Det finns inget kvar att bevisa, ni har vunnit. Så vill ni testa något helt nytt, som ni inte är “bra” på, kör på! Ni är redan universumvinnare i er ursprungliga gren, resten är bara… resten. Någon annan är garanterat bättre på det nya än ni är, och förmodligen kan ni aldrig komma ikapp och bli allra, allra superbäst på det. Hur mycket tid och slit ni än lägger ner på det. Men vad spelar det för roll? Ni är ju redan bäst.